Syftet med denna studie är att beskriva och synliggöra lärares användning av digitala verktyg inom bildämnet på högstadiet och gymnasiet, samt undersöka om bildlärares digitala kompetens kan påverka elevernas digitala kompetensutveckling. För att fullgöra syftet har följande forskningsfrågor formulerats: vilka digitala verktyg och program används i bildundervisning och på vilket sätt? Och hur ser bildlärare på sin digitala kompetens? Studiens teoretiska angreppsätt innefattar ett sociokulturellt perspektiv med fokus på artefakter. Studien är kvalitativ och metoden som används är för insamling material är semistrukturerade frågeformulär och intervjuer. Deltagarna som medverkat i studien är tre gymnasiebildlärare, tre högstadiebildlärare och Hans Örtegren som är Universitetslektor vid institutionen för estetiska ämnen på Umeå Universitet. Resultatet visar att samtliga bildlärare är positiva till digitala verktyg och vill stärka sin digitala kompetens. Däremot finns det skillnader som gör att några bildlärare inte har lika bra förutsättningar i form av resurser vad gäller digitala verktyg. Avslutningsvis diskuteras resurser i form av tid, ekonomi och hur förutsättningar med digitala verktyg och lärares digitala kompetens kan påverka utvecklingen av elevers digitala kompetens och lärande.

Vår kunskapsöversikt fokuserar på att besvara frågan: hur kan lärare arbeta med färglärai bildundervisningen, för att öka elevers kunskap om färglära? Kunskapsöversikteninnefattar också att beskriva definitionen av färglära och hur färglära är relevant ibildundervisningen. Syftet med vår kunskapsöversikt är att presentera olikaundervisningsmodeller som innefattar färglära och vidare diskutera omundervisningsmodellerna fungerar för bildundervisningen, eller inte. För att finnarelevanta undervisningsmodeller för vår frågeställning, använder vi oss avlitteraturöversikt som metod. I sökandet efter relevanta undervisningsmodeller, märktevi att det fanns en brist på forskning kring framtagna modeller för färglära ibildundervisningen. Resultatet blev därför att vi fann några undervisningsmodeller somfungerar för vår frågeställning och några fungerar till viss del. Ett parundervisningsmodeller fungerar inte alls, men dessa undervisningsmodeller visar dockpotential för ett vidare arbete i färgundervisning och är därför med i vårkunskapsöversikt.

Förevarande studie undersöker nyanlända elevers perspektiv på bildämnet i grundskolan. Genom en kvalitativ fokusgruppintervju med etnografiskt perspektiv, undersöks vilka arbetsformer och bildtekniker eleverna anser att bildämnet karaktäriseras av, samt hur bildlärare kan anpassa bildämnet för att stärka nyanlända elevers inlärning. Resultatet av undersökningen visar att eleverna tycker att det är svårt att lära sig det som krävs för att bland annat rita, att deras tidigare erfarenheter av undervisningen av bild ofta landar i att självständigt tvingas utforska ämnet och att läraren snarare intar en passiv position i klassrummet. Elevernas inställning till ämnet är i grunden positiv, och de förväntar sig en lärare som är en aktiv lagspelare och kan leda en undervisning där de lär sig att bli kompetenta inom ämnets ramar. Resultatet visar även att bildlärare kan applicera två huvudsakliga strategier vid undervisningen av nyanlända elever i bildämnet: det första att bryta ner ämnets innehåll på en språklig nivå som är så pass förenklad, men inte infantiliserande, att eleverna kan bygga vidare på sin kunskap och förståelse för ämnet och sedermera prestera därefter. Den andra kompetensen handlar om just en ämneskompetens där läraren i ett aktivt lärande undervisar eleverna så att de får den kompetens som bildämnet utgår ifrån att alla elever ska erhålla.

Enligt Skolverkets rapport (2015) om grundskolan har det visat sig att flickor i större utsträckning får högre betyg än pojkar i skolämnen, och att detta visar sig extra tydligt inom bildämnet. Skolverket (2015) menar att intresset för bildämnet, uppfattningen att bild är ett roligt ämne och viljan att anstränga sig för att få ett bra betyg är mycket vanligare bland flickor. Tidigare forskning belyser ofta resultat omkring feminisering och genus i undervisningen i de högre åldrarna inom ämnet bild. Forskningen visar att bildämnet anses som feminint, till exempel att då det enligt läroplanen ska innefatta uttryck av känslor konnoterar det till det feminina (Wikberg, 2013). Det framkommer även att pojkar generellt sett inte har samma intresse för bildämnet som flickorna. Vår studie är inriktad mot de yngre åldrarna i grundskolan, närmare bestämt mellanstadiet. Vårt syfte är att bidra med kunskap om bildlärares uppfattningar av betydelsen av genus i bildundervisningens årskurs 4–6. Vi har för att stödja studiens syfte valt att använda oss av en fenomenografisk ansat. Inom fenomenografi är det de subjektiva erfarenheterna och uppfattningar som studeras och tolkas och resultatet av analysen kallas här för utfallsrum (Dahlgren &amp; Johansson 2019). Studien är kvalitativ och vi har valt intervjuer som metod för att vi vill undersöka informanternas uppfattningar av betydelsen av genus i bildundervisningen. I resultatet har vi analyserat likheter, skillnader och variationer i det insamlade materialet, i enlighet med ett fenomenografiskt ramverk. Genom vår analys har vi identifierat fyra kategorier, dessa kategorier är: uppfattningar om lugna flickor och stökiga pojkar, elevplaceringar i bildsalen, genusanpassad undervisning och individbaserat engagemang. Vår studie visar att man som lärare bör har ett medvetet förhållningssätt, där både genusstrukturer och elevernas individuella utveckling är i fokus. Detta är viktigt inte minst för att kunna motverka de könsnormativa och stereotypa intryck som elever utsätts för i dag, där sociala medier och mediebilder överöser våra unga. / <p>2020-06-08</p>

Syftet med denna studie är att undersöka när och hur lärare samtalar kring bilder och introducerar bildanalys i grundskolan. Undersökningsmaterialet lyfter lärarnas tillvägagångssätt och undervisningsmetoder. Studien är en kvalitativ studie där forskningsmetoden består av fem intervjuer där vi har frågat hur lärare arbetar med bildsamtal och bildanalys i undervisningen idag. Intervjuerna analyserades utifrån sociokulturellt perspektiv på lärande och utveckling. Studiens resultat visar på en viss osäkerhet hos lärarna när det kommer till vilken analysmetod de använder sig av när bildsamtal och bildanalys genomförs samt vilka begrepp de använder. Vår analys av materialet visar att ett läromedel hade underlättat för lärarna hur de ska gå tillväga när och hur de introducerar olika typer av bildsamtal och bildanalyser till respektive årskurser. Vi ser att lärarna väljer bort att samtala kring sexuellt laddade bilder i de lägre årskurserna. Enligt vår tolkning ser vi det som att lärarna funnit en trygghet i att använda sig av ett läromedel om när och hur de ska samtala kring olika typer av bilder.

Detta arbete syftar sig på hur elever motiveras i bildämnet utifrån den empiriska undersökningen som gjorts. Dessutom ska denna studien kompletteras med hur en pedagog kan förstå elevers syn på bildämnet med hjälp av forskning och teorier. För att genomföra denna studie har jag valt att göra en empirisk undersökning med hjälp av intervjuer med tio elever från årskurs 9. De teorier som har använts för att förstå elevers syn på deras motivation i bildämnet är den hermeneutiska vetenskapsteorin och motivationsteorier. De motivationsteorier som använts i denna studien är, teorin om tron på sin kapacitet, teorin om förväntningar och värden, målorienteringsteorin, inre och yttre motivation och teorin om sociala relationer. Resultatet visar att de tio intervjudeltagarna hade liknande upplevelser kring bildundervisningen och hur undervisningen kan bidra i motivation. Slutsatsen i denna studien visar att lärare är en viktig motivationsfaktor. Dessutom är digitalisering, självreglerande lärande viktiga faktorer för elevers motivation i bildundervisningen. Den viktigaste motivationsfaktorn enligt resultatet, teorierna och forskning är läraren. Teorin om sociala relationer lägger vikt på relationen till läraren och hur det kan vara stöd för elevers motivation.

Något som elever ständigt upplever i sin skolgång är lektionsmoment som de anser äro intressanta, onödiga eller icke motiverande. Delaktighet i utbildningen är inte bara motiverande för eleverna utan något som lärare och skola måste eftersträva enligt skollagen. Syftet med den här studien är att fördjupa kunskap om vilka strategier gymnasielärare kan använda sig av för att göra elever delaktiga i bildämnet. Syftet ämnas besvaras genom intervjuer med fyra bildlärare på gymnasiet. Materialet från intervjuerna analyseras sedan med hjälp av relationell pedagogik samt en teoretisk modell fördelaktighet. Resultaten från studien visar hur bildlärare använder sig av generella metoder för elevinflytande som även framkommer inom andra ämnen, såsom samtal om demokrati och acceptans, grupparbeten, medveten gruppuppdelning, uppmuntra elever att hjälpa varandra, se till så uppgifterna förstås och visa intresse i ämnet. Resultatet från studien visar också hur bildlärare använder sig av strategier som är mer speciella för bildämnet, såsom öppna uppgifter, gruppdiskussioner, användning av exempelbilder och exempeluppgifter, lära ut grundkunskaper i Bild, se misslyckande som något positivt och tillgång till bildsalen utanför lektionstid. Goda relationer och kommunikation är något som behövs som grund för att främja elevdelaktigheten i alla ämnen. De behövs även för att de speciella strategierna för bildämnet ska fungera så bra som möjligt. Slutligen bekräftar resultaten från studien att elevdelaktighet är ett komplext ämne där olika faktorer behöver överlappa varandra för att främja elevdelaktigheten.

Syftet med denna undersökning är att ta reda på lärares erfarenheter och uppfattningarom bildämnets plats och betydelse inom gymnasiesärskolans undervisning. Studienämnar belysa bildämnets relevans inom, såväl som utanför, själva bildundervisningen.Författaren undersöker detta genom att intervjua tre lärare som arbetar i ovan nämnaverksamhet. Frågeställningar för denna studie är följande: Vilka erfarenheter hargymnasielärare av bildundervisning i gymnasiesärskolan? Vilka uppfattningar hargymnasielärare om bildämnets plats och betydelse i gymnasiesärskolan? Denna studiehar nyttjat en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer somdatainsamlingsmetod. Resultatet i denna studie visar att merparten av lärarna anser attbildämnet är ett viktigt ämne i gymnasiesärskolan. Vidare anser lärarna att elevernauppskattar bildämnet samt att skolledarna på gymnasiesärskolan värderar alla ämnenlikvärdigt. De intervjuade beskriver att ämnesöverskridande samarbeten är vanligtförekommande och att undervisning med inslag från estetisk verksamhet återfinns imånga klassrum och kurser. Bildämnet på gymnasiesärskolan används både ur ett mediespecifikt samt medieneutralt perspektiv. De intervjuade lärarna beskriver funktionen av bildundervisningen på gymnasiesärskolan som kompensatorisk och som ett lustfyllt skapande vilket främjar den personliga utvecklingen.

Syftet med studien har varit att undersöka vad som motiverar elever när det kommer ämnet. till uppgifter i ämnet bild samt hur betygen påverkar deras inställning till Genom en historisk översikt av bildämnet kan det bidra till en större förståelse för varför ämnet fått plats i läroplanen och hur det utvecklats allt eftersom samhället förändrats till där vi är idag. Metoden som använts för studien är semistrukture kvalitativa intervjuer där elever i mellanstadiet intervjuats. Vidare har resultaten analyserats med utgångspunkt i motivationsteorin, med inriktning på in rade r e och yttre motivation, och vad som efter f rågar framgått efter genomförda intervjuer är att eleverna mera fritt skapande på bildlektionerna. Dessutom bör lärarna förklara tydligare vad eleverna ska göra och lägga fram lärandemålet med bilduppgifterna. Förhoppningen är att denna studie bidrar till att öka förståelsen för lärare som undervisar i bild och hur undervisningen i ämnet kan organiseras.

Syftet med denna studie är att undersöka hur instrumentala bilder som pedagogiskt stöd framställs, och hur instrumentala bilder fungerar, för dyslektiker vid textbaserat lärande i litteraturen och i fallstudien. Därför ställs frågan: Hur framställs för och nackdelar med att ha bilder som stöd för dyslektiker vid textbaserat lärande? Metoden som har använts är en kombination av litteraturstudie och en fallstudie. Studien visar att det både finns svårigheter och fördelar med att använda bilder som stöd. Den främsta svårigheten är att bilder tolkas utifrån personliga erfarenheter och förkunskaper samt att om bilden inte stämmer överens med textens innehåll kan bilden förvirra samt försämra koncentrationsförmågan ytterligare. Om bilden stämmer överens med textens innehåll kan bilden hjälpa personer med dyslexi att få överblick över innehållet. Bilder kan då även hjälpa personer med dyslexi att minnas innehållet i texten eftersom dyslektiker minns bilder lättare än ord. Slutsatsen i studien är att bilder kan vara till stöd för personer med dyslexi, men att det då är extra viktigt att få pedagogiskt stöd i hur bilder läses och tolkas. Därför kan det vara bra med en pedagog med bildkompetens för att utveckla lässvaga personers kompetens i att ta tillvara på bildens innehåll. Förutom att en bildpedagog kan ge stöd i elevers bildtolkningsförmånga och kompetens i att använda sig av bilder kan de ge stöd till andra lärare i hur de kan använda sig av bilder, färger och former för att underlätta för vissa elever med en nedsättning i läs- och hörförståelse.