Denna studie analyserar förebyggande specialpedagogiskt och didaktiskt arbete med fokus på hur lärare anpassar undervisningen i läsning för att stödja alla elevers läsutveckling. Utifrån den gemenskapsorienterande definitionen av inkludering och didaktisk inkludering undersöker studien hur ämneslärare i svenska beskriver att de arbetar för inkluderande läsundervisning. Syftet är att beskriva och analysera svensklärares uppfattningar om didaktiska möjligheter för inkluderande läsundervisning i årskurs 7–9. Studien undersöker den didaktiska gestaltningen, således hur lärarna beskriver att en inkluderande läsundervisningen tar sig uttryck, samt vilka metoder och arbetssätt lärarna använder. Studien har en kvalitativ ansats och utgår från tematisk analys. Jag har genomfört semistrukturerade intervjuer med fem ämneslärare i svenska som undervisar på högstadiet. Utifrån analysen av intervjusvaren fann jag fem kvalitativa teman som fångar essensen i det informanterna uppfattar som didaktiska möjligheter för inkluderande läsundervisning. Dessa är; anpassad läsundervisning utifrån gruppens och individens förutsättningar, gemensam läsning, gruppsammanhanget som utgångspunkt för att för att lära av varandra i läsundervisningen, tydlighet och variation i läsundervisningen samt gemensam introduktion, kontinuerlig uppföljning och modellering av läsningen. Resultaten lyfter fram läsundervisning och metoder som främjar inkludering och att de didaktiska val läraren gör har stor betydelse för att skapa gemenskap och delaktighet. Centralt i resultatet är att utgå från gemensam läsning i klassrummet. Detta skapar en gemensam erfarenhetsbas som utgör grunden för att lära av varandra och uppleva sig som en del av ett sammanhang. En av studiens mest centrala slutsatser är att arbete med gemensam läsning med gruppen som utgångspunkt är en förutsättning för inkluderande läsundervisning.

Under de senaste åren har antalet nyanlända elever i den svenska skolan ökat. Då ett flertal studier undersökt hur lärare inom idrott och hälsa arbetar för att inkludera nyanlända elever syftade denna studie till att undersöka hur nyanlända flickor upplever didaktisk inkludering inom ämnet idrott och hälsa. Tillvägagångssättet bestod av kvalitativa intervjuer med sju nyanlända flickor som studerade idrott och hälsa inom ordinarie undervisning på gymnasiet. Resultatet från studien visar att respondenterna hade olika erfarenheter av idrottsundervisning och idrottsutövande i hemlandet och bör av den anledningen inte betraktas som en homogen grupp. Majoriteten av respondenterna upplevde att läraren sällan anpassar undervisningen utifrån elevernas förutsättningar för att ge det stöd som den individuella eleven behöver för att uppleva en känsla av sammanhang (KASAM). Eleverna beskrev särskilt att lärarens förväntningar, som baseras på nyanlända som homogen grupp, är ett hinder för didaktisk inkludering. En dialog mellan lärare och nyanlända flickor gällande deras tidigare erfarenheter inom ämnet idrott och hälsa beskrevs som en betydelsefull förutsättning för didaktisk inkludering.

Studien handlar om hur lärare resonerar gällande inkludering av elever med läs- och skrivsvårigheter och resultatet analyserades med utgångspunkt från Asp-Onsjös teori gällande social-, rumslig- och didaktisk inkludering. Syftet med studien var att undersöka hur utbildade lärare som är verksamma i årskurserna F-3 resonerar i arbetet med elever som har läs-och skrivsvårigheter för att skapa en större förståelse och bidra med kunskap. Genom undersökningen kan läsaren få kunskap om hur det kan arbetas med inkludering av elever med läs- och skrivsvårigheter i skolan och hur lärare på de olika skolorna generellt arbetar. Resultatet visade att lärarna generellt resonerade att elever med läs- och skrivsvårigheter var inkluderade i undervisningen både socialt, rumsligt och didaktiskt. Och att de använde sig av olika metoder för att möta samtliga elever för att de ska ha chans att lyckas och utvecklas. En slutsats som kan dras är att lärare strävar efter full inkludering inom de tre begreppen med vissa undantag där lärarna resonerade om elevers olika behov och att de kan inkluderas på olika sätt. Uppsatsen kan användas som en förstudie till en större och mer gedigen forskning eller som tips och idéer för personer av intresse i hur man kan arbeta med elever som har läs- och skrivsvårigheter.

No description available.

Litteraturundervisningen i svenska på gymnasiet är ett utmanande område för många svensklärare och inkludering kan upplevas vara svår. Syftet med studien är att undersöka hur några svensklärare i gymnasieskolan resonerar om inkludering i en pedagogisk miljö, samt hur lärarna resonerar angående hur de arbetar inkluderande i litteraturundervisningen, inom svenskämnet. Tidigare forskning om inkludering och inkluderande litteraturundervisning, samt styrdokument, ger en förförståelse som ligger till grund för intervjuerna med svensklärarna. Intervjuerna presenteras, analyseras och diskuteras i förhållande till forskning, styrdokument, teoretisk ram och studiens syfte och frågeställning. Mina slutsatser är att lärarna ser på inkludering ur ett rumsligt perspektiv där alla elever skall vara med i klassrummet och erbjudas anpassningar så att ingen pekas ut. Lärarna verkar se positivt på inkluderingstanken, men att par av lärarna ser även problem som kan uppstå om de inte har tillräckligt med lärare i och utanför klassrummet, och om de inte får relevant specialpedagogisk utbildning. När det gäller själva litteraturundervisningen arbetar lärarna utifrån att eleverna ska uppleva subjektiv relevans och delaktighet, att undervisningen ska fokusera på för eleven meningsfulla och intressanta teman och genrer, samt att undervisningen ska fokusera på multimodala presentationer för att motivera eleverna att närma sig litteraturen. Detta tillvägagångssätt kan ses som att lärarna går via social inkludering, inkludering som en bra miljö för alla elever och inkludering som gemenskap för att nå en litteraturdidaktisk inkludering.

Denna studie undersöker hur elever i Särskilda Utbildningsbehov i Matematik (SUM) upplever problemlösning i grupp i matematik samt hur de agerar i praktiken vid sådana tillfällen. Med fördjupad kunskap kring ämnet är ambitionen att på ett gynnsamt sätt organisera den specialpedagogiska undervisningen så att SUM-elever blir delaktiga vid problemlösningssituationer i den ordinarie undervisningen. Studien har en kvalitativ ansats där observationer och intervjuer med tre SUM-elever från år 3 har genomförts. Till grund för analysen har studiens teoretiska begrepp kommunikation och delaktighet funnits.   Resultatet visar att eleverna upplever att de är delaktiga i gruppen och att de alla på något sätt är aktiva i arbetet med uppgiften. Ett inkluderande förhållningssätt visade sig spela roll för hur eleverna valde att delta och kommunicera i respektive grupper. Vid observationerna blev det synligt att inkludering ur ett didaktiskt perspektiv är viktigt för att få eleverna att känna att de klarar av uppgiften samt att de kan bidra med något i gruppen. Dock blir det tydligt i vissa fall att det i kommunikationen eleverna emellan används tillvägagångssätt som är inövade utan förståelse vilket leder till att de inte har någon kontroll över arbetet att lösa uppgiften. Några elever framför samtidigt i intervjuerna hur deras låga tilltro till sin egna matematiska förmåga kring att lösa problem gör att de hellre arbetar i grupp. / This study examines students in Special needs Education in Mathematics (SEM) experience of problem solving in groups in mathematics. The studie also investigates how the students act in practice in problem solving situations. The overall aim of the study is to reach in-depth knowledge about the subject which would be a good help in organizing the special education work with SEM-pupils and problem solving in a successful way. The study has a qualitative approach, where observations and interviews with three SEM pupils from lower primary school (grade 3) in Sweden has formed the empirical material in the study. The theoretical concepts communication and participation are the foundation of analysis.   The result show that an inclusive approach seems to be important in how the pupils chose to communicate and participate, meaning that the students in SEM are in mixed ability groups when working with problem solving. The pupils experienced that they participated in the groups and all of them were at some degree active in the problem solving task and they expressed that they liked problem solving. The didactic perspective is very important to make pupils feel that they are up to the task and that they can contribute to the group. However, it`s clear in some of the cases that problem solving is practiced with strategies but without understanding. Some of the pupils talks about their bad confidence in their mathematical ability and therefore they prefer working with problem solving in groups.