Bipolär sjukdom (BS) är en kronisk sjukdom med återkommande perioder av mani och depression. Den bryter oftast fram i tonåren men i många fall diagnostiseras den inte förrän patienten är runt 30 år. Behandling för BS är livslång medicinering med stämningsstabiliserande läkemedel, i första hand litium, kombinerat med anti-depressiva läkemedel och anti-psykotiska läkemedel. Läkemedelsbehandling kombineras med psykoedukativ behandling eller kognitivbeteende terapi (KBT). En intensivbehandling följer efter det att diagnosen är ställd och det tar ofta upp till 2 år för patienten att hitta en balans i livet. Syftet med denna studie är att få en uppfattning om hur det är att leva med bipolär sjukdom. Det är en kvalitativ intervjustudie och för att besvara syftet har läkarkontakt, patientkontakt, och anhörigkontakt tagits. Totalt deltog två läkare, sex patienter och fyra anhöriga. Att leva med BS innebär för de flesta att det dagliga livet är präglat av rutiner. Man skall ständigt vara vaksam på hur man mår och kanske justera mediciner eller vidta andra åtgärder. Det är viktigt att inte endast patienten utan även anhöriga, som ofta tillsammans med personal från vården utgör ett viktigt stöd, får ökad kunskap om sjukdomen så att man förstår varför det är viktigt med medicineringen. Det är även viktigt att anhöriga får stöd, eftersom det påverkar också deras liv mycket. Sammanfattningsvis, livet går från att vara kaotiskt till att vara fokuserat där patienten börjar fungera normalt igen. Viktiga faktorer för att må bra är lugn och ro, rutiner, sömn och regelbundna måltider. Medicineringen är viktig men det tar ofta tid att finna den rätta kombinationen, eftersom det är individuellt hur man svarar. Vissa upplever biverkningarna som negativa - minskad kreativitet, ökad vikt och sämre minne, medan andra märker nästan inte av dem. Anhöriga får inte alltid stöd från vården som de enligt Socialstyrelsen skall få, men vissa har hittat andra fora som hjälper dem. Läkarna finner stor tillfredsställelse med patienternas förbättring och menar att dagens medicin fungerar väl. Dock finns förhoppningen att det kan utvecklas bättre läkemedel som ger färre eller inga biverkningar.

För en person som drabbas av bipolär sjukdom innebär detta ett stort lidande för dennes liv och hälsa. Bipolär sjukdom kännetecknas av kroniska humörsvängningar, så kallade maniska samt depressiva perioder. Det är av stor vikt att anhöriga ges tillräckligt med information angående sjukdomen, då dessa anses utgöra en viktig roll i stärkandet av personen som lever med bipolär sjukdom. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva upplevelser av hälsa hos en kvinna som lever med bipolär sjukdom. Designen som användes för denna studie var en litteraturstudie. Data hämtades från en självbiografi och den kvalitativa innehållsanalysen valdes som metod. I denna studie valdes en deduktiv ansats med utgångspunkt i världshälsoorganisationens definition av hälsa vilket beskrivs som ett tillstånd av komplett fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, och inte endast frånvaro av sjukdom. Resultatet visade att sjukdomen skapade ett ökat behov av socialt stöd och påverkade personens psykiska och fysiska hälsa, vilket bland annat ledde till ett självskadebeteende. Denna fördjupade kunskap kan hjälpa sjuksköterskan i bemötandet av personer med bipolär sjukdom och således minska lidande och främja dennes hälsa.

Background: Being close to someone with bipolar disorder can have a major impact on dailylife. It can be about the difficulties of meeting and dealing with the patient's mood withoutruining the relationship or having to take great responsibility to minimize the negativeconsequences that can come with this. At the same time, for example, work and family life mustcontinue and function as usual. Aim: The aim of this study was to compile knowledge aboutwhat it is like to be close to someone with bipolar disorder. Method: We used the matrixmethod to compile results from 15 included articles, which resulted in three themes:Responsibility and stress, Community and participation and Managing everyday life. Results:The results showed that it is a great strain on one's everyday life and that it is important to getsupport so that the responsibility does not become too heavy to bear. Conclusion: Ourconclusion is thus that the social network and healthcare can play an important role both interms of information and education, but also physical relief. Keywords: bipolar disorder, informal caregivers, lived experience, integrative review

Bakgrund: Bipolär sjukdom är ett kroniskt psykiskt sjukdomstillstånd som brukar delas upp i typ 1 och typ 2. Prevalensen för bipolär sjukdom typ 1 är knappt 1 % och för typ 2 cirka 2-4 %. Det är inte känt vad som orsakar sjukdomen men det förekommer en hög ärftlighet där det genetiska bidraget uppskattas till 56,4 – 61,8 %. Sjukdomen har ett periodiskt förlopp där patienten drabbas av depressiva, maniska eller hypomaniska episoder växlat med symtomfria perioder där patienten mår bra och kan leva i stort sätt som vanligt. Sjukdomsförloppet kan variera kraftigt och vissa patienter kan vara helt symtomfria under decennier medan vissa kan ha en kronisk funktionsnedsättning på grund av sjukdomen. Det finns inget botemedel till sjukdomen och för att undvika nya episoder och hålla stämningsläget stabilt används förebyggande läkemedelsbehandling livet ut. Som profylaktisk behandling rekommenderas bland annat stämningsstabiliserande läkemedel som litium och antiepileptikum som lamotrigin. Beroende på patientens symtombild kan läkemedel antingen användas som monoterapi eller i kombination med andra läkemedel. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att jämföra läkemedlen lamotrigin och litium, både vid profylaktisk behandling och vid behandling av akut mani eller depression, hos patienter med bipolär sjukdom. Metod: Artiklarna som granskades i denna litteraturstudie hittades via sökmotorn PubMed. Det var fem kliniska studier och en registerbaserad kohortstudie som valdes ut. I artiklarna jämfördes lamotrigin och litium både vid profylaktisk behandling och vid akut behandling hos patienter med bipolär sjukdom. Resultat: Fyra av de fem kliniska studierna fann inga signifikanta skillnader mellan lamotrigin och litium vid behandling av bipolär sjukdom. En klinisk studie fann att lamotrigin hade bättre effekt vid behandling av patienter med ”rapid cycling” bipolär sjukdom. Den registerbaserade kohortstudien fann att litium var överlägsen lamotrigin vid behandling av patienter med diagnosen bipolär sjukdom. Slutsats: Lamotrigin kan vara lika effektivt som litium men det går inte att säga att lamotrigin är ett bättre alternativ än litium vid behandling av bipolär sjukdom. Båda läkemedlen har relativt likvärdig effektivitet och båda har biverkningar som kan vara ganska besvärliga. / Background: Bipolar disorder is a chronic mental illness that is categorized into type 1 and type 2. The prevalence of bipolar disorder type 1 is about 1 % and that of type 2 about 2-4 %. The cause of the illness is unknown but the genetic contribution is estimated to be between 56,4 – 61,8 %. It is a periodical illness and the patient experiences depressive, manic or hypomanic episodes as well as periods with no symptoms at all. During the symptom-free periods the patient feels good and can live life with relative normalcy. The way the illness progresses can vary greatly. Some patients can be completely symptom free for decades whereas some patients can have a chronic disability because of the illness. There is no cure available for the disease. To avoid new episodes and keep their mood stable, patients require pharmacological maintenance treatment for the rest of their life. The mood stabilizing drug lithium and the antiepileptic drug lamotrigine are recommended as maintenance treatment. Depending on the symptoms the drugs can be used in monotherapy or in combination with other drugs. Psychotherapy can complement the pharmacological treatment. The main goal with therapy is to educate the patients and their family members and give them strategies for coping with stress, and to recognize and treat early signs of an oncoming episode. It is also important for the patient to have a lifestyle where regular meals during the day, proper sleep and exercise is prioritized. Therapy can also play an important role in making the patient understand the importance of taking the prescribed medication according to the doctor’s recommendations. Objective: The purpose of this study was to compare the drugs lamotrigine and lithium, both as maintenance treatment and as treatment for acute manic or depressive episodes, in patients with bipolar disorder. Method: The articles that were analyzed in this literature study were located by the use of the database PubMed. Five of the articles described clinical studies and one described a register based cohort-study. The articles compared lamotrigine and lithium as maintenance treatment and as treatment during an acute episode in patients with bipolar disorder. Results: In four of the five clinical studies no significant differences between lamotrigine and lithium in the treatment of bipolar disorder were identified. In a single clinical study it was found that lamotrigine had better effect during treatment of patients with rapid cycling bipolar disorder. The register based cohort-study found that lithium was superior to lamotrigine in the treatment of patients with the diagnosis bipolar disorder. Conclusions: Lamotrigine can be as effective as lithium but it cannot be concluded that lamotrigine is a better choice than lithium in the treatment of bipolar disorder. Both drugs have a similar effectiveness and both have side effects that can be difficult for patients to live with.

Bakgrund: Bipolär sjukdom är en kronisk, psykisk sjukdom där stämningsläget skiftar mellan perioder av mani och depression. Omkring 2–3% av Sveriges befolkning lever med sjukdomen idag och kvinnor är överrepresenterade. Behandlingen varierar men stämningsstabiliserande läkemedel är den främsta behandlingsformen. Personer med bipolär sjukdom har en högre självmordsbenägenhet. Sjuksköterskans ansvar är att utifrån patientens behov vårda och ge stöd. Dessa patienter kan bland annat behöva stöd gällande relationer, självuppfattning och välbefinnande. Syfte: Syftet var att belysa kvinnors upplevelse av att leva med bipolär sjukdom Metod: En kvalitativ studie baserad på fem självbiografier skrivna av kvinnor som diagnostiserats med bipolär sjukdom. Datamaterialet analyserades med en induktiv ansats enligt Graneheim och Lundmans mall för manifesta innehållsanalyser. Resultat: Kvinnor med bipolär sjukdom upplever ett lidande som grundar sig i känslor av ensamhet, skuld och skam samt rädslor över att insjukna i nya skov, då sjukdomsförloppet försämras. Läkemedelsbehandling samt stödet av närstående såväl som vårdpersonal är av betydelse för att kvinnorna ska kunna se en mening med livet.  Slutsats: Att hitta en balans mellan glädje och sorg kan leda till ett ökat välbefinnande och en förbättrad hälsa. För att uppnå detta krävs ett tryggt vårdande som utgår från ett patientperspektiv där patientens delaktighet eftersträvas.

Bakgrund: Bipolär sjukdom är ett långvarigt sjukdomstillstånd. Med sjukdomen följer svängningar mellan maniska och depressiva episoder. Allmänsjuksköterskan påverkar patienternas upplevelser av vården. För att kunna ge ett gott vårdande behöver allmänsjuksköterskan ha förståelse för patientens livsvärld, synliggöra hälsa och minska lidande.  Syfte: Beskriva vuxna personers upplevelser av att leva med bipolär sjukdom efter ställd diagnos.  Metod: En kvalitativ litteraturstudie med en induktiv ansats baserad på fem självbiografier skrivna av personer som diagnostiserats med bipolär sjukdom. Resultat: Resultatet delas in i tre kategorier och sju underkategorier. De tre kategorierna är Utanförskap i sjukdomen, Att känna lidande och Känslor av tacksamhet. Studiens resultat visar att personer som lever med bipolär sjukdom känner sig utanför andra människors friska sfär. Personerna påverkas mycket av samhällets fördomar och åsikter. Slutsats: Personer med bipolär sjukdom upplever ett utanförskap och en ensamhet i tillvaron. Sjukdomen skapar både ett sjukdomslidande och ett vårdlidande. Personerna kan uppleva tacksamhet för stödet de får av vården, men även av anhöriga. Genom att ta del av personernas upplevelser kan allmänsjuksköterskan få en ökad förståelse för deras livsvärld. Då kan sjuksköterskan identifiera vad som främjar hälsa och lindrar lidande för den enskilde patienten. Det leder till ett gott vårdande.

Bakgrund: Bipolär sjukdom kännetecknas av återkommande episoder av mani och egentlig depression med mellanliggande perioder av psykisk återhämtning. Huvudsymtomen vid en manisk episod är förhöjd, expansiv eller irritabel sinnesstämning, medan huvudsymtomen vid en egentlig depression är nedstämdhet och minskat intresse eller glädje. Bipolär sjukdom drabbar ungefär lika många män som kvinnor och brukar debutera i tonåren. Sjukdomen kan påverka familjerelationer, arbetsförmåga med mera. Livskvalitet är ett mått som kan användas för att mäta en individs välbefinnande och är betydelsefull att försöka mäta vid bipolär sjukdom. En allmänt accepterad definition på livskvalitet är Världshälsoorganisationens definition av livskvalitet. Deras definition av livskvalitet berör bland annat följande fyra områden: sociala relationer, fysisk hälsa, psykologiskt tillstånd och miljö. Syfte: Syftet var att beskriva livskvalitén hos vuxna med bipolär sjukdom. Metod: En litteraturöversikt gjordes med 15 artiklar hämtade från databaserna PubMed, Cinahl och PsychInfo. De sökord som användes vid databassökningarna var: ”bipolar disorder”, ”quality of life”, ”mania”, ”major depression”, ”euthymic” och ”social functioning”. De utvalda artiklarna beskrev livskvalitén hos vuxna med bipolär sjukdom, de var publicerade inom de senaste tio åren, de var skrivna på engelska och de var ”peer-reviewed” eller publicerade i en tidsskrift som var ”peer-reviewed”. Samtliga artiklar kvalitetsgranskades innan de inkluderades i föreliggande studie. Under bearbetningen av artiklarna delades informationen från de olika artiklarna in i tre teman beroende på vilken av de tre frågeställningarna informationen besvarade. Dessa teman blev sedan huvudrubriker i resultatet. Resultat: Både de patienter som hade en sjukdomsepisod och de med en normal sinnesstämning uppvisade sämre livskvalitet i jämförelse med friska individer. Faktorer som god sjukdomsinsikt, socialt stöd och rutiner var associerade med bättre livskvalitet, medan graden av depressiva och maniska symtom, stigande ålder och tidig sjukdomsdebut var associerade med sämre livskvalitet. De depressiva symtomen hade störst betydelse för den skattade livskvalitén och påverkade framför allt de fysiska och psykiska områdena av livskvalitén. Patienter med bipolär sjukdom med normal sinnesstämning uppvisade bäst livskvalitet följt av dem som befann sig i ett maniskt/hypomaniskt tillstånd, ett blandat tillstånd och ett depressivt tillstånd. Slutsats: Fynden från föreliggande studie visar att patienter med bipolär sjukdom upplever sämre livskvalitet i jämförelse med friska individer. Symtomen har troligtvis en stor betydelse när det gäller den sämre upplevda livskvalitén. Symtomen gör det svårt att upprätthålla relationer, bevara ett arbete, planera inför framtiden med mera. Dessutom lever dessa patienter i en oviss tillvaro där de aldrig vet när nästa sjukdomsepisod kommer, hur den kommer att manifestera sig eller hur allvarlig den kommer att vara.

Aproximatly 1-4 % of the world population suffers from bipolar disorder that is classified as one of the main causes of disability, but despite this no pathophysiological cause is known. A bipolar disorder is characterized by periods of depressive and manic episodes with classification as type-1 and type-2 depending on the main symptoms. Depressive episodes display as unipolar depression whilst manic episodes appear as reduced need of sleep, excessive selfesteem and rushed speech that in some cases is followed by psychosis. Unfortunately, bipolar disorder can be seen as connected to a higher rate of suicide at a 10-30 times higher risk in comparison to the general population and the treatment is failing to fulfill requirements. Lithium is frequently used as maintenance treatment but is linked to complicated side effects such as hypothyreosis and weight gain. The treatment can also result in positive secondary effects such as the alleged anti-suicidal effect. The aim of this study was to describe the anti-suicidal effects of lithium treatment in patients suffering from bipolar disorder and illustrate how different study methods affect the results. This study was based on clinical trials, register-based studies and one review-article where the Pubmed database was used to search for articles. The result was that three out of six studies could demonstrate anti-suicidal effects of lithium when compared to other treatments and placebo. These three studies were made on a bigger population and went on for many years.  The conclusion is that the ability to show the anti-suicidal effects of lithium varied and so did the methods used in the studies. There was a trending aspect that showed great success of lithium regarding the anti-suicidal effects amongst studies that went on for many years and was based on a bigger population but in lack of power, this study can not attest to lithiums anti-suicidal effects.

Bakgrund: År 2019 var det globalt sett 40 miljoner personer som hade diagnosen bipolär sjukdom. Det är betydligt fler personer med denna diagnos som avlider genom självmord, jämfört med individer utan den. Sjukdomen påverkar många delar av den drabbades liv. Vidare är närstående viktiga i omvårdnaden men upplever också en stor börda.  Syfte: Att beskriva erfarenheter av att vara närstående till en person med bipolär sjukdom. Metod: En kvalitativ litteraturstudie med elva empiriska studier har gjorts. Sökningarna gjordes i Cinahl och PubMed. Studierna analyserades med en innehållsanalys.  Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier och tolv underkategorier. De fyra kategorierna var: ”Vikten av copingstrategier”, ”Erfarenheter av vården - ett spektrum mellan vägledning och uteblivet stöd”, ”Gå igenom svåra känslor” och ”Sjukdomen för med sig utmaningar”.  Konklusion: Resultatet visar de utmaningar och konsekvenser närstående till personer med bipolär sjukdom upplever. Närstående tar ett stort ansvar och deras psykiska och fysiska hälsa påverkas. Sjuksköterskan bör vara medveten om detta för att på bästa sätt kunna stödja patienter och närstående. / Background: In 2019, 40 million people were diagnosed with bipolar disorder around the world. These individuals have a higher suicide rate compared to the rest of the population. Bipolar disorder affects several parts of a person's life, but also the lives of the people around them. Furthermore, close relatives have shown to be significant in the care, however, these people also experience a burden. Aim: To describe the experiences of being a close relative of a person with bipolar disorder. Methods: A qualitative literature study with 11 empirical studies has been done. These were obtained by using the databases Cinahl and PubMed. The studies were analyzed using content analysis. Results: The analysis resulted in 4 categories and 12 subcategories. The 4 categories were: “The importance of coping strategies”, “Experiences of healthcare – a spectrum between guidance and lack of support”, “Going through difficult feelings” and “Many challenges come with the disease”. Conclusion: The result shows the challenges and consequences experienced by relatives of people with bipolar disorder. Relatives take great responsibility, and their mental and physical health is affected. Nurses should be aware of this in order to best support patients and relatives.

Denna kvalitativa studies syfte är att, ur ett sociologiskt perspektiv, förstå och synliggöra erfarenheterna av stigmatisering och exkludering från samhället av personer med bipolär sjukdom. Fyra självbiografier med författare som är bipolära har analyserats utifrån en tematisk analysmetod för att finna centrala teman och mönster. De teoretiska utgångspunkterna i studien är stämplingsteorin av Thomas J. Scheff och hans bok Being mentally Ill (2017) och stigma baserat på Erving Goffmans bok Stigma: den avvikandes roll och identitet (2011). Vidare användes två frågeställningar som ett hjälpmedel för att begränsa studien och hitta relevanta teman i självbiografierna, samt lämplig tidigare forskning om ämnet. Resultatet visade på att det finns en stor okunskap om bipolär sjukdom. Sett ur en sociologisk synvinkel går det att vittna om hur stigma och stämpling är något samtliga författare mer eller mindre beskrivit att de upplevt i respektive bok. Sjukdomen bidrar till negativa reaktioner i samhället och går ut över både vardagslivet och relationer.