Bakgrund: Bipolär sjukdom innebär perioder av mani och depressioner vilket kan medföra svårigheter för personer som drabbats. För att kunna förstå och hjälpa dessa personer behöver sjukvårdspersonal kunskap om hur sjukdomen upplevs och hanteras. Syfte: att belysa hur personer med bipolär sjukdom upplever och hanterar sin sjukdom. Metod: En allmän litteraturstudie genomfördes med kvalitativa artiklar. Resultat: Personernas inställning till diagnosen och behandling varierade och relationen till sjukvårdspersonalen var betydelsefull. Svårigheterna att hantera och bemöta sjukdomen orsakade känslor av osäkerhet, okontrollerbarhet och instabilitet. Sjukdomen påverkade självförtroendet och självkänslan och orsakade upplevd stigmatisering och problem i relationer. För att kunna hantera bipolär sjukdom krävdes egen acceptans, kunskap och insikt, struktur i vardagen samt stöd från närstående. Diskussion: Resultaten diskuteras utifrån Antonovskys teori om känsla av sammanhang, KASAM. Problematiken kring acceptans av sjukdomen och motivation till fortsatt behandling är viktig kunskap för sjukvårdspersonal, liksom att sjukvårdspersonal har personernas försämrade självkänsla och upplevda stigmatisering i åtanke. Detta för att hjälpa personerna att känna KASAM och få ett mer salutogent perspektiv. Patientutbildning bör anpassas efter varje individs behov. Slutsats: Lyhördhet för hur varje individ upplever och hanterar sitt liv med bipolär sjukdom krävs, samt att vården anpassas därefter. Därvid kan patienternas KASAM ökas. / Background: Bipolar disorder involves periods of mania and depression, which may cause difficulties for those affected. In order to understand and help those affected, health care providers need to be aware of the subjective experience and coping skills of their clients. Purpose: To examine how people with bipolar disorder experience and handle their illness. Method: A literature review of relevant qualitative articles was conducted. Results: subjects' attitudes towards the diagnosis and treatment varied and the relationship with healthcare professionals was relevant. The disorder was accompanied with feelings of uncertainty, uncontrollability and instability. It also affected self confidence, self-esteem, caused an experience of stigma and relationship difficulties. Coping strategies included acceptance, information, structure of everyday life and family support. Discussion: Antonovskys theory about sense of coherence, SOC, was used for the discussion Acceptance and motivation to treatment are key- topics for health care professionals. Clients lower self- esteem and the issue of stigma needs to be addressed. This might increase the clients SOC and facilitate the move towards a salutogenic perspective. Patient information should be adapted to individual needs. Conclusion: Awareness of individual experiences and skills is necessary. The clients care and treatment needs to be adapted accordingly.

De psykiatriska diagnoserna har ökat i antal det senaste decenniet. Hur påverkas en individ av att få en psykiatrisk diagnos? Bipolär sjukdom tillhör gruppen psykiska sjukdomar och kännetecknas av växlingar mellan förhöjda stämningslägen såsom mani eller hypomani samt perioder av depressioner. Sjukdomen delas in i bipolär I och II, där bipolär I är den allvarligare varianten. Syftet med föreliggande studie är att undersöka vilken betydelse diagnosen haft för individer med bipolär sjukdom. Åtta personer, sex kvinnor och två män mellan 39-65 år (medelålder 51.6) diagnosticerade med bipolär sjukdom I eller II intervjuades. Svaren bearbetades med hjälp av induktiv tematisk analys. Resultatet visar att diagnosen haft en klart övervägande positiv betydelse. De huvudteman som framkom var förklaring, förståelse och acceptans, samt adekvat behandling. De samstämmiga uppfattningarna om att diagnosen haft en stor positiv betydelse förklaras bland annat av att majoriteten av deltagarna levt i många år utan rätt diagnos, vilket i sin tur inneburit många år inom den psykiatriska vården utan att få rätt hjälp. Rätt diagnos har inneburit rätt behandling, i synnerhet medicinskt, men även via psykoedukativa och psykoterapeutiska insatser. Rätt typ av behandling har därmed medfört en balans i livet, där funktionsförmågan förbättrats avsevärt, och livskvalitén ökat. Ett fåtal negativa konsekvenser av diagnosen framkom i två teman; initiala effekter av diagnosen samt diagnosens begränsande effekt.

Barn till psykiskt sjuka är en utsatt grupp. De löper ökad risk för hämmad psykosocial utveckling och för att utveckla egna psykiska svårigheter under uppväxten eller i vuxen ålder. Barnens situation har länge varit osynliggjord men på senare tid har den uppmärksammats alltmer i samhället. Syftet med föreliggande studie var att undersöka vuxna barns upplevelser av att ha vuxit upp med en förälder med bipolär sjukdom. Undersökningen var kvalitativ och semistrukturerade intervjuer genomfördes med tio personer. Resultatet av en tematisk analys visade att förälderns sjukdom inneburit stora påfrestningar för intervjudeltagarna och att många har saknat tillräckligt stöd för att hantera sin situation. Överlag har det funnits svårigheter att tala om förälderns sjukdom och dess konsekvenser inom och utanför familjen. Uppväxten med en psykiskt sjuk förälder påverkar informanterna även som vuxna och många har haft erfarenhet av egen psykisk ohälsa. Resultatet överensstämmer i många avseenden med liknande studier.

Bipolär sjukdom är en psykisk sjukdom som karakteriseras av återkommande perioder av depressioner och mani. Sjukdomens leder till lidande med bland annat ökad sjuklighet och självmordtankar som följd. Orsaken till sjukdomen antas till stor del bero på ärftliga faktorer. Även påfrestande livshändelser och den egna personligheten kan vara utlösande. Syftet med studien var att beskriva den levda erfarenheten av bipolär sjukdom. Fem självbiografier analyserades utifrån Dahlbergs (1997) kvalitativa innehållsanalys med manifest ansats. I resultatet framkom att livet med bipolär sjukdom upplevs som en känslomässig berg- och dalbana. Sjukdomen inverkade negativt på många aspekter i livet såsom socialt, ekonomiskt och emotionellt. Framförallt var det viktigt att lära sig leva med sjukdomen och inte emot den. Förutsättningen för att uppnå kontroll över tillvaron var god och säker vård. När de drabbade fick sin diagnos fastställd gjorde detta att de kunde känna hopp och framtidstro genom att bearbeta och acceptera sjukdomen. Livet blev hanterbart då de anpassade sig efter sjukdomen, stressande mindre och sov mera. Genom att förstå patientens upplevelse av sin livsvärld kan sjuksköterskan i sin funktion bidra till minskat lidande och ett främjande av välbefinnande.

Bakgrunden till studien är att bipolär sjukdom är en av de tjugo vanligaste orsaker till funktionsnedsättning i världen. Det finns få studier gjorda på hur patienter upplever att vårdas för sjukdomen. Vårdpersonal kommer möta patienter med diagnosen inom all form av sjukvård. Syftet är att belysa behov av vård och stöd såsom det upplevs av patienter med bipolär sjukdom. Metoden som användes var en litteraturstudie där sju självbiografiska böcker analyserades med hjälp av en kvalitativ metod. Resultatet sammanfattas i fem teman: livsrytm och balans, hinder för att söka vård när behovet finns, olika behov av stöd, behov av trygga punkter och olika sätt att bli värdigt bemött och lyssnad till. I diskussionen påvisas det utmärkande i resultatet, att patienter upplevde det svårt att ta in information när de var både i maniska- och depressiva episoder. Det är viktigt att sjuksköterskor har en förståelse för hur människor med bipolär sjukdom upplever sina liv för att kunna ge individuellt anpassad information och stöd. / The background to this study was that bipolar disorder is one of the twenty most common reasons of disability in the world. There are few studies made on the subject of patients with bipolar disorder owns experience of the given healthcare. Caregivers will meet these patients in all kind of healthcare. The purpose of this study is to describe how patients with bipolar disorder experience their need of support and care. A qualitative literature method was used, where seven autobiographies where analyzed. The result summarized in five main themes: life rhythm and balance, barriers to seek care when the need exist, the need of support, need to comfortable points and different ways to be treated with dignity and listened to. The discussion demonstrated the significant of the result, patients with bipolar disorder finds it difficult to take in information when they have both a manic and a depressive episode. It is important that nurses have patience and understanding for the patient's life and his or her illness. The nurses have to understand the meaning of giving individual information and support to the patient.

Bipolar disorder is a severe, affective illness which causes a person to alternate between episodes of pathologically elevated mood (mania) and depression – in between these episodes the mood is normal. The length and intervals between the episodes are highly variable among the ill, as are the severity which is divided into two major subgroups: bipolar I and II. Bipolar I disorder is the most severe because of the patient’s inability to realize that he or she is currently in a manic phase, in the case of bipolar II disorder, the patient is aware that he or she has an abnormally raised mood, a state which is called hypomanic state instead of manic. The cause of bipolar disorder is yet to be discovered, although both genetic and environmental aspects probably weigh in. Bipolar disorder is treated with a combination of psychotherapy and pharmacology, the most common and oldest treatment regimen being that of lithium, an alkali metal which has been used as a mood stabilizer for over a century. Although being proven effective, lithium can cause thyroid malfunction and has a complicated renal elimination process that can be affected by diet and heritage. This makes regular blood testing for determining concentration of lithium necessary. Lithium can also be toxic in relatively low doses. Lamotrigine is an anticonvulsive drug used for treating epilepsy, but has been proven to also have mood stabilizing properties. To find out if lamotrigine can be used as a treatment for bipolar disorder, both as maintenance treatment as well as acute treatment in manic/hypomanic/depressive episodes, papers from clinical trials where lamotrigine has been tested with lithium and/or placebo have been read. The results show that lamotrigine is as effective as lithium in maintenance and acute treatment of depression, although some papers show conflicting results on the effectiveness compared to placebo. The conclusion is that lamotrigine seems to be a promising drug that can be helpful in the treatment of bipolar disorder.

Bipolär sjukdom (BS) är en kronisk sjukdom med återkommande perioder av mani och depression. Den bryter oftast fram i tonåren men i många fall diagnostiseras den inte förrän patienten är runt 30 år. Behandling för BS är livslång medicinering med stämningsstabiliserande läkemedel, i första hand litium, kombinerat med anti-depressiva läkemedel och anti-psykotiska läkemedel. Läkemedelsbehandling kombineras med psykoedukativ behandling eller kognitivbeteende terapi (KBT). En intensivbehandling följer efter det att diagnosen är ställd och det tar ofta upp till 2 år för patienten att hitta en balans i livet. Syftet med denna studie är att få en uppfattning om hur det är att leva med bipolär sjukdom. Det är en kvalitativ intervjustudie och för att besvara syftet har läkarkontakt, patientkontakt, och anhörigkontakt tagits. Totalt deltog två läkare, sex patienter och fyra anhöriga. Att leva med BS innebär för de flesta att det dagliga livet är präglat av rutiner. Man skall ständigt vara vaksam på hur man mår och kanske justera mediciner eller vidta andra åtgärder. Det är viktigt att inte endast patienten utan även anhöriga, som ofta tillsammans med personal från vården utgör ett viktigt stöd, får ökad kunskap om sjukdomen så att man förstår varför det är viktigt med medicineringen. Det är även viktigt att anhöriga får stöd, eftersom det påverkar också deras liv mycket. Sammanfattningsvis, livet går från att vara kaotiskt till att vara fokuserat där patienten börjar fungera normalt igen. Viktiga faktorer för att må bra är lugn och ro, rutiner, sömn och regelbundna måltider. Medicineringen är viktig men det tar ofta tid att finna den rätta kombinationen, eftersom det är individuellt hur man svarar. Vissa upplever biverkningarna som negativa - minskad kreativitet, ökad vikt och sämre minne, medan andra märker nästan inte av dem. Anhöriga får inte alltid stöd från vården som de enligt Socialstyrelsen skall få, men vissa har hittat andra fora som hjälper dem. Läkarna finner stor tillfredsställelse med patienternas förbättring och menar att dagens medicin fungerar väl. Dock finns förhoppningen att det kan utvecklas bättre läkemedel som ger färre eller inga biverkningar.

För en person som drabbas av bipolär sjukdom innebär detta ett stort lidande för dennes liv och hälsa. Bipolär sjukdom kännetecknas av kroniska humörsvängningar, så kallade maniska samt depressiva perioder. Det är av stor vikt att anhöriga ges tillräckligt med information angående sjukdomen, då dessa anses utgöra en viktig roll i stärkandet av personen som lever med bipolär sjukdom. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva upplevelser av hälsa hos en kvinna som lever med bipolär sjukdom. Designen som användes för denna studie var en litteraturstudie. Data hämtades från en självbiografi och den kvalitativa innehållsanalysen valdes som metod. I denna studie valdes en deduktiv ansats med utgångspunkt i världshälsoorganisationens definition av hälsa vilket beskrivs som ett tillstånd av komplett fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, och inte endast frånvaro av sjukdom. Resultatet visade att sjukdomen skapade ett ökat behov av socialt stöd och påverkade personens psykiska och fysiska hälsa, vilket bland annat ledde till ett självskadebeteende. Denna fördjupade kunskap kan hjälpa sjuksköterskan i bemötandet av personer med bipolär sjukdom och således minska lidande och främja dennes hälsa.

Background: Being close to someone with bipolar disorder can have a major impact on dailylife. It can be about the difficulties of meeting and dealing with the patient's mood withoutruining the relationship or having to take great responsibility to minimize the negativeconsequences that can come with this. At the same time, for example, work and family life mustcontinue and function as usual. Aim: The aim of this study was to compile knowledge aboutwhat it is like to be close to someone with bipolar disorder. Method: We used the matrixmethod to compile results from 15 included articles, which resulted in three themes:Responsibility and stress, Community and participation and Managing everyday life. Results:The results showed that it is a great strain on one's everyday life and that it is important to getsupport so that the responsibility does not become too heavy to bear. Conclusion: Ourconclusion is thus that the social network and healthcare can play an important role both interms of information and education, but also physical relief. Keywords: bipolar disorder, informal caregivers, lived experience, integrative review

Bakgrund: Bipolär sjukdom är ett kroniskt psykiskt sjukdomstillstånd som brukar delas upp i typ 1 och typ 2. Prevalensen för bipolär sjukdom typ 1 är knappt 1 % och för typ 2 cirka 2-4 %. Det är inte känt vad som orsakar sjukdomen men det förekommer en hög ärftlighet där det genetiska bidraget uppskattas till 56,4 – 61,8 %. Sjukdomen har ett periodiskt förlopp där patienten drabbas av depressiva, maniska eller hypomaniska episoder växlat med symtomfria perioder där patienten mår bra och kan leva i stort sätt som vanligt. Sjukdomsförloppet kan variera kraftigt och vissa patienter kan vara helt symtomfria under decennier medan vissa kan ha en kronisk funktionsnedsättning på grund av sjukdomen. Det finns inget botemedel till sjukdomen och för att undvika nya episoder och hålla stämningsläget stabilt används förebyggande läkemedelsbehandling livet ut. Som profylaktisk behandling rekommenderas bland annat stämningsstabiliserande läkemedel som litium och antiepileptikum som lamotrigin. Beroende på patientens symtombild kan läkemedel antingen användas som monoterapi eller i kombination med andra läkemedel. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att jämföra läkemedlen lamotrigin och litium, både vid profylaktisk behandling och vid behandling av akut mani eller depression, hos patienter med bipolär sjukdom. Metod: Artiklarna som granskades i denna litteraturstudie hittades via sökmotorn PubMed. Det var fem kliniska studier och en registerbaserad kohortstudie som valdes ut. I artiklarna jämfördes lamotrigin och litium både vid profylaktisk behandling och vid akut behandling hos patienter med bipolär sjukdom. Resultat: Fyra av de fem kliniska studierna fann inga signifikanta skillnader mellan lamotrigin och litium vid behandling av bipolär sjukdom. En klinisk studie fann att lamotrigin hade bättre effekt vid behandling av patienter med ”rapid cycling” bipolär sjukdom. Den registerbaserade kohortstudien fann att litium var överlägsen lamotrigin vid behandling av patienter med diagnosen bipolär sjukdom. Slutsats: Lamotrigin kan vara lika effektivt som litium men det går inte att säga att lamotrigin är ett bättre alternativ än litium vid behandling av bipolär sjukdom. Båda läkemedlen har relativt likvärdig effektivitet och båda har biverkningar som kan vara ganska besvärliga. / Background: Bipolar disorder is a chronic mental illness that is categorized into type 1 and type 2. The prevalence of bipolar disorder type 1 is about 1 % and that of type 2 about 2-4 %. The cause of the illness is unknown but the genetic contribution is estimated to be between 56,4 – 61,8 %. It is a periodical illness and the patient experiences depressive, manic or hypomanic episodes as well as periods with no symptoms at all. During the symptom-free periods the patient feels good and can live life with relative normalcy. The way the illness progresses can vary greatly. Some patients can be completely symptom free for decades whereas some patients can have a chronic disability because of the illness. There is no cure available for the disease. To avoid new episodes and keep their mood stable, patients require pharmacological maintenance treatment for the rest of their life. The mood stabilizing drug lithium and the antiepileptic drug lamotrigine are recommended as maintenance treatment. Depending on the symptoms the drugs can be used in monotherapy or in combination with other drugs. Psychotherapy can complement the pharmacological treatment. The main goal with therapy is to educate the patients and their family members and give them strategies for coping with stress, and to recognize and treat early signs of an oncoming episode. It is also important for the patient to have a lifestyle where regular meals during the day, proper sleep and exercise is prioritized. Therapy can also play an important role in making the patient understand the importance of taking the prescribed medication according to the doctor’s recommendations. Objective: The purpose of this study was to compare the drugs lamotrigine and lithium, both as maintenance treatment and as treatment for acute manic or depressive episodes, in patients with bipolar disorder. Method: The articles that were analyzed in this literature study were located by the use of the database PubMed. Five of the articles described clinical studies and one described a register based cohort-study. The articles compared lamotrigine and lithium as maintenance treatment and as treatment during an acute episode in patients with bipolar disorder. Results: In four of the five clinical studies no significant differences between lamotrigine and lithium in the treatment of bipolar disorder were identified. In a single clinical study it was found that lamotrigine had better effect during treatment of patients with rapid cycling bipolar disorder. The register based cohort-study found that lithium was superior to lamotrigine in the treatment of patients with the diagnosis bipolar disorder. Conclusions: Lamotrigine can be as effective as lithium but it cannot be concluded that lamotrigine is a better choice than lithium in the treatment of bipolar disorder. Both drugs have a similar effectiveness and both have side effects that can be difficult for patients to live with.