<p>Syftet med denna uppsats är att ta reda på hur några pedagoger i barngruppen arbetar med tvillingars individuella utveckling. Om de arbetar enligt ett särskilt arbetssätt och i så fall hur de gör det. Syftet innefattar även att ta reda på föräldrars syn på hur förskolan arbetar med att stärka deras tvillingars individuella utveckling. Syftet inbegriper även att ta reda på hur tvillingar utvecklas gentemot varandra och sina jämnåriga kamrater.</p><p>Intervjuer med fem pedagoger som har tvillingar i sin barngrupp och sex föräldrar som har sina tvillingar placerade i denna verksamhet, har genomförts. Utöver detta har observationer i dessa barngrupper genomförts. Hur verksamheten fungerar och hur tvillingarna utvecklas stämmer för det mesta överens med vad föräldrar och pedagoger angivit, men inte alltid.</p><p>Enligt litteraturen är det viktigt att behandla tvillingar som två självständiga individer och det är viktigt att vi som pedagoger försöker eftersträva detta i verksamheten. Av intervjuer och observationer framgick det att samtliga pedagoger på ett eller annat sätt, exempelvis genom att dela på barnen vid gruppindelningar och ge dem en egen matplats vid separata bord, försöker stärka tvillingarnas individuella utveckling. Det framgick även att de flesta föräldrar var relativt insatta i hur förskolan arbetade för att stärka just deras barns individuella utveckling.</p><p>Genom intervjuerna med föräldrar framstod det som viktigt att lyssna till dem som föräldrar, som naturligt känner sina barn bäst. Detta för att missförstånd ska kunna undvikas och för att de som föräldrar ska känna sig nöjda och trygga med att de har sina barn placerade i den verksamheten. Genom litteraturstudier, men framförallt genom samtal med pedagoger framkom vikten av att försöka säga rätt namn till barnen, att tänka på att separera barnen vid olika tillfällen, dock inte för tidigt och att lägga upp övrig verksamhet så att tvillingarna får chansen att utvecklas individuellt.</p>

<p>Sammanfattning Lpo-94 är lärarnas främsta styrdokument, och det är ett dokument som har vida mål och som är öppet för allas olika tolkningar. Min undersökning handlar om detta ämne, inriktat på främst individualiseringskraven i läroplanen. Den är uppdelad i två delar. I den inledande litteraturgenomgången går jag igenom äldre läroplaners syn på individualisering samt de formuleringar om individualisering som finns i Lpo-94. </p><p>Jag presenteraransvarsfördelningen för skolan och nämner kommunaliseringen och den nya ansvarsfördelningen samt de brister som kommunerna har uppvisat i sitt arbete med skolan. Vidare handlar det om faktorer som styr arbetet i klassrummet, läroplanens språk, olika sätt att individualisera, olika individualiserartyper bland lärare, orsaker till varför läroplanens visioner ibland inte kan verkställas samt förespråkare och kritiker i individualiseringsdebatten. </p><p>I intervjudelen presenteras åtta intervjuer i form av lärarporträtt för att försöka reda ut om det finns någon skillnad när det gäller antalet tjänstgöringsår och på vilket stadium på grundskolan man arbetar, när det gäller hur man tolkar och efterlever Lpo-94:s tankar i allmänhet och individualiseringstankarna i synnerhet. Enligt resultatet finns vissa skillnader.</p>

<p>Detta examensarbete anlägger ett jämförande och internationellt perspektiv på hur olika slags individualiseringar i skolan kan användas för att tillgodose elevers individuella kunskapsnivåer. Syftet är att undersöka och jämföra hur två lärare, en i Nya Zeeland och en i Sverige utformar och bedriver individualiserad undervisning för yngre elever för att uppnå en undervisnings- och lärandemiljö som passar alla elever i klassen. I detta syfte har jag med en fenomenografisk ansats valt att intervjua och observera undervisning i två klasser, med fokus på både elever och lärare, i skolans år ett i respektive land. Studien visar att i den nya zeeländska klassen tillämpade läraren nivågruppering som utgick från elevernas förkunskaper i de två ämnena engelska och matematik medan andra typer av individualisering användes i de andra ämnena. I den svenska klassen lät läraren varje elev arbeta efter ett individuellt arbetsschema i motsvarande ämnen, svenska och matematik. Resultaten pekar på att elevernas känsla av att lyckas påverkas av de olika individualiserande metoderna. Nivågruppering i det nya zeeländska klassrummet tycktes främja elevernas självbild, medan det individuella arbetsschemat i det svenska klassrummet ledde till att eleverna tenderade att tävla och jämföra sig med varandra.</p>

<p>Den svenska skolan går mot en mer individinriktad framtid och gymnasieskolan har politiskt ställda krav på sig att bedriva en undervisning med utgångspunkt i elevernas förutsättningar och behov. Min erfarenhet är dock att den mesta undervisningen koncentreras till att hjälpa de svaga eleverna och har sin utgångspunkt i deras förutsättningar. Detta innebär att de högpresterande eleverna hamnar i skymundan. Det här examensarbetet är en undersökning av de högpresterandes skolsituation i dagens individualiserade gymnasieskola. Syftet med studien är att kartlägga de högpresterande elevernas studiesituation utifrån de politiskt ställda kraven på en individanpassad skola. Studien bygger i första hand på intervjuer med elever och lärare samt observationer. Det är en allt igenom kvalitativ undersökning som eftersträvar förståelse för den rådande situationen. Mina slutsatser av studien är att de högpresterande eleverna tvingas till ett självständigt lärande där de får en tung ansvarsbörda. Bland de högpresterande eleverna råder det med all rätt ett visst missnöje med att hamna utanför skolundervisningen.</p>

Sammanfattning Lpo-94 är lärarnas främsta styrdokument, och det är ett dokument som har vida mål och som är öppet för allas olika tolkningar. Min undersökning handlar om detta ämne, inriktat på främst individualiseringskraven i läroplanen. Den är uppdelad i två delar. I den inledande litteraturgenomgången går jag igenom äldre läroplaners syn på individualisering samt de formuleringar om individualisering som finns i Lpo-94. Jag presenteraransvarsfördelningen för skolan och nämner kommunaliseringen och den nya ansvarsfördelningen samt de brister som kommunerna har uppvisat i sitt arbete med skolan. Vidare handlar det om faktorer som styr arbetet i klassrummet, läroplanens språk, olika sätt att individualisera, olika individualiserartyper bland lärare, orsaker till varför läroplanens visioner ibland inte kan verkställas samt förespråkare och kritiker i individualiseringsdebatten. I intervjudelen presenteras åtta intervjuer i form av lärarporträtt för att försöka reda ut om det finns någon skillnad när det gäller antalet tjänstgöringsår och på vilket stadium på grundskolan man arbetar, när det gäller hur man tolkar och efterlever Lpo-94:s tankar i allmänhet och individualiseringstankarna i synnerhet. Enligt resultatet finns vissa skillnader.

Tanken med projektet Alfaskolan är att stödja och hjälpa barn som har svårigheter att ta till sig den traditionella skolundervisningen. Stödet skall dessutom utformas så att det enskilda barnet inte särskiljs från sin skola och klasstillhörighet.Syftet är också att pedagoger skall få kunskap om barns olika inlärningsstilar och kunna tillägna sig alternativa pedagogiska metoder för att stödja dessa barn. Verksamheten skall också hjälpa barnen att återta sådant som gått förlorat i tidigare skolarbete. Genom detta arbete förväntas barnets självkänsla och självbild att stärkas. Alfaskolan representerar också ett synsätt på barn med skolsvårigheter som bryter mot det etablerade mönstret med utslagning och särbehandling, vilket flera forskare eftersträvar. Mitt syfte med den här studien var att undersöka vad det är som händer med eleverna och om/varför de lär sig lättare i den här speciella miljön. Jag har funnit flera olika faktorer som har betydelse men det som är tydligast är att eleverna upplever nästan allting som roligt. Detta kan bero på växlingen mellan olika arbetsuppgifter varvat med rörelse och andra aktiviteter men också att de upplever innehållet som intressant och meningsfullt. En annan viktig faktor som framkommit tydligt i mina intervjuer är att eleverna tycker att de får mer hjälp när de inte är så många. För att pedagoger skall kunna använda sig av Alfaskolans arbetssätt i den vanliga klassrumsmiljön på ett förtjänstfullt sätt krävs det att elevantalet i klasserna minskar.

Många skolor använder idag nivågruppering som metod att differentiera för att individualisera undervisningen och möta eleverna på deras nivå. Detta examensarbete syftar till att ge en bild av hur nivågruppering fungerar i teori och praktik. Detta genom en litteraturstudie respektive intervjuer med fem lärare verksamma i grundskolan. Arbetet utgår ifrån frågeställningar rörande vilka skäl som framförs till att undervisa nivågrupperat, hur nivågruppering kan organiseras, vilka fördelar och nackdelar som finns med arbetssättet och hur gruppklimatet kan påverkas. Dessa olika aspekter beskrivs kortfattat i litteraturstudien och intervjuundersökningen belyser lärares praktiska erfarenheter av nivågruppering. Slutligen knyts resultaten av dessa ihop i diskussionen.

Syftet med examensarbetet är att undersöka hur"eget arbete"kan utformas i klassrummet och vad ett antal lärare menar när det gäller för- och nackdelar med ett sådant arbetssätt. Jag har studerat ämnet genom att läsa litteratur och genom att intervjua fyra lärare. Resultatet visar att litteraturen såg både för- och nackdelar med arbetssättet"eget arbete"medan lärarna såg mest fördelar. Upplägget av"eget arbete"såg olika ut på skolorna men alla skolor gjorde någon form av planering varje vecka som sedan följdes upp av läraren. Själv kom jag fram till att en variation av “eget arbete“ och helklassundervisning nog är den bästa lösningen.

Undersökningens syfte har varit att ta del av likheter och skillnader i gymnasieelevers uppfattningar om Matematikvägen, utifrån frågeställningen ”Vilka upplevelser har eleverna av Matematikvägen?”. Metoden för undersökningen har varit intervju. Matematikvägen är ett grepp att möta elever med ett stort matematikintresse inför och på gymnasiet. Detta görs genom att eleverna får möjlighet att läsa ungefär halva gymnasiets Matematik A redan under sista terminen på grundskolan. Eleverna ligger på så sätt en termin före de som läser matematiken på normal fart vilket innebär att de det sista året på gymnasiet kan välja att läsa linjär algebra på högskolan. Undersökningen visar på att det finns svårigheter med att ha en matematiksatsning som å ena sidan vänder sig till elever med ett stort matematikintresse och å andra sidan erbjuder eleverna att läsa fler kurser i slutet av gymnasiet. En fördel med Matematikvägen är att den kan fungera som en bro mellan matematiken i grundskolan och gymnasiet och vidare upp på högskolan. Men för de elever som eventuellt har valt att läsa på Matematikvägen utifrån ett stort matematikintresse har inte Matematikvägen något speciellt att erbjuda.

Studiens syfte är att undersöka sex förskollärares upplevelser och erfarenheter kring arbetet med individualisering i stora barngrupper. Frågeställningarna är följande: Hur organiserar förskollärarna verksamheten för att individualisera arbetet i stora barngrupper? Vilka hinder och möjligheter ser förskollärarna med individualisering i stora barngrupper? Studien vilar på en kvalitativ forskningsansats och innefattar sex intervjuer med förskollärare som arbetar i stora barngrupper, med barn i åldrarna tre till fem. Livsvärldsfenomenologin används som inspiration i studien. De faktorer som enligt respondenterna främjar möjligheten för att arbeta med individualisering är flera. Planering, struktur, organisation och regelbundna diskussioner inom arbetslaget är en faktor. En annan faktor är att dela den stora gruppen i mindre grupper. Resultatet visar att det är ett dilemma att arbeta med individen kontra gruppen. Det krävs en medvetenhet och ett starkt engagemang för att hitta ett arbetssätt som är både individ- och gruppinriktat.