Bakgrund: Diabetes är en folksjukdom som drabbar allt fler i världen.Från år 1980 har antalet personer med diabetes ökat från ca 108 miljoner till 422miljoner år 2014. Diabetes typ 1 och diabetes typ 2 är de vanligast förekommandetyperna av diabetes. Diabetes typ 2 är i hög grad ärftlig men det finns fleralivsstilsförändringar människan kan göra för att förebygga eller minska risken förkomplikationer, bland annat ökad fysisk aktivitet. Vid diabetes typ 2rekommenderar Socialstyrelsen 30 minuter medelintensiv fysisk aktivitet per dageller 150 minuter medelintensiv fysisk aktivitet per vecka.Syfte: Syftet med litteraturstudien var att undersöka det vetenskapliga stödet förolika egenvårdsinsatser som sjuksköterskan kan rekommendera för att öka fysiskaktivitet hos patienter med diabetes typ 2.Metod: En litteraturstudie baserad på studier med kvantitativ ansats hargenomförts. Deltagarna i studierna var vuxna patienter med diabetes typ 2.Interventionernas syfte var att öka den fysiska aktiviteten hos deltagarna.Resultatet i litteraturstudien bygger på data från tio olika vetenskapliga artiklarfrån databaserna Cinahl och PubMed.Resultat: Olika former av insatser från sjuksköterskan exempelvis rådgivande,individuell- eller grupputbildning samt med hjälp av olika tekniska hjälpmedelsom komplement visade resultat i form av ökad fysisk aktivitet hos deltagarna.Konklusion: Det finns ett flertal insatser som kan hjälpa patienter med diabetestyp 2 att öka sin fysiska aktivitet och minska risken för diabetesrelateradekomplikationer. I genomförandet av dessa insatser har sjuksköterskan en viktigpedagogisk, motiverande och stödjande roll gentemot patienterna.

Hjärtsvikt är en av Sveriges största folksjukdomar som orsakar stort lidande för patienter. En grundläggande del i behandlingen av hjärtsvikt är det arbete som patienten själv utför för att uppnå hälsa och välbefinnande vilket kallas egenvård. Bristande sjukdomsinsikt och otillräcklig följsamhet till egenvården leder ofta till att patienter blir försämrade och tvingas få inneliggande vård. E-Hälsa ses som en möjlig lösning för att effektivisera och underlätta egenvården. Digitalisering av vården kan dock påverka vårdrelationen och upplevas frustrerande av patienter. Syftet är att beskriva patienters erfarenheter av e-Hälsa som stöd i egenvården av hjärtsvikt. Metoden som tillämpades är en litteraturöversikt enligt Friberg och baserades på fem kvantitativa studier, fyra kvalitativa studier samt fyra studier med både kvalitativ och kvantitativ ansats. Resultatet visade att patienter med hjärtsvikt upplevde e-Hälsa som ett stöd i egenvården med vissa reservationer. Patienterna såg både möjligheter och hinder med digitaliseringen vilket blev huvudteman i resultatet. Respektive huvudteman följdes av tillhörande subteman delaktighet i vården, stärkt självkänsla och ökad självständighet, ökad livskvalité och förbättrad egenvård samt personrelaterade faktorer och förutsättningar, skilda åsikter om ansvar, inställning till teknik och bristande teknik och ej anpassad utrustning. I diskussionen reflekteras det om patienternas skilda erfarenheter av e-Hälsa och hur utvecklingen av e-Hälsoverktyg bör fortsätta för att målen ska uppnås. Vidare diskuteras sjuksköterskans viktiga roll i arbetet kring implementering av e-Hälsa och att stor vikt bör läggas vid en en patientcentrerad jämlik vård.

Bakgrund: Då resurserna för vad hälso- och sjukvården idag kan klara av är mindre än vad den ökade befolkningens behov av vård är, väcks frågan om vilken vård patienterna själv kan utföra. I den personcentrerade vården erbjuds patienten bland annat information och utbildning som denne behöver för att fatta välgrundade beslut och ta ansvar för sin egen vård. Syfte: Att kartlägga om det fanns vetenskapligt stöd för hur patienter med sår upplever, erfar, samt uppfattar den information och undervisning gällande sårbehandling som ges av hälso-och sjukvårdspersonal eller via av dem angiven elektronisk plattform, och vilken betydelse det får för patientens förmåga till egenvård. Syftet var även att undersöka hur informationen/utbildningen påverkade känslan av självständighet i det dagliga livet.Metod: En systematisk litteratursökning genomfördes i fyra databaser, Pubmed, Cinahl, Eric och ERC. Efter genomgången relevans- och kvalitetsgranskning valdes totalt åtta studier med kvalitativ ansats att inkluderas i den slutliga syntesen. Resultat: Slutsatser kunde dras om att det finns vetenskapligt stöd för hur informationen/utbildningen som ges av hälso-och sjukvårdspersonal påverkar patienters förmåga till egenvård. I samtliga studier framkommer upplevelser om sänkt egenvårdskapacitet i förhållande till otillräcklig eller bristfällig information/utbildning. Den bristande informationen gav upphov till känslor som oro/nervositet/rädsla och hade även en påverkan på känslan av självständighet i det dagliga livet. Det saknades emellertid vetenskapligt stöd för hur patienter hanterar de känslor som är kopplade till informationen/utbildningen och inför att utföra egenvård. / Background: Since the resources of todays’ health care service are not enough to answer to the health care requests of the growing/evolving population, the question about what care the patients can perform themselves is raised. In person-centred care the patients are, among other things, offered information and education needed to be able to make well-grounded decisions and to be responsible for their own care.Aim: To identify whether there was scientific support for how patients experiences, comprehends and perceives, information or education provided by health care professionals about wound care, and the effects of the information/education on the patients ability to self-care and their sense of independence in the daily life.Method: A systematic review was conducted of four databases, PubMed, Cinahl, Eric and ERC. After relevance and quality audit, totally eight studies where chosen to be included in the final synthesis. Results: Conclusions could be drawn that there was a scientific support for that the information or education provided by health care personnel had impact on the patients’ ability to perform self-care. In all studies their where findings of that lowered ability to perform self-care was concordant to lacking and insufficient information. The deficiency in information also caused emotions like worry/anxious/fear and had impact on the feeling of independence in daily life. However, there were no findings of scientific support of how the patients coped with their feelings related to the information/education and to self-care.

Bakgrund: Enligt socialstyrelsen insjuknar 40 av 100 000 personer i Sverige varje år i typ 1-diabetes. Minst 30 % av alla patienter som behandlas med insulin drabbas någon av allvarlig hypoglykemi. Svettningar, hög hjärtfrekvens med hjärtklappning, hungerskänslor, ångest och svaghet är klassiska symtom som obehandlat kan övergå i medvetslöshet, koma och död. Då typ 1-diabetes upplevs olika från patient till patient krävs en personcentrerad omvårdnad av sjuksköterskan. Syfte: Syftet är att sammanställa forskning för att undersöka erfarenheter av allvarlig hypoglykemi, samt egenvård och omvårdnad kring tillståndet hos patienter med typ 1-diabetes Metod: Litteraturstudie med innehållsanalys av 14 studier med kvalitativ ansats. Resultat: Analysering av studierna resulterade i fyra tema: erfarenhet av allvarlig hypoglykemi, rädsla för allvarlig hypoglykemi, egenvård och slutligen omvårdnad. Konklusion: Patienternas tidigare erfarenheter av allvarlig hypoglykemi medför förändrade egenvårdsåtgärder samt ställer utökade krav på omvårdnad. Rädsla för allvarlig hypoglykemi är förenat med kortsiktiga proaktiva metoder i undvikande syfte. Patientens roll som partner i omvårdnaden, samt sjuksköterskans roll som utbildare och emotionellt stöd skildras som välbehövlig. Sjuksköterskans förmåga att bjuda in patienten i omvårdnadsarbetet och gemensamt utforma en personcentrerad egenvård är essentiellt. Nyckelord: allvarlig hypoglykemi, egenvård, omvårdnad, patient-erfarenheter rädsla, typ 1-diabetes / Background: According to socialstyrelsen 40 of 100 000 people in Sweden become ill with type 1-diabetes every year. At least 30 % of every patients that gets treated with insulin suffers occasionally from severe hypoglycemia. Sweating, high heart rate with palpitations, feelings of hunger, anxiety and weakness are classic symptoms that if left untreated results in unconsciousness, coma and death. As diabetes type 1 is perceived differently from patient to patient the nurses’ ability to perform person centred care is thereby essential. Aim: The aim is to compile research to investigate the experience of severe hypoglycaemia, as well as self-care and care about the condition of patients with type 1 diabetes.. Method: A literature study that content analysis of 14 studies with qualitative approach. Results: Analysis of the studies resulted in four themes: experience of severe hypoglycaemia, fear of severe hypoglycemia, self-care and nursing. All the participants påpekar det oumbärliga med personcentrerad omvårdnad. Conclusion: The patient's previous experience of severe hypoglycaemia leads to altered self-care measures and increases the requirements for nursing care. Konklusion: The patients past experiences with severe hypoglycemia entails changed measures of self care together with higher demands in nursing care. Fear of severe hypoglycemia is associated with short term proactive methods of avoiding severe hypoglycemia. The patients role as an associate in nursing together with the nurse role as educator and emotional support is presented as vital. The nurse ability to invite the patient as a member of the nursingprocess as well as the ability to design person centred care is essential. Keywords: fear, nursing, patient-experience, self-care, severe hypoglycemia, Type 1-diabetes

Bakgrund: Irritable Bowel Syndrome är en långvarig och återkommande sjukdom karakteriserad av abdominell smärta och förändrat tarmtömningsmönster. Patofysiologin anses vara komplex och multifaktorell. Viktigaste komponenten i etiologin är en störning i tarm-hjärna-axeln. Sjukdomsincidensen är i väst 7-30% och globalt 12%. Sjuksköterskan bör ha kunskap om både patofysiologin, etiologin och patienters erfarenheter av att leva med IBS för att kunna erbjuda personcentrerad vård. Syfte: Syftet var att belysa patienters erfarenheter av att leva med Irritable Bowel Syndrome. Metod: En litteraturstudie som baserades på 12 kvalitativa vetenskapliga artiklar. Artiklarna kvalitetgranskades och en dataanalys utfördes genom innehållsanalys. Resultat: Från innehållsanalysen framkom fyra kategorier och nio subkategorier; fysiska symptom (smärta, fatigue, och påverkat sex- och samliv), emotionell påverkan (rädsla, skuld och skam), mötet med sjukvården (bristande stöd, givande vårdmöten) och hantering av sjukdomen (egenvård, anpassningar). Konklusion: Förutom fysiska symtom och en emotionell påverkan framkom patienterfarenheter av en kamp för respekt från sjukvården. Sjuksköterskan bör vara medveten om problematiken, lyssna på patienters erfarenheter och använda kunskapen för att förmedla en personcentrerad omvårdnad. Sjuksköterskan har ett ansvar att vara ajour med den senaste forskningen för att kunna undervisa och informera patienter som en del av evidensbaserad omvårdnad. Nyckelord: Egenvård, IBS, Irritable Bowel Syndrome, långvarig sjukdom, omvårdnad, patienterfarenheter, personcentrerad vård. / Background: Irritable Bowel Syndrome is a long-standing periodical disorder characterized by abdominal pain and altered bowel habits. The pathophysiology is considered to be complex and due to a multitude of factors. The most important component in the etiology is a dysfunction in the gut-brain-axis communication. The incidence of the disorder is 7-30% in the West and 12% globally. A nurse should have knowledge about both pathophysiology, etiology and patients’ experiences from living with IBS in order to offer a person centered care. Aim: The aim was to illuminate patients’ experiences from living with Irritable Bowel Syndrome. Method: A literature review based on 12 qualitative scientific articles. The articles underwent a quality audit and data analysis was carried out through content analysis. Results: The content analysis generated four categories and nine sub-categories; physical symptoms (pain, fatigue, and altered sex life), emotional effects (fear, guilt and shame), The encounter with Healthcare Services (lack of support, rewarding healthcare encounters) and management of the disorder (self-care, adaptations). Conclusion: Except from physical symptoms and emotional effects, patient experiences revealed a struggle to obtain respect from the Healthcare Services. The nurse should be aware about these experiences, be able to listen to patients’ experiences and use this knowledge to mediate a person centered care. The nurse has a responsibility to stay updated with the latest scientific research in order to teach and inform patients as part of evidence based nursing practice.Keywords: IBS, Irritable Bowel Syndrome, longstanding disorder, nursing, person centered care, patient experiences, self-care.

Diabetes typ 2 är en kronisk sjukdom som kännetecknas av höga nivåer av socker i blodet. Det är en livslång sjukdom som undanhåller din kropp från att använda insulin som den borde. Sjukdomen är vanligare bland medelålders eller äldre människor. Diabetes typ 2 beror främst på livsstilsfaktorer och genetik. Fysisk inaktivitet, stillasittande livsstil, fetma samt rökning är ett antal livsstilsfaktorer som är kända för att vara viktiga kring utvecklingen av typ 2 diabetes. Om diabetes typ 2 inte behandlas kan den leda till allvarliga hälsoproblem såsom ögonproblem, fot- och hudproblem, sämre blodtryck och kolesterol vilket kan leda till hjärtinfarkt, stroke och andra problem. Nerver i kroppen kan skadas och orsaka smärta, stickningar och domningar. De flesta patienter med diabetes typ 2 ställs inför en utmaning att ändra sin livsstil men livsstilsförändringar kan ofta upplevas som ansträngande och komplicerade. Examensarbetets syfte var att belysa vuxna patienters erfarenheter av att leva med diabetes typ 2. Metoden som användes var en litteraturöversikt som bygger på analys av åtta kvalitativa samt två kvantitativa artiklar. Data har analyserades med hjälp av Fribergs modell för litteraturöversikt. Studien resulterade i två huvudteman; Den förändrade levda kroppen och livsstilen och Betydelsen av kunskap om diabetes typ 2. Fem subteman skapades; Erfarenheter av livsstilsförändringar, Erfarenheter runt motivation, Svängningar mellan inre balans och kamp, Positiva aspekter och Negativa aspekter. För att patienten skall kunna anpassa sin livssituation på ett optimalt sätt krävs stöd från sjuksköterskan som genom god kommunikation och information kan underlätta patientens livsstilsförändringar.

Bakgrund: Hjärtsvikt är en av Sveriges vanligaste folksjukdomar och orsakar ett stort lidande hos drabbade personer. Egenvården vid hjärtsvikt är av stor vikt för att främja hälsa och välmående där individen själv utför dessa åtgärder. Brist i egenvården då individen saknar motivation eller har en otillräcklig sjukdomsinsikt kan leda till en försämring av tillståndet. eHälsa kan vara en möjlighet att underlätta egenvården. eHälsa kan också förbättra kommunikationen mellan individ och vårdgivare. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att beskriva hur personer med hjärtsjukdom upplever eHälsa som stöd för egenvård. Metod: En allmän litteraturöversikt enligt Friberg (2017). Litteraturöversikten baserades på nio vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Analysen utfördes med Fribergs (2017) analysmetod. Resultat: Resultatet visade att personerna med hjärtsvikt upplevde eHälsa som ett stöd i egenvården. Resultatet visade även att det fanns vissa tekniska hinder vid användandet av eHälsa. Resultatet baserades på tre teman upplevelse av att vara delaktighet i sin egen vård, upplevelse av tekniken och upplevelse av vårdrelationen med följande subtemankunskap/medvetenhet, motivation, autonomi, hanteringen av tekniken, teknikrädsla och kommunikation till och från vårdgivare. Slutsats: Det framkom i studien att eHälsa är ett stort stöd i individernas egenvård även vid en begränsad kunskap om tekniken. eHälsa bidrog till en ökad motivation och en förbättrad kunskap för individerna för bibehålla en god hälsa. De brister som resultatet visade berodde på tekniska problem och det är därför viktigt att anpassa eHälsan utifrån varje individs behov.

Kronisk sjukdom medför begränsningar och inskränkningar på individens livssituation. Diabetes typ 2 är en kronisk systemsjukdom med varierande komplikationer, sjukdomen är ett växande problem globalt. Kunskaper om hur patienten upplever diabetes typ 2 är viktig för patienten, vårdpersonal och anhöriga. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva vuxna personers upplevelse av att leva med diabetes typ 2. En systematisk litteratursökning av vetenskaplig studier genomfördes, vilket resulterade i femton studier som svarade på syftet. Dessa studier analyserades med en kvalitativ manifest innehållsanalys med induktiv ansats. Analysen resulterade i sex kategorier: Omställning att få diagnosen, Kategorien handlade om att diagnosen innebar en stor omställning i livet, vilken kunde ses som negativ och positiv. Kategorin att få information och stöd handlade om hur stöd och information upplevdes. Kategorin att uppleva vardagen som uttröttande handlade om hur diabetes påverkade personen vardag med trötthet och diabeteskomplikationer. Kategorin har inverkan på sociala relationer handlade om hur diabetikern sociala liv inskränktes på grund av sjukdomen, och hur samspelet med anhöriga såg ut. Kategorin begränsningar i egenvården handlar om hur ekonomi och kostomställningen försvårade egenvården för diabetikerna.  Kategorin Att dra lärdomar och acceptera sin situation handlade om hur studiernas deltagare lärde sig leva med sjukdomen och acceptera sjukdomen. Resultatet har diskuterats utifrån begreppen personcentrerad vård, self-efficacy och empowerment. Om vårdpersonal arbetar efter dessa begrepp kan personernas egenvård stärkas genom att hänsyn tas till individuella styrkor, svagheter och förutsättningar och gemensamma beslut. En slutsats var att personer med diabetes typ 2 behöver få adekvat information, acceptera sin situation och ta ett personligt ansvar för egenvården

Bakgrund: Stomi innebär en konstgjord öppning i buken som skapats med hjälp av ett kirurgiskt ingrepp. Stomikirurgi utförs när det finns en förändring i den drabbade vävnaden orsakad av till exempel cancer eller inflammatorisk tarmsjukdom (IBD). I sjuksköterskans roll är det viktigt att uppmuntra personer med stomi att hantera vardagliga problem. Förutom att ta itu med fysiologiska problem, vård, utbildning och rådgivning så måste sociala och psykologiska aspekter beaktas. Syfte: Syftet med studien var att beskriva personers erfarenheter av att leva med stomi. Metod: En litteraturöversikt där sökningar genomfördes i PubMed och Cinahl. Tio kvalitativa originalartiklar granskades med en tematisk analys av. Resultat: Två tema och fem subtema identifierades. De två teman var stomins inverkan på livet och behov av stöd. Resultatet visar att personens självbild och kroppsuppfattning förändrades på grund av stomi var något svårt att anpassa sig till vidare visar hur viktigt det är att sjuksköterskan har kunskap och erfarenhet av att undervisa både drabbade personer och närstående. Slutsatser: Den förändrade fysiska förutsättning som en stomi innebär har stor inverkan på livskvaliteten och begränsar vardagsrutiner såsom fysiska aktiviteter. Stomin upplevdes också som räddningen från den tidigare bakomliggande sjukdomen och gav förbättrad livskvalitet. / Background: An ostomy means an artificial opening in the abdomen that is created through surgery. Ostomy surgery is performed when there is a change in the affected tissue caused by, among other things cancer and inflammatory bowel disease (IBD). In the role of the nurse, it is important to encourage people with stoma to deal with everyday problems. In addition to dealing with physiological problems, care, education and counseling as well as extensive social and psychological aspects. Aim: The purpose of the study was to describe people's experiences of living with a stoma. Method: A literature review with a thematic analysis of ten qualitative original articles. Result: Two themes and five subthemes were identified. The two themes were the impact of the stoma on life and the need for support. The results show that the person's self-image and body perception changed due to stoma was somewhat difficult to adapt to further shows how important it is that the nurse has knowledge and experience of teaching both affected people and relatives. Conclusion: The changed physical conditions have a major impact on the quality of life, which means limited daily routines such as physical activities for some people. While others considered the stoma a rescue from a previous, underlying disease and experienced an improved quality of life.

Bakgrund: Depression är ett globalt folkhälsoproblem med hög förekomst. Depression påverkar individen psykiskt men även fysiskt i olika allvarlighetsgrad. Egenvård syftar till att främja den egna hälsan vilket kan utföras självständigt men även med vägledning av hälso- och sjukvårdspersonal. Syfte: Var att undersöka vägledd egenvård i relation till depression ur ett patientperspektiv Metod: Strukturerad litteraturstudie med induktiv ansats. Nio vetenskapliga artiklar från tre databaser identifierades. Resultaten från dessa kodades och kategoriserades. Resultat: I analysen framträdde fem kategorier; Egenvård- en resurs till välmående, Egenvård- ett komplement till primärvården, Egenvårdens effekter efter avslutad vägledningen, Olika behov av stöd och Förtroende för vägledningen. Vägledd egenvård kan vara en resurs till ökat välmående, självständigt men även i kombination med traditionell depressionsbehandling och kan därför användas som ett komplement till primärvården. Ytterligare kan vägledd egenvård ha positiva effekter långsiktigt. De individuella behoven utifrån förutsättningar och mängd stöd påverkar den individuella uppfattningen av vägledd egenvård. Konklusion: Vägledd egenvård har en god effekt med och/eller utan den traditionella depressionsbehandlingen och kan användas som ett komplement inom vården. Egenvårdsbehandlingen bör vara personanpassad utifrån individen för att ge goda resultat. / Background: Depression is a high-prevalence global public health problem. Depression affects individuals mentally and physically in varying degrees of severity. Self-help aims to promote one's own health, which can be performed independently or with the guidance of primary care. Aim: Where to investigate guided self-help in connection to depression from a patient perspective Method: Structured literature study with inductive approach. Nine scientific articles from three databases were identified. Results from these were coded and categorized. Results: In the analysis, five categories emerged; Self-help a resource for well-being, Self-help a complement to primary care, The effects of self-help after completing the guidance, Different needs for support and Confidence in the guidance. Guided self-help can be a resource for increased well-being, independently and in combination with traditional depression treatment which can be used complementary to primary care. Guided self-help can have positive long-term effects. The individual needs based on conditions and amount of support affect the individual perception of guided self-help. Conclusion: Guided self-help works with and/or without the traditional depression treatment and can be used complementary in care. The self-help treatment should be person-centred based on the individual for good results.