This study has a fourfold focus. Firstly, the study aims to fill a gap in research regarding teachers and principals’ perceptions on transition work and collaboration in school years K-3 and 4-6 in the subject of English. Secondly, the study explores how these views affect students' academic achievement in the subject. Thirdly, the gathered data is compared to previous research and Swedish national governing documents and guidelines on the matter. Lastly, the study collected suggestions for improvements with regards to transition work and collaboration based on previous research and our respondents’ views.    The basis for the study is data collected from 42 teacher and 10 school principal respondents who answered qualitative and quantitative questions regarding the issue. The findings indicate that teachers and principals' views do not always align regarding transition work. The study shows a great discrepancy in how Swedish schools collaborate around transition, where some Swedish teachers report well-functioning transition work and collaboration and some report the complete opposite. Furthermore, the findings indicate that students' academic performance is affected by the quality of teachers transition and collaboration work. Lastly, the study identifies some key factors that are necessary for well-functioning transition and collaboration work to transpire. / Denna studie har ett fyrfaldigt fokus. Först ämnar den att fylla ett hål i forskning som behandlar lärares och rektorers uppfattningar om övergångsarbete och samarbete mellan skolåren F-3 och 4-6 i Engelskämnet. Sedan utforskar studien hur dessa uppfattningar påverkar elevers akademiska prestationer i ämnet. I tredje hand jämförs den samlade datan med vad tidigare forskning, Svenska styrdokument och riktlinjer säger i frågan. Till sist sammanställer studien förslag på förbättringar på övergångsarbetet och samarbetet baserat på respondenternas bidrag och tidigare forskning. Forskningsunderlaget utgörs av data som samlats från 42 lärare och 10 rektorer som svarat på kvalitativa så väl som kvantitativa frågor om ämnet. Fynden indikerar att lärares och rektorers syn på övergångsarbete inte alltid överensstämmer. Studien visar vidare en grav diskrepans mellan svenska skolor i hur de samarbetar kring elevers övergång mellan låg- och mellanstadiet, där några av lärarna rapporterar ett väl fungerande samarbete och andra det helt motsatta. Fynden indikerar även att elevers akademiska prestationer kan påverkas av kvalitén på lärarnas samarbete och övergångsarbete. Slutligen identifierar studien några nyckelfaktorer som är nödvändiga för att skapa ett väl fungerande övergångsarbete och sammarbete.

Denna uppsats ska vara ett praxisorienterat bidrag till såväl lärarprofessionen som till den religionsdidaktiska forskningen. Studien som presenteras här är en intervjustudie om sju verksamma lärares arbete med att undervisa i religionskunskap under styrdokumentens ledord om allsidighet och likvärdhet. Arbetet ska kunna ligga till grund för kollegialt lärande och religionsdidaktisk kompetensutveckling. Uppsatsen bidrar också till utvecklingen av en religionsdidaktisk ”läskunnighet” eller literacy genom att studera olika sätt att tolka och förhålla sig till religion som dimensioner i lärarnas erfarenheter. Genom en fenomenografisk analys av variationerna i lärarnas berättelser framträder nyanser som kan beskriva deras lärdomar och utmaningar de ser. Uppsatsen syftar till att besvara följande frågeställningar: 1. Finns det, och i så fall hur, inslag av fler didaktiska förhållningssätt i religionslärares didaktiska reflektion? 2. Hur arbetar religionslärare för att utveckla sina elevers analysförmåga och källkritik inom ramen för ämnet? 3. Hur arbetar religionslärare med variation i material och arbetssätt för att skapa en likvärd utbildning? Resultaten visar att lärare rör sig mellan olika förhållningssätt för olika syften, men ganska oreflekterat. Lärarna ger inte uttryck för att strikt följa det ena eller andra didaktiska förhållningssättet, utan uttrycker en medveten ambition om allsidighet och likvärdhet. Lärarna uttrycker också att en stor utmaning för allsidigheten är att elever ofta upplever religionsämnet som främmande, vilket flera lärare försöker möta med ett livsförståelseutvecklande förhållningssätt. Studien visar också att många lärare identifierar skolan med ett utifrånperspektiv på religion, samtidigt som lärarna beskriver en sekulär samhällsnorm och att eleverna ofta uttrycker en religionskritisk position. En likvärd religionsundervisning beskrivs av lärarna dels i relation till elevers olika pedagogiska behov och dels i relation till deras olika religiösa tro. Hur lärarna arbetar med likvärdhet varierar mellan ett nivåmässigt tillrättaläggande förhållningssätt och ett utmanande och ansvarskrävande förhållningssätt. Studien visar också att lärarna skiljer sig åt i vad de vill ha för stöd av kollegiet och skolan och att många av dem har svårt att hitta bra arbetsmaterial. Såväl variation i perspektiv och tolkningar som variation i material och arbetssätt uttrycks av många lärare som svårförenligt med högstadieelevers begränsade ämneskunskaper och mognad. / This paper will be a practice-oriented contribution to both the teaching profession and the didactic research of religious education. The study that’s presented is an interview study of seven active teachers teaching in the Swedish subject of religionskunskap (approx. religious knowledge) within the framework of the curriculum’s keywords allsidighet (approx. versatility) and likvärdhet (approx. equality). This study will contribute to collegial learning and religious-didactic skills development. The paper also contributes to the development especially of a Swedish religious-didactic literacy, by studying different interpretations and approaches to religion as dimensions of the teacher’s experiences. By a phenomenographic analysis of the variations in the teachers experiences there appears nuances that can describe their know-how and challenges they see. The essay aims to answer the following questions: 1. Is there, and if so how, elements of several learning approaches in religious teachers’ didactic reflection? 2. How do religious teachers work to develop their student’s analytical ability and information evaluation within the subject? 3. How does religious teachers work with variation in material and pedagogic methods to create an equal education? The results show that teachers move between different approaches for different purposes, but quite unreflected. The teachers do not express to strictly follow one didactic approach or another but express a conscious ambition of versatility and equality. The teachers also express that a great challenge for versatility is that students often experience the religious subject as alien, which several teachers try to face with a life-focused approach. The study also show that many teachers identify the school with an outside perspective on religion, while at the same time they describe a secular societal norm and that the students often express a critical position towards religion. An equal religious education is described by the teachers partly in relation to the student’s different pedagogical needs and partly in relation to their different religious beliefs. How the teachers work with equality varies between an age adjusted facilitation and a challenging and responsibility demanding approach. The study also shows that the teachers differ to which degree they want support from colleagues and the school and that many of them find it difficult to find good working material. As well variation in perspectives and interpretations as variation in material and working methods is expressed by many teachers as difficult to combine to high school students limited knowledge of the subject and their maturity.

För att kunna hitta och åtgärda signalfel på Roslagsbanan i Stockholm är det viktigt att de tekniker som arbetar med signalsystemet har rätt kunskaper och känner sig trygga i hur systemet fungerar. En del av säkerhetssystemet på Roslagsbanan kallas ATC (automatic train control) och ger tågföraren information om var tåget framför befinner sig, vilket besked nästa signal ger och hur växlar och vägbommar står. ATC ingriper även genom att bromsa tåget automatiskt om föraren inte stannar vid en stoppsignal. För att effektivisera felsökning i ATCsystemet vill företaget som sköter drift och underhåll av signalsystemet, banan och elförsörjningen på Roslagsbanan, Strukton Rail AB, genomföra utbildningar för sina signaltekniker. De vill ha en mall för hur utbildningar i felsökning kan se ut som kan användas med övningsutrustning, och som kan appliceras på andra tekniska system. För att skapa den här mallen var mina frågeställningar ”Hur kan en pedagogisk modell för utbildning inom felsökning i säkerhetssystemet ATC på Roslagsbanan se ut? Hur påverkar modellen deltagarnas aktivitet jämfört med andra utbildningar inom järnvägsbranschen?”. Det var viktigt från Struktons sida att deltagarna skulle vara aktiva och samarbeta med varandra under utbildningen. Efter att ha läst om det sociokulturella perspektivet på lärande, accelererat lärande och lärande på arbetsplatsen och även hållit intervjuer med två tekniker på Strukton och två utbildare i andra sammanhang i järnvägsbranschen för att höra vad de tycker är bra utbildning har jag skapat en utbildningsmodell för internutbildning i signalsystemet ATC, döpt till Kunimodellen. Modellen baseras på att deltagarna tillsammans löser olika felsökningsfall. Utbildningen börjar med en genomgång av systemet som kan vara olika djupgående beroende på deltagarnas förkunskaper. Sedan löser deltagarna fall genom att sitta i grupper och diskutera fram en plan för hur de ska felsöka och sedan testa sin plan praktiskt i testutrustningen där felet är planterat. Beroende på utbildningsbehov och tillgänglig tid kan de få lösa olika många och olika svåra fall, men fallen bör täcka in så många komponenter i systemet som möjligt. I slutet av utbildningen finns ett reflektionsmoment där deltagarna får berätta för varandra vad de har lärt sig under dagen. För att få en mätbar indikation på om deltagarna har lärt sig något under utbildningen får de fylla i en enkät precis innan och precis efter utbildningen med frågor om hur trygga de känner sig på en femgradig skala att felsöka i de olika komponenterna. Det genomfördes två utbildningar med Kunimodellen, där vardera innehöll två fall att lösa, för sammanlagt sju deltagare. För att mäta deltagaraktiviteten under utbildningarna fyllde jag i ett observationsschema under 20 minuter per timme där jag registrerade om varje deltagare hade talat eller inte under 40 intervall om 30 sekunder var, vilket jag även gjorde på två andra utbildningar som signaltekniker går för att få en kontrollgrupp. Dessutom hölls gruppintervjuer med deltagarna efter utbildningarna för att få höra vad de tyckte om modellen och vad som kan förbättras. Resultaten visar att deltagarna har varit nöjda i intervjuerna och tyckt att det varit en bra modell att arbeta efter, men att det saknades viss teknisk information kring testutrustningen som finns i verkligheten. De ville även ha mer djupgående information i genomgången i början av utbildningen med fokus på bland annat varför ATC-systemet finns. Deltagarnas upplevda trygghet i felsökning ökade i enkäten efter utbildningen, men de var inte entydigt mer aktiva i utbildningar med Kunimodellen än i de utbildningar som jämförts med. Kunimodellen förändrades inte särskilt mycket mellan utbildningarna. Resultaten ska dock bara ses som indikationer på grund av det lilla antalet deltagare, att deltagarna inte nödvändigtvis var representativa för hela gruppen och att alla personer som blev intervjuade kände mig som intervjuade. / To be able to find and solve signal failures in Roslagsbanan in Stockholm, it is important that the maintenance technicians working with the signalling system has the right knowledge and feel confident with how the system works. One part of the safety system at Roslagsbanan is called ATC (automatic train control) which sends information to the train driver about where adjacent trains are located and how upcoming signals, switches and road crossing barriers are set. The ATC also interferes by applying brakes if the driver does not stop at a stop signal. To make troubleshooting of the ATC system more efficient, the company maintaining the signalling system, tracks and power supply at Roslagsbanan, Strukton Rail AB, would like to further educate their maintenance technicians. They want a model for training sessions in troubleshooting that can be used with training equipment and can be applied to other technical systems. To create this model my research questions were ”What could a pedagogical model for troubleshooting education on the safety system ATC at Roslagsbanan look like? How does the model affect the participants’ activity compared to other education sessions in the railway business?”. It was important to Strukton that participants should be active and cooperate with each other during the session. After reading about the sociocultural perspective on learning, accelerated learning and workplace learning and also conducting interviews with two technicians at Strukton and two teachers in other parts of the railway business to hear what they value as good education, I created an educational model for inservice training of the signalling system ATC, named the Kuni model. The model is based on participants solving troubleshooting cases together. An education session starts with an overview of the system that can vary in detail depending on the participants’ previous knowledge. Then the participants solve cases by discussing in groups and agreeing on a plan on how they should troubleshoot, and then try their plan on the test equipment where the error is planted. Depending on their need for education and the available time, they can get a different number of cases on different levels, but the cases should try to cover as many of the system’s components as possible. At the end of the session there is time for reflection where the participants tell each other what they have learnt. To get a measurable indication of if the participants have learned anything, they fill out a questionnaire just before and just after the education with questions on how confident they feel troubleshooting the different components. Two such sessions were held with the Kuni model, each with two cases to solve, for a total of seven participants. To measure participant activity, I filled out an observation form for 20 minutes per hour where I registered whether each participant had spoken or not for 40 intervals of 30 seconds each, which I also did at two other training sessions that signalling technicians attend to get a control group. Additionally, I conducted group interviews with the participants after the sessions to see what they thought of the model and what could be improved. The results from the interviews show that the participants were content and thought it was a good model to work with, but that some technical information about the test equipment that exists in the real world was missing. They also wanted more detailed information in the initial overview with focus on, among other things, why the ATC system exists. The participants’ selfestimated confidence in troubleshooting increased after the session, but they were not significantly more active during training with the Kuni model than the control groups. The Kuni model itself did not change very much between sessions. The results should however only be seen as indications due to the small number of participants, the participants not necessarily being representative for the whole group and since all people interviewed knew me when I interviewed them.

Kollegialt lärande är en metod där arbetslaget definierar problem och utmaningar i den egna praktiken i ett professionsutvecklande syfte. Föreliggande studie fokuserar på kollegialt lärande i arbetslaget i förskolan där samarbetet mellan förskollärare och barnskötare är av stor betydelse. Av den anledningen utgår studien från både ett förskollärarperspektiv och ett barnskötarperspektiv av det kollegiala lärandet i förskolan. För att synliggöra en varierad bild av kollegialt lärande i förskolan syftar denna studie till att söka kunskap om förskollärares och barnskötares resonemang om den egna professionsutvecklingen. Studiens teoretiska utgångspunkt är systemteorin där sociala system likt förskolans organisation, betraktas som öppna och i ständig utveckling. Studien är baserad på intervjuer med förskollärare och barnskötare där deras resonemang av kollegialt lärande lyfts fram. Analysen av dessa resonemang resulterade i tre teman; Resonemang om kollegialt lärande, Förskollärarens och barnskötares roll i det kollegiala lärandet samt Upplevelser av det kollegiala lärandets bidrag till förskolebarnets lärande och utveckling. Resultatet visar betydelsen av kollegialt lärande för att uppnå variation och således ändra konstansen för att tillföra ny kunskap till arbetslaget. Nivåer i organisationen där hierarkier har betydelse för att uppnå struktur i lärandeorganisationen samt upplevelser av att ett helhetstänkande där hela arbetslagets kompetenser är betydelsefulla, dominerar i alla tre teman. Studien har bidragit till att öka kunskapen om att kollegialt lärande är en effektiv metod att använda i förskolans kontext i ett professionsutvecklande syfte. Emellertid visar studien att kollegialt lärande är avhängigt av ett tillvaratagande av hela arbetslagets kompetens samt betydelsen av att förskolläraren leder och strukturerar samarbetet mellan kollegorna. / Collegial learning is a method where the work team defines problems and challenges in their own practice for the purpose of professional development. The present study focuses on collegial learning in the work team in preschool where the cooperation between preschool teachers and nannies is of great importance. For that reason, the study is based on both a preschool teacher’s perspective and a nannie’s perspective on collegial learning in preschool. To create a visible and varied picture of collegial learning in preschool, this study aims to seek knowledge about preschool teachers and nannies reasoning about their own professional development. The study’s theoretical point of departure is system theory, where social systems, like preschools organization, are considered open and in constant development. The study is based on interviews with preschool teachers and nannies where their reasoning for collegial learning is highlighted. The analysis of these reasoning resulted in three themes: Reasoning about collegial learning, the role of the preschool teachers and nannies in the collegial learning and experience of the contribution of the collegial learning to the preschool child learning and development. The result shows the importance of collegial learning to achieve variation and thus change the constancy to add new knowledge to the work team. Levels in the organization where hierarchies are important for achieving structure in the learning organization, as well as experiences of holistic thinking where the competencies of the entire work team are important, dominate in all three themes. The study has contributed to increasing the knowledge that collegial learning is an effective method to use in the preschool context for a professional development purpose. However, the study shows that collegial learning is dependent on utilizing the competence of the entire work team as well as the importance of the preschool teachers leading and structuring the collaboration between colleagues.

Titel: Alla våra samtal...- En vetenskaplig essä om kollegialt lärande, relationer och språk. Syftet med denna vetenskapliga essä är att undersöka kollegialt lärande, relationella perspektiv och språk inom fritidshemmet. Essän tar sin grund i berättelser från våra egna yrkeserfarenheter för att reflektera över vårt eget problematiska handlande. Detta för att finna verktyg för att hantera komplicerade samtal. De metoder vi använt för undersökningen är vetenskaplig essä och deltagande observation. I detta har vi tagit stöd av tre teoretiska perspektiv; kollegialt lärande, relationell pedagogik och social konstruktivism. Det vi kom fram till genom våra reflektioner var de positiva effekterna av kollegialt lärande, vikten av att arbeta med relationer inom kollegiet och språkets roll inom olika relationella konstellationer. / Title: All our conversations…- A scientific essay about collegial learning, relations and language. The purpose of this essay is to examine collegial learning, relational perspectives and language in the context of school-age educare. This essay is based on our own working experiences to be able to reflect over our own problematic behavior. The reason for this is to find tools to deal with complicated conversations. The methods we used to examine this are the writings of a scientific essay and a participant observation. To support this we have used three theoretical perspectives; collegial learning, relational pedagogy and social constructivism. Our conclusions are that through our reflections we could see the positive effects of collegial learning, the importance of working with relations in the college and the part language plays in different relational constellations.

I denna uppsats görs en ansats till att beskriva de åländska grundskollärarnas tolkning och praktiserande av formativt lärande, detta med ett samhällsvetenskapligt perspektiv. Studien görs i ljuset av aktuella pedagogiska mediala inlägg och den trend kring formativa metoder som just nu råder. Resultatet baseras på aktuella nationella (Sverige och Finland) och internationella studier och forskningsöversikter samt aktuella teorier om formativt lärande. Empirin utgörs av en enkätundersökning riktad till samtliga grundskollärare på Åland. Resultat och syntes presenteras utgående från de två frågeställningarna: Vad inbegriper de åländska lärarna i begreppet formativt lärande, samt hur praktiserar de åländska lärarna formativt lärande och vilka samband kan utläsas på basen av förutsättningarna på Åland? De insamlade enkätsvaren består av kvalitativt material vilket sedan kvantifierats inför analyserna. Analyserna utgörs av deskriptiv kvalitativ sammanställning i form av tabeller och katalogisering av utsagor samt genomförande av kvantitativa sambandsanalyser bland annat med hjälp av index. Några allmängiltiga slutsatser låter sig inte formuleras på grund av ett stort externt bortfall men en del tendenser och antydningar träder fram i resultatet. Kring förståelsen av begreppet formativt lärande verkar de flesta åländska lärarna koppla ihop det med de tre metodfaserna: elevens nuläge, mål och vad nästa steg är. Få lärare drar paralleller till att formativt lärande också består av lärarperspektivet där denna skall (om)forma sin egen undervisning. Att feedbacken har en viktig roll inom formativt lärande framträder också i resultatet. Forskningsbaserade utvecklingsarbeten inom pedagogiska områden verkar inte vara utbrett på Åland. Vad gäller de sambandsanalyser som genomförs med bakgrundsvariabler - exempelvis lärarnas examinationsland och arbetserfarenhet - och index är det svårt att dra några slutsatser. Starkast samband går dock att finna mellan index Feedback och index Elevdelaktighet samt mellan index Feedback och index Kollegialt lärande. Resultatet antyder också att lärare med finländsk examen jämfört med de med svensk kan vara mer frekventa användare av formativa metoder. / In this thesis, an effort is made to describe the interpretation and practice of formative learning by the Åland elementary school teachers from a social science perspective. The study is conducted in the light of current pedagogical medial posts and the trend currently surrounding formative methods. The result is based on current national (Sweden and Finland) and international research studies and reviews as well as current theories of formative learning. The empirical data consist of a survey conducted for all primary school teachers in Åland. Results and ideas are presented on the basis of the two questions: What do the Åland teachers include in the concept of formative learning, and how do the Åland teachers practice formative learning and which correlations are possible to derive from the conditions in Åland? The collected survey data consist of qualitative material which then was quantified before the analysis. The analysis consists of a descriptive qualitative synthesis in the form of tables and cataloging of statements as well as the implementation of quantitative correlation analyzes using indexes. Although some general conclusions are difficult to formulate due to a large external drop-out, some trends and suggestions appear in the result. Regarding the concept of formative learning, most Åland teachers seem to make a link with the three methodological stages: the student's current situation, goals and what the next step is. Few teachers draw parallels to the fact that formative learning also consists of the teacher's perspective where the teacher should reshape his/hers own teaching. The fact that feedback has an important role in formative learning is also reflected in the results. Research-based developmental work in educational areas does not appear to be widespread in Åland. With regards to the correlation analysis carried out with background variables, such as the teachers' country of degree and work experience, and indexes, it is difficult to draw any conclusions. However, the strongest correlation can be found between feedback index and student-participation index as well as between feedback index and collegial-learning index. The result also suggests that teachers with Finnish degrees may be more frequent users of formative methods compared to teachers with Swedish degrees.

Syftet med den här studien är att bidra med kunskap om lärares, special­pedagogers, rektorers och förvaltningsledningens erfarenheter och upplevelser om förbättrings­insatsen specialpedagogik för lärande (SFL) och dess inverkan på förbättringsarbetet i en kommun, på såväl skol­enheter som i kommunen i stort. SFL är en kollegial kompetens­utvecklingsinsats med syfte att höja lärares kompetens inom specialpedagogik. Studien har en kvalitativ ansats och fokusgrupper har använts som metod. Resultatet har analyserats utifrån Illeris teori om de tre lärandedimensionerna. Resultatet pekar på att specialpedagogik för lärande är en form av kollegialt lärande som i många delar upplevs fungera bra för lärares lärande, men som behöver anpassas tidsmässigt för att inte upplevas alltför intensiv. Den specialpedagogiska kompetensen upplevs ha höjts på samtliga kommunens enheter sedan SFL genomfördes. Eleverna har  efter insatsen överlag fått tillgång till fler generella och individuella anpassningar och har blivit mer delaktiga i processer kring sin egen undervisning. Det finns samtidigt lärare som ännu inte fullt ut ger sina elever dessa möjligheter. Kommunens specialpedagoger har kompetens inom skolutveckling som inte alltid nyttjas. Om de får större mandat från rektor så kan de ta ett större ansvar för att tillsammans med denne leda skolförbättringsinsatser och skolutveckling, eventuellt genom att bli en del av skolornas ledningsgrupper. För att nå ännu längre i en kommande förbättringsinsats skulle det vara bra om förvaltningsledningen tog ett större övergripande ansvar för implementering och lik­värdighet i kommunen samt att rektorer tog ett större ansvar för att följa upp arbetet i grupperna genom direkt medverkan eller genom nära samverkan med handledare av grupperna, s.k. distribuerat ledarskap. Rektors första fokus bör vara undervisningens kvalitet. / The aim of the following paper is to contribute to the understanding of experiences had by teachers, special educators, principals and administrative management, with regards to the Special education for learning (SFL) scheme’s impact and stimulus on a municipality’s school improvement initiatives, in specific schools as well as the muni­cipality as a whole. SFL is a collegial competence development initiative with the aim of raising teachers' competence in special education.  The study has a qualitative approach and focus groups have been used as a method. The results have been analysed on the basis of Illeri's theory of the three dimensions of learning. Results indicate that special education for learning is a form of collegial learning that is largely perceived to work well for teachers' learning, but which needs to be ad­justed timewise to avoid being too rigorous. Competence around special education peda­gogy is considered increased at every school in the district since the implementation of SFL. After the intervention, the students have generally gained access to more general and individual adaptations and have become more involved in processes around their own teaching. At the same time, there are teachers who do not yet fully give their students these opportunities. Special educators in the municipality have expertise in the field of school development which is, to some extent, untapped. With increased mandate from the principal, special educators could shoulder more of the responsibility for school improvement and development initiatives, possibly through becoming part of the school’s management team.  In order to reach even further in a future improvement effort, it would be positive  for the administration management to take a greater overall responsibility for implementation and equality  in the district, as well as principals taking greater responsibility for following up on the work conducted in the groups, either through direct participation, or close collaboration with supervisors of the groups, so-called distributed leadership. The principal's first focus should be the quality of teaching.

För att kunna hitta och åtgärda signalfel på Roslagsbanan i Stockholm är det viktigt att de tekniker som arbetar med signalsystemet har rätt kunskaper och känner sig trygga i hur systemet fungerar. En del av säkerhetssystemet på Roslagsbanan kallas ATC (automatic train control) och ger tågföraren information om var tåget framför befinner sig, vilket besked nästa signal ger och hur växlar och vägbommar står. ATC ingriper även genom att bromsa tåget automatiskt om föraren inte stannar vid en stoppsignal. För att effektivisera felsökning i ATC-systemet vill företaget som sköter drift och underhåll av signalsystemet, banan och elförsörjningen på Roslagsbanan, Strukton Rail AB, genomföra utbildningar för sina signaltekniker. De vill ha en mall för hur utbildningar i felsökning kan se ut som kan användas med övningsutrustning, och som kan appliceras på andra tekniska system. För att skapa den här mallen var mina frågeställningar ”Hur kan en pedagogisk modell för utbildning inom felsökning i säkerhetssystemet ATC på Roslagsbanan se ut? Hur påverkar modellen deltagarnas aktivitet jämfört med andra utbildningar inom järnvägsbranschen?”. Det var viktigt från Struktons sida att deltagarna skulle vara aktiva och samarbeta med varandra under utbildningen. Efter att ha läst om det sociokulturella perspektivet på lärande, accelererat lärande och lärande på arbetsplatsen och även hållit intervjuer med två tekniker på Strukton och två utbildare i andra sammanhang i järnvägsbranschen för att höra vad de tycker är bra utbildning har jag skapat en utbildningsmodell för internutbildning i signalsystemet ATC, döpt till Kunimodellen. Modellen baseras på att deltagarna tillsammans löser olika felsökningsfall. Utbildningen börjar med en genomgång av systemet som kan vara olika djupgående beroende på deltagarnas förkunskaper. Sedan löser deltagarna fall genom att sitta i grupper och diskutera fram en plan för hur de ska felsöka och sedan testa sin plan praktiskt i testutrustningen där felet är planterat. Beroende på utbildningsbehov och tillgänglig tid kan de få lösa olika många och olika svåra fall, men fallen bör täcka in så många komponenter i systemet som möjligt. I slutet av utbildningen finns ett reflektionsmoment där deltagarna får berätta för varandra vad de har lärt sig under dagen. För att få en mätbar indikation på om deltagarna har lärt sig något under utbildningen får de fylla i en enkät precis innan och precis efter utbildningen med frågor om hur trygga de känner sig på en femgradig skala att felsöka i de olika komponenterna. Det genomfördes två utbildningar med Kunimodellen, där vardera innehöll två fall att lösa, för sammanlagt sju deltagare. För att mäta deltagaraktiviteten under utbildningarna fyllde jag i ett observationsschema under 20 minuter per timme där jag registrerade om varje deltagare hade talat eller inte under 40 intervall om 30 sekunder var, vilket jag även gjorde på två andra utbildningar som signaltekniker går för att få en kontrollgrupp. Dessutom hölls gruppintervjuer med deltagarna efter utbildningarna för att få höra vad de tyckte om modellen och vad som kan förbättras. Resultaten visar att deltagarna har varit nöjda i intervjuerna och tyckt att det varit en bra modell att arbeta efter, men att det saknades viss teknisk information kring testutrustningen som finns i verkligheten. De ville även ha mer djupgående information i genomgången i början av utbildningen med fokus på bland annat varför ATC-systemet finns. Deltagarnas upplevda trygghet i felsökning ökade i enkäten efter utbildningen, men de var inte entydigt mer aktiva i utbildningar med Kunimodellen än i de utbildningar som jämförts med. Kunimodellen förändrades inte särskilt mycket mellan utbildningarna. Resultaten ska dock bara ses som indikationer på grund av det lilla antalet deltagare, att deltagarna inte nödvändigtvis var representativa för hela gruppen och att alla personer som blev intervjuade kände mig som intervjuade. / To be able to find and solve signal failures in Roslagsbanan in Stockholm, it is important that the maintenance technicians working with the signalling system has the right knowledge and feel confident with how the system works. One part of the safety system at Roslagsbanan is called ATC (automatic train control) which sends information to the train driver about where adjacent trains are located and how upcoming signals, switches and road crossing barriers are set. The ATC also interferes by applying brakes if the driver does not stop at a stop signal. To make troubleshooting of the ATC system more efficient, the company maintaining the signalling system, tracks and power supply at Roslagsbanan, Strukton Rail AB, would like to further educate their maintenance technicians. They want a model for training sessions in troubleshooting that can be used with training equipment and can be applied to other technical systems. To create this model my research questions were ”What could a pedagogical model for troubleshooting education on the safety system ATC at Roslagsbanan look like? How does the model affect the participants’ activity compared to other education sessions in the railway business?”. It was important to Strukton that participants should be active and cooperate with each other during the session. After reading about the sociocultural perspective on learning, accelerated learning and workplace learning and also conducting interviews with two technicians at Strukton and two teachers in other parts of the railway business to hear what they value as good education, I created an educational model for in-service training of the signalling system ATC, named the Kuni model. The model is based on participants solving troubleshooting cases together. An education session starts with an overview of the system that can vary in detail depending on the participants’ previous knowledge. Then the participants solve cases by discussing in groups and agreeing on a plan on how they should troubleshoot, and then try their plan on the test equipment where the error is planted. Depending on their need for education and the available time, they can get a different number of cases on different levels, but the cases should try to cover as many of the system’s components as possible. At the end of the session there is time for reflection where the participants tell each other what they have learnt. To get a measurable indication of if the participants have learned anything, they fill out a questionnaire just before and just after the education with questions on how confident they feel troubleshooting the different components. Two such sessions were held with the Kuni model, each with two cases to solve, for a total of seven participants. To measure participant activity, I filled out an observation form for 20 minutes per hour where I registered whether each participant had spoken or not for 40 intervals of 30 seconds each, which I also did at two other training sessions that signalling technicians attend to get a control group. Additionally, I conducted group interviews with the participants after the sessions to see what they thought of the model and what could be improved. The results from the interviews show that the participants were content and thought it was a good model to work with, but that some technical information about the test equipment that exists in the real world was missing. They also wanted more detailed information in the initial overview with focus on, among other things, why the ATC system exists. The participants’ self-estimated confidence in troubleshooting increased after the session, but they were not significantly more active during training with the Kuni model than the control groups. The Kuni model itself did not change very much between sessions. The results should however only be seen as indications due to the small number of participants, the participants not necessarily being representative for the whole group and since all people interviewed knew me when I interviewed them.