Studiens syfte är att se i vilka situationer elevernas kunskaper i musik visas och hur detta dokumenteras av lärarna. I sin helhet omfattar studien bedömningsprocessen, det vill säga från början av lärarens planering fram till att betyget blir satt. Datainsamlingsmetoden är en kvalitativ intervju som liknar ett vanligt samtal men skiljer sig på grund av att samtalet har ett bestämt fokus (Dimenäs 2007). Urvalet består av sex stycken musiklärare som arbetar i årskurserna 6-9 på grundskolan. Respondenterna är från två olika kommuner i Mellansverige. Resultatet visar bland annat att eleverna år 6-9 får visa sina kunskaper i mindre grupper, enskilt för läraren, genom teoretiska prov och i slutet av ett arbetsområde. Lärarna i sin tur dokumenterar deras kunskaper genom att exempelvis göra små anteckningar i betygsmatriser och i anteckningsböcker. Elevernas kunskaper finns även i minnet hos lärarna genom att de bara iakttar eleverna på lektionerna. Det är ingen av lärarna som filmar sina elever i dokumentationssyfte även om inspelningar är vanligt. En förutsättning för en likvärdig och rättsäker bedömning är dels att göra regelbundna kunskapskontroller, men det kanske viktigaste är att läraren redan i början av planeringen förbereder tillfällen för eleverna att visa sina kunskaper och att bedömningen därtill sker utifrån kunskapskraven (Skolverket 2011). Lärarna uttrycker att bedömningen är både svår och tidskrävande när elevgrupperna är stora. Komplexiteten över det teoretiska och praktiska i bedömningen samt brist på undervisningstid är också en av orsakerna till svårigheterna.

Uppsatsen behandlar pedagogiskt dokumentationsarbete i förskolan och fokuserar på återbesök av dokumentation. Syftet är att undersöka på vilket sätt återbesök kan ge sig i uttryck och har undersökts utifrån frågeställningarna: på vilket sätt ges barn möjlighet att återbesöka dokumentation och vad uppstår i mötet dem emellan? Den teoretiska utgångspunkten tar avstamp i en intra-aktiv pedagogik och teorin undersöks med frågan: på vilket sätt kan en intra-aktiv pedagogik bidra till en ökad förståelse för återbesök av pedagogisk dokumentation? Studien utgår från en kvalitativ metod och filmobservationer ligger till grund som analysmaterial. Resultatet visar på att barnen på den undersökta avdelningen ges rika möjligheter till att återbesöka dokumentation. Inte enbart genom fotografier utan även med olika material som barnen ges möjlighet att intra-agera tillsammans med. Slutsatsen av studien är att förståelsen för återbesök av dokumentation kan fördjupas genom ett intra-aktivt pedagogiskt perspektiv. Perspektivet kan bidra till att återbesök inte enbart handlar om att återge något som varit utan återbesök av dokumentation kan leda arbetet och vidare lärprocesser framåt.

Överlämnandet av patient ses som en viktig del i vårdkedjan. Överlämnandet inleds efter att ambulanssjuksköterskan har prioriterat patientens vårdbehov. Nästa fas i överlämnandet sker då ambulanssjuksköterskan både verbalt och skriftligt rapporterar över patienten till mottagande sjuksköterska. Överlämnandet avslutas i och med att mottagande sjuksköterska skapar det första vårdmötet med patienten. Vid överlämnandet kan betydelsefull patientinformation gå förlorad, vilket i sin tur kan påverka patientens fortsatta vård och behandling. Detta har presenterats i tidigare studier vilket bland annat har sin grund i ofullständig kommunikationsöverföring vid överlämnandet av patient till akutmottagningen. Syftet med studie var att belysa upplevelser gällande överlämnandet av patient från ambulanssjukvård till vård på akutmottagningen sett utifrån akutmottagningssjuksköterskans perspektiv. Studien genomfördes med hjälp av åtta kvalitativa intervjuer med sjuksköterskor där materialet sedan analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Efter analysen framkom tre kategorier och åtta underkategorier. Resultatet visar att sjuksköterskans upplevelser vid överlämnandet av patient är en viktig del i vården. Några områden anses vara värda att förtydligas extra. Vid vidare förmedling ska innehållet av informationen vara korrekt, kortfattat och strukturerat. Att ha en ansvarskänsla innebär att ambulanssjukvårdens personal ska se till att patienten är närvarande vid överlämnandet. På så sätt kan även patientsäkerheten öka genom att göra patienten delaktig vid överlämnandet.

Det finns elever som väljer bort skolan, väljer bort kunskap och social tillhörighet trots den svenska skolplikten. Vissa elever undviker enstaka lektioner andra går inte till skolan alls. Orsakerna är många och komplexa och kan hittas i skolan, hemmet och den omgivning eleverna befinner sig i. Konsekvenserna blir kostsamma för samhället då frånvaron riskerar att medföra ett utanförskap och minskar bidraget till vårt framtida samhälle.   Skolan måste här kunna identifiera de riskfaktorer som kan leda elever bort från skolan för att kunna skapa skyddsfaktorer för en högre skolnärvaro. För detta behöver skolan först och främst ha en likvärdig syn på frånvaro som ett riskbeteende, oavsett åldersgrupper på eleverna eller var i landet skolan är belägen. Skolorna behöver också ha ett likvärdigt dokumentationsverktyg för att snabbt kunna upptäcka ett frånvaromönster. En god dokumentation och profilbedömning kan skapa bättre möjligheter till verksamma förebyggande insatser.     Studien visade, utifrån en surveyundersökning med svar från 25 skolledare, att de flesta skolor upplevde problem med elever som inte kom på lektionerna. När frånvaron nådde 25 % ansåg en stor del av skolledarna den som ett riskbeteende, men nästan en lika stor del såg frånvaron som ett riskbeteende redan vid 10 %. Närvarodokumentationen på alla skolorna sköttes digitalt. Detta medförde, trots ett underlättande av administrationen, en svårighet att se helheten kring elevers frånvaro.   Skolorna beskriver tydliga rutiner och ärendegångar, samt elevhälsan, som insatser vid frånvaron. Dock saknas fortfarande åtgärder som kan göras i klassrummet och i den skolmiljö eleven ska vistas i. Vilka förändringar sker i skolan för att öka elevens motivation till ett lärande?

Syftet med denna studie är att skapa en förståelse för hur visuell dokumentation görs tillgänglig för barns reflektion i förskolans verksamhet. Studiens centrala aspekter fokuserar på hur relationer mellan barn och förskollärare skapar en miljö som erbjuder barnen delaktighet i reflektion av visuell dokumentation. Frågeställningarna är: Hur reflekterar förskollärare över barns delaktighet i hanteringen och reflektionsarbetet kring visuell dokumentation?Vem har tillgång till det visuella dokumentationsmaterialet och hur förvaras det?   Studien är kvalitativ och genomförs genom intervjuer med åtta förskollärare och en barnskötare. Tidigare forskning redovisas i ett separat kapitel. Teorianknytningen görs utifrån Foucaults teorier om maktstruktur samt Deweys teorier om reflektion och delaktighet. Studiens resultat presenteras i kategorierna Barn skapar och använder visuell dokumentation, Barns möjligheter till reflektion, Tekniken som resurs för reflektionsarbete samt Erfarenhet och kunskap om pedagogisk dokumentation och visar att reflektionsdelen är mindre utvecklad än dokumentationsdelen i pedagogisk dokumentation. Barns möjlighet till reflektion kring dokumentationen visar sig delvis bero på hur den tas vidare, exempelvis skrivs ut och sätts upp på väggen. Lärplattor för förvaring av dokumentation är vanligt förekommande och dokumentation som förvaras i lärplattor visar sig vara mindre tillgänglig. Dokumentationens förvaring kan bli ett hinder för barns delaktighet i sina egna lärprocesser. Studien visar att förskollärare behöver utveckla barns möjlighet till reflektion genom att göra dokumentation mer tillgänglig. Konsekvensen av att barn inte har fri tillgång till dokumentationen kan bidra till en ökad ojämlikhet mellan barn och förskollärare.

När kommunerna övertog utbildningsansvaret för förskola och skola på 90-talet uppmuntrades också förekomsten av lokal utveckling och mångfald och det var vid denna tidpunkt som ansvaret för kvalitetsutveckling av verksamheterna sköts ännu längre ut till att slutligen landa helt och hållet på rektorer och lärare. I samband med detta ökade krav på förskolans pedagoger och i samband med att förskolan fick en egen läroplan kom pedagogisk dokumentation att bli ett viktigt arbetsredskap för att följa barnens lärande och utveckling. Pedagogisk dokumentation har kommit att bli ett arbetsredskap som de allra flesta förskoleverksamheter använder sig av idag för att möjliggöra att detta krav blir till en realitet. Arbetsredskapet är dock ett väldigt brett begrepp som inbegriper flera olika verktyg som är användbara för att främja kvalitet och utveckling i förskolans verksamhet. Fokus för denna magisteruppsats har varit att undersöka vilka metoder inom pedagogisk dokumentation som förskolans pedagoger använder sig av för att främja kvalitetsutveckling, samt att undersöka om pedagogerna bedömer att några verktyg är mer främjande än andra för förskolans utvecklingsarbete. Med hjälp av webbenkäter har ett informationsunderlag kunnat samlas in via yrkesverksamma pedagoger i förskolan. Den insamlade informationen har sedan analyserats med hjälp av statistikprogrammet SPSS. Resultatet i denna studie visar att de verktyg som bedöms som mest främjande för förskolans utvecklingsarbete är förekomsten av olika former av måldokument. Även att kontinuerligt föra anteckningar kring de observationer och iakttagelser pedagogerna gör kring barnens utveckling och lärande är särskilt främjande i denna process. Kollegialt lärande anses också vara ett viktigt och uppskattat verktyg som främjar utveckling. Av undersökningens resultat är slutsatsen att de verktyg och metoder som ligger pedagogerna nära till hands också är de som upplevs vara mest främjande för förskolans utveckling.

Syftet med den här studien var att undersöka hur lärare i idrott och hälsa dokumenterar elevers prestationer utifrån ett didaktiskt perspektiv. Studiens frågeställningar var vilka metoder och verktyg använder sig lärarna i studien av i för att dokumentera elevers prestationer i undervisningen? Vilka för- och nackdelar finns det enligt lärarna i studien med deras eget arbete med dokumentation? Hur planerar lärarna i studien undervisningen för att kunna dokumentera eleverna utifrån kunskapskraven i läroplanen? För att besvara frågeställningen har vi använt oss av intervju som metod. Vi har genom användningen av intervjumetoden kunnat genomföra en kvalitativ analys av studiens empiri. Empirin grundades på sex intervjuinformanters utsagor. Studien har visat att många olika sorters dokumentation som både innefattar skriftliga, teoretiska uppgifter samt praktiska metoder. Den dokumentationsmetod som använts mest är arbetet med en hälsobok som innefattat områden som styrka, kondition, koordination och kost. Studiens resultat har även visat olika svårigheter med dokumentation, där lärarna menar att tiden inte räcker till och att man även inte vill teoretisera ämnet alltför mycket då aktiviteten från eleverna under lektionstid är viktig ur ett folkhälsoperspektiv. Resultatet visar att arbetet med dokumentation är något som de enskilda lärarna fortbildat sig själva i efter egna erfarenheter och i kollegiala samtal. Dokumentationen handlar till viss del om att skapa en dialog mellan elev och lärare, där eleven får möjlighet till självbedömning, som en del i lärarens bedömningsarbete. Studien visar även att ett viktigt ändamål med dokumentation handlar om att läraren vid kursslut ska kunna sätta så rättvisa betyg som möjligt och för att kunna visa för den enskilda eleven om varför ett visst betyg har satts. Studien visar även att lärarna i studien i större utsträckning än tidigare använder sig av teoretiska uppgifter. Dock visar studien även på att denna ökning av teoretiska uppgifter bidrar till en större arbetsbörda för lärarna.

Den här undersökningen har sin grund i den pedagogiska dokumentation som samlat in vid ett tidigare estetiskt projektarbete, i kursen Förskoledidaktik med inriktning mot etik och estetik, hösten 2011, vid Stockholms universitet. Arbetet utfördes på en småbarnsavdelning vid en förskola i en av Stockholms norra förorter. Syftet med den här undersökningen var att synliggöra vad det var för meningsskapande som visade sig när de allra yngsta barnen på eget initiativ använde sig av fotografierna i pedagogisk dokumentation. Utifrån ett rikt kvalitativt material har en systematisk genomgång skett av fältdagbok, stillbilder och videofilmer varefter avgränsning skett till att endast undersöka Fredriks tio meningsskapande möten som visade hur han på eget initiativ använde sig av fotografierna i pedagogisk dokumentation. Det var framförallt de möten som benämns (i) Barninitierad dialog utifrån fotografi och (ii) Fotografierna lockar barnen till samma görande som den visualiserat beskriver, som Fredrik använde sig av då han ville skapa sig mening. Fotografierna blev till en ”igångsättare” för kommunikation. Med hjälp av fotografiernas uttryck och sina handlingar skapade sig Fredrik på eget initiativ, utan vuxenstyrning, tidig ”literacy” (Kress 1997, 2010) som innefattade läsning, berättande och matematik. Det gick att se hur Fredrik formligen rörde sig in i en föränderlig värld ”move in a world in motion” (Kress 2010:159) av tidig ”literacy” aktivitet då han ville skapa sig mening om världen.

Studiens syfte har varit att undersöka förskollärares arbete med pedagogisk dokumentation i förskolan och hur barns delaktighet kommer till uttryck i denna. En bakgrund till studien är de krav och riktlinjer förskollärarna har att utgå från i dokumentationsarbetet i förskolan.    Pedagogisk dokumentation är idag en spridd dokumentationsform som har sitt ursprung i den norditalienska staden Reggio Emilias pedagogiska filosofi. Syftet med denna är att synliggöra barns lärprocesser och för att utveckla kvalitén i verksamheten.    Studien genomfördes genom intervjuer med förskollärare på tre olika förskolor, där de säger sig arbeta med pedagogisk dokumentation.    Resultatet av studien visar att förskollärarna använder pedagogisk dokumentation i sitt arbete för att fördjupa förståelsen för barns lärande, men också för att utveckla verksamhetens kvalité. En tydlig bild utifrån förskollärarnas uppfattningar och ord är att förskollärarna använder den pedagogiska dokumentationen i projektarbeten. Jag har också kunnat utläsa från resultatet att skillnader och likheter finns mellan de tre förskolorna när barns delaktighet kommer in. Samtliga förskollärare säger att de använder pedagogisk dokumentation för att barns lärande ska synliggöras. Detta sker genom att barnen får vara delaktiga i reflektionerna kring olika dokumentationer. En skillnad är hur det går vidare med det som samtalas om kring en dokumentation. För två av förskollärarna är reflektionsarbetet ett sätt att upptäcka nya idéer och spinna vidare på dessa. För en tredje förskollärare handlar barns delaktighet i dokumentationsarbetet om att gå tillbaka till dokumentationer och samtala med barnen om dessa och därmed lära av varandra. En oväntad information som kom fram är att en förskollärare inte bara tar upp barns delaktighet i dokumentationsarbetet som ett sätt att få tillgång till barns intressen. Utan en viktig aspekt med barns delaktighet är att förskollärarna kan få syn på information som de inte var medvetna om, som till exempel situationer då barnen blir kränkta.

Pedagogisk dokumentation är ett högprioriterat ämne inom landets förskolor. Uppsala kommun har gett Vård & bildning i uppdrag att ta fram ett arbetsverktyg som är önskvärt att samtliga pedagoger inom kommunens förskolor använder sig av. Arbetsverktyget ska ge pedagogerna stöd i arbetet med pedagogisk dokumentation. Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare upplever att Projektmodellen är ett stöd i den pedagogiska dokumentationen utifrån infallsvinklarna: förskollärarnas syn på verksamheten, etiska ställningstaganden, ramfaktorer som påverkar samt Projektmodellen som arbetsverktyg. Infallsvinklarna återkopplar kontinuerligt till pedagogisk dokumentation och Projektmodellen. Metoden som vi använt oss av vid datainsamling är samtalsintervjuer med ett urval bestående av 10 stycken förskollärare på fyra förskolor där samtliga har gått kommunens fortbildningskurs i pedagogisk dokumentation. Resultatet visar att Vård & bildnings arbete med att utbilda personalen i pedagogisk dokumentation i samband med implementeringen av en ny arbetsverktyg upplevdes som efterfrågat, dock hade det varit önskvärt om samtliga pedagoger på en förskola hade gått kursen samtidigt i den mån det var möjligt. Förskollärarna upplever att de haft svårt att påbörja arbetet med Projektmodellen då de behövt vänta på kollegor som ännu inte hade gått kursen. Resultatet visar även att om en implementering av ett arbetsverktyg ska fungera krävs det långsiktiga mål för att arbetsverktyget ska bli användbart av alla. Pedagogerna måste ges tid för att ta till sig arbetsverktyget och det nya arbetssättet för att kunna använda Projektmodellen i sin egen verksamhet. Ytterligare ett resultat som synliggjorts är att pedagogerna upplever stödfrågorna i Projektmodellens mallar som avancerade, speciellt mallarna innehållandes reflektion med barn.