Problemformulering: Vi lever i ett samhälle som präglas av digitalisering och som i ochmed det är i ständig utveckling. Trender kommer och går påmarknaden vilket innebär många förändringar som företag måsteta i beaktning. Ett företag som stannar upp i sin utveckling ersättssnabbt av ett nytt företag och riskerar att försvinna frånmarknaden. Syfte: Syftet med uppsatsen är att klargöra användandet avmarknadsstrategier för anpassning till olika trender inom modeochlivsstilsbranschen. Som grund för detta avser vi att analyserabetydelsen av olika trender och tredje vågen samt kopplingendäremellan. Metod: Uppsatsen bygger på en induktiv ansats där vi använt oss av enkvalitativmetod vilket innebär att vi använt oss av en ostruktureradintervjuguide när vi intervjuat sex utvalda respondenter. Referensram: Uppsatsen betonar den tredje vågen, trender samtmarknadsstrategier, detta är de områdena som vi finner intressantaoch relevanta att undersöka för att få ett så givande resultat sommöjligt i vår forskningsfråga. Slutsats: Vi tycker oss ha kunnat urskilja att svenska mode- ochlivsstilsföretag inte gör några större åtgärder för att förutspå nyamarknadstrender. Sverige är en homogen marknad vilket innebäratt det är svårt för företag att vara trendskapare eftersom enhomogen marknad oftast väntar med att ta efter en trend tills denär erkänd. Många företag jobbar därför med att fokusera på attefterlika de företag som sätter trenderna.

Sammanfattning Dagens elever är mer intresserade av livsfrågor än religion. Religionskunskap har gått från att vara ett ämne där elever enbart studerade kristendom, till att vara ett ämne där olika religioner och livsåskådningar studeras bland annat till syfte att hjälpa eleven att forma en personlig livssyn. Studien är gjord utifrån arbeten om religiösa rörelser av elever i årskurs 8 i ämnet religionskunskap, och syftar till att ta reda på hur elever bygger upp sina ståndpunkter kring religiösa rörelser i skoltexter, vilka uttryck de använder och med vilken mening. Resultatet studeras genom Zygmunt Baumans glasögon om det individualiserade samhället. Vid studien av de arbeten eleverna gjort är att det som inte bidrar till egen vinning inte är intressant. Det som man heller inte har kontroll på tilltalar inte heller eleverna och det uttrycks som läskigt, konstigt och hemligt. Svaren eleverna angivit kan användas som en ingång för läraren när denna skall forma sin undervisning vid studier av religiösa rörelser.

Syftet med denna studie var att beskriva skolans uppdrag gällande individualisering och arbetet med den individuella utvecklingsplanen (IUP) samt att ta reda på lärares och elevers uppfattningar om detta och hur det används i den praktiska skolverksamheten. Med hjälp av enkäter och intervjuer fick vi en bild av hur lärare och elever upplever detta. Resultatet visade att lärare individualiserar sin undervisning på olika sätt, och att eleverna var nöjda med den hjälp och den uppmärksamhet de fick. Lärarna använde IUP som ett hjälpmedel vid utvecklingssamtalen, men mer sällan i den praktiska skolverksamheten. Eleverna hade endast liten medvetenhet om IUP.

Mitt examensarbete handlar om arbetssättet ”eget arbete” som bland annat växt fram de senare åren som en lösning på hur man ska kunna hantera spridningen i klassrummet. Jag har gjort intervjuer på två olika skolor (en kommunal skola och en friskola) med sammanlagt sju lärare. Jag har velat undersöka hur lärare beskriver arbetssättet på de två skolorna, lärares syn på sin roll som lärare under eget arbete och undersöka lärares syn på vad de anser vara fördelar och svagheter med arbetssättet. I analysen av de två skolornas arbetssätt har jag använt mig av Basil Bernsteins begrepp, klassifikation och inramning, eller med andra ord: synlig och osynlig pedagogik. Jag kom fram till att arbetssätten på båda skolorna har mycket av den osynliga pedagogiken, medan pedagogiken tycks vara aningen mer synlig på friskolan. Lärarnas beskrivning av sin roll under eget arbete är att de i huvudsak fungerar som ett stöd för eleven och som handledare. Detta svar fick jag på båda skolorna. Fördelen med eget arbete, enligt lärarna, är främst att eleverna kan arbeta i sin egen takt och behöver inte invänta varandra. Läraren kan alltså hantera spridningen mellan snabba och långsamma elever under eget arbete. Detta har många gånger varit ett problem i den traditionella undervisningen. En av svagheterna i arbetssättet, som båda skolornas lärare nämner, är att alla elever inte klarar av att strukturera sitt arbete på egen hand. Kanske är det så att dessa elever fungerar bättre med en synlig pedagogik.

Syftet med denna studie är att belysa och analysera hur pedagoger i år tre resonerar kring begreppet individualisering, hur de anser att individualiseringen kommer till uttryck i sin undervisning och hur de motiverar sina val av arbetssätt. Vi har valt att undersöka detta med hjälp av kvalitativa intervjuer där urvalet består av sex lärare i år tre. Teoretiskt knyter studien an till sociokulturella och konstruktivistiska lärandeteorier. Resultatet i vår studie visar att tolkningsvariationen av begreppet individualisering är stor bland lärarna. Respondenternas föreställningar om individualisering innefattar bland annat ett arbetssätt där undervisningsformen varieras, där enskild handledning har en viktig roll samt att eleverna arbetar i egen takt. I sin praktiska organisation av matematikundervisningen beskriver lärarna hur de främst använder sig av en arbetsform där eleverna arbetar enskilt i ett läromedel. Eleverna tillåts ofta arbeta i eget tempo, så kallad hastighetsindividualisering, och nästan lika vanligt förekommande är omfångsindividualisering där läraren anpassar mängden uppgifter efter elevernas förutsättningar och behov. Alla respondenterna i vår studie är positivt inställda till individualisering och till den individualisering de bedriver i sin undervisning. Dock menar samtliga att de skulle behöva individualisera i ännu högre grad. Respondenterna uttrycker att många av de goda idéer och intentioner som de har inte går att verkställa till fullo på grund av en mängd begränsande faktorer, där tid, lokaltillgång, ekonomi och personalresurser/specialpedagog är de främsta.

Studiens syfte var att belysa individualiseringsbegreppets innebörd med fokus på det sociala samspelets betydelse i lärandet. Intentionen är att föra resonemang kring metodval, självständigt arbete och dess konsekvenser för att ge upphov till ett nyanserat tänkande om individanpassad undervisning. En kvalitativ forskningsmetod har nyttjats med ostrukturerade enkäter samt en blandning av ostrukturerade och deltagande observationer. Studien genomfördes med 4 lärare på två olika skolor som var verksamma i år 1-4. Resultatet visar att en individualisering är ett tillgodoseende av elevens behov och förutsättningar. Det visar även att en individualiserad undervisning i skolan har inslag av enskilt arbete med ett tillgodoseende för elevernas varierande behov av arbetstempo. Individualiseringsbegreppet tycks dock vara oproblematiserat.

Den svenska skolan går mot en mer individinriktad framtid och gymnasieskolan har politiskt ställda krav på sig att bedriva en undervisning med utgångspunkt i elevernas förutsättningar och behov. Min erfarenhet är dock att den mesta undervisningen koncentreras till att hjälpa de svaga eleverna och har sin utgångspunkt i deras förutsättningar. Detta innebär att de högpresterande eleverna hamnar i skymundan. Det här examensarbetet är en undersökning av de högpresterandes skolsituation i dagens individualiserade gymnasieskola. Syftet med studien är att kartlägga de högpresterande elevernas studiesituation utifrån de politiskt ställda kraven på en individanpassad skola. Studien bygger i första hand på intervjuer med elever och lärare samt observationer. Det är en allt igenom kvalitativ undersökning som eftersträvar förståelse för den rådande situationen. Mina slutsatser av studien är att de högpresterande eleverna tvingas till ett självständigt lärande där de får en tung ansvarsbörda. Bland de högpresterande eleverna råder det med all rätt ett visst missnöje med att hamna utanför skolundervisningen.

Statistik från statistiska centralbyrån (SCB) visar att det i Sverige numera är allt ovanligare att kvinnor under 25 år skaffar barn. Föräldraskapet har med tiden skjutits allt längre upp i åldrarna och det har skett en förändring från att bli med barn till att planera en graviditet. Forskning visar att många av dagens kvinnor både vill utbilda sig, skaffa ett arbete och hinna förverkliga sig själva innan de skaffar sitt första barn. Syftet med uppsatsen var att undersöka om kvinnliga högskolestudenter - som ännu inte hade skaffat, eller väntade, barn - planerade att skaffa barn allt senare i livet. Vi ville även undersöka om, och isåfall varför, kvinnornas pågående utbildning och kommande arbete, självförverkligande och förhållande var anledningar till att de planerade att senarelägga barnaskaffandet. Detta undersökte vi genom en kvantitativ enkätundersökning vid Institutionen för Samhälls- och Beteendevetenskap på Mälardalens högskola. Totalt deltog 106 programstudenter i undersökningen. Uppsatsens teoretiska utgångspunkt var individualiseringen, som erbjuder individen fler och större valmöjligheter att utforma och leva sitt eget liv, men som även försvagar familjens betydelse och förändrar dess form. Undersökningens resultat visade att studenterna faktiskt planerar att följa samhällstrenden, endast 4,7 % av de 106 kvinnliga programstudenterna planerar att skaffa barn innan 25 års ålder. Resultatet av undersökningen visade även att utbildning, arbete, självförverkligande och förhållande faktiskt är anledningar till att barnaskaffandet senareläggs.

Syftet med denna uppsats är att ta reda på hur några pedagoger i barngruppen arbetar med tvillingars individuella utveckling. Om de arbetar enligt ett särskilt arbetssätt och i så fall hur de gör det. Syftet innefattar även att ta reda på föräldrars syn på hur förskolan arbetar med att stärka deras tvillingars individuella utveckling. Syftet inbegriper även att ta reda på hur tvillingar utvecklas gentemot varandra och sina jämnåriga kamrater. Intervjuer med fem pedagoger som har tvillingar i sin barngrupp och sex föräldrar som har sina tvillingar placerade i denna verksamhet, har genomförts. Utöver detta har observationer i dessa barngrupper genomförts. Hur verksamheten fungerar och hur tvillingarna utvecklas stämmer för det mesta överens med vad föräldrar och pedagoger angivit, men inte alltid. Enligt litteraturen är det viktigt att behandla tvillingar som två självständiga individer och det är viktigt att vi som pedagoger försöker eftersträva detta i verksamheten. Av intervjuer och observationer framgick det att samtliga pedagoger på ett eller annat sätt, exempelvis genom att dela på barnen vid gruppindelningar och ge dem en egen matplats vid separata bord, försöker stärka tvillingarnas individuella utveckling. Det framgick även att de flesta föräldrar var relativt insatta i hur förskolan arbetade för att stärka just deras barns individuella utveckling. Genom intervjuerna med föräldrar framstod det som viktigt att lyssna till dem som föräldrar, som naturligt känner sina barn bäst. Detta för att missförstånd ska kunna undvikas och för att de som föräldrar ska känna sig nöjda och trygga med att de har sina barn placerade i den verksamheten. Genom litteraturstudier, men framförallt genom samtal med pedagoger framkom vikten av att försöka säga rätt namn till barnen, att tänka på att separera barnen vid olika tillfällen, dock inte för tidigt och att lägga upp övrig verksamhet så att tvillingarna får chansen att utvecklas individuellt.

Syftet med denna kvalitativa studie är att utforska unga kvinnors upplevelser och hantering av individualisering och identitet samt deras planering inför framtiden. Fem intervjuer genomfördes bland kvinnor i åldrarna 21-26 år och det insamlade materialet analyserades med hjälp av den hermeneutiska metoden. De teoretiska utgångspunkterna hämtas främst från Beck och Beck-Gernsheims teori om individualisering, Giddens teori om självidentitet och Nowotnys teori om tid. Resultatet visar att kvinnorna uppfattar att de lever i samhälle där individualiseringen fortgår, dock upplever de att gamla sociala former finns kvar och fortsätter att påverka deras liv. För att hantera levnadsvillkoren antar kvinnorna en reflexiv självorientering och den återspeglas även vid konstruktionen av identitet och i deras framtidsplanering. Majoriteten av kvinnorna upplever att deras framtidsplanering begränsas av de osäkra samhällsvillkor som omger dem.