Bakgrund: Bipolär sjukdom är en kronisk, psykisk sjukdom där stämningsläget skiftar mellan perioder av mani och depression. Omkring 2–3% av Sveriges befolkning lever med sjukdomen idag och kvinnor är överrepresenterade. Behandlingen varierar men stämningsstabiliserande läkemedel är den främsta behandlingsformen. Personer med bipolär sjukdom har en högre självmordsbenägenhet. Sjuksköterskans ansvar är att utifrån patientens behov vårda och ge stöd. Dessa patienter kan bland annat behöva stöd gällande relationer, självuppfattning och välbefinnande. Syfte: Syftet var att belysa kvinnors upplevelse av att leva med bipolär sjukdom Metod: En kvalitativ studie baserad på fem självbiografier skrivna av kvinnor som diagnostiserats med bipolär sjukdom. Datamaterialet analyserades med en induktiv ansats enligt Graneheim och Lundmans mall för manifesta innehållsanalyser. Resultat: Kvinnor med bipolär sjukdom upplever ett lidande som grundar sig i känslor av ensamhet, skuld och skam samt rädslor över att insjukna i nya skov, då sjukdomsförloppet försämras. Läkemedelsbehandling samt stödet av närstående såväl som vårdpersonal är av betydelse för att kvinnorna ska kunna se en mening med livet.  Slutsats: Att hitta en balans mellan glädje och sorg kan leda till ett ökat välbefinnande och en förbättrad hälsa. För att uppnå detta krävs ett tryggt vårdande som utgår från ett patientperspektiv där patientens delaktighet eftersträvas.

Bakgrund: Bipolär sjukdom är ett långvarigt sjukdomstillstånd. Med sjukdomen följer svängningar mellan maniska och depressiva episoder. Allmänsjuksköterskan påverkar patienternas upplevelser av vården. För att kunna ge ett gott vårdande behöver allmänsjuksköterskan ha förståelse för patientens livsvärld, synliggöra hälsa och minska lidande.  Syfte: Beskriva vuxna personers upplevelser av att leva med bipolär sjukdom efter ställd diagnos.  Metod: En kvalitativ litteraturstudie med en induktiv ansats baserad på fem självbiografier skrivna av personer som diagnostiserats med bipolär sjukdom. Resultat: Resultatet delas in i tre kategorier och sju underkategorier. De tre kategorierna är Utanförskap i sjukdomen, Att känna lidande och Känslor av tacksamhet. Studiens resultat visar att personer som lever med bipolär sjukdom känner sig utanför andra människors friska sfär. Personerna påverkas mycket av samhällets fördomar och åsikter. Slutsats: Personer med bipolär sjukdom upplever ett utanförskap och en ensamhet i tillvaron. Sjukdomen skapar både ett sjukdomslidande och ett vårdlidande. Personerna kan uppleva tacksamhet för stödet de får av vården, men även av anhöriga. Genom att ta del av personernas upplevelser kan allmänsjuksköterskan få en ökad förståelse för deras livsvärld. Då kan sjuksköterskan identifiera vad som främjar hälsa och lindrar lidande för den enskilde patienten. Det leder till ett gott vårdande.

Bakgrund: Bipolär sjukdom kännetecknas av återkommande episoder av mani och egentlig depression med mellanliggande perioder av psykisk återhämtning. Huvudsymtomen vid en manisk episod är förhöjd, expansiv eller irritabel sinnesstämning, medan huvudsymtomen vid en egentlig depression är nedstämdhet och minskat intresse eller glädje. Bipolär sjukdom drabbar ungefär lika många män som kvinnor och brukar debutera i tonåren. Sjukdomen kan påverka familjerelationer, arbetsförmåga med mera. Livskvalitet är ett mått som kan användas för att mäta en individs välbefinnande och är betydelsefull att försöka mäta vid bipolär sjukdom. En allmänt accepterad definition på livskvalitet är Världshälsoorganisationens definition av livskvalitet. Deras definition av livskvalitet berör bland annat följande fyra områden: sociala relationer, fysisk hälsa, psykologiskt tillstånd och miljö. Syfte: Syftet var att beskriva livskvalitén hos vuxna med bipolär sjukdom. Metod: En litteraturöversikt gjordes med 15 artiklar hämtade från databaserna PubMed, Cinahl och PsychInfo. De sökord som användes vid databassökningarna var: ”bipolar disorder”, ”quality of life”, ”mania”, ”major depression”, ”euthymic” och ”social functioning”. De utvalda artiklarna beskrev livskvalitén hos vuxna med bipolär sjukdom, de var publicerade inom de senaste tio åren, de var skrivna på engelska och de var ”peer-reviewed” eller publicerade i en tidsskrift som var ”peer-reviewed”. Samtliga artiklar kvalitetsgranskades innan de inkluderades i föreliggande studie. Under bearbetningen av artiklarna delades informationen från de olika artiklarna in i tre teman beroende på vilken av de tre frågeställningarna informationen besvarade. Dessa teman blev sedan huvudrubriker i resultatet. Resultat: Både de patienter som hade en sjukdomsepisod och de med en normal sinnesstämning uppvisade sämre livskvalitet i jämförelse med friska individer. Faktorer som god sjukdomsinsikt, socialt stöd och rutiner var associerade med bättre livskvalitet, medan graden av depressiva och maniska symtom, stigande ålder och tidig sjukdomsdebut var associerade med sämre livskvalitet. De depressiva symtomen hade störst betydelse för den skattade livskvalitén och påverkade framför allt de fysiska och psykiska områdena av livskvalitén. Patienter med bipolär sjukdom med normal sinnesstämning uppvisade bäst livskvalitet följt av dem som befann sig i ett maniskt/hypomaniskt tillstånd, ett blandat tillstånd och ett depressivt tillstånd. Slutsats: Fynden från föreliggande studie visar att patienter med bipolär sjukdom upplever sämre livskvalitet i jämförelse med friska individer. Symtomen har troligtvis en stor betydelse när det gäller den sämre upplevda livskvalitén. Symtomen gör det svårt att upprätthålla relationer, bevara ett arbete, planera inför framtiden med mera. Dessutom lever dessa patienter i en oviss tillvaro där de aldrig vet när nästa sjukdomsepisod kommer, hur den kommer att manifestera sig eller hur allvarlig den kommer att vara.

Aproximatly 1-4 % of the world population suffers from bipolar disorder that is classified as one of the main causes of disability, but despite this no pathophysiological cause is known. A bipolar disorder is characterized by periods of depressive and manic episodes with classification as type-1 and type-2 depending on the main symptoms. Depressive episodes display as unipolar depression whilst manic episodes appear as reduced need of sleep, excessive selfesteem and rushed speech that in some cases is followed by psychosis. Unfortunately, bipolar disorder can be seen as connected to a higher rate of suicide at a 10-30 times higher risk in comparison to the general population and the treatment is failing to fulfill requirements. Lithium is frequently used as maintenance treatment but is linked to complicated side effects such as hypothyreosis and weight gain. The treatment can also result in positive secondary effects such as the alleged anti-suicidal effect. The aim of this study was to describe the anti-suicidal effects of lithium treatment in patients suffering from bipolar disorder and illustrate how different study methods affect the results. This study was based on clinical trials, register-based studies and one review-article where the Pubmed database was used to search for articles. The result was that three out of six studies could demonstrate anti-suicidal effects of lithium when compared to other treatments and placebo. These three studies were made on a bigger population and went on for many years.  The conclusion is that the ability to show the anti-suicidal effects of lithium varied and so did the methods used in the studies. There was a trending aspect that showed great success of lithium regarding the anti-suicidal effects amongst studies that went on for many years and was based on a bigger population but in lack of power, this study can not attest to lithiums anti-suicidal effects.

Bakgrund: År 2019 var det globalt sett 40 miljoner personer som hade diagnosen bipolär sjukdom. Det är betydligt fler personer med denna diagnos som avlider genom självmord, jämfört med individer utan den. Sjukdomen påverkar många delar av den drabbades liv. Vidare är närstående viktiga i omvårdnaden men upplever också en stor börda.  Syfte: Att beskriva erfarenheter av att vara närstående till en person med bipolär sjukdom. Metod: En kvalitativ litteraturstudie med elva empiriska studier har gjorts. Sökningarna gjordes i Cinahl och PubMed. Studierna analyserades med en innehållsanalys.  Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier och tolv underkategorier. De fyra kategorierna var: ”Vikten av copingstrategier”, ”Erfarenheter av vården - ett spektrum mellan vägledning och uteblivet stöd”, ”Gå igenom svåra känslor” och ”Sjukdomen för med sig utmaningar”.  Konklusion: Resultatet visar de utmaningar och konsekvenser närstående till personer med bipolär sjukdom upplever. Närstående tar ett stort ansvar och deras psykiska och fysiska hälsa påverkas. Sjuksköterskan bör vara medveten om detta för att på bästa sätt kunna stödja patienter och närstående. / Background: In 2019, 40 million people were diagnosed with bipolar disorder around the world. These individuals have a higher suicide rate compared to the rest of the population. Bipolar disorder affects several parts of a person's life, but also the lives of the people around them. Furthermore, close relatives have shown to be significant in the care, however, these people also experience a burden. Aim: To describe the experiences of being a close relative of a person with bipolar disorder. Methods: A qualitative literature study with 11 empirical studies has been done. These were obtained by using the databases Cinahl and PubMed. The studies were analyzed using content analysis. Results: The analysis resulted in 4 categories and 12 subcategories. The 4 categories were: “The importance of coping strategies”, “Experiences of healthcare – a spectrum between guidance and lack of support”, “Going through difficult feelings” and “Many challenges come with the disease”. Conclusion: The result shows the challenges and consequences experienced by relatives of people with bipolar disorder. Relatives take great responsibility, and their mental and physical health is affected. Nurses should be aware of this in order to best support patients and relatives.

Denna kvalitativa studies syfte är att, ur ett sociologiskt perspektiv, förstå och synliggöra erfarenheterna av stigmatisering och exkludering från samhället av personer med bipolär sjukdom. Fyra självbiografier med författare som är bipolära har analyserats utifrån en tematisk analysmetod för att finna centrala teman och mönster. De teoretiska utgångspunkterna i studien är stämplingsteorin av Thomas J. Scheff och hans bok Being mentally Ill (2017) och stigma baserat på Erving Goffmans bok Stigma: den avvikandes roll och identitet (2011). Vidare användes två frågeställningar som ett hjälpmedel för att begränsa studien och hitta relevanta teman i självbiografierna, samt lämplig tidigare forskning om ämnet. Resultatet visade på att det finns en stor okunskap om bipolär sjukdom. Sett ur en sociologisk synvinkel går det att vittna om hur stigma och stämpling är något samtliga författare mer eller mindre beskrivit att de upplevt i respektive bok. Sjukdomen bidrar till negativa reaktioner i samhället och går ut över både vardagslivet och relationer.

Introduction: Bipolar disorder is a chronic illness characterized by recurrent manias and depressions. People with bipolar disorder often have contact with primary care and psychiatric care. The treatment of these individuals is essential to ensure they receive the proper care they need. Objective: To describe how people with bipolar disorder experience care and attitude in primary care and psychiatric care. Method: A literature study review containing ten qualitative original studies. The studies were identified through PubMed and CINAHL, and reviewed using SBU's template “assessment of studies with a qualitative method.” These results were analyzed using Friberg's analysis model. Results: Five themes were identified: Information; Support and understanding; Talk and listen; Lack of knowledge among healthcare professionals, and Permissive atmosphere. Patients wanted to take part in different forms of treatment, which nursing staff often did not inform about. Medicine thus became the main method of treatment. The majority of participants wanted psychosocial support in addition to medication. Health care staff who listened and showed empathy as well as understanding were of primary importance. This included both primary and psychiatric care. Conclusion: Wanting to be involved in decision-making was a common patient experience in primary care and psychiatric care. The conservation of the patient's autonomy is important for a person-centered care, but this seemed to be difficult in some cases. Suffering can occur if autonomy and dignity are not respected. / Bakgrund: Bipolär sjukdom är en kronisk sjukdom som kännetecknas av återkommande manier och depressioner. Personer med bipolär sjukdom har ofta kontakt med primärvård och psykiatrisk vård. Bemötande och omhändertagande av dessa individer är väsentlig för att säkerställa att de får den vård de är i behov av.  Syfte: Att beskriva hur personer med bipolär sjukdom upplever omvårdnad och bemötande inom primärvård och psykiatrisk vård. Metod: En litteraturöversikt innehållande tio kvalitativa originalartiklar. Artiklarna hämtades från PubMed och CINAHL, och kvalitetsgranskades med hjälp av SBU:s granskningsmall för bedömning av studier med kvalitativ metodik. Resultatet analyserades med Fribergs analysmodell.  Resultat: Fem teman identifierades: Information; Stöd och förståelse; Samtal och lyssna; Kunskapsbrist hos vårdpersonal; Tillåtande atmosfär. Patienter ville ta del av olika behandlingsformer, vilket vårdpersonal ofta inte informerade om. Medicin blev sålunda det främsta behandlingssättet. Majoriteten av deltagarna önskade psykosocialt stöd som tillägg utöver läkemedel. Vårdpersonal som lyssnade och visade empati såväl som förståelse var av primär betydelse. Detta innefattade både inom primärvård och psykiatrisk vård.  Slutsats: Att vilja bli delaktig i beslutstaganden var en gemensam patientupplevelse inom primärvård och psykiatrisk vård. Bevarandet av patientens autonomi är viktigt för en personcentrerad vård, men detta tycktes i vissa fall vara svårt. Lidande kan uppstå om autonomi och värdighet inte respekteras.

Bakgrund: Bipolär sjukdom drabbar mer än 1 % av världens befolkning oavsett nationalitet, etniskt ursprung eller socioekonomisk status och representerar en av de främsta orsakerna till ohälsa. Fokus är att stödja personen att genomföra förändringar som bidrar till att främja hälsa. Livserfarenheterna av bipolär sjukdom påverkar människans livsvärld och lidande. För att minska personens lidande vid ohälsa krävs det en utökad kunskap om personens livserfarenheter av sin sjukdom. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att beskriva personers livserfarenheter av bipolär sjukdom. Metod: Kvalitativ litteraturöversikt med manifest design. Artikelsökning utfördes i PubMed och Cinahl, vilket resulterade i 12 artiklar vilka analyserades med Graneheim och Lundman (2004). Huvudresultat: Består av två kategorier; Livet med sjukdomen beskriver erkännandet av att ha sjukdomen och erfarenheterna av läkemedelsbehandling samt beskriver upplevelsen av att sjuksköterskan skapar medvetenhet och stödet. Livet med vardagen beskriver ansvaret över egenvården, känslan av kontroll och hur den uppnås samt erfarenheten av den skrämmande delen att leva med bipolär sjukdom samt hur relationerna kan hjälpa och stjälpa samt hur arbetet och studierna påverkar personen. Diskussion: Att acceptera sjukdomen är en process vilket utlöser känslor, personcentrerad omvårdnad hjälper personen i lidandet och återfår sin känsla av kontroll. Behovet av stöd är relevant till att hantera konsekvenserna av sjukdomen. Sjuksköterskans stödjande förhållningssätt bidrar till alliansen vilket hjälper personen hantera lidandet och hälsan. Slutsats: Bipolära personers utmaningar och behov av stöd i vardagen bör anpassas i omvårdnaden.Nyckelord: Bipolär sjukdom, / <p>2023-03-23</p>

Bakgrund: Bipolär sjukdom är en psykiatrisk diagnos som drabbar cirka 1–3% av befolkningen i Sverige. Sjukdomens symtom och behandling leder till utmaningar hos personen och det förekommer även brist på samhällelig förståelse, vilket kan försvåra personens hantering av sjukdomen. Sjuksköterskans stöd är essentiellt för att möjliggöra lindrat lidande och främjad hälsa hos personer med bipolär sjukdom. Syfte: Syftet var att beskriva personers upplevelser av att leva med bipolär sjukdom. Metod: Studien är en kvalitativ litteraturstudie med induktiv ansats baserad på fem självbiografier skrivna av personer som lever med bipolär sjukdom. Analysprocessen utfördes enligt Lundman och Hällgren Graneheims (2017) metod för manifest innehållsanalys. Resultat: Analysen av materialet utmynnade i tre huvudkategorier 1) Leva under lidandets skugga, 2) Sociala utmaningar och 3) Hitta tillfredsställelse trots sjukdomens utmaningar, vilka gemensamt resulterade i elva underkategorier. Slutsats: Upplevelsen av att leva med bipolär sjukdom kännetecknades av en förekomst av lidande där skam, svårigheter att acceptera sjukdomen, upplevelser av vanmakt och oro samt tankar om döden förekom. Nyckeln till välbefinnande och hälsa fanns i att acceptera sjukdomen, förstå sjukdomens begränsningar, att vara ärlig om sin sjukdom, få stöd från omgivningen och finna rutiner som hjälper till att upprätthålla den vardagliga balansen. Resultaten är relevanta att ta del av för sjuksköterskan då en inblick i personers upplevelser av att leva med bipolär sjukdom hjälper sjuksköterskan att utveckla sitt stöd gällande att lindra lidande och främja hälsa.

Bakgrund: Bipolär sjukdom drabbar cirka två procent av befolkningen i Sverige. Sjukdomen består av maniska och depressiva episoder, som ofta behandlas med stämningsstabiliserande läkemedel. Sjuksköterskan utgör ofta en betydande del av vården för personer med bipolär sjukdom, vilket förutsätter en kunskap om sjukdomen för att skapa följsamhet till patienten. Den vårdvetenskapliga teorin tidvattenmodellen kan tillämpas för att ytterligare förstå upplevelser av mötet med vården utifrån personer med bipolär sjukdom. Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur personer med bipolär sjukdom upplever mötet med vården. Metod: En kvalitativ studie baserad på narrativer, i form avsjälvbiografier. Datamaterialet har analyserats utifrån Dahlborg-Lyckhages (2017) metod att analysera narrativer. Resultat: din analys av litteraturen framkommer fem teman; Att förstå sin vård, att vistas i en svår vårdmiljö, att bli skuldbelagd, att bli sedd och att behandlas mot sin sjukdom. Slutsats: Studien visar hur vården i framtiden kan fortsätta utvecklas för att ge så bra vård som möjligt till personer med bipolär sjukdom, exempelvis genom att öka kunskapen kring sjukdomen bland vårdpersonal. Personerna i självbiografierna vittnar om vad som utmärker ett bra möte med vården, men redogör även för sämre upplevelser.