<p>I uppsatsen undersöks några deltagares berättelser om negativa dramaupplevelser. Syftet är att förstå hur dessa upplevelser sett ut och vad i dramasituationen som kan ha legat bakom dem. Analysen tar fasta på vilka faktorer som kan utgöra sårbara punkter ur ett deltagarperspektiv, i utövandet av en dramapedagogisk verksamhet.</p><p>Metoden som använts är berättande intervjuer med nio informanter och den teoretiska ansatsen är hermeneutisk - fenomenologisk. Studiens utgångspunkt är Margret Lepps definition av dramaarbetets fyra centralmoment - Ett pedagogiskt ledarskap, En grupp i samspel, En fiktiv skapande handling samt Pedagogiska mål. I dramapedagogisk litteratur och tidigare forskning identifieras olika problem kopplade till dessa fyra moment.</p><p>I analysen av intervjusvaren utkristalliseras fem olika teman vilka kan tolkas som möjliga sårbara punkter i en dramapedagogisk verksamhet: 1) Favoriserande och värderande ledare, 2) Brist på fiktion, 3) Förutsatt frigjordhet, 4) Kulturkrock, 5) Konsensustvång</p><p>Studiens slutsats blir att dramaledarens förmåga till en problematiserande hållning inför mötet med verksamheten och dess deltagare kan vara avgörande för upplevelsen hos de senare. Annars riskerar resultatet bli den rakt motsatta till övningarnas och situationens syfte.</p>

I uppsatsen undersöks några deltagares berättelser om negativa dramaupplevelser. Syftet är att förstå hur dessa upplevelser sett ut och vad i dramasituationen som kan ha legat bakom dem. Analysen tar fasta på vilka faktorer som kan utgöra sårbara punkter ur ett deltagarperspektiv, i utövandet av en dramapedagogisk verksamhet. Metoden som använts är berättande intervjuer med nio informanter och den teoretiska ansatsen är hermeneutisk - fenomenologisk. Studiens utgångspunkt är Margret Lepps definition av dramaarbetets fyra centralmoment - Ett pedagogiskt ledarskap, En grupp i samspel, En fiktiv skapande handling samt Pedagogiska mål. I dramapedagogisk litteratur och tidigare forskning identifieras olika problem kopplade till dessa fyra moment. I analysen av intervjusvaren utkristalliseras fem olika teman vilka kan tolkas som möjliga sårbara punkter i en dramapedagogisk verksamhet: 1) Favoriserande och värderande ledare, 2) Brist på fiktion, 3) Förutsatt frigjordhet, 4) Kulturkrock, 5) Konsensustvång Studiens slutsats blir att dramaledarens förmåga till en problematiserande hållning inför mötet med verksamheten och dess deltagare kan vara avgörande för upplevelsen hos de senare. Annars riskerar resultatet bli den rakt motsatta till övningarnas och situationens syfte.

Syftet med denna uppsats är att undersöka vadsom händer med dramapedagogiknär den är en tillfälligbesökare i skolangenom regeringssatsningen Skapande skola. Studien undersöker vad som händer med dramapedagogikens processinriktade arbetssätt när den ska rymmas inom en målinriktad projektverksamhet som Skapande skolavars syfte är att möjliggöra professionell konst i för-och grundskola. Med socialkonstruktionistiskansats genomförs en kritisk diskursanalys för att belysa hur dramapedagogiken konstrueras inom ramen för Skapande skola projekt. Föremål för detta arbete är studier av texter producerade av regeringen samt intervjuer av dramapedagoger med erfarenhet frånSkapande skola. Resultatet bearbetas utifrån ett maktperspektiv med stöd av Faircloughs modell för kritisk diskursanalys samt diskuteras utifrån Tönniers begrepp gemeinschaft och gesellschaft.Studien visar på att Skapande skola och dramapedagogikhar lärande som gemensam nämnare. Det är i det praktiska arbetet som Skapande skola och dramapedagogik kan hamna i maktkamp eftersom det kan saknas enighet om hur lärande definieras och iscensätts.Studien identifierar reflektion, holistiskt och transformativt lärande, fördjupande processer ochmöte genom interaktionsom dramapedagogiska nyckelord för att definiera lärande. Studien visar på att dessa nyckelkomponenter ofta försvinnernär ramarnaför Skapande skola är allt för strama.

Att gräva där man står är en kvalitativ och hermeneutisk studie som undersöker vad utövare av de förtrycktas teater har för målsättningar och vad de vill förändra. Intervjuer ifrån åtta utövare/teatergrupper i Brasilien och Argentina kategoriseras i resultatdelen utifrån sex olika målsättningar: skapa forum, politisk förändring, att gräva där man står, anpassning och terapi,personlig utveckling, styrkan i att arbeta i grupp. Vidare presenteras två olika nivåer som utövarna verkar på: en samhällelig och en individuell nivå. Metodens potential att förändra och utövarnas målsättningar förstås sedan i tolkningsdelen med hjälp av forskning på området som tar sitt avstamp i Marx och Bourdieus teoretiska ramverk. Resultatet relateras också till svenska förhållanden.

Syftet var att beskriva, förstå och kritiskt analysera tre dramapedagogers beskrivna upplevelser av att kombinera ett dramapedagogiskt ledarskap med ett regissörskap. Genom fokusgruppsamtal framkom upplevelser av att arbetet som dramapedagog och regissör innebär att leda två parallella processer, dels en med fokus på gruppens utveckling och dels en som ska mynna ut i en konstnärlig produkt. Att leda arbetet beskrivs som utmanande och förvirrande, men också som fritt och kreativt. Kombinationen av ledarskap upplevs innebära en balansgång mellan att ”driva och stanna”.   I resultatet framkom olika faktorer som påverkar upplevelserna, såsom förväntningar från arbetsplats och gruppdeltagare, en upplevd brist på tillit till dramapedagogernas konstnärliga ledarskap och bristande förståelse för vad dramapedagogik är. Andra faktorer som påverkar upplevelserna är gruppdeltagares känslor av oro och nervositet under föreställningsarbete, tidsramen, samt den utbildning informanterna har.     I analysen kopplas informanternas utsagor till litteratur och tidigare forskning som berör relationen mellan drama och teater, samt ledarskap inom de båda områdena. En slutsats är att den konflikt som funnits mellan drama och teater, är avklarad på en teoretisk nivå, men fortfarande är en realitet i praktiken och påverkar dramapedagoger som arbetar med scenkonstnärlig produktion.

Syftet med denna studie var att undersöka fem svensklärares uppfattningar om sitt arbete med dramapedagogiska metoder i svenskundervisningen på högstadiet. Resultaten analyserades med hjälp av Mia-Marie F. Sternudds fyra dramapedagogiska perspektiv samt Susanne Garvis och Donna Pendergasts resultat om lärares självförtroende, utbildning och resursbehov. Syftet preciserades i följande frågeställningar: I vilken utsträckning använder sig lärarna av dramapedagogiska metoder i sin svenskundervisning? Vilken utbildning har lärarna i drama? Vilka resurser anser sig lärarna behöva för att kunna använda dramapedagogiska metoder i sin svenskundervisning? Som metod genomfördes fem kvalitativa forskningsintervjuer med fem verksamma svensklärare som arbetade på en central högstadieskola i en medelstor stad i Sverige. Tolkningstekniken för den insamlade empirin var meningstolkning. I analysen framträdde tre teman: dramapedagogiskt resonemang, utbildning i drama samt syn på resurser och stöd på arbetsplatsen. Samtliga informanter var positivt inställda till dramapedagogiska metoder samt använde dramapedagogiska metoder i mer eller mindre utsträckning. Slutsatsen var att informanternas syn på fortbildning och tillit till sin ämneskompetens visade sig vara avgörande för deras användande av dramapedagogiska metoder. Mia-Marie F. Sternudds konstpedagogiska perspektiv, det holistiska lärandeperspektivet och det personlighetsutvecklande perspektivet kunde identifieras i informanternas resonemang liksom Susanne Garvis och Donna Pendergasts resultat om lärares självförtroende, utbildning och resursbehov. Denna studie har visat att dramapedagogiska metoder kan vara ett relevant pedagogiskt verktyg för elevers kunskapsinlärning i ämnet svenska.

<p>Det huvudsakliga syftet med vår studie har varit att undersöka hur verksamma pedagoger på förskolan och gymnasiet tolkar och i praktiken omsätter styrdokument i relation till dramapedagogiskt arbete. Studien berör även pedagogernas uppfattningar om vilket slags lärande de får syn på i dramapedagogiska situationer och hur detta formativt bedöms och pedagogiskt dokumenteras. Metoden vi använt oss av för att besvara dessa frågeställningar har varit kvalitativa forskningsintervjuer. Fyra förskolepedagoger och tre dramalärare på gymnasiet har intervjuats för denna studie. De data som framkommit genom dessa intervjuer har vi sedan tolkat utifrån ett hermeneutiskt forskningsperspektiv. Resultatet har visat på skillnader och likheter – både inom och mellan de olika verksamheterna - när det gäller tolkningen och omsättningen av de aktuella styrdokumenten. Dessa skillnader har av naturliga skäl till stor del berott på styrdokumentens olika utformning och innehåll. En viktig likhet har dock varit att samtliga pedagoger anser att styrdokumenten är abstrakt formulerade, vilket enligt dem både leder till frihet och begränsning i planeringsarbetet och i samarbetet med andra pedagoger. Studien har även påvisat skiljaktigheter i hur pedagogerna uppfattar och exemplifierar begreppen pedagogisk dokumentation och formativ bedömning.</p>

No description available.

<p><strong>Syfte: </strong>Syftet med vår uppsats är att undersöka hur dramapedagogik kan användas inom företagsutbildning, och att diskutera dess eventuella för- och nackdelar. Genom att använda oss av kvalitativa intervjuer och en workshop har vi sökt ta reda på hur människor i olika positioner uppfattar dramapedagogik.</p><p><strong>Metod och teori:</strong> De metoder vi har använt oss av är kvalitativa intervjuer med en dramapedagog, en personalchef och en medarbetare, en workshop med tio projektledare som fått göra värderingsövningar och rollspel samt en enkätundersökning. I teoriavsnittet har vi beskrivit dramapedagogik samt tagit fram fyra grundstenar för en effektiv företagsutbildning. Vi definierar dramapedagogik som en pedagogisk metod där fokus ligger på processen och deltagarnas egna erfarenheter. Det finns olika metoder inom dramapedagogik, de vi berör är rollspel, improvisation och värderingsövningar. De fyra grundstenarna för en bra utbildning är: motivation, improvisation och interaktivitet, minska kunskapstappet samt utvärdering.</p><p><strong>Resultat och slutsats:</strong> Samtliga intervjuade var överens om att lärande med hög grad av interaktivitet, då man får göra något, var den bästa formen av inlärning eftersom kunskaperna då satte sig djupare. Dessutom uppfattades dramapedagogiska metoder som roliga, vilket gav en positiv syn på utbildningsformen.Genom att använda sig av dramapedagogiska metoder kan de fyra grundstenarna tillgodoses, men man måste vara medveten om de nackdelar dramapedagogik kan innebära. Den allmänna kännedomen och förståelsen för vad dramapedagogik innebär är låg, och därför är det viktigt att de företag som köper in tjänsten och de som levererar den är tydliga med vad syftet är, så att deltagarna kan känna sig trygga. Dessutom kan metoden vara kostsam, då de grupper som utbildas endast kan ha en begränsad storlek.  Om man är medveten om dessa risker så kan dramapedagogik vara en mycket lämplig metod, då utbildningen uppfattas som rolig och personlig, deltagarna har stora möjligheter att relatera till sig själva och sitt arbete, samt kan vara aktiva under hela utbildningen.</p><p><strong>Uppsatsens bidrag:</strong> Vi hoppas att människor genom att läsa denna uppsats får en större förståelse för vad dramapedagogik innebär, samt nya uppslag och idéer till hur en lyckad företagsutbildning kan se ut.</p>

<p>Undersökningen är en kvalitativ studie med en fenomenografisk ansats och fokusgruppintervju som metod. Intervjugruppen består av fem personer, en man och fyra kvinnor i åldrarna 43 – 62 år, där samtliga är utbildade lärare inom grundskolans olika stadier. Syftet med studien är att försöka förstå och problematisera hur lärare i grundskolan med erfarenhet av dramapedagogik och lärare utan dramapedagogisk erfarenhet, uppfattar dramapedagogik. Resultatet av studien utmynnar i de tre beskrivningskategorierna:</p><p> </p><ul><li>Kategori A - Dramapedagogik som teater</li><li>Kategori B - Dramapedagogik som individ och gruppstärkande redskap</li><li>Kategori C - Dramapedagogik som didaktiskt redskap</li></ul><p> </p><p>Resultaten visar att informanterna är positiva till dramapedagogik men också känner sig osäkra på vad dramapedagogik egentligen är och efterfrågar mer utbildning inom området.</p>