Skolverket har som ett mål att skolan skall forma digitalt kompetenta elever. Det innebär atteleverna ska lära sig behärska entreprenörskap, kreativitet samt förmåga att förstå hurdigitaliseringens påverkan på samhället (Skolverket, 2020). För att uppnå detta krävs det attlärarna har tillgång till digitala verktyg men även en didaktisk plan för att lära ut digitalkompetens. Syftet med denna kunskapsöversikt är att granska aktuell forskning om läraresdigitala kompetens. Utifrån ovan formulerade syfte har följande forskningsfråga skapats: hur tarlärares digitala kompetens sig uttryck didaktiskt. För att analysera den data som ligger till grundför vår kunskapsöversikt så har vi använt oss utav en tematisk analysmetod. Efter en bredsökning efter granskade vetenskapliga artiklar valdes nio stycken ut. Kunskapsöversikten rymmerartiklar om hur utbildning kan utformas och hur skolledare ska agera för att uppnå en skola somär digitalt kompetent. Det finns en hel del forskning att tillgå om hur skolor och lärare generelltkan bli mer digitalt kompetenta. Resultatet visar att elever och lärare har god tillgång till digitalaverktyg, men att de inte alltid används på ett som gynnar lärandet rent didaktiskt. Samarbete ochen öppenhet för förändring på skolan är något som är viktigt för att uppnå en digital kompetentskola och något som flera artiklar lyfter. Lärare (oavsett ämne) är generellt osäkra på hur de skaimplementera digitala verktyg i sin didaktik och ämnet som studeras. Slutsatsen är att en del lärareinte ser eleven för all teknik. En lärare måste lägga fokus på elevens lärande och didaktiken - inte på de digitala verktygen som ofta adderas utan att den didaktiska frågan varför har ett svar.

Majoriteten av barn i åldrarna ett till sex år spenderar den största delen av sina vakna timmar på förskolan. Fysisk aktivitet i förskolan är därför väsentligt för att barn ska upprätthålla en god hälsa. Enligt forskning bidrar fysisk aktivitet med ett flertal hälsofördelar. Förskolan har på bara några år även blivit mer digitaliserat och barn i förskolan har idag stor tillgång till olika digitala verktyg, bland annat lärplattor. Förutsättningarna för fysisk aktivitet har i denna studie undersökts genom en kvalitativ forskningsansats. Åtta förskollärare har intervjuats gällande deras organisering av undervisningen och lärmiljöer för att främja barnens fysiska aktivitet, samt hur digitala verktyg kan påverka barns fysiska aktivitet i förskolan. Faktorer som kan påverka barns möjligheter till fysisk aktivitet är bland annat förskolans utformning av miljöer och förskollärares förhållningssätt. Sammanfattningsvis framkommer det att barn är som mest fysiskt aktiva i utomhusmiljön, då inomhusmiljön har fler hinder och begränsningar. Digitala verktyg framkommer i denna studie som något positivt och något som kan öka barns möjligheter till fysisk aktivitet, framförallt i förskolans inomhusmiljö.

Med utgångspunkt i förskolans läroplan som numera förtydligar digitalisering och användning avdigitala verktyg har vi genom en onlinebaserad kvantitativ enkätstudie (n=242) undersökt vilka möjligheter och förutsättningar barn i svenska förskolor ges när det gäller användandet av lärplattor. Resultatet av studien visar att det finns en variation mellan förskolorna när det gäller exempelvis vilken utsträckning lärplattorna används i den dagliga verksamheten och vilka applikationer som används. Variationen verkar bero på yttre förutsättningar som tid, hur många lärplattor varje avdelningar har kontra antalet barn och tillgång till internet samt arbetslaget såsom vilka pedagogerna är, deras kompetens och vilken inställning och attityd de har till användandet av lärplattor i förskolan. Sammanfattningsvis visar studien att användningen av lärplattor i förskolan ären pågående process där pedagogernas intresse för lärplattan som digitalt verktyg och åsikt om hur denna ska användas i förskolans verksamhet varierar vilket ger barnen på olika förskolor olika möjligheter och förutsättningar när det gäller användning av lärplattan. / <p>Betyg i Ladok, 201221.</p>

Syftet med denna studie var att vi ville undersöka verksamma förskollärares erfarenheter av arbetet med digitalisering och synliggöra vilken kompetens förskollärarna har haft, samt hur kompetensöverföringen gått till i verksamheten. För att vi skulle få en ökad förståelse så genomförde vi sex kvalitativa semistrukturerade intervjuer av förskollärare från olika förskolor, den intervjuguide (se bilaga 1) vi följde under intervjuerna hade vi formulerat utifrån vårt syftet. Efter intervjuerna var gjord så transkriberades svaren inför analys, vi analyserade den empiri vi samlat in med hjälp av tematisk analys. Det som blev synligt för oss var varför man arbetade med digitalisering, att surfplattan var det redskap som var vanligast förekommande när man arbetade med digitalisering. Förskollärarna vi intervjuade ansåg att alla arbetande förskollärare behöver samma digitala kompetens för att kunna lära ut till barnen i verksamheten, detta var dock någotsom var bristande i de flesta verksamheter av olika orsaker. / <p>Betyg i Ladok 201221.</p>

Alla skolor i Sverige är på något sätt beroende av digitala verktyg. Forskning visar att användning av digitala verktyg i skolan påverkar och ändrar synen på lärarroll, lärande och pedagogik. Enligt Skolverket (2011) ska digitala verktyg bidra till elevernas kunskapsutveckling. Lärare är den huvudansvarig aktör för att detta ska ske. Skolinspektionen rapporterar att detta inte äger rum inom teknikämnet för högstadiet i grundskola. Syftet med denna studie var således att undersöka lärares uppfattningar om digitala verktygs roll inom teknikundervisning. För att undersöka detta användes en kvalitativ metod med utgångspunkt i den fenomenografiska ansatsen. I denna studie användes variationsteori och fenomenografin som teoretiska perspektiv. Fem tekniklärare med olika ålder och erfarenhet som undervisar i årskurs 7–9 intervjuades. Resultatet visade att lärares uppfattningar kan placeras i tre kategorier. Tekniklärarna uppfattar digitala verktyg som tekniska läromedel som kan användasi teknikundervisning. Enligt resultat ser tekniklärarna på digitala verktyg som pedagogiskt hjälpmedel. Lärarna uttryckte också att digitala verktyg ska komplettera den praktiska delen i teknikundervisning.Jag drog slutsats om att tekniklärare i denna studie använder digitala verktyg enligt läroplans beskrivningar och riktlinjer. Det finns dock många problem som kan förhindra att använda digitala verktyg i teknikundervisning på ett optimalt sätt. Bland annat att kunna hitta balans mellan manuella och digitala verktyg på så sätt som gynnar elevernas lärande. Att kombinera digitala verktyg med andra verktyg i undervisning kan således vara problematiskt. / <p>Teknik</p>

Denna studie syftar till att undersöka hur en hastig övergång till fjärrundervisning upplevdes av och påverkade några kemilärare och deras undervisning. Undersökningen lyfter också elevperspektivet, men har inte fokus på det. Genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer av tre kemilärare samt undersökning av nio elevers svar på några enkätfrågor har deras upplevelse undersökts och rapporterats. Data har analyserats genom att i ett första steg identifiera koder kopplade till frågeställning och sedan gruppering och samling av koder under gemensamma kategorier i en iterativ process. Dessa kategorier har sedan formulerats till teman. Sex teman identifierades som separata, men sammankopplade områden för att redogöra för hur den plötsliga digitaliseringen har påverkat respondenterna. De teman som diskuteras är didaktiska svårigheter och utmaningar, de digitala verktygen, kommunikation, avstämning och kommunikation samt så väl lärarens som elevernas situation. Resultat visar att det finns skillnader i hur lärarna bedrev sin undervisning på distans och även hur stor förändringen blev för de enskilda lärarna. Samtliga lärare uttryckte svårigheter med kommunikationen i stort. Lärarnas upplevelser och uppfattningar om framtida nytta av de nya digitala verktygen är varierande. Studien fördjupar sig inte i anledningarna till dessa skillnader men har funnit att distansundervisningen har bidragit till en viss ökning av användandet av digitala verktyg hos samtliga intervjuade lärare. Resultaten tyder också på att eleverna har påverkats av situationen olika, men det går inte att dra några slutsatser om hur distansundervisningen har påverkat elevernas lärande. Resultaten visar också att lärarna valde bort laborationer i stor utsträckning, men det går inte att dra några slutsatser om vilken påverkan det har haft på elevernas lärande. Elevsvaren tyder på att de laborativa momenten är de som eleverna minns bäst även om det fanns utmaningar med dem på distans.

Syftet med denna kunskapsöversikt är att ta reda på vad forskningen säger kring tillämpandet av digitala verktyg i de samhällsorienterande ämnena F-3, vilken verkan de digitala verktygen för med sig i SO-undervisningen för både lärare och elever samt hur man som lärare kan använda det på ett givande sätt. I olika databaser har vi har funnit relevant forskning i form av artiklar, avhandlingar och böcker. Med hjälp av den forskning vi funnit har det belyst olika perspektiv, bland annat för-och nackdelar med digitala verktyg. Forskningen visar att arbetet med digitala verktyg i SO-undervisningen främjar alla elever oavsett behov och stärker lärandet. Ett annat perspektiv som forskningen lyft fram är den digitala kompetensens betydelse för lärare i deras profession och hur den påverkar undervisningen, både utifrån lärar- och elevperspektiv. Forskningen visar att däremot ställer tillämpningen av digitala verktyg stora krav på lärare vilket innebär att de bör besitta datorkunskaper i en viss mån. Något som framkommit i kunskapsöversikten är också att kravet inte endast ställs på läraren, utan även på skolans ledning och organisation. Med detta som utgångspunkt hoppas vi på att i vår framtida lärarprofession kunna arbeta med digitala verktyg i undervisningen på ett kritiskt och genomtänkt sätt.

Syftet med denna studien är att undersöka hur låg- och mellanstadielärare uppfattar implementeringen och användningen av digitala verktyg i språkskolor utifrån domesticeringsteorin. Lärarnas uppfattning kopplas samman med riktlinjer från politiska styrdokument gällande digitaliseringen av skolan för att få en förståelse för den digitala utvecklingen i språkskolan. För att besvara studiens syfte och frågeställningar har två metoder tillämpats, dels en kvalitativ intervjustudie med fyra låg-och mellanstadielärare från två språkskolor, och dels en kvalitativ dokumentanalys av sex politiska styrdokument. Resultatet visar att lärarna uppfattar flera fördelar med de digitala verktygen, men främst ser dem som ett komplement för undervisningen. I viss utsträckning ifrågasätter dem den politiskt pådrivna digitaliseringen när de inte ser det pedagogiska syftet i att använda digitala verktyg. Resultatet visar även att de olika digitala verktygen kommit olika långt i domesticering på språkskolorna och processen påverkas av flera olika faktorer.

Syftet med studien är att bidra med kunskap kring arbetet med digitala verktyg i förskolans undervisning med utgångspunkt i erfarenheter hos förskollärare med särskilt ansvar för den pedagogiska användningen av digitala verktyg. De forskningsfrågor studien har utgått ifrån är vilka beskrivningar görs om användning av digitala verktyg i undervisningen och vilka beskrivningar görs om samspelet med barnen i användningen av digitala verktyg i undervisningen. Studiens analys har sin utgångspunkt i begrepp ifrån det sociokulturella perspektivet på lärande, med fokus på begreppen mediering och den närmaste utvecklingszonen. Den metod som använts är kvalitativa semi-strukturerade intervjuer med fyra olika förskollärare med särskilt ansvar för det pedagogiska användandet av digitala verktyg i undervisningen. En slutats av studiens resultat visar hur intresse för och utbildning om digitala verktyg har påverkan på förskollärarnas förhållningsätt gentemot dessa. Förskollärarnas förhållningssätt är i sin tur betydande för vilka möjligheter till samspel barnen får kring de digitala verktygen.

Syftet med denna studie var att bidra med kunskap om hur kunskapsdelning mellan kollegor förändras i samband med en plötslig och tidsbegränsad omställning till hemarbete. Särskilt fokus ligger på former, innehåll och konsekvenser för kunskapsdelning. Omställningen är en följd av smittspridningen av covid-19 som rådde i samhället vid uppsatsens genomförande. För att uppfylla syftet undersöktes två frågeställningar; Hur har sociala aktiviteter och verktyg för kunskapsdelning förändrats i och med övergången till hemarbete samt vilka konsekvenser får dessa förändringar för kunskapsdelningen mellan kollegor. För att besvara frågeställningarna genomfördes sex semistrukturerade videointervjuer med tjänstemän som arbetar med administration och ekonomi. Intervjuerna transkriberades och analyserades sedan utifrån det praktikbaserade perspektivet på kunskapsdelning. Resultatkapitlet inleds med en översiktlig presentation av respektive informants erfarenheter kring omställningen till hemarbete och hur kunskapsdelningen har förändrats för dem. Vidare visade resultatet att informanterna upplevde tre huvudsakliga förändringar med kunskapsdelningen efter omställningen. Dessa förändringar var att spontan kunskapsdelning försvinner, löpande fysisk kontakt digitaliseras och strukturerad kunskapsdelning ställs om. Det visade sig att spontana tillfällen för kunskapsdelning försvunnit och ersatts av mer planerade, vilket har försvårat sociala relationer. Den fysiska direkta kontakten har ersatts med mail, telefon och chatt. Strukturerad kunskapsdelning i form av möten hölls via digitala verktyg, där informanterna upplevde minskad interaktion och praktiska begränsningar som medförde minskad sammanhållning.