<p>Syftet med vår undersökning var att ta reda på hur samverkan och dialog ser ut mellan förskollärare och lärare i förskoleklass och år 1. Våra frågeställningar handlade om hur de olika lärarkategoriernas kunskapssyn ser ut, hur deras samarbete fungerar och vilka läs- och skrivutvecklingsmetoder som används. Metoden vi valde var litteraturstudier och enkätundersökning. Resultatet visar att kunskapssynen mellan förskollärare och lärare inte skiljer sig markant, medan det är större skillnad mellan grundskollärare som har olika sorters lärarutbildningar. Ett flertal läs- och skrivutvecklingsmetoder används av bägge lärarkategorierna. Samverkan sker oftast vid stadieövergångar och inte kontinuerligt under läsåret. Studien har också visat att de båda lärarkategorierna uttrycker önskemål om ett ökat samarbete.</p>

To talk about, talk to or with children. A conversation between a child and its teacher should be more than the teacher telling the child what to do, how to act. It should be more like a respectful and reverent meeting between two people where the adult sets the tone. The purpose of this research is to investigate teachers' experiences of conversations with children in need of special assistance. Our issues: What do teachers say about how they meet children in need of support? How do teachers response to students who are in difficulty? What ability have teachers and their school's to meet children in need of support and what appear to be particularly important or problematic issues for them in that work? In order to find some answers to our questions we interviewed ten teachers at two schools. Some of the teachers told us that they would really like to have more of relationship building, empathetic conversations with children, but felt that the school structure, form, and the working conditions prevented them. Other teachers felt that it was not their job to take the time to converse with individual children. Good relations between teachers and children may be crucial for the child´s ability to succeed and to thrive in school. Especially when a child is in any kind of difficulty, it is important that there is someone who listens and tries to understand how to customize something for the better.

This study focuses on oral communication in the classroom involving discussion and dialogue amongst pupils, but also between teacher and pupil. The overall aim is to study the choices regarding the group composition and working methods that might occur in four individual teachers’ lessons plans with the intention of increasing the pupils’ knowledge through oral communication. The main focus is to explore what the teachers think of the choices they make and how they believe these changes affect the pupils. It is also focused on how the teachers perceive their pupils’ learning is improved by oral communication and how they incorporate all pupils, especially the pupils who rarely participate in classroom activity. The methods used are qualitative studies using interviews and observations. The material consists of interview recordings and notes. The concept of dialogue is consistent in the study and focuses on the importance of dialogue amongst pupils to deepen their knowledge and understanding of the subject matter. The sociocultural perspective of learning and development is used to analyze the empirical material. The results show that oral communication makes more pupils participate in the classroom activities, it especially improves the shy and quiet pupils. Oral communication also affects and develops learning and knowledge in other subjects. This study emphasizes the importance of having a good classroom climate where all students feel noticed, calm and safe, to make dialogue and discussions work in the classroom.

Introduktion:  Operationssjuksköterskors  arbete  är  svårdefinierat  och  komplext  där  huvudansvaret  ligger  på patientens perioperativa omvårdnad, medicintekniska produkter och instrumentvård. Operationssjuksköterskor är skyldiga att utföra patientsäker vård i samråd med patienten. Preoperativa samtal kan vara ett redskap för att inhämta patientcentrerad information. Syfte: Att beskriva hur operationssjuksköterskor inhämtar information om patienten avseende säker vård samt undersöka operationssjuksköterskors erfarenheter av den perioperativa dialogen. Metod: En deskriptiv kvalitativ intervjustudie genomfördes. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med tio operationssjuksköterskor från tre sjukhus. Intervjuerna transkriberades och texterna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Tre huvudkategorier framkom: ”Olika sätt att erhålla information”, ”Olika sätt att arbeta patientsäkert”, ”Möjligheter och hinder att genom den perioperativa dialogen erhålla information”. Operationssjuksköterskorna prioriterade inte samtal med patienten för att inhämta information. Tidsbrist, vårdorganisation och operationssjuksköterskornas attityder ansågs vara hinder för patientsamtal. De använde sig istället av operationsanmälan, journal och andrahandsinformation från kollegor. Operationssjuksköterskorna ansåg vården vara patientsäker även utan preoperativa samtal. Konklusion: Studien visar att operationssjuksköterskorna anser sig kunna utföra patientsäker vård och kan inhämta den information de behöver om sin patient utan att ha kommunicerat med patienten. Operationssjuksköterskorna har ett ansvar att hävda sin roll som patientens advokat för att kunna utföra en individanpassad vård. För att operationssjuksköterskan ska kunna utöva en mer patientcentrerad vård behövs kanske en förändring av operationssjuksköterskornas attityder och om så ska ske är det viktigt med ett organisatoriskt erkännande av hela deras arbetsfält.

Jag har i denna studie av Samuel Becketts (1906-1989) två dramer I väntan på Godot (En Attendant Godot) (1952) och Slutspel (Fin de Partie) (1957) studerat dialogen och monologen i de båda dramerna och diskuterat kring vilka slutsatser man därav kan dra om språk och berättande. Fokus har legat på hur dialogen tar sig ut, vilka faktorer den är under stor påverkan av och dess relation till monologens fundamentala roll i Becketts dramer. Analysen har jag delat upp i två delar vilka för sig behandlar var sitt drama i kronologisk ordning. Först I Väntan på Godot och därefter Slutspel. De båda delarna är sedan i sin tur uppdelade i två delar varav den första diskuterar dialogen och den andra monologen. Första delen av analysen av I väntan på Godot har kallats ”Missförstånd och minne” och där har jag reflekterat kring, som titeln avslöjar, missförståndets roll – hur det tar sig ut och varför – samt dialogens påverkan av karaktärernas bristande minne. I delen som följer har jag fokuserat på berättandet i dramat med utgångspunkt i bland annat Pozzos spel och Luckys förbryllande tal. I första delen av analysen av Slutspel, ”Spelet”, har jag studerat dialogen i relation till det spel vilket karaktärerna i dramat utsätter varandra för. Vidare tar jag upp vanan under samma rubrik och hur den påverkat dialogen. I sista delen, ”Hamms berättande”, har jag undersökt Hamms berättelse, vilket även kommer nämnas under rubriken innan, och monologens roll även i detta drama. För att kunna förankra analysen i de båda dramernas handling, vilka i sig stått fokus för en mängd forskning, har jag valt att använda mig av verk vilka presenterar generella och översiktliga tolkningar av Becketts författarskap, t.ex. Charles R. Lyons Samuel Beckett (1983), Richard N. Coes Beckett (1968) samt portalverket till den absurda teatern, Martin Esslins The Theatre of the Absurd (1961). Jag kommer också bland annat använda mig av två samlingar vetenskapliga essäer om Beckett, Samuel Beckett now (1970) och Samuel Beckett: A Collection of Critical Essays (1964) samt en mer språkinriktad studie om Beckett, Six dramatists in search of a language (1975) av Andrew K. Kennedy. Som stöd till analysen kommer även andra skönlitterära verk av Samuel Beckett användas som kan belysa den tematik om språk och berättande vilket kommer diskuteras i denna analys. Analysen kommer vara en närläsning och allt skönlitterärt material kommer vara i svensk översättning.

For many years, I have tried to understand why students end up in difficulties in mathematics. As a future teacher, it is extremely important to have knowledge of the various factors that leads to difficulties in mathematics. As a teacher it is obvious to meet the students who find mathematics a difficult subject, and, therefore it is necessary to have a broader knowledge of how to respond and support these students. According to Ahlberg, number of students with mathematics difficulties is increasing every year, therefore, it is important to help students and organize a supporting school environment that promotes and encourages learning (Ahlberg 2001, p. 104-105). The aim of this degree project is find out, with the help of selected teachers, various factors that may lead to the basis for the students’ mathematics difficulties. The aim is also to find out how teachers work in order to support students with mathematics difficulties. I interviewed four trained mathematics teachers. All pedagogues have years of experience of teaching students with mathematics difficulties and all have had mathematics in their undergraduate studies. In my interviews, I used a tape recorder so that I could focus on questions, answers, and also be involved in as well as reflect over what was said. The results showed that there are various reasons for difficulties in mathematics and different ways of working to address student´s difficulties in mathematics. Mathematics difficulties can depend on emotional obstructions, a poor self-confidence, planning difficulties, a poor working memory, language difficulties, reading and writing difficulties and deficiencies in the didactical field. The result also showed that students’ difficulties can be reduced through dialogue, group works and a laboratory work.

Denna uppsats är en utvecklingsstudie av TV-serien Sex and the city. Syftet är att med hjälp av narrativ analys samt Keith Selbys och Ron Cowderys metoder från boken How to study television studera det första och det sista avsnittet av serien för att därefter undersöka förändringar i avsnittens miljö samt karaktärernas dialog och kläder. Detta med hjälp av teorier om livsstil, subkulturer och mode inom populärkultur. Förändringen från första till sista avsnittet handlar mycket om karaktärernas sätt att se på sin egen livsstil. Huvudfokus i dialog och handling har flyttats från sex till kärlek och de fyra huvudkaraktärerna har alla utvecklats till mognare versioner av sig själva, någots om känns naturligt eftersom serien startade 1998 och avslutades 2004. Fokus i analysen ligger på konstruktion av livsstil och subkultur och alla fyra huvudkaraktärer är del av en tydlig storstadslivsstil som även skapas med hjälp av omgivningar och rekvisita, så kallad mise-en-scène.

Abstract Title: Brand communication – An analyze of Borka and BayIcons communicative labor in relations with WJOS. (Varumärkeskommunikation – En analys av Borka och BayIcons kommunikativa arbete i relation till WJOS) Number of pages: 53 (55 including enclosures) Author: Johan Larsson Tutor: Göran Svensson Course: Media and Communications Studies C Period: Second term / autumn 2007 University: Division of Media and Communication, Department of Information Science, Uppsala University Purpose/aim: The purpose of this essay is to study how two small Swedish clothing companies, Borka and BayIcon, manage their brand communication. Brand communication includes work with target groups, brands, media and finally communication in a bigger perspective. The clothing companies are compared and analyzed thru a perspective of an advertising agency. Material/method: This essay uses two case studies with qualitative research interviews as methods. The material is combined by three interviews, one with Borka, one with BayIcon and one with WJOS. Main result: Borka uses newspaper adverts, fairs and sponsoring as their mixture of mediums. BayIcon uses web pages, events and sponsoring. The events, fairs and sponsoring are arranged under the definition arrangements and it is the richest form of communication because it gives the opportunity of a dialog. The dialog is a good way to get in touch with the customers. Both Borka and BayIcon use a strategic way of working with communication, which emphasizes that communication is created in a dialog between the customer and the company. The biggest difference between WJOS and Borka and BayIcon is that the clothing companies work more with what they think is right and less with strategies. Keywords: brand, communication, target groups, events, strategic communication, dialog, advertising.

Fallstudien är en undersökning om hur gymnasieelever på det estetiska programmet, med inriktning bild och form, upplever att det är prata om sina bildarbeten. I och med Gy11 är ett av kunskapskraven att eleverna muntligt ska kunna tolka, analysera och bedöma sina egna och andras verk. Genom intervjuer med eleverna vill studien visa hur bildsamtalen upplevs ur två perspektiv. Dels hur eleverna upplever att det är att prata om sina egna och andras bildarbeten, i förhållande till sitt eget skapande och läroprocess, och dels hur eleven upplever bildsamtalen ur ett bedömningsperspektiv. Forskningsmetoden är kvalitativ med vikten på orden för att få en förståelse kring hur eleverna uppfattar bildsamtalen. Av studien framgår att eleverna ofta upplever bildsamtalet positivt och utvecklande men även svårt och jobbigt. Svårigheterna låg bland annat på att sätta ord på sina tankar och rädsla för att feltolka. Kunskapskraven upplevdes både som förståeliga och som svårtolkade.

Sara Lidman’s first novel, Tjärdalen (The Tar Pit, 1953), addresses ethical issues in a remote village in the north of Sweden. This essay discusses the novel’s narrative technique and the ethical aspects implied by the narration and aesthetic design. The approach is based on Adam Zachary Newton’s narrative ethics, which links narrative theory and method with an ethical perspective. Mikhail Bakhtin’s literary theory and Gérhard Genette’s concept of focalization are starting points for the analysis. The ethical framework is drawn both from Bakhtin and from philosophers Martin Buber and Emmanuel Levinas. This means that responsibility is a more important concept than the collective and individual guilt that has been the focus of some interpretations of the novel. Furthermore, in the essay, the concept of dialogue is both a narrative technique and an ethical position, thus knitting together the different parts of the essay: how ideas, voices, faces and eyes meet and how the village interacts with the outside world. Tjärdalen’s design opens to a polyphonic analysis and the essay examines how the text’s ethical and intersubjective emphasis grows out of the composition – out of the arrangement of scenes and viewpoints. The dialogue between multiple voices continues in the representation of the characters’ inner life. Petrus’ character is constructed as open and questioning, inviting discussion, persuading and arguing rather than dictating. In the essay this way of life is defined as dialogic, as opposed to the monologic positions of characters like Blom and Albert. The essay finds, however, that the strong position of the narrator dilutes the polyphonic pattern. The examination of the narrator explores both her loyalties and the attitudes and worldviews that she rejects. Particular emphasis is placed on the analysis of Jonas’ character, as the plot starts and ends with his eyes. The symbolism of the eyes and of the face forms a parallel structure in the text, giving the ethical discussion a depth not achieved by rational dialogue and reflection. In the essay, this level is interpreted by Levinas’ ethics, where the face and the eyes represent a call to responsibility. At the end of Tjärdalen, the ethical questions are transferred to the wider society outside the village. The analysis explores two lines in this shift: One is how the spatial organisation of the narrative and the unchanging quality of the village life leads to a circular composition. The other is how the text brings social criticism back to its origin in interpersonal relationships: to meetings face to face and to the responsibility for the “other” that, according to Levinas, Buber and Bakhtin, is the basis of these encounters.