To suffer from bipolar disorder can cause significant distress. Bipolar disorder causes severe shifts in mood. The person can, apart from having a normal mood, experience depressive episodes or a highly elevated mood – hypomania or mania. Psychoeducation as a complement to medicine treatment can help persons manage their disorder and reduce severe changes in mood. Little is known about psychoeducation programs in the country as a whole. Knowledge about these programs can be useful for evaluation and can contribute to valuable insights. The aim of this study was to survey the setup and content of psychoeducation programs for people with bipolar disorder in outpatient care in the country. To accomplish this a cross-sectional study was made through a web-based questionnaire sent to staff involved in outpatient psychoeducation. The Swedish National Quality Register for Bipolar Disorder – BipoläR contributed with contact information to the outpatient clinics. All 234 clinics involved were linked to BipoläR, 56 answers were returned resulting in the following information: Most of the psychoeducation programs were group-based. The major part used programs designed by themselves. Nurses were the most frequently staff involved. The mean amount of time for education delivery was 12 hours. The psychoeducation content was rich in important aspects related to the disorder. The programs were delivered through lectures and discussion. The conclusion of this study was the emphasis on group-based programs developed at the clinics, the quality content of programs and the possible need for more evidence-based programs. / Bipolär sjukdom kan vara svår att leva med då den medför stora variationer i personens sinnesstämning. Ett sätt att underlätta kan vara medverkan i patientutbildningsprogram som tillägg till medicinsk behandling. Detta kan bidra till ökad förståelse för sjukdomen och dess individuella uttryck och därmed göra den mer hanterbar. På flera öppenvårdsmottagningar för personer med bipolär sjukdom runt om i Sverige bedrivs patientutbildning. Någon sammanhållen beskrivning av utbildningarna finns inte. I samråd med personal hos Nationellt kvalitetsregister för personer med bipolär affektiv sjukdom (BipoläR) bedömdes dessa utbildningar vara intressanta att undersöka. Forskning har påvisat att patientutbildningsprogram har positiva effekter för att motverka depression, hypomani och mani vid bipolär sjukdom. Programmen kan se olika ut men utbildning i grupp verkar generellt ge bättre utfall än individuell utbildning. Det är oklart hur utbildningarna i landet ser ut och vi har därför valt att i denna studie kartlägga upplägg och innehåll i dessa utbildningar. Specialistsjuksköterskan i psykiatrisk vård ansvarar bland annat för att stödja patienter och deras anhöriga till lärande och beslutsfattande genom undervisning. Patientutbildning för personer med bipolär sjukdom ligger inom psykiatrisjuksköterskans kompetensområde och sjuksköterskan kan vara en lämplig förmedlare av sådan utbildning. En kartläggning av patientutbildningsprogrammen kan utgöra grund för utvärdering och därmed bidra till utveckling av det psykiatriska vårdandet. Syftet med denna undersökning var att kartlägga upplägg och innehåll i patientutbildningar för personer med bipolär sjukdom inom den psykiatriska öppenvården runt om i landet. Detta gjordes via en webbenkätundersökning riktad till personal involverade i patientutbildning på öppenvårdsmottagningar anslutna till BipoläR. Resultatet visade att de flesta utbildningar var grupputbildningar. Största delen av mottagningarna använde sig av egenutformade utbildningsprogram. Sjuksköterskor var den personalkategori som oftast gav patientutbildning, följt av läkare och psykologer. Utbildningarna hade ett medelvärde på 12 timmars utbildningstid. Erfarenhetsutbytet i utbildningarna sågs som ett värdefullt inslag. Studiens slutsatser var att enkätsvaren tyder på att det i landet fanns en övervikt av gruppbaserade utbildningsprogram för personer med bipolär sjukdom. De flesta mottagningar utformade sina egna program. Utbildningarna var innehållsmässigt rika på viktiga ämnen relaterade till olika aspekter av bipolär sjukdom. De verkade i genomsnitt även vara tidsmässigt tillräckligt långa för att kunna förmedla sitt innehåll. Sjuksköterskor var den personalkategori som oftast var involverad i patientutbildningarna och kunde därmed ge ett betydande bidrag i dessa. Det kan vara värdefullt med en tydligare evidensbas i utbildningarna.

Bakgrund: Förekomsten av bipolär sjukdom uppskattas vara upp till 1,5 % av världens befolkning. Denna population drabbas i stor utsträckning av välfärdssjukdomar som metabolt syndrom, diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar. Idag är förstahandsbehandlingen vanligtvis stämningsstabiliserande psykofarmaka, sömnpreparat och antipsykotiska läkemedel. Syfte: Syftet var att beskriva fysisk aktivitet hos vuxna personer med bipolär sjukdom. Metod: En allmän litteraturstudie gjordes på tio vetenskapliga artiklar som bearbetades genom textanalys. Resultat: Analysen resulterade i kategorierna: Hälsoeffekter av fysisk aktivitet, Erfarenheter av fysisk aktivitet och Motivation för fysisk aktivitet. Resultatet påvisade i första kategorin att regelbunden fysisk aktivitet minskade skoven av mani och depression. I andra kategorin framkom det att aktiviteter som föredrogs var rytmiska och monotona, såsom löpning, cykling, promenad eller simning. Tredje kategorin påvisade att en förtroendefull relation mellan patient och allmänsjuksköterskan var betydande vid depressiva perioder. Sjuksköterskan fungerade också som stöd för vardagsstrukturen och till att motivera till fysisk aktivitet. Slutsats: Fysisk aktivitet kan symtomlindra och förbättra den fysiska och psykiska hälsan. Fysisk aktivitet bör vara en självklar del i omvårdnadsarbetet och utbildning om dess effekt bör ges till både sjuksköterskestudenter och yrkesverksamma sjuksköterskor. Mer forskning behövs för att se hur fysisk aktivitet på sikt påverkar läkemedelsbehandling och samsjukligheten med välfärdssjukdomar. / Background: The prevalence of bipolar disorder is estimated to be 1,5 % of the world's population and this patient group have a higher risk to be affected of welfare diseases such as metabolic syndrome, diabetic and cardiovascular diseases. The primary treatment of bipolar disorder are psychopharmacologic drugs. Aim: The aim of this study was to describe physical activity among adults with bipolar disorder. Result: Categories that appeared were: Health effects of physical activity, Experience of physical activity and Motivation for physical activity. First category showed that regularly performed physical activity reduced the episodes of mania and depression. Second category showed that preferred activities were of rhythmic and monotone nature like running, cycling, walking or swimming. Third category showed that a confiding relationship between the patient and their registered nurse were of importance during depressive episodes, functioned as support for daily routines and motivate for physical activity. Conclusion: Physical activity reduces symptoms and improve both physical and mental health. Physical activity should be a manifested treatment in nursing and education of its effect should be given to both nurse-students and registered nurses. More research is required about how physical activity affect treatment and the occurrence of welfare diseases in a long-term perspective.

Bakgrund: Bipolär sjukdom är en psykiatrisk diagnos som påverkar känslolivet. Det som karaktäriserar sjukdomen är ett pendlande mellan depression och hypomani/mani som är en eufori utöver det vanliga. Vårdpersonalen har en viktig roll i mötet med patientgruppen, de bör ge stöd och skapa interventioner då dessa patienter har högre suicidrisk än den resterande befolkningen. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva en kvinnas upplevelse av att leva med bipolär sjukdom. Metod: En manifest kvalitativ innehållsanalys med en narrativ ansats av en självbiografi. Resultat: Sex kategorier presenteras: att pendla mellan olika verkligheter, att ångesten kan komma när som helst och var som helst, att behöva behandla den kroniska sjukdomen varje dag, att inte vilja utsätta andra för sitt dåliga mående, att det ständigt pågår ett krig i huvudet samt att vilja leva och att inte vilja leva. Diskussion: Vårdpersonal och närstående har betydelse för patientens välmående i stödjandet av patienten, de bör vara öppensinnade och därmed inte döma eller förminska patientens egna upplevelser. Slutsats: Sjuksköterskor bör se patientgruppen utifrån ett holistiskt perspektiv då sjukdomen handlar om mycket mer än bara depressioner och manier.

Runt 5% av världens befolkning drabbas av bipolär sjukdom. Sjukdomen innebär att patientens stämningsläge pendlar mellan hypomani eller mani och depression med alla därtill hörande symptom och hinder samt en livslång läkemedelsbehandling. Bipolär sjukdom innebär att i perioder befinna sig i depressionens djupaste mörker för att i andra perioder befinna sig i manins gränslöshet men också den osäkerhet och oförutsägbarhet som pendlingarna mellan de två tillstånden innebär. Bipolär sjukdom medför ett stort lidande och många hinder i vardagen för patienten. Med denna litteraturstudie belyses hur patienten upplever livet med bipolär sjukdom. Studiens resultat baseras på åtta kvalitativa artiklar och en kvantitativ. Sjukdomen medför för patienten ofta en svårighet att acceptera sin diagnos men också en vändpunkt i livet då diagnosen fastställs. Patienten tycks uppleva sina känslor på ett annat vis än den som inte lider av bipolär sjukdom. Kunskapen om sjukdomen i samhället är liten och fördomarna är många vilket leder till en stigmatisering. Patienten har ofta en strävan efter att lära sig mer om sin sjukdom och att lära sig hantera sin tillvaro med sin sjukdom. Något som är av stor vikt för patienten är relationer, såväl till anhöriga som till sjukvården. Sjuksköterskan har en stor betydelse för patienten med bipolär sjukdom och ett av de viktigaste redskap hen har i mötet med patienten är det vårdande samtalet. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Bipolär sjukdom är en psykisk sjukdom som kännetecknas av två poler (motsatser) vilket innebär perioder av maniska och depressiva perioder. De maniska skoven innebär att personen upplever ett starkt förhöjt stämningsläge, tankeverksamheten är snabb och talet forcerat. Förmågan att tänka självkritiskt är ofta nedsatt, vilket kan leda till att personen utför impulsiva handlingar. Den depressiva fasen är den maniska fasens motpol. Den domineras av nedstämdhet och personen förmedlar ett uppgivet uttryck. Självkänsla och initiativförmåga är sänkt, en känsla av att allting upplevs meningslöst. Behandlingen består i första hand av stämningsstabiliserande läkemedel som planar ut topparna och dalarna av mani och depression. Bipolär sjukdom har visat sig ha en hereditär bidragande orsak. Yttrepåfrestningar i den sociala miljön har även visat sig vara en tänkbar orsak till sjukdomen. Risken för självmord och att hamna i ett missbruk är betydande och innebär en stor hälsorisk för individen. Att leva med bipolär sjukdom innebär en komplexitet på grund av att sjukdomen är en affektiv sjukdom, vilket kan leda till svårigheter att skilja på vad som är orsakat av sjukdomen och vad som tillhör personligheten. Syftet är att beskriva upplevelsen av att leva med bipolär sjukdom. Vi har valt att analysera tre biografier där författarna beskriver sina erfarenheter av att leva med bipolär sjukdom. Personerna beskriver sina upplevelser när sjukdomen styr deras sinnesstämning, hur de hanterar sitt sjukdomslidande, hur de upplever den vård och behandling de fått samt hur de upplever att inte passa in. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Bipolär sjukdom är en kronisk sjukdom karaktäriserad av episoder med mani och depression. Symtom på mani kan vara ökad energi och förhöjd sinnesstämning och depression kännetecknas av sänkt sinnesstämning och minskad aktivitet. Sjukdomen behandlas oftast farmakologiskt men det är även betydelsefullt med psykologiskt inriktade åtgärder. Då bipolär sjukdom är en relativt vanligt förekommande sjukdom är sannolikheten stor att sjuksköterskan kommer i kontakt med dessa patienter. Svårigheter kan finnas för sjuksköterskan att leva sig in i livsvärlden hos patienter med bipolär sjukdom och förstå att sjukdomen genomsyrar stora delar av det dagliga livet. Syftet med studien är att belysa upplevelser av att leva med bipolär sjukdom ur ett livsvärldsperspektiv. Studien är en litteraturstudie där nio kvalitativa artiklar har analyserats. Fynd som gjordes var att patienterna har svårigheter att hantera symtomen och att sjukdomen påverkar deras livsvärld. Patienterna nämner problem med att behålla riktning i livet och har svårt att acceptera diagnosen samt att sjukdomen påverkar jaget och identiteten. Vikten av förtroendefulla relationer betonas men även en problematik med att upprätthålla dessa. Upplevelser av skuld, skam och stigmatisering beskrivs. Upplevelserna bekräftar sjukdomens komplexitet och vikten av att sjuksköterskan har god kunskap om sjukdomen, skapar en bra vårdrelation och har ett vårdande samtal för att hjälpa patienterna att leva med sjukdomen, att acceptera diagnosen och att bli självständiga. En insikt och förståelse hos sjuksköterskan i patienternas upplevelser skulle kunna bidra till en bättre omvårdnad. Det kan konstateras en problematik med att allmänsjuksköterskan vårdar denna patientgrupp. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Bakgrund: Bipolär sjukdom karaktäriseras av att sinnestillståndet pendlar mellan höga och låga stämningslägen. De växlande sjukdomsepisoderna bidrar till en komplex livssituation för patienten. Patientens symtombild står som grund för diagnostisering av bipolär sjukdom och behandling inriktas främst på farmakologisk behandling och även psykoterapi vid behov. Utöver det beskrivna krävs ett gott samarbete mellan anhöriga, patient och vårdpersonal. Detta är väsentligt för att patienten ska erhålla ett adekvat stöd och samtidigt öka förutsättningarna för god följsamhet av sin behandling. Syfte: Syftet var att belysa patienters upplevelser av att leva med bipolär sjukdom. Metod: Denna uppsats är en litteraturöversikt och elva vetenskapliga artiklar med kvalitativ metod har analyserats. Resultat: Utifrån analysen skapades fem huvudteman med tillhörande underteman. Fem huvudteman formades: Det sociala sammanhanget, Identitet och förlorad kontroll, Upplevelsen av sjukdomssymtom, Att bli stigmatiserad och Att medicinera- En ambivalent upplevelse. Resultatet visar att patienter upplevde bristande kunskap från omgivningen gällande bipolär sjukdom vilket ledde till isolering och en känsla av identitetsförlust hos patienterna. Diskussion: Bipolär sjukdom kräver i många fall ett starkt socialt nätverk för att patienten ska få stöd i sin hantering av sjukdomen och omgivningen kan bidra med både positiva och negativa upplevelser för patienten. För att patienten ska erhålla ett adekvat stöd krävs det vid bipolär sjukdom kunskap och förståelse från omgivningen samt vårdpersonal. Phil Barkers omvårdnadsteori belyser samarbete med anhöriga och evidensbaseradeverktyg, som fokuserar på patientens berättelse, som avgörande komponenter i patientens omvårdnadsprocess. / Background: Bipolar disease is characterized by a state of mind that commutes between high and low mood swings. The variating episodes contribute to a complex life situation for the patient. The patient’s symptoms are used for diagnosing bipolar disorder and treatment is primarily pharmacological treatment and psychotherapy commonly used when needed. Furthermore good cooperation between relatives, patients and healthcare professionals are required. This is essential so that the patient can receive adequate support and also increase presumptions for good compliance with treatment.  Aim: The purpose was to illustrate patients’ experiences of living with bipolar disorder. Method: This essay is a literature review and eleven scientific articles with qualitative method have been analyzed.   Results: Based on the analysis, five main themes were created with associated subtheme. Five main themes emerged: The social context, Identity and loss of control, The experience of disease symptoms, Becoming stigmatized and Being medicated- An ambivalent experience. The result shows that patients experienced insufficient knowledge from the environment regarding bipolar disorder which has led to isolation and a sense of identity loss in patients.  Discussion: Bipolar disorder requires in many cases a strong social network in order for the patients to receive support in their management of the disease and the environment can contribute with both positive and negative experiences for the patient. In order for the patient to receive adequate support, bipolar disorder requires knowledge and understanding from the environment as well as healthcare professionals. Phil Barker's Nursing Theory illustrates collaboration with relatives and evidence-based tools, that focus on the patient's story, as crucial parts of the patient's nursing process.

No description available.

På senare år har antalet slutenvårdsplatser i Sverige minskat. Detta har lett till att patienter med psykisk ohälsa själva behöver bli experter på sin sjukdom. I flera delar av landet erbjuds därför psykopedagogiska interventioner som komplement till farmakologisk behandling vid behandling av bipolär sjukdom. Interventionerna har olika struktur och innehåll, men alla syftar till att stärka patienten och ge denne verktyg för att kunna hantera sin sjukdom. Syftet med denna studie var att belysa deltagarnas erfarenheter av att ha deltagit i den psykopedagogiska interventionen som Psykiatri Södra i Stockholm erbjuder, vilka nya kunskaper de har fått och vad de har tyckt varit givande/ mindre givande. Studiens design var kvalitativ och genomfördes med hjälp av personliga intervjuer. Vi tillfrågade 25 personer vilka samtliga har deltagit i psykopedagogiska interventioner. Av dessa tackade sju ja till intervjuerna. Innehållsanalys användes som metod vid bearbetandet av intervjuerna. Resultatet visar att deltagarna hade blivit stärkta i sig själva, att de hade lärt sig att separera sig själva från sjukdomen och att de hade fått större förståelse för vad de kan göra för att förhindra uppkomsten av nya skov. Framför allt visar dock resultatet att deltagarna hade blivit en del av en grupp, det vill säga fått en känsla av sammanhang, vilket de flesta dittills hade saknat i livet. Psykiatrin har en viktig roll i att aktivt bjuda in patienter och anhöriga till psykopedagogiska interventioner. Trots att forskningen påvisar att det bara finns fördelar med psykopedagogiska interventioner, finns det alldeles för få utbildningsplatser för att täcka patienternas behov. En del av specialistsjuksköterskans roll blir att se till att psykopedagogik implementeras i den psykiatriska vården. / During the last years institutional care in Sweden has decreased, which has led to the fact that patients need to become experts on their own disorder. In several parts of the country psycho educational interventions are offered as a complement to pharmacological treatment when treating people with bipolar disorder. The intervention programs have different structures and contents, but they all aim to strengthen the patient and provide him or her with tools to manage the disease. The aim of the study was to illuminate the participants’ experiences of taking part in a psycho educational intervention program offered by Psykiatri Södra in Stockholm, what sort of new knowledge they acquired, what was good/ less good. The design of the study was qualitativeand it was performed through personal interviews. Everyone who participated in the last intervention was asked to participate in the study. The sample was based on the above, and in the end seven people accepted taking part in an interview. A qualitative content analysis was used to process the interviews. The results showed that the participants felt empowered, they had learned to separate themselves from the disease, they had a bigger understanding for what they themselves could do to prevent new relapses, but most of all they had become a part of a group, and they finally felt a sense of coherence which they previously lacked in life.  Psychiatric caregivers have an important part in actively inviting people with bipolar disorder and their relatives to psycho educational intervention programs. Even though research shows that there only are benefits in psycho educational intervention programs, there aren’t enough programs to cover all in need.  A part of the specialist nurse’s roll therefore is to implement psycho educational intervention programs in psychiatric care.

Bakgrund: Bipolär sjukdom är en kronisk sjukdom som karaktäriseras utav förändringar i patientens aktivitetsnivå och stämningsläge. Dessa episoder benämns som mani-, hypomani- och depressionsepisoder. Behandling och omvårdnad fokuseras på att lindra symtom. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att belysa patienters erfarenheter av att leva med bipolär sjukdom. Metod: I litteraturstudien användes 8 kvalitativa vetenskapliga artiklar. Dessa har sammanställts och analyserats med inspiration av en kvalitativ innehållsanalys. Vid sökning av artiklar användes databaserna CINAHL, PsycINFO och PubMed. Resultat: Resultatet visar att faktorer som påverkar att leva med bipolär sjukdom var att acceptera eller förneka sjukdomen. Patienterna upplevde identitetsförändringar samt oro inför framtiden. Vardagslivet påverkades i stor utsträckning, främst då regelbunden medicinering samt provtagning behövdes för att kontrollera sjukdomen. Det uppstod varierande känslor vid skiftning i sinnesstämningen. För att kunna kontrollera sjukdomen beskrev patienterna att stöd och stöttning var viktigt, detta för att kunna hantera symtomen samt identifiera varningstecken. Motivation till förändring stärks genom goda relationer samt kunskap och förståelse hos patienter, anhöriga och vårdpersonal. Slutsats: Litteraturstudiens resultat visade att diagnosen kan leda till svåra konsekvenser för de som är drabbade samt deras familj och närstående. Därför krävs det mycket stöd och stöttning, utbildning och information till alla inblandade. / Background: Bipolar disorder is a chronicle disease characterized by changes in the patient ́s activity level and mood. These episodes are referred to as mania-, hypomania- and depressive episodes. Treatment and care are focused on relieving symptoms. Aim: The aim of this study was to illuminate patients’ experiences of living with bipolar disorder. Method: This literature review study used 8 qualitative scientific articles. These were compiled and analyzed with the inspiration of a qualitative content analysis. When searching for articles, databases like Cinahl, PsycInfo and PubMed were used. Results: The result shows that factors affecting living with bipolar disorder was to accept or deny the disease. Patients experienced identity change and concern about the future. Everyday life is affected in a large extent, especially when regular medication and blood sampling was needed in order to control the disease. Varying emotion occurred while oscillation in moods. In order to control the disease patients describes how important it is to have support, this in order to manage the symptoms and being able to identify warning signs. Motivation to change is strengthened by good relationships as well as knowledge and understanding, both in patients, relatives and health professionals. Conclusion: The results of the literature review showed that the diagnosis can produce serious consequences for those involved, their family and those related. Therefore it requires a lot of support, education and information for all involved.