Background: Diabetes is a chronic disease affecting more and more people and placing increasing demands on health care. The increasing numbers of adults diagnosed with type 2 diabetes are in need of self-management strategies. Learning self-management includes mastering the skills required to complete the complex emotional and physical tasks necessary to manage well-being and to prevent future complications. A technological service developed with the participation of stakeholders may be an alternative way to meet rising needs for self-management. The involvement of various stakeholders enables cooperation, facilitates patient empowerment, and takes into consideration how adults with type 2 diabetes manage their everyday activities. Aim: The overall aim of the licentiate thesis is, by participatory research methods identify self-management support of a future ICT service to facilitate adults with type 2-diabetes. Methods: Two studies were conducted using participatory design (PD) with qualitative methods. Data were collected among recently diagnosed adults and those with longer experience of type 2 diabetes. The adults were recruited from a primary healthcare centre and from a diabetes hospital clinic in Sweden. Study I identified perceived challenges related to self-management among recently diagnosed adults and those with longer experience of type 2 diabetes by using multistage focus groups. Study II reported needs and wishes for an ICT self-management service to facilitate their everyday life and to deal with type 2 diabetes by using a future workshop. Results: Three main challenges were identified; understanding; developing skills and abilities; and mobilizing personal strengths. Both recently diagnosed adults and those with longer experience of diabetes described challenges in understanding the causes of fluctuating blood glucose and in developing and mobilizing skills for choosing healthful food and eating regularly. The recently diagnosed group were more challenged by learning to accept the diagnosis and becoming motivated to change habit while the experienced group were mainly challenged by issues about complications and medications. The adults with type 2 diabetes expressed needs and wishes for an ICT service all fell under the broad category of Acceptance of the diagnosis, with the three suggestions; Trust in partnerships, Communication and Individualized information. Acceptance of the diagnosis was a prerequisite for managing diabetes successfully. Acceptance of the diagnosis also made the participants accept information, learn about their condition, and understand how to personally manage their everyday lives. Trust in partnership with caregivers and Communication facilitated that acceptance and understanding of the disease. Main findings: The adults with type 2 diabetes stated different needs for support during different phases of the disease. The expressed needs and wishes for an ICT service all fell under the broad category of Acceptance of the diagnosis, with three other suggestions; Trust in partnerships, Communication, and Individualized information. The participants’ experience of the participatory methodology as a democratic process and their appreciation of mutual learning contributed to these results, which are consistent with the aims of person centred care. Conclusions: Adults with diabetes have different needs for support during different phases of the disease. From a person-centred perspective it would be desirable to meet individual needs for self-management on peoples’ own terms through a technological service that could reach and connect to a large number of people. Healthcare practitioners need to address the knowledge needs of patients with type 2 diabetes and support them in developing self-management skills. Consistent with person-centred care, practitioners should also encourage patients’ abilities to mobilize their own personal strengths to maintain self-management. / <p><strong>Forskningsfinansiärer:</strong></p><p>Kommunerna i Skåne Nordost</p><p>Högskolan Kristianstad</p>

Bakgrund: De som lever med hjärtsvikt är en stor patientgrupp i Sverige. Tidigare forskning påvisar att egenvård är viktigt vid en kronisk sjukdom. Sjuksköterskans roll är att utbilda och informera patienter om egenvårdsåtgärder. Det eftersträvas att patienten själv ska känna igen symtom, tecken och försämring för att kunna utföra god egenvård. Syfte: Beskriva erfarenheter av egenvård hos patienter med hjärtsvikt utifrån Riegel et al. egenvårdsmodell. Metod: Litteraturöversikten har genomförts utifrån kvalitativ metod och deduktiv ansats. En egenvårdsmodell har använts som teori och en kvalitativ analysmodell har använts i analysprocessen där 12 vetenskapliga artiklar har granskats. Resultat: Patienter med hjärtsvikt beskrev ett behov av att bland annat utforma strategier, ha ett socialt stöd och uppleva psykiskt välbefinnande för att förbättra upplevelsen av egenvård uttryckt från egenvårdsmodellens kategorier self-care maintenance, self-care monitoring och self-care management. Slutsats: Patienternas anpassning i vardagen, psykiska välbefinnande och sociala samhörighet påverkade egenvård. Sjuksköterskan kan utifrån litteraturöversikten få en ökad förståelse för individens upplevelser vilket förväntas påverka bemötandet och utformandet av den personcentrerade omvårdnaden.

Hjärtsvikt påverkar patienters dagliga liv och kräver ofta inläggning på sjukhus. Egenvård utförs av patienten och kan leda till en bättre hälsa och ett bättre liv. Genom att beskriva patienternas erfarenheter av faktorer som påverkar egenvård ökar sjuksköterskans kunskap kring hur patienten kan bistås i utförandet av egenvård. Syftet med litteraturstudien var att beskriva patientens erfarenheter av faktorer som påverkar egenvård vid hjärtsvikt. Metoden som användes var allmän litteraturstudie med induktiv ansats. Resultatet visade på att faktorer som påverkar egenvård vid hjärtsvikt var kunskap om sjukdomen samt om hur kroppen fungerar för att kunna vidta korrekta åtgärder vid symtom eller försämring. Genom att besitta kunskap om sjukdomstillståndet skapades det en känsla av kontroll hos patienterna, vilket skapade en bättre självkänsla som medförde att patienterna kunde fatta egna beslut om och utföra egenvård. Utöver kunskap var det viktigt att få stöd och motivation från familj och sjukvårdspersonal för att kunna utföra egenvård. Det krävs mer forskning på hur yngre personer med hjärtsvikt upplever sin livssituation för att kunna erbjuda rätt stöd i egenvård för den här patientgruppen. / Heart failure affects a patient’s daily life and sometimes, hospital care is needed. A patient can use self-care to improve their health and create a more satisfying life for themselves. Nurses can gain knowledge, concerning how to assist patients in their self-care, by listening and being receptive to the patients’ different experiences and thoughts on self-care. The aim of the literature review was to describe patients’ experiences of factors that affects self-care in heart failure. A literature review with an inductive approach has been applied. The result showed that factors affecting self-care concerning heart failure were knowledge, of the disease and the human body, to be able to institute accurate actions when symptoms arises, or the patient deteriorates. By gaining knowledge of the medical condition, the patient experienced a sense of control over their lives and their disease. This resulted in a better self-esteem, which made it easier for patients to implement self-care, and make their own decisions. In addition to knowledge, support and motivation were needed for the patient to be able to perform self-care. More research is needed on how younger people with heart failure experience their life situation to provide the right support in self-care for this patient group.

SAMMANFATTNING Introduktion Olika typer av allergier utgör de vanligaste folksjukdomarna i Sverige. Allergenspecifik immunterapi (ASIT) är en behandlingsmetod för patienter med måttlig till svår allergisk rinit med eller utan astma, då symtomlindrande behandling varit otillräcklig. Syfte Syftet med denna studie var att få ökad kunskap om hur patienter skattar sina allergiska symtom, skattning av egenvårds medicinering samt skattning av den hälsorelaterade livskvaliteten, före, under och efter avslutad ASIT-behandling mot björkpollen och/eller 5-gräs. Metod Studien var en kvantitativ registerstudie med deskriptiv och komparativ ansats. Patienters skattning av allergiska symtom och skattning av egenvårds medicinering samt den skattade livskvaliteten har studerats. Datainsamlingen är gjord under åren 2005 - 2009 med hjälp av ett självskattningsformulär som tilldelades patienter som fick ASIT-behandling på en Lung- och allergimottagning på ett sjukhus i mellan Sverige. Undersökningsgruppen bestod av 42 patienter, 22 män och 20 kvinnor. Medelåldern i gruppen var 34,7 år. Resultat Resultatet i denna studie visade att det finns ett negativt samband mellan patienters skattning av allergiska symtom och skattning av livskvalitet både före och efter avslutad ASIT behandling. Livskvaliteten skattades signifikant högre mellan första och sista mätningen i hela patientgruppen. Både kvinnor och män skattade lägre egenvårds medicinering under behandlingstiden, men resultatet visar inte på några signifikanta skillnader i skattning av medicinering mellan kvinnor och män. Resultatet visade inga skillnader mellan könen avseende förändringen i den skattade livskvaliteten. Slutsats Patienterna skattar mindre allergiska symtom och lägre behov av egenvårds medicinering men högre livskvalitet efter ASIT-behandling. Resultatet visar inga skillnader mellan könen. Sådan kunskap kan bidra till värdefull information till vårdgivaren och det i sin tur kan bidra till en bättre omvårdnad av patienter som erhåller ASIT-behandling. / ABSTRACT Introduction Different types of allergies constitutes one of the public health diseases in Sweden. Allergenspecific immunotherapy (ASIT) is a treatment for patients with moderate to severe allergic rhinitis with or without asthma, where symptomatic treatment was insufficient. Aim The aim of this study was to obtain knowledge about how patients estimate their allergic symptoms, their estimation for self-care medication and their estimation of quality of life before, during and after ending the ASIT-treatment with birch pollen and or 5-grass allergen. Method A descriptive, comparative, quantitative patient journal study was conducted. Patients estimation of their allergy symptoms, their estimation of self-care medication and estimation of quality of life have been studied. The data was collected during the years of 2005-2009 by using self -assessment questionnaires wish was given to patients that was receiving ASIT treatmentat a Lung and Allergy Department, at a hospital in the middle of Sweden. The study group consisted of 42 patients, 22 men and 20 women with a mean age of 34,7 years. Results The main findings of this study shows that there is a negative connection between patient’s estimation of their allergic symptoms and quality of life both before and after ending ASIT treatment. Patients estimation of the quality of life got significantly higher in the whole study group comparing first and last measurement. Both women and men estimated lowered selfcare medication during the treatment period, but no significantly differences could be found between the genders regarding estimation of their medication. The result showed no differences between the genders regarding estimation of quality of life. Conclusion Patients estimated less allergic symptoms and lower need of self-care medication but a higher quality of life after ASIT-treatment. The result shows no differences between genders. Such knowledge can contribute to valuable information to caregivers and in turn it may result in a better care of patients who receives ASIT-treatment.

Bakgrund: Hypertoni är en folksjukdom som kan orsaka andra hjärt- och kärlsjukdomar. Eftersom att personerna hanterar sin egenvård på olika sätt skiljer sig deras upplevelser från varandra. Genom att se hur dessa egenvårdsstrategier skiljer sig åt ges en tydligare inblick i vad personerna upplever och även hur de själva påverkar sin egenvård genom att förändra sina levnadsvanor. Syfte: att beskriva upplevelser av egenvård vid hypertoni. Metod: Litteraturöversikten gjordes utifrån 12 kvalitativa studier. Analys utfördes enligt Fribergs femstegsmodell. Resultat: framställs i tre huvudkategorier och tio underkategorier. I studien beskrevs vikten av tydlig information och stöd för att kunna hantera sin egenvård vid hypertoni. Personerna beskrev olika hinder som försvårade egenvårdsstrategier. I vissa studier belystes personernas upplevelser av otillräckligt stöd och information från sjukvårdspersonal vilket försvårade egenvårdsåtgärder. I andra studier där personerna upplevde tillräckligt med stöd och tydlig information ökade självförmågan positivt att utföra egenvårdsåtgärder. Slutsats: Sjukvårdpersonal ska bemöta personer med hypertoni utifrån personcentrerat förhållningssätt och utgå från individuella behov för att främja egenvårdsarbetet. Personer med hypertoni behöver få utbildning och ökad kunskap kring sin sjukdom för att kunna hantera sin egenvård / Background: Hypertension is a people`s disease that can cause other cardiovascular diseases. Because people handle their self-care in different ways, their experiences differ from one another. By seeing how these self-care strategies differ, you get a clearer insight into people’s experiences and how they themselves affect their self-care by changing their living habits. Aim: to describe experiences of self-care in hypertension. Method: the literature review was based on 12 qualitative studies. Analysis was performed on the basis of Friberg's five-step model. Results: in the results, three main categories and ten subcategories are presented. The study described the importance of clear information and support for managing self-care in hypertension. The individuals described various obstacles such as impaired self-care strategies. In some studies, individuals experiences were highlighted by insufficient support and information from healthcare professionals, which impeded self-care measures. In other studies where the people experienced sufficient support and clear information, self-esteem increased positively to perform self-care measures. Conclusion: Healthcare professionals should respond to people with hypertonia based on person-centered approaches and based on individual needs to promote selfcare. People with hypertonia need training and increased knowledge about their illness to be able to handle their self-care.

Egenvård har en central roll i behandlingen av diabetes typ 2. Egenvård innebär främst livsstilsförändringar i form av ökad fysisk aktivitet och kostförändringar och kan i vissa fall ersätta behandling med läkemedel. Att ändra sin livsstil är ofta svårt och innebär för många individer en livsomvälvande process. Sjuksköterskan har en viktig roll i att informera och motivera patienten i denna process så att patienten kan uppnå en god hälsa och känna välbefinnande trots sin sjukdom. Syftet med denna litteraturöversikt är att ur ett patientperspektiv undersöka vad som främjar och hindrar egenvård hos patienter över 45 år med diabetes typ 2. Data analyserades med hjälp av Fribergs modell (Friberg 2017, ss. 148-150) för litteraturstudier. I studiens resultat presenteras aspekter som främjar och hindrar egenvård som två huvudkategorier och vid dataanalysen identifierades tre underkategorier till respektive huvudkategori. Dessa behandlade hur familj, vårdpersonal och andra sociala relationer både främjade och hindrade individens egenvård. Betydelsen av kunskap framgick också liksom värdet av motivation och egna strategier. I diskussionen belyses kunskapens betydelse för en fungerande egenvård samt hur anhöriga och sociala relationer kan påverka individens upplevelse av sjukdomen och förmåga till egenvård. Med stöd från anhöriga och ökad kunskap om sjukdomen och egenvårdens betydelse skapas förutsättningar för att patienten trots sjukdom kan uppleva hälsa och välbefinnande.

Background: Diabetes is a chronic disease affecting more and more people and placing increasing demands on health care. The increasing numbers of adults diagnosed with type 2 diabetes are in need of self-management strategies. Learning self-management includes mastering the skills required to complete the complex emotional and physical tasks necessary to manage well-being and to prevent future complications. A technological service developed with the participation of stakeholders may be an alternative way to meet rising needs for self-management. The involvement of various stakeholders enables cooperation, facilitates patient empowerment, and takes into consideration how adults with type 2 diabetes manage their everyday activities. Aim: The overall aim of the licentiate thesis is, by participatory research methods identify self-management support of a future ICT service to facilitate adults with type 2-diabetes. Methods: Two studies were conducted using participatory design (PD) with qualitative methods. Data were collected among recently diagnosed adults and those with longer experience of type 2 diabetes. The adults were recruited from a primary healthcare centre and from a diabetes hospital clinic in Sweden. Study I identified perceived challenges related to self-management among recently diagnosed adults and those with longer experience of type 2 diabetes by using multistage focus groups. Study II reported needs and wishes for an ICT self-management service to facilitate their everyday life and to deal with type 2 diabetes by using a future workshop. Results: Three main challenges were identified; understanding; developing skills and abilities; and mobilizing personal strengths. Both recently diagnosed adults and those with longer experience of diabetes described challenges in understanding the causes of fluctuating blood glucose and in developing and mobilizing skills for choosing healthful food and eating regularly. The recently diagnosed group were more challenged by learning to accept the diagnosis and becoming motivated to change habit while the experienced group were mainly challenged by issues about complications and medications. The adults with type 2 diabetes expressed needs and wishes for an ICT service all fell under the broad category of Acceptance of the diagnosis, with the three suggestions; Trust in partnerships, Communication and Individualized information. Acceptance of the diagnosis was a prerequisite for managing diabetes successfully. Acceptance of the diagnosis also made the participants accept information, learn about their condition, and understand how to personally manage their everyday lives. Trust in partnership with caregivers and Communication facilitated that acceptance and understanding of the disease. Main findings: The adults with type 2 diabetes stated different needs for support during different phases of the disease. The expressed needs and wishes for an ICT service all fell under the broad category of Acceptance of the diagnosis, with three other suggestions; Trust in partnerships, Communication, and Individualized information. The participants’ experience of the participatory methodology as a democratic process and their appreciation of mutual learning contributed to these results, which are consistent with the aims of person centred care. Conclusions: Adults with diabetes have different needs for support during different phases of the disease. From a person-centred perspective it would be desirable to meet individual needs for self-management on peoples’ own terms through a technological service that could reach and connect to a large number of people. Healthcare practitioners need to address the knowledge needs of patients with type 2 diabetes and support them in developing self-management skills. Consistent with person-centred care, practitioners should also encourage patients’ abilities to mobilize their own personal strengths to maintain self-management. / <p><strong>Forskningsfinansiärer: </strong>Kommunerna i Skåne Nordost, Högskolan Kristianstad och Region Skåne</p>

Bakgrund  Svårläkta sår är något som drabbar cirka en procent av Sveriges befolkning och påverkar hela livssituationen. Sårläkningen påverkas av många olika faktorer, och för att gynna sårläkningen kan patienter undervisas om egenvårdsåtgärder. Omvårdnaden vid svårläkta sår ska vara evidensbaserad. Sjuksköterskan har ett ansvar att ge information så att patienten förstår och patientens förståelse ska följas upp. Patientundervisning kan främja egenvård vid svårläkta sår.  Syfte Att belysa sjuksköterskans upplevelse av hur patientundervisning kan främja egenvård hos patienter med svårläkta sår inom slutenvården Metod Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie med deskriptiv ansats. Åtta sjuksköterskor inom slutenvården i Storstockholm intervjuades. Intervjuerna transkriberades och analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Resultat  Sjuksköterskornas upplevelser sammanfattades i tre kategorier med åtta underkategorier. De tre kategorierna var: förberedelse inför patientundervisning, genomförande av patientundervisning och uppföljning av patientundervisning. Sjuksköterskorna upplevde sin kunskap och utbildning som bristfällig. Individanpassad information och patientens förståelse för egenvård upplevde sjuksköterskorna vara betydande för patientundervisningen och kognitiv svikt upplevdes vara det främsta hindret. Slutsats Sjuksköterskorna upplever att individanpassad patientundervisning kan främja egenvård. Följsamhet till egenvårdsåtgärder ökar om en förståelse finns hos patienten om vad de ska göra och varför. Bristfällig kunskap hos sjuksköterskorna, utebliven uppföljning av förståelse och kognitiv svikt är faktorer som kan leda till att patientundervisningen brister.

No description available.

Flertalet faktorer kan påverka huruvida en person är följsam till egenvård vid diabetes mellitus typ II. Att leva med diabetes mellitus typ II kan innebära en del livsstilsförändringar och anpassningar för att uppnå en god egenvård och därigenom en hanterbar och kontrollerad diabetes. Syftet med studien var att sammanställa faktorer som kan påverka följsamheten till egenvård hos personer med diabetes mellitus typ II. Metoden som tillämpades vid litteraturstudien var en systematisk integrerad litteraturöversikt. Litteratursökningen av vetenskaplig forskning genomfördes i de två databaserna PubMed och CINAHL. Analysen genomfördes i enlighet med analysmetoden av Whittemore och Knafl (2005). Totalt analyserades 22 vetenskapliga artiklar. Litteraturstudien resulterade i följande huvudkategorier; Sociala faktorer, Mentala faktorer, Uppfattningar och religiösa faktorer, Fysiska faktorer, Kunskapsrelaterade faktorer och Vårdrelaterade faktorer. Att få socialt stöd från andra människor, utbildning i diabetes och en god mental hälsa kunde förbättra följsamheten till egenvård vid diabetes mellitus typ II. Depression, fel uppfattning och otillräcklig kunskap om sjukdomen kunde leda till sämre följsamhet. Slutsatsen av studien var att en sjuksköterska i ett tidigt skede bör göra en bedömning av vilka faktorer som påverkar en persons följsamhet till egenvård och vilka unika behov som måste tillgodoses, i syfte att skapa förutsättningar för en god egenvård vid diabetes mellitus typ II.