Subitisering är en förmåga som innebär att kunna uppfatta ett antal föremål utan att behöva räkna varje föremål för sig. Förmågan anses vara en av grundpelarna för att kunna förstå relationen mellan tal och antal samt en förutsättning för att kunna utveckla andra förmågor och färdigheter inom matematiken. I dag är det vanligt att använda konkret material och digitala verktyg i skolan. Syftet med denna studie är att sätta konkret material i relation med digitala vertyg i samband med subitisering. Elever ska testa att subitisera med båda sorters hjälpmedel för att kunna jämföra, söka likheter och skillnader. Forskningsfrågorna som studien bygger på är hur olika verktyg påverkar elevers subitiseringsförmåga samt om andra faktorer omkring kan påverka elevers sätt att subitisera. Studien bygger på teorin att subitisering är en medfödd förmåga och att elever bör kunna subitisera till antalet sex. Metoden som användes var intervjuer, elever fick visa sina förmågor och svara på frågor. Studiens resultat påvisar att det finns andra faktorer omkrring som påverkar eleverna, utöver verktygen som användes för aktiviteterna.

This essay is an analysis of a qualitative study made on six music teachers’ view of digital tools in music education. The purpose of the essay is, through discourse analysis, to make visible what discourses are upheld in relation to digital tools by six teachers teaching music in year 7 - 9 in Swedish schools. The findings show that the teachers mainly talk about digital tools as a way to record and create music and as a means to assess the pupils’ work. The findings also show that there is not a clear cut definition of what the term ”digital tools” refer to in music education and that there is a reluctance among the music teachers to define digital tools as an instrument. Furthermore, learning and teaching digital tools is seen as time consuming and as something that might take focus from more traditional parts of music education.

Syftet med denna studie är att öka kunskapen om hur elever i årskurs 5 uppfattar att skrivande på lärplatta påverkar deras skrivprocess, jämfört med skrivande för hand. Frågeställningar som har besvarats är: Vilka för- och nackdelar ser eleverna med att skriva på lärplatta? Hur uppfattar eleverna att skrivande på lärplatta skiljer sig från skrivande med papper och penna? För att besvara studiens frågeställningar har semistrukturerade intervjuer genomförts med nio elever i årskurs fem. Utifrån ett sociokulturellt perspektiv med synen på lärplattan som ett medierande verktyg visar resultatet att elever uppfattar lärplattan som ett snabbare och lättare skrivverktyg än papper och penna. Resultatet visar också att elevernas skrivprocess påverkas beroende av om de skriver för hand eller om de skriver på lärplatta. Detta eftersom lärplattans olika funktioner möjliggör en mer flytande skrivprocess där eleverna rör sig mellan skrivprocessens olika faser.

This study has partly examined teachers’ opinions on why they do and why they do not use digital tools in mathematics teaching, and partly when teachers think that it is appropriate and not appropriate to use digital tools in mathematics teaching. The study was conducted by interviewing four mathematics teachers who are active in grades 4-6. The teachers explained that they lack access to the digital tools that they need and want. In addition, they lack the digital skills and education for using digital tools in teaching mathematics. They also do not get the time they need to familiarize themselves with how digital tools can be used. They stated that they mainly use digital tools for mass training tasks, which does not correspond to what they should use digital tools for based on the Swedish curriculum. The teachers thought that digital tools are best suited for whole-class teaching, to reach all students at the same time. In addition, the teachers explained that digital tools are suitable for individual work, as digital tools can often be adapted based on the students’ individual needs. The study also examined the reasons for the teachers’ opinions. The opinions were mainly influenced by the teachers’ self-created knowledge, which they created as they used digital tools in mathematics teaching. / Denna studie har dels undersökt lärares åsikter om varför de använder digitala verktygi matematikundervisning och varför de inte använder sig av det, dels när lärare anser att det passar och inte passar att använda digitala verktyg i matematikundervisning. Studien har utförts genom att intervjua fyra matematiklärare som är verksamma i årskurs 4–6. Lärarna förklarade att de saknar den tillgång till digitala verktyg som de behöver och vill ha.Dessutom saknar de digital kompetens och utbildning i hur digitala verktyg kan användas i matematikundervisning. De får inte heller den tid de behöver för att själva sätta sig in i hur digitala verktyg kan användas. De konstaterade även att de främst använder digitala verktyg för mängdträningsuppgifter, vilket inte motsvarar vad de borde använda digitala verktyg till utifrån den svenska läroplanen. Lärarna ansåg att digitala verktyg passar bäst för helklassundervisning, för att nå ut till alla elever samtidigt. Dessutom förklarade lärarna att digitala verktyg passar för enskilda arbeten, eftersom digitala verktyg ofta går att anpassa utifrån elevers individuella behov. Studien undersökte även orsaker till lärarnas åsikter.Åsikterna stöds främst på kunskaper som lärarna bildat i samband med att de använt digitala verktyg i matematikundervisning.

I den reviderade läroplanen 2018 står det tydligt och klart att barn ska vara delaktiga och ges inflytande i förskolan samt utveckla adekvat digital kompetens. Vår studie syftar till att bidra med kunskap om förskollärares arbetssätt med digitala verktyg och hur barn görs delaktiga och ges inflytande i undervisningen. Begreppen delaktighet och inflytande menar vi har två skilda betydelser. Delaktighet handlar om att få vara delaktig i exempelvis en förbestämd aktivitet och inflytande handlar om att kunna påverka aktiviteten innan den påbörjas. Vi har genomfört halvstrukturerade intervjuer med nio verksamma förskollärare i från två olika kommuner. Intervjuerna har spelats in och transkriberats samt analyserats med Shiers delaktighetsmodell och hans tre steg för delaktighet. Resultatet visar att barn görs delaktiga och ges inflytande om förskollärare har ett medvetet arbetssätt och besitter den digitala kompetensen. Det är även av vikt att pedagoger som arbetar i samma förskola strävar åt samma håll i arbetet med digitala verktyg, för att verktygen ska användas på bästa sätt i undervisningen.

Syftet med denna studie är att belysa möjligheter som digitala verktyg kan erbjuda inom fysikundervisning i kunskapsområdet elektricitet, och undersöka fysiklärarens uppfattning kring digitala verktygs inverkan på elevernas lärande och förståelse inom kunskapsområdet elektricitet. Studiens syfte preciseras med hjälp av följande frågeställningar: Hur kan digitala verktyg användas inom fysikundervisning i elektricitet? Vilka typer av digitala verktyg väljer fysiklärare att använda inom Kunskapsområdet elektricitet, och varför?För att besvara studiens frågeställningar användes en kvalitativ metod. I denna undersökning intervjuades fem verksamma fysiklärare. Den insamlade datan analyserades därefter med hjälp av metoden innehållsanalys.Resultat visade att fysiklärare använder olika digitala verktyg och på olika sätt. Interaktiva simuleringar och lärspel är inte så vanliga som vägledningsprogram och drillningsprogram. Fysiklärare anser att digitala verktyg kan vara komplement och förstärkare för lärande. De motiverar sina val av digitala verktyg på olika sätt. Alla har liknande uppfattning att elektricitet är ett abstrakt område därför väljer de digitala verktyg som kan hjälpa till att visualisera och synliggöra innehållet. Det framgick av studiens resultat att lättanvändbarhet och enkelhet, variation, uppföljning och delaktighet är också viktiga faktorer i lärarnas motivering av digitala verktyg.

Sammanfattning Studien behandlar digitala verktyg i relation till matematikundervisning. Undersöknings-området studeras utifrån aspekterna pedagogers inställningar till digitala verktyg, på vilka olika sätt och hur ofta digitala verktyg används samt möjligheter och hinder som kan finnas gällande digitala verktyg inom matematikundervisning. Studien har en sociokulturell utgångspunkt. Syfte Syftet är att undersöka barns möjligheter att i förskolan lära matematik med hjälp av digitala verktyg. Metod För att undersöka barns möjligheter att lära matematik med hjälp av digitala verktyg har en enkätstudie utförts. Enkäten var semistrukturerad där såväl kvalitativa som kvantitativa dimensioner behandlats. Totalt 41 pedagoger från olika kommuner och förskolor deltog i studien. För att undersöka eventuella samband har materialet analyserats i olika korstabeller och korsfigurer. Resultat Generellt har studiens deltagande pedagoger ett intresse för digitala verktyg och anser att de hör hemma i förskolans matematikundervisning. Olika digitala verktyg finns också tillgängliga och används oftast tillsammans med en pedagog. Flera möjligheter gällande digitala verktyg i relation till matematikundervisning synliggörs av resultatet, som exempelvis att de erbjuder samspels- och inkluderingsmöjligheter. Det synliggörs även vissa svårigheter med verktygen där pedagogers tekniska kunskaper är den mest framträdande. Resultatet visar även att pedagogers utbildningsnivå och barngruppens ålder har betydelse för i vilken utsträckning det upplevs svårt att undervisa matematik med hjälp av digitala verktyg.

Syftet med studien var att undersöka hur användningen av digitala verktyg tog sig uttryck i avgränsade aktiviteter - samling, spontan lek, planerad undervisning och utevistelse, i två olika förskoleverksamheter. Där fokus låg på att synliggöra hur de digitala verktygen användes av både barn och pedagoger, samt vilken kompetens som krävs av pedagogerna för att möjliggöra en digital delaktighet. Studien tar sin teoretiska grund i det pragmatismen, där begreppen learning by doing, erfarenheter, reflektion och lärande genom inquiry varit centrala. Tidigare forskning tar upp kring användningen av digitala verktyg och då främst fokus på surfplattan, samt kring pedagogers digitala kompetens. Studien har en kvalitativ grund, där datainsamlingen utfördes genom observationer. Resultatet visar att surfplattan är det verktyg som användes under avgränsade aktiviteter i bägge förskolorna. Även att funtable användes i den ena förskolan. Hur dessa verktyg användes såg olika ut från förskola till förskola, men även från aktivitet till aktivitet. Det förekom i bägge förskolor en fysisk användning av surfplattan hos pedagogerna och en indirekt användning hos barnen, men med ett pedagogiskt syfte bakom. Däremot förekom det i den ena förskolan en högre grad av fysisk användning av surfplattan och funtable hos barnen, där pedagogerna fanns närvarande men samtidigt höll sig i bakgrunden. Vidare visar resultatet att det krävs en djupare digital kompetens för att utveckla barnen i deras lärande kring hur det digitala verktyget fungerar och på så sätt göra de digitalt delaktiga.

Digital kompetens är en av nyckelkompetenserna i ett livslångt lärande, enligt Europa kommissionen och Sveriges regering. Den här rapporten undersöker hur lärare själva definierar digital kompetens, hur de utvecklar sin egen digitala kompetens och hur information och kommunikationsteknik (IKT) används inom matematikundervisningen i grundskolan. Data har inhämtats dels kvantitativt genom enkät samt kvalitativt genom intervjuer. Databearbetning och analys av enkät och intervjuer har gjorts kvalitativt genom Grounded theory med kvantitativa inslag. Resultatet visar att lärarnas definition av begreppet digital kompetens ses främst som en teknisk förmåga och en förmåga att kunna använda digitala verktyg i undervisningen. För utveckling av sin egna digitala kompetens krävs ett personligt intresse, fortbildning och rätt utrustning. Syften till användning av IKT i matematikundervisningen är främst för att motivera eleverna på ett lustfyllt sätt och för att individualisera undervisningen. Slutsatsen är att lärare behöver definiera begreppet digital kompetens och medvetandegöra vad det innebär att vara digitalt kompetent.

Digitala verktyg i undervisningen har ökat stadigt sedan 1990-talet, likaså kraven på digitalisering inom alla skolämnen. Idag har varje elev tillgång till diverse olika digitala verktyg, både inom skolmiljön och privat. Syftet med denna studie har varit att identifiera och beskriva lärares attityder till de digitala resurserna när det kommer till utveckling av elevernas muntliga kommunikativa förmåga samt vilka faktorer som påverkar dessa attityder. Utfallet visar att skolor har god tillgång till digitala resurser samt att lärarna har en positiv inställning till användandet av dessa men att lärarna upplever svårigheter att implementera resurserna som ett pedagogiskt verktyg eftersom de känner sig osäkra på hur dessa skall användas på grund av sina begränsade kunskaper. Resultatet tyder också på att en markant förändring i lärarens dagliga arbete har skett. De slutsatser som framgår är att lärarnas individuella attityder har en stor inverkan på inkluderingen av digitala verktyg, i synnerhet verktyg som används som pedagogisk resurs. Införandet av digitala resurser ställer nya krav på lärarens egen digitala kompetens. En reflektion är att de digitala verktygen bidrar till en god utveckling av muntlig kommunikationsförmåga, men att lärarna behöver tid att sätta sig in i de digitala verktygen.