I denna uppsats är syftet att skapa en fördjupad förståelse för unga afghanska ensamkommande mäns livssituation genom intervjuer som analyserats utifrån begreppen habitus, kapital och fält. De flesta av respondenterna har visat sig vara beredda att slita hårt för att förverkliga sina ambitioner och strävan mot ett liv med stabila levnadsförhållanden. Vad denna strävan gett för resultat skiljer sig åt i gruppen. De som lyckas med att förvärva det kapital som fungerar som inträdesbiljett på arbetsmarknaden eller till högre utbildning, hyser ett stort mått av framtidstro. För ett par av de unga männen har inte stödet från samhället varit tillräckligt och de upplever en osäkerhet inför framtiden. I flera av de unga männens berättelser framträder tecken på solidaritet, i första hand mot familjen, men även gentemot samhället samt den egna gruppen landsmän. Det verkar som om flera av de unga männen finner en livsstil utifrån habitus som fungerar både i det svenska samhället och i det afghanska även om det traditionella livsmönstret i hög grad består. En högre grad av interaktion med andra i samhället utifrån gemensamma intressen skulle kunna bidra till förändring av traditionella mönster och en ökad integration. / In this paper the aim is to create an indepth understanding of young Afghan unaccompanied men's life situations through interviews analysed with the concepts of habitus, capital and field. Most of the respondents have shown a willingness to toil hard to realize their ambitions and aspirations towards a life with stable living conditions. What results this endeavour has given differ within the group. Those who have manage to acquire capital that serves as the admission ticket to the labour market or to higher education, have a high degree of hope for the future. For a few of the young men the support from society has not been sufficient and they experience an uncertainty about the future. In several of the young men's stories signs of solidarity emerge, primarily towards family, but also towards society and their own compatriots. It appears that several of the young men find a lifestyle based on habitus that works both in the Swedish society and amongst Afghans although the traditional pattern of life to a great extent is maintained. A higher degree of interaction with others in the community on the basis of shared interests could lead to a change in traditional patterns and more integration.

Author: Hanna Wennerhov Title: The construction of “unaccompanied children” in regional media – a discourse analysis of representation, in the light of the “refugee crisis” 2015 [Translated title] Supervisor: Barzoo Eliassi Assessor: Ulf Drugge The purpose of this study was to problematize how unaccompanied children were depicted in news articles in regional media, in the light of the so called “refugee crisis” of 2015. 18 news articles concerning unaccompanied children have been analysed from a social constructive perspective, using discourse theory, the concept of representation and Michel Foucault’s perspective on power. Through this analysis, I have been able to identify two main discourses, where unaccompanied children were represented mostly by individuals in power position. The category was thus represented in two diverse ways, on the one hand as exposed and in need of help and protection, on the other hand as encumbering to the society. They were at the same time depicted as a homogenous group, passive in relation to the surrounding society. I have further been able to illustrate how unaccompanied children were being excluded from the discourses, through their limited participation and opportunity to represent themselves through the articles. When given this opportunity in one of the articles, four young people categorised as “unaccompanied children” represented the category as active, responsible individuals, thus presenting an alternative portrayal of unaccompanied children. With this study, I aimed to gain a deeper understanding of what kind of portrayals of unaccompanied children that may have become a premise from which people think of and treat these young people. I also aimed to raise awareness of how the power of medias portrayal of diverse groups of people can affect the conception of individuals that are categorised into these groups, as well as those individuals’ conception of themselves.   Keywords: Unaccompanied children, construction, representation, media, discourse analysis Nyckelord: Ensamkommande barn, konstruktion, representation, media, diskursanalys

No description available.

<p><strong><em>Sammanfattning</em></strong><strong></strong></p><p>De ensamkommande barnen som kommer till Sverige befinner sig i en utsatt situation. Efter den förste juli 2006 lades ansvaret för barnens boende och omvårdnad på kommunerna efter överenskommelse med migrationsverket. De ensamkommande barnen blir tilldelade en god man, som får ansvaret för barnen i föräldrarnas frånvaro. En av de gode männens uppgift är att företräda barnet i asylprocessen.</p><p>Tidigare forskning som belyser hur mottagningen i en kommun kan se ut, eller hur de vuxna som arbetar med barnen upplever sin situation var svårt att finna. Idag finns främst rapporter från ideella organisationer som exempelvis Rädda Barnen.</p><p>Under hösten 2008 gjordes intervjuer med ansvarig tjänsteman på kommun X, boende personal på ett PUT- boende för ensamkommande barn, samt gode män. Detta för att få en förståelse för hur barnens situation kan se ut i en kommun och hur ansvaret är fördelat mellan berörda parter. Utifrån intervjuerna visade det sig att det saknades klara direktiv och regler mellan de olika instanserna, vilket kan leda till en ostrukturerad tillvaro för de ensamkommande barnen. Vidare framkom att inga formella krav fanns för att bli god man, inte heller någon specifik utbildning innan de går in som vårdnadshavare för de ensamkommande barnen. Detta placerar barnen i ännu en utsatt situation, då de gode männen har tilldelats ansvaret att beakta barnens rättigheter, ekonomi, samt juridiska aspekter. </p><p>Nyckelord: ensamkommande barn, kommunens ansvar, god man, asylprocess</p><p><strong><p> </p></strong></p> / <p><strong><em>Abstract </em></strong></p><p>The unaccompanied children who come to Sweden are in an exposed position. After the first of July 2006 the responsibility for the children's housing and caring lays on the local authority after agreement with immigration authorities. The unaccompanied child gets an allocated good man, which gets the responsibility for the children in the parents' absence. One of the good men's responsibilities is to represent the child in the asylum process.</p><p>Earlier research that elucidates how the reception can looks like in a local authority where difficult to find. How the adult who works with these children experience their situation, where also difficult to find. Today, there are principally reports from non-profit organizations, for example: "save the children" in Sweden.</p><p>During the autumn 2008 interviews were done with a responsible official in local authority X, housing personnel on PUT- living for unaccompanied children, and good men. To be able to get an understanding for how the children's situation can look like in a local authority and how the responsibility is distributed between concerned parties. On the basis of the interviews, it showed clear directives and rules were missing between the different authorities, which can lead to an unstructured life for the unaccompanied children. Furthermore, no formal requirements or other specific education is necessary in order to become a good man and there by make a commitment to get custody for the unaccompanied children. This puts the children in another exposed situation, since the good men have been allocated the responsibility to pay attention to the children's rights, economy, and legal aspects.</p><p>Keywords: unaccompanied children, the local authority, good man, asylum process</p><p> </p>

Sammanfattning De ensamkommande barnen som kommer till Sverige befinner sig i en utsatt situation. Efter den förste juli 2006 lades ansvaret för barnens boende och omvårdnad på kommunerna efter överenskommelse med migrationsverket. De ensamkommande barnen blir tilldelade en god man, som får ansvaret för barnen i föräldrarnas frånvaro. En av de gode männens uppgift är att företräda barnet i asylprocessen. Tidigare forskning som belyser hur mottagningen i en kommun kan se ut, eller hur de vuxna som arbetar med barnen upplever sin situation var svårt att finna. Idag finns främst rapporter från ideella organisationer som exempelvis Rädda Barnen. Under hösten 2008 gjordes intervjuer med ansvarig tjänsteman på kommun X, boende personal på ett PUT- boende för ensamkommande barn, samt gode män. Detta för att få en förståelse för hur barnens situation kan se ut i en kommun och hur ansvaret är fördelat mellan berörda parter. Utifrån intervjuerna visade det sig att det saknades klara direktiv och regler mellan de olika instanserna, vilket kan leda till en ostrukturerad tillvaro för de ensamkommande barnen. Vidare framkom att inga formella krav fanns för att bli god man, inte heller någon specifik utbildning innan de går in som vårdnadshavare för de ensamkommande barnen. Detta placerar barnen i ännu en utsatt situation, då de gode männen har tilldelats ansvaret att beakta barnens rättigheter, ekonomi, samt juridiska aspekter.  Nyckelord: ensamkommande barn, kommunens ansvar, god man, asylprocess / Abstract The unaccompanied children who come to Sweden are in an exposed position. After the first of July 2006 the responsibility for the children's housing and caring lays on the local authority after agreement with immigration authorities. The unaccompanied child gets an allocated good man, which gets the responsibility for the children in the parents' absence. One of the good men's responsibilities is to represent the child in the asylum process. Earlier research that elucidates how the reception can looks like in a local authority where difficult to find. How the adult who works with these children experience their situation, where also difficult to find. Today, there are principally reports from non-profit organizations, for example: "save the children" in Sweden. During the autumn 2008 interviews were done with a responsible official in local authority X, housing personnel on PUT- living for unaccompanied children, and good men. To be able to get an understanding for how the children's situation can look like in a local authority and how the responsibility is distributed between concerned parties. On the basis of the interviews, it showed clear directives and rules were missing between the different authorities, which can lead to an unstructured life for the unaccompanied children. Furthermore, no formal requirements or other specific education is necessary in order to become a good man and there by make a commitment to get custody for the unaccompanied children. This puts the children in another exposed situation, since the good men have been allocated the responsibility to pay attention to the children's rights, economy, and legal aspects. Keywords: unaccompanied children, the local authority, good man, asylum process

The aim of the study was to examine collaboration and professional perspectives on the best interest of the child in regards to working with unaccompanied asylum seeking children. Firstly, our result show that counselling is available for the unaccompanied children from case workers, staff, school counsellors and emergency psychiatric care. All of the participants in this study describe the need for long-term counselling for unaccompanied children, however, providing the long-term counselling is not the primary purpose of the organisations in question. Therefore an additional service-provider working with counselling is a necessity. Secondly, the study explores the participants’ professional perspectives on the best interest of the child. The participating professionals work with the best interest of the child in accordance with their level of education and professional role. At the same time, they stress the fact that time, resources and other factors have an influence on their ability to keep the best interest of the child in focus. Finally, the study addresses collaboration between the service providing organisations. Collaboration does exist, but the participants wish for a development and transparency in the collaboration in order to clarify the responsibilities of each organisation. / Studiens syfte var att undersöka samverkan och professionellas perspektiv på barnets bästa i arbetet med ensamkommande barn genom besvarandet av tre frågeställningar. Den första frågeställningen rör de möjligheter till psykosocialt stöd som finns för ensamkommande barn. Vårt resultat visar att möjligheter finns i form av stöd hos handläggare, personal och skolkurator samt BUPs akutmottagning. Verksamheternas primära syfte är dock inte långsiktigt behandlande stödsamtal, vilket är något som samtliga respondenter anser att många ensamkommande barn är i behov av. Det behövs alltså ytterligare en aktör vars syfte är att arbeta med psykosocialt stöd för dessa barn. Den andra frågeställningen undersöker hur respondenterna ser på begreppet barnets bästa utifrån sitt professionella perspektiv. Samtliga respondenter har uppgett att de arbetar efter bästa förmåga i relation till sin yrkesroll och utbildningsnivå. Respondenterna påtalar samtidigt att tid, resurser och andra omgivningsfaktorer påverkar deras möjligheter att arbeta för barnets bästa. Studiens sista frågeställning berör samverkan mellan de verksamheter som tagit del i studien. Resultatet belyser att samverkan mellan verksamheterna existerar, men att respondenterna önskar en utveckling och transparens i samverkan för att tydliggöra samtligas uppgifter.

Bakgrund: Konstruktioner av ensamkommande barn har undersökts till viss del. Föreställningar om barnen i bland annat medier och policydokument har studerats. Hur barnen konstrueras inom en "vardagskontext", i form av ett öppet diskussionsforum online (Flashback Forum), och hur konstruktioner däri görs trovärdiga, bedöms eftersatt. Syfte: Syftet med föreliggande studie var att identifiera olika inom Flashback Forum förekommande diskurser kring ensamkommande barn, med avseende på deras retoriska organisering. Med diskurs avsågs ett sätt att tala om och förstå världen som konstruerar ett objekt eller företeelse på ett särskilt sätt. Metod: För att besvara syftet användes en diskurspsykologisk ansats vilken fokuserar på hur trovärdighet och sanning skapas i kommunikation. Utifrån en teoretisk modell, innefattande de fyra retoriska teknikerna category entitlement, empirisk repertoar, konsensus och extremfallsformuleringar, undersöktes hur skribenter på forumet skapade sanning och bemötte andras föreställningar om barnen. Resultat: Resultatet visade att ensamkommande barn omges av diskurserna de vuxna, barnen, våldtäktsmännen, de särbehandlade, de sexuellt utsatta samt diskursen om de biologiskt manliga könet. Diskurserna användes parallellt i talen och underbyggde argumenteringar på forumet. Skribenterna använde de studerade retoriska teknikerna för att skapa trovärdighet i uttalanden. Med särskilda uttrycksformer skapades fakta om ensamkommande barn. / Background: Constructions of unaccompanied children have been researched to some extent. Concepts of the children have been studied in media and policy documents amongst others. How the children are constructed within an "everyday context", in form of an open online discussion forum (Flashback Forum), and how the constructions become credible, are regarded as under-researched. Aim: The aim of the present study was to identify different discourses concerning unaccompanied children on the Flashback Forum, with regard to their rhetorical organization. Discourse is meant as a way to talk about and understand the world that constructs an object or phenomenon in a particular way. Method: To answer the aim, a discursive psychological approach was used, which focuses on how credibility and truth are created in communication. Based on a theoretical model, including the four rhetorical techniques category entitlement, empirical repertoire, consensus and extreme case formulations, it was examined how the writers at the forum created truth and responded to others' beliefs about the children. Result: The results showed that unaccompanied children are surrounded by the discourses: the adults, the children, the rapists, the special treated, the sexually vulnerable and the discourse of the biologically male sex. Discourses were used in parallel in the speeches and to back up arguments at the forum. The writers used the studied rhetorical techniques to build credibility in the statements. With specific expression, facts about unaccompanied children were created.

Abstract Titel: Ur elden in i askan. En kvalitativ studie om det sociala nätverkets betydelse för ensamkommande barn Keywords: unaccompanied refugee children, social network, risk and resilience, social work. Authors: Karin Bodå och Leila Silva   The main purpose of this study is to illuminate and describe the importance of having a social network for unaccompanied refugee children in Sweden. Using qualitative interviews this study looks at their possibilities to create a social network in Sweden and how their network helps them to solve problems. Knowledge of this subject is important for social workers, in order to be able to encourage and help unaccompanied refugee children to build a social network. The base for our analysis is attachment theory, coping theory, social network theory, KASAM theory, risk and resilience theory, system theory are used to give deeper insight into experiences of four unaccompanied refugee boys. Important results found that their social networks affected their possibilities to handle problems. They felt that being surrounded by people who supported them made them feel less lonely. Further results showed that they felt limited in creating a social network during their first time in Sweden, mainly because of language difficulties, culture differences and the feeling of not being accepted. Finally we found out that some had negative experiences of social workers. Social worker’s approach affected their wellbeing.

Studiens huvudsyfte är att utforska HVB-personalens känslomässiga påfrestningar i samband med bemötandet av ensamkommande flyktingbarn samt att utforska personalens upplevelser av sin psykosociala arbetsmiljö i relation till interaktion med ungdomarna. Studien är baserad på fenomenologisk ansats, med hjälp av semistrukturerade intervjuer med 10 medarbetare. Resultatet redogör för medarbetarnas upplevelser i samband med bemötandet av ensamkommande flyktingbarn samt medarbetarnas upplevelser av sin psykosociala arbetsmiljö i relation till interaktion med ungdomarna. Enligt resultatet upplevs arbetet med ensamkommande barn som både givande och krävande. Social kompetens upplevs vara den viktigaste kunskapen men även språk- och kulturkompetens betonas. Dessutom lyfts lyhördhet och respekt för andra människor fram som centrala aspekter. Enligt respondenternas utsagor upplevs den psykosociala arbetsmiljön någorlunda stressande. Medarbetarna använder sig av olika copingstategier för att hantera den emotionella påverkan. Studiens slutsats är att arbetet på HVB-hem är psykiskt och emotionellt påfrestande vilket ökar tendensen till psykisk ohälsa. / The purpose of this study was to explore the HVB staff's emotional strain associated with their work. The study is based on a phenomenological approach, using semi-structured interviews of ten employees. According to my results the personnel experienced working with unaccompanied minors as both rewarding and demanding. Social skills are the most important knowledge in this kind of work, but language and cultural competence are also desirable. Sensitivity and respect for other people are highlighted as central issues in this kind of work. The psychosocial environment is perceived as stressful. Workers use various coping strategies to manage their stress. The study concludes that work in the HVB home is mentally and emotionally stressful and strenuous, increasing the risk of mental illness.

Sedan 2004 har en stor ökning skett av ensamkommande barn i Sverige och år 2014 kom över 7000 barn hit. Ett ensamkommande barn är ett barn som kommer utan sina föräldrar eller någon som företräder föräldrarna. Det vanligaste hälsoproblemet hos ensamkommande barn är psykisk ohälsa, på grund av bland annat traumatiska upplevelser i deras liv. Syftet med denna studie är att beskriva vad omgivande aktörer har för uppfattning om ensamkommande barns förutsättningar för god hälsa. Undersökningarna för studien har gjorts med hjälp av åtta kvalitativa enskilda intervjuer. Intervjupersonerna var människor som på något sätt har kontinuerlig kontakt med ensamkommande barn i en mindre kommun i Mellansverige. Intervjuerna analyserades i en manifest innehållsanalys. De etiska forskningsprinciperna samt kvalitetskriteriet tillförlitlighet har beaktats under undersökningens gång. I resultatet framkom att integrering, stöd och engagemang från samhället, skolan och omgivande aktörer upplevdes som förutsättningar för ensamkommande barns hälsa. Flera faktorer ansågs ha påverkan på ensamkommande barns hälsa, exempelvis trauman, utbildning, sociala relationer och möjlighet till fritidsaktiviteter. De omgivande aktörerna upplevde att dessa faktorer även kunde påverka och vara avgörande för varandra. Slutsatserna blev att det finns vissa faktorer som i större utsträckning upplevs påverka ensamkommande barns förutsättningar för hälsa. Trots att de ensamkommande barnen i viss mån anses ha goda förutsättningar finns det flera sätt att förbättra och öka deras möjligheter till god hälsa. / Since 2004, the amount of unaccompanied children in Sweden has increased and 2014 over 7000 children came here. An unaccompanied child is a child who is coming without its parents or someone who can act in their place. The most common health problem among unaccompanied children is mental illness, for instance because of traumatic incidents in their lives. The aim of this study is to describe the involved persons’ opinions about unaccompanied children’s opportunities for good health. The surveys for the study have been conducted by eight qualitative separate interviews. The persons interviewed were people who in some way have continuous contact with unaccompanied children in a smaller district in the middle of Sweden. The interviews were analyzed in a manifest content analysis. The ethic principles for research and trustworthiness have been observed during the study. The result shows that integration, support and engagement from the community, school and persons involved were experienced as conditions for unaccompanied childrens health. Several factors were considered influence unaccompanied children’s health, for example trauma, education, social relations and the possibility of recreational activities. The persons involved considered that these factors also could influence and be crucial for each other. The conclusions were that there are some factors that to a greater extent are experienced to influence unaccompanied children’s opportunities for good health. Even though the unaccompanied children in some degree are considered to have good opportunities, there are several ways of improving and increasing their possibilities for good health.