Adhd (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättningsom ofta kräver stödinsatser från samhället. Detta faller inom ramen för vår roll somsocialarbetare, där vi förväntas att identifiera utsatta grupper och samordna stöd för dessa.Under den senaste tiden har diskussioner i media berört en ökad förfrågan inom svensk hälsoochsjukvård gällande omprövning av neuropsykiatriska diagnoser. Syftet med dennadokumentstudie är att nå en närmare förståelse för de strukturella motiven till att personermed adhd önskar att få diagnosen omprövad i relation till stigmatisering och socialakategoriseringar. Därmed ämnar vi att bidra med fler perspektiv på diagnostisering och desspåverkan på individen.Studiens empiri består av personliga berättelser som publicerats i media, vilka har valts utmed hjälp av ett målstyrt urval. Genom en kvalitativ innehållsanalys har begränsningar i livet,negativt bemötande och en negativ självbild, kunnat identifieras som motiv bakom viljan attompröva sin adhd-diagnos. När dessa motiv analyserats i relation till de teoretiska begreppenstigmatisering och sociala kategoriseringar, kan viljan att ompröva sin diagnos på enstrukturell nivå förstås som en påverkan av samhälleliga normer och upplevelsen av att varafeldiagnostiserad. / Adhd (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) is a neuropsychiatric disability whichdepends on the support of society. Lately, the diagnosis has been discussed in the media dueto increased requests within Swedish health care regarding re-evaluating neuropsychiatricdiagnoses.The purpose of this documentary study is to reach a further understanding about the structuralmotives behind the wish to re-evaluate an adhd diagnosis, with correlation to theories ofstigma and social category. Due to these theories, the study has an abductive strategy. Theempirics of the study consists of personal stories that have been published in the media,which has been chosen with a strategic sampling design. A qualitative content analysis hasbeen used to identify the motives behind the wish to re-evaluate an adhd diagnosis. Differentlimitations, a negative reception and a negative self image, are the motives we have been ableto identify. The wish to re-evaluate an adhd diagnosis could, after analyzing these motiveswith the theories of stigma and social category, be seen on a structural level as a result ofsocial norms and the experience of being misdiagnosed.

Aujourd'hui, les systèmes embarqués sont de plus en plus utilisés pour contrôler les systèmes complexes. Dans ce travail de thèse, nous nous intéressons aux systèmes embarqués critiques utilisés pour la commande de systèmes de transport comme les systèmes ferroviaires. Le but de ce travail est de permettre la conception de systèmes tolérants aux fautes pour le contrôle-commande des systèmes de transport. Nous proposons une nouvelle approche de modélisation des systèmes embarqués temporisés pour le diagnostic de leurs fautes. Elle est basée sur une décomposition structurelle du système et sur une extension de la diagnosticabilité modulaire au contexte des systèmes temporisés. On distingue deux approches de base pour le diagnostic de fautes des SED, une approche basée sur les diagnostiqueurs et une approche basée sur les signatures temporelles causales (STC). La principale limite de l’approche diagnostiqueur réside dans la gestion de l’explosion combinatoire. Dans ce travail, notre verrou principal est de combattre cette limite. Nous proposons une nouvelle méthode basée sur l’ingénierie par les modèles pour le diagnostic des systèmes embarqués critiques. D’autre part, la limite majeure de l’approche STC est la garantie de la cohérence d’une base de STC. Un deuxième niveau de difficulté réside dans l’interprétation des événements en entrée du système de diagnostic dans le cadre de l’hypothèse de défaillances multiples. Dans ce travail, nous proposons deux méthodes différentes pour la vérification de la cohérence d’une base de STC et nous proposons un algorithme d’interprétation basé sur le concept de monde qui garantit la correction du diagnostic / Today, embedded systems are increasingly used to control complex systems. In this thesis, we are interested in critical embedded systems used for the control of transport systems such as railway systems. The aim of this work is to enable the design of fault-tolerant systems for the control of transport systems. We propose a new timed embedded systems modeling approach to diagnose their faults. It is based on decomposition of the system and structural extension of diagnosability context of modular timed systems. In DES, there are two basic approaches for diagnosis: diagnoser based approach and chronicles (Causal Temporal Signature (CTS)) based approach. The major limitation of diagnoser approaches rely in the management of the combinatorial explosion related to the formalism of automata. In this work, our main lock is to combat this limit. We propose new engineering models based method for the diagnosis of critical embedded systems. On the other hand, the major limitation of chronicles approach is first to be able to guaranty the consistency of a database. A second level of difficulty is in interpreting some sequences of events at the input of the diagnostic system under the hypothesis of multiple failures. In this work, we propose two different methods to verify the consistency of a set of CTS and we propose an interpretation algorithm based on a concept of worlds which guarantees the correct diagnosis

During the last 20 years a new category of schools, schools for children with special needs, has settled to be a growing part of the Swedish school system. This is despite the political aim in Sweden to achieve an educational inclusion. The aim of this study is to compare the school situation for children with special needs in regular schools with the situation in schools for children with special needs. To investigate the routines associated with the change of school and the role of a neuropsychological diagnosis in the process. The main research questions were if the school is adapted to the needs of the child from a neuro-didactic point of view, whether the special school provides something the public school doesn’t and if the diagnosis helps to take pedagogical measures. The method used in this study is semi-structured interviews. The theory of inclusion and the neurological function constitute the theoretical frame. The result of the study shows that the special schools which provide a supportive social and educational environment are better adapted to the children with special needs. However, the difficulties associated with changing school are huge. A neuropsychological diagnosis might be helpful when the decisions about special assistance are made, but the choice of particular assistance is made on other premises. The conclusion is that as long as the regular schools aren’t adapted for all children and the neurological knowledge isn’t taken into account, it will be crucial for a number of pupils to be taught in special schools.

Background: Drug utilisation among the elderly is complex due to multiplemorbidities, extensive drug utilisation and an increased sensitivity to drugs. One of the most common drug groups utilised in this population is psychotropic drugs, which include antipsychotics, anxiolytics, hypnotics, and antidepressants. In appropriat eutilisation of drugs among the elderly is an issue of great public health importance. Aims: The overall aim of this thesis is to assess and analyse potentially in appropriat eutilisation of psychotropic drugs among the elderly in Sweden. The specific aims are to assess to what extent the indicator “concurrent use of three or more psychotropic drugs”captures the utilisation of Potentially Inappropriate Psychotropics (PIP) among theelderly, and to analyse potentially inappropriate utilisation of psychotropic drugs inrelation to time, mental disorders, institutionalisation, and socioeconomic determinants among the elderly in Sweden. Methods: Data from individual-based registers on dispensed drugs and socioeconomic determinants in 2006, the Gothenburg 95+ Study (1996-1998), and aggregated drug sales statistics from 2000-2008 were used. The agreement between the two indicators“concurrent use of three or more psychotropic drugs” and PIP was assessed. Utilisationof psychotropic drugs and PIP was assessed in relation to mental disorders and institutionalisation among the 95-year olds, and in relation to socioeconomic determinants among individuals aged 75 years and older. Further, trends over time inutilisation of PIP and recommended drugs were analysed. Results: During 2006, about half of the elderly aged 75 years and older utilised psychotropic drugs and one fifth of all elderly utilised PIP. One fourth of individualsutilising PIP were captured by the indicator “concurrent use of three or morepsychotropic drugs”. In 1996-1998, less than one tenth of the 95-year olds with depression utilised antidepressants, while hypnotics and anxiolytics were more common. Individuals with low income and the non-married were more likely to utilise PIP compared to those with high income and the married, respectively. During 2000-2008, utilisation of PIP decreased and utilisation of recommended psychotropic drugs increased. Conclusions: There are substantial problems in the utilisation of psychotropic drugsamong the elderly. This thesis found that the agreement between two indicators of inappropriate psychotropic drug utilisation was poor, which emphasises the importance of choosing relevant indicators. The findings also show socioeconomic inequities inpsychotropic drug utilisation among the elderly, a low utilisation of antidepressants among 95-year olds diagnosed with depression, and a trend towards the utilisation of recommended rather than inappropriate psychotropic drugs among the elderly / Bakgrund: Användning av läkemedel bland äldre är komplicerat på grund avmultisjuklighet, användning av flera läkemedel och en ökad känslighet för läkemedel.En av de vanligaste läkemedelsgrupperna hos äldre är psykofarmaka, som inkluderarantipsykotika, ångestdämpande, sömnmedel och antidepressiva läkemedel. Olämpliganvändning av läkemedel bland äldre är ett betydande folkhälsoproblem. Syfte: Det övergripande syftet med avhandlingen är att beskriva och analyserapotentiellt olämplig användning av psykofarmaka bland äldre i Sverige. De specifikasyftena är att undersöka i vilken utsträckning indikatorn ”samtidig användning av treeller fler psykofarmaka” fångar användningen av potentiellt olämpliga psykofarmaka(PIP) bland äldre och att analysera potentiellt olämplig användning av psykofarmaka irelation till förändring över tid, psykiatriska diagnoser, boendeform och socioekonomiska determinanter bland äldre i Sverige. Metod: Avhandlingen baseras på data från individbaserade register över läkemedelsköp och socioekonomiska determinanter under 2006, Göteborg 95+ studien (1996-1998)samt aggregerade data över läkemedelsförsäljning under 2000-2008. Överensstämmelsen mellan de två indikatorerna ”samtidig användning av tre eller flerpsykofarmaka” och PIP undersöktes. Användning av psykofarmaka och PIP studerades i relation till psykiatriska diagnoser och boendeform hos 95-åringar och i relation till socioekonomiska determinanter hos de som var 75 år och äldre. Vidare analyseradesförändring över tid i användning av PIP och rekommenderade psykofarmaka. Resultat: Hälften av alla äldre som var 75 år och äldre använde psykofarmaka under2006 och en femtedel av alla äldre använde PIP. En fjärdedel av individerna somanvände PIP fångades av indikatorn ”samtidig användning av tre eller flerpsykofarmaka”. Bland 95-åringarna med depression år 1996-1998 använde färre än enav tio antidepressiva läkemedel, medan sömnmedel och ångestdämpande läkemedel varvanligare. PIP var vanligare hos de äldre med låg inkomst och bland de som inte vargifta, jämfört med individer med hög inkomst och de gifta. Under 2000-2008 minskade användningen av PIP medan användningen av rekommenderade psykofarmaka ökade. Slutsatser: Det finns fortfarande stora problem i äldres användning av psykofarmaka.Avhandlingen visar en låg överensstämmelse mellan två indikatorer för olämpliganvändning av psykofarmaka, vilket pekar på betydelsen av att välja relevantaindikatorer. Avhandlingen visar också på socioekonomiska ojämlikheter i användningenav psykofarmaka hos äldre, en låg användning av antidepressiva läkemedel bland 95-åringar med depression och en ökning i användningen av rekommenderade istället förolämpliga psykofarmaka bland äldre

Research shows that individuals who had negative encounters in healthcare had significantly less contact with healthcare. Ehlers-Danlos syndrome is a challenge to diagnose and treat. Studies have shown that individuals with Ehlers-Danlos syndrome for these reasons avoid healthcare with the risk of worsening of their own health, something that can depend on negative encounters. The purpose of this study is to give a descriptive overview of how people with Ehlers-Danlos syndrome experience encounters in healthcare. The research questions are “Do individuals with Ehlers-Danlos syndrome experience good access to healthcare?” and “How do individuals with Ehlers-Danlos syndrome experience encounters in healthcare?” An electronic survey was distributed through social media via Ehlers-Danlos national association in Sweden. The number of respondents was 521 of an estimated number of 814 adult individuals with Ehlers-Danlos syndrome in Sweden. The results show that 477 individuals have experienced offensive or reducing behavior from treating physicians. The majority report bad encounters and low availability in healthcare. The result also shows that it takes approximately 15,28 years to diagnose the condition. / Forskning har visat att individer som upplever negativt bemötande inom vården har mindre vårdkontakt. Ehlers-Danlos syndrom är en utmaning för vården att diagnostisera och behandla vilket en studie visar fört med sig att patienterna undviker vården med sämre hälsa som följd, något som kan bero på erfarenheter av negativt bemötande. Syftet med denna studie är att ge en beskrivning av hur individer med Ehlers-Danlos syndrom upplever bemötande inom primärvården. Två frågeställningar formulerades: Upplever individer med Ehlers-Danlos syndrom god tillgänglighet av vård? och Hur upplever individer med Ehlers-Danlos syndrom bemötande inom primärvården?  En elektronisk enkät skickades ut via sociala medier till patientgrupper med Ehlers-Danlos syndrom där Ehlers-Danlos Riksförbund bistod i distribueringen. Antalet som svarade var 521 stycken av ett estimerat antal om 814 vuxna individer med Ehlers-Danlos syndrom i Sverige. Resultatet visar att 477 individer någon gång upplevt kränkande eller förminskande bemötande av behandlande läkare. Majoriteten rapporterar dåligt bemötande och låg tillgänglighet av tider till primärvården. Resultatet visar dessutom att genomsnittstiden för diagnos ligger på 15,28 år.

Background: Statistics reveal that approximately 10.7% of the global population have mental health disorders. In Sweden, 14% of persons with psychiatric diagnoses have had direct contact with a registered nurse. Based on studies, it is evident that registered nurses experience a lack of knowledge regarding psychiatric diagnoses, which negatively affects their ability to provide person-centered care. Furthermore, there is also a desire among registered nurses for increased knowledge regarding psychiatric diagnoses. The aim of this study was to explore how persons with psychiatric diagnoses experience care as a patient within general health care. Method: A literature review based on qualitative research results was performed and data were analyzed through a content analytical technique. It emerged three themes in the results: (1) Feeling subjected to prejudice, (2) Variations in the quality of support, and (3) Impression of the environment. The themes are presented with two sub-themes each. The participants’ experiences were mostly negative, grounded in discrimination, lack of support and knowledge from caregivers, and stressful surroundings. Conclusion: This study highlights persons with psychiatric diagnoses experiences within the general health care setting. Results can give an insight into how a registered nurse can provide a better person-centered. / Bakgrund: Statistik visar att ungefär 10,7% av världens befolkning har en psykiatrisk diagnos. I Sverige har 14% av personer med psykiatriska diagnoser haft direktkontakt med en grundutbildad sjuksköterska. Tidigare forskning visar att det finns en upplevd kunskapsbrist bland grundutbildade sjuksköterskor angående psykiatriska diagnoser, vilket påverkar deras förmåga att ge personcentrerad vård negativt. Forskning visar även på att det finns en önskan för utökad kunskap om psykiatriska diagnoser bland grundutbildade sjuksköterskor. Syfte: Att utforska hur personer med psykiatriska diagnoser upplever vård som patient inom allmän hälso-och sjukvård. Metod: En litteraturstudie baserade på kvalitativa forskningsresultat utfördes, och data analyserades med en innehållsanalytisk teknik. I resultatet framkom tre teman: (1) Känsla av att vara utsatt för fördomar, (2) Variationer i kvalitén av stöd, och (3) Intryck av omgivningen. Teman presenteras med två underteman var. Upplevelserna var mestadels negativa baserade på diskriminering, brist på stöd och förståelse, samt stressig miljö. Konklusion: Den här litteraturstudien belyser personer med psykiatriska diagnosers upplevelse av vård. Resultatet kan ge en inblick i hur en grundutbildad sjuksköterska kan ge personcentrerad vård.

Förekomsten av psykisk ohälsa bland ensamagerande våldsverkare i Sverige studerades genom en tematisk analys på textdokument. Trettiofem av 70 ensamagerande våldsverkare valdes ut genom ett systematiskt slumpmässigt urval. Textdokumenten innehåller sekretessbelagd information ifrån Polismyndighetens system. Av de undersökta ensamagerande våldsverkarna hade 43 % en psykiatrisk diagnos och tecken på psykisk ohälsa fanns hos 34 %. Resultatet går i linje med internationell forskning som visar att ungefär 40 % av ensamagerande våldsverkare innehar en psykiatrisk diagnos. Sammanfattningsvis i aktuell studie uppvisade 77 % av de ensamagerande våldsverkarna tecken på psykisk ohälsa vilket kan indikera att antalet med psykiatriska diagnoser i studien kan ha underskattats. Således visade studien att psykisk ohälsa är en viktig riskfaktor för våld och Polismyndigheten behöver samverka med andra samhällsaktörer för att kunna förebygga, förhindra och upptäcka brottslighet från ensamagerande våldsverkare. / The frequency of mental illness among lone actors in Sweden were studied through a thematic analysis on textual documents. Thirty-five of 70 lone actors were chosen with a systematic randomized method. The textual documents contain closed source data from The Swedish Police Authority. Of the studied lone actors 43 % had a mental disorder and signs of mental illness were observed in 34 %. The findings are consistent with previous international research that shows that approximately 40 % of lone actors have a mental disorder. In summary current study outlines that 77 % of lone actors in Sweden show signs of mental illness which can indicate that the quantity of mental disorders could have been underestimated. Finally mental illness appears to be an important risk factor for violence and The Swedish Police Authority needs to cooperate with other social actors to be able to prevent and discover violent crimes from future lone actors.

Motivée par les besoins du domaine spatial en termes de diagnostic embarqué et d’autonomie, cette thèse s’intéresse aux problèmes de diagnostic, de diagnosticabilité et de diagnostic actif des systèmes hybrides. Un formalisme hybride est proposé pour représenter les deux dynamiques, continues et discrètes, du système. En s’appuyant sur ce modèle, une approche de diagnostic passif est proposée en mariant les techniques des systèmes à événements discrets et des systèmes continus. Un cadre formel pour la diagnosticabilité des systèmes hybrides a également été établi proposant des définitions et des critères pour la diagnosticabilité hybride. Suite à un diagnostic passif ambigu, le diagnostic actif est nécessaire afin de désambiguïser l’état du système. Cette thèse propose donc une approche de diagnostic actif, qui partant d’un état de croyance incertain, fait appel aux propriétés de diagnosticabilité du système pour déterminer la configuration où les fautes peuvent être discriminées. Une nouvelle machine à états finis appelée diagnostiqueur actif est introduite permettant de formaliser le diagnostic actif comme un problème de planification conditionnelle. Un algorithme d’exploration de graphes ET-OU est proposé pour calculer les plans de diagnostic actif. Finalement, l’approche de diagnostic a été testée sur le Système de Contrôle d’Attitude (SCA) d’un satellite de Thales Alenia Space. Le module de diagnostic a été intégré dans la boucle fermée de commande. Des scénarios de faute ont été testés donnant des résultats très satisfaisants. / Motivated by the requirements of the space domain in terms of on-board diagnosis and autonomy, this thesis addresses the problems of diagnosis, diagnosability and active diagnosis of hybrid systems. Supported by a hybrid modeling framework, a passive approach for model-based diagnosis mixing discrete-event and continuous techniques is proposed. The same hybrid model is used to define the diagnosability property for hybrid systems and diagnosability criteria are derived. When the diagnosis provided by the passive diagnosis approach is ambiguous, active diagnosis is needed. This work provides a method for performing such active diagnosis. Starting with an ambiguous belief state, the method calls for diagnosability analysis results to determine a new system configuration in which fault candidates can be discriminated. Based on a new finite state machine called the diagnoser, the active diagnosis is formulated as a conditional planning problem and an AND-OR graph exploration algorithm is proposed to determine active diagnosis plans. Finally, the diagnosis approach is tested on the Attitude Control System (ACS) of a satellite simulator provided by Thales Alenia Space. The diagnosis module is successfully tested on several fault scenarios and the obtained results are reported.

Det finns mycket forskning som handlar om barns läsinlärning, men inte om barns egen högläsning. Syftet med den här studien var att se om högläsning för ett djur kunde öka motivationen för läsning hos barn med lässvårigheter. Studien hade 2 deltagande barnmed lässvårighetersamt 3 deltagande föräldrar som rekryterades av logoped som är verksam hos Lära med djur, den förening där läsinterventionen genomfördes. Metoden var single subject design (A-B-A) där varje barn utgjorde sin egen kontroll. Studien var indelad i tre olika faser. Under baslinjen (A) läste barnet högt i hemmiljön. Under interventionen (B) läste barnet högt för ett djur vid fem tillfällen. Under uppföljningen (A) läste barnet hemma igen. All högläsning videoinspelades och föräldrarna intervjuades 3 gånger, en gång i respektive fas. Viss förändring hos barnen kundekonstateras på områdena aktiv lästid och antal avbrott under läsningen. Intervjuerna med föräldrarna visade på att interventionen med djur förefaller ha haft en positiv påverkan på åtminstone ett av barnens läsmotivation. Båda föräldraparen valde att låta sina barn fortsätta läsa hos Lära med djur efter studiens avslut. Sammantaget visade resultaten att läsning med djur kan ha en viss effekt på barnets läsning, men vidare studier krävs på området. / There is a lot of studies done about children’s learning to read but not a lot about themselves reading aloud. The purpose of this study was to see if reading aloud to an animal can increase the reading motivation in children with reading difficulties. The study had 2 participating children with reading difficulties and 3 participating parents who were recruited by a speech and language pathologist who works at Lära med djur, the association where the reading intervention took place. The method was a single subject design (A-B-A) where each child constituted as their own control. The study was divided into three different phases. During the baseline (A), the child read aloud in the home environment. During the intervention (B), the child read aloud to an animal on five occasions. During the follow-up (A), the child read at home again. All readings were videotaped. The parents were interviewed three times, one time in each of the phases. The children showed some change in the areas of active reading time, the correct number of words read and the number of interruptions during reading. The interviews with the parents showed that the intervention with animals seemed to have had a positive effect on foremost one of the childrens’ motivation for reading. Both parent couples said that they chose to let their child continue to read at Lära med djur atthe end of the study. Overall, the resultsshowed that reading with animals can have a certain effect on the child's reading, but further studies are required in this area.

Denna studie syftar till att öka förståelsen för hur boendestödjarna beskriver sitt vardagsarbete med brukarnas återhämtning på två boenden med särskild service inom Socialpsykiatriska utförarenheten i Skärholmens Stadsdelsförvaltning. Vi har intervjuat åtta boendestödjare. Valet av respondenter har gjorts utifrån ett kvoturval, fyra boendestödjare från Frösätra samt fyra från Solholmen. Vi har gjort semi-strukturerade intervjuer med samtliga boendestödjarna och utformat en intervjuguide. Intervjuguiden berör fenomen hur personalen på boendena beskriver begreppet återhämtning, hur de arbetar med återhämtning, hur återhämtning nås samt hur personal beskriver sin roll. Resultatet av studien påvisar att återhämtning innebär att den enskilde har möjligheten att återhämta sig från det kaotiska tillståndet samt att den enskilde tar makten över sitt liv. Återhämtning innebär utveckling och att den enskilde är självständig trots att en del av symptomen är varaktiga. Arbetet med återhämtning handlar om att lita på den enskildes förmåga och inte ge upp hoppet. Att se människan bakom symtomen och sjukdomen och därefter lyfta fram det friska. Återhämtning nås genom att den enskilde själv medverkar i sin egen återhämtning, är aktiv och villig att åstadkomma en förändring. / This study aims to increase understanding of how housing supporters describe their everyday work with the users' recovery at two sheltered housing, in Social Psychiatry perform purity of Skärholmens District Administration. We interviewed eight housing supporters. The selection of respondents was made based on a quota sample, four housing supporters from Frösätra and four from Solholmen. We did semi-structured interviews with all housing supporters and designed an interview guide. The interview guide affects phenomena such as how staff describes the concept of recovery and work on recovery. How the recovery is accessed and how staff describes their role. The results of this study demonstrated that recovery means that the individual has the ability to recover from the chaotic state, and that the individual will take charge of their lives. Recovery involves the development that the individual is autonomous although some symptoms are lasting. The work of recovery is about trusting the individual capacity and to not give up hope, to see the person behind the symptoms and the disease and highlight the healthy. Recovery achieved by the individual themselves take part in their own recovery, are active and want to make a change.