<p>Denna kvalitativa intervjustudie belyser föräldrars uppfattning av förskolans uppdrag samt deras syn på pedagogens roll och uppdrag. Genom sex stycken intervjuer med föräldrar i förskolan har följande resultat trätt fram. Förskolans uppdrag, enligt respondenterna är att skapa trygghet för barnen samt att vara en plats för social träning. Pedagogens roll menar respondenterna består av att vara inspirerande, att vara en positiv förebild och att ha talang för yrket. Pedagogens uppdrag är enligt respondenterna att se barnet, att kunna möta föräldrarna samt att följa läroplanen. Jag fann tre intressanta aspekter i dessa resultat, nämligen att majoriteten av föräldrarna menar att det i förskolans uppdrag ingår att skapa trygghet, att föräldrar väldigt bestämt menar att följa läroplanen är pedagogens främsta uppdrag, även om ingen av föräldrarna hade direkt kunskap om vad som står i läroplanen och slutligen att det viktigaste i pedagogrollen var att ha talang för yrket, eller som flera av föräldrarna uttryckte sig – att ha ”det”. </p>

Grön Flagg är ett miljöprogram som används inom förskola och skola för hållbar utveckling. Syftet med detta arbete är att ta reda på vad föräldrar har för kunskap samt hur de fått sin kunskap om Grön Flagg, för att se om det går att vidareutveckla kommunikationen mellan förskola och hem för att få till en bättre samverkan. Metodvalet är kvalitiativt där två fokusgrupper med sammanlagt tio föräldrar från olika förskolor diskuterar frågor om Grön Flagg.  Ansatsen är hermenuetisk för att få en större förståelse för det som sker och sägs  i grupperna och för att kunna tolka det.  I resultatet syns att föräldrarna  har en viss medvetenhet om Grön Flagg men att den är inte så detaljerad. Kunskapen de har, har de fått genom förskola och skola via olika möten. Det framkommer också att det behövs mer information från förskolan om Grön Flaggs arbete och att förskolan skulle kunna använda sig av media mer för att synliggöra miljöarbetet. Ansvaret ligger delvis på förskolan att bli bättre på att synliggöra Grön Flagg och delvis på föräldrar då det finns ett egenansvar att ta reda på mer.

Syftet med denna studie var att synliggöra hur man arbetar med flerspråkighet i förskolan. Åtta förskollärare deltog i enskilda semi-strukturerade intervjuer för att synliggöra hur man arbetade med inkludering av flerspråkighet i förskolan. Resultatet visade att det finns en liknande grundsyn hos förskollärare kring hur man arbetar med barns språkutveckling och flerspråkighet, hur man använder sig av olika språkliga verktyg för att inkludera flerspråkighet. Resultatet visar även att föräldrasamverkan är en viktig del och att omgivningen påverkar barnets språkutveckling. Slutsatsen visade på omgivningens betydelse för barnets språkutveckling, samt att samverkan med hemmet kan innebära vissa svårigheter.

Syfte: Studiens syfte var att undersöka hur yrkesarbetande föräldrar med barn i åldrarna 6-10 år upplever sin aktivitetsbalans. Metod: Semistrukturerade intervjuer genomfördes med 14 yrkesarbetande föräldrar. Intervjuerna genomfördes med en deltagare åt gången. De transkriberade intervjuerna analyserades med en kvalitativ innehållsanalys vilken slutligen resulterade i fyra kategorier.   Resultat: Resultatet visade de fyra kategorierna: “Att få livspusslet att gå ihop” som beskriver de svårigheter deltagarna har att få rätt mängd och rätt variation mellan aktiviteterna. “Stressande arbetssituation” beskriver deltagarnas upplevelse av hur deras aktivitetsbalans påverkas av arbetet. “Egna aktiviteter som kraftkälla” beskriver deltagarnas upplevelse av att få tid till egna aktiviteter. Samt “Rekreation ger återhämtning” som beskriver vad deltagarna upplever som återhämtning och hur det påverkar övriga aktiviteter. Slutsats: Slutsatsen är att deltagarna inte upplever aktivitetsbalans i vardagen. Detta beror på att lönearbetet tar en stor del av den vakna tiden och att barnen och deras välbefinnande prioriteras. Deltagarnas upplevelse är att de har balans när vardagen flyter på utan störande moment och aktiviteterna harmonierar samt att vara lugn och ostressad själv.

Bakgrund: Diabetes typ 1 är en kronisk sjukdom.Behandlingen kännetecknas av tre väsentliga delar; kost, motion och insulininjektioner. Diabetes typ 1 behöver hanteras dagligenoch föräldrar är en stor del i sitt barnsbehandling. Syfte: Syftet var att beskriva vilka erfarenheter som föräldrar till barn med diabetes typ 1 har. Metod: Litteraturstudie med kvalitativ ansats. Sju vetenskapliga artiklar som sökts fram i databaserna Cinahl och PsycINFO. Analysen skedde utifrån Evans (2002). Resultat: För många föräldrar så innebär sjukdomenen chock. Känslor av upprördhet, maktlöshet, trötthet och stress uppstår. Föräldrarna uttryckte ett behov av emotionellt stöd från sjukvården vilket skulle hjälpa dem att känna en större trygghet. För flera familjer var det även svårt att få tid till vardagliga saker som exempelvis matlagning. Slutsats: Vården handlar inte enbart om patienter. Lika viktiga är föräldrarna. För sjuksköterskan gäller det att ha kunskapen att bemöta föräldrar med barn som har sjukdomen diabetes typ 1. Den här studien visar på erfarenheter som många föräldrar har. Sjuksköterskan måste ha kunskapen atti rätt situation ge rätt form av stöd.

Bakgrund: I Sverige insjuknar ungefär ett barn om dagen i cancer. När ett barn drabbas av cancer påverkas hela familjen. Föräldrarna upplever en rädsla över bieffekter, behandling samt att förlora sitt barn och diskuterar oftast inte sina upplevelser med vårdpersonalen vilket leder till ökad oro och onödigt lidande. Föräldrarna har ofta en stor roll i barnets möjlighet att finna välbefinnande och det är därför viktigt att tillvarata deras erfarenheter och upplevelser. Syfte: Syftet med studien var att belysa föräldrars upplevelse av att leva med ett cancersjukt barn. Metod: Studien grundades på en kvalitativ metod utifrån fem bloggar. En kvalitativ manifest innehållsanalys utifrån Lundman och Hällgren Graneheims (2012) användes för att finna det centrala i materialet. Resultat: Föräldrars upplevelser av att leva med ett cancersjukt barn innebar en stor emotionell påverkan där oro och rädsla var de främsta fynden. Genom att tillämpa copingstrategier samt leva i nuet kunde föräldrarna bättre hantera vardagen. Sjukhusmiljön frambringade både positiva och negativa känslor hos föräldrarna och en känsla av utsatthet i samband med vårdmiljön framkom. Slutsats: Föräldrars upplevelser bör uppmärksammas och de behöver stöd från vårdpersonalen. Bättre samordning och kommunikation samt en kontaktperson kan vara lämpliga åtgärder för att främja föräldrarnas välbefinnande.

Föräldrar till prematura och sjuka barn går igenom en stor händelse när deras barn vårdas på en neonatalvårdsavdelning. Personalen på neonatalvårdsavdelning är ansvariga för att stötta föräldrarna att hantera situationen samt involvera föräldrarna i barnets vård. Föräldrar som blir delaktiga i vården känner sig mer säkra i föräldrarollen och kan förstå barnets beteende bättre. Syftet med detta arbete var att belysa föräldrars upplevelser av familjecentrerad vård på neonatalvårdsavdelning och hur denna vårdform inverkar på föräldrars anknytning till sitt prematura barn. Studien genomfördes som en litteraturöversikt där 16 artiklar, publicerade mellan 2000 och 2015, ligger till grund för resultatet. Sökningar genomfördes i bibliografiska databaserna CINAHL, PubMed, SwedMed+ och Science direkt. Både kvantitativa och kvalitativa artiklar inkluderades i resultatet. Resultatet visar att föräldrar upplevde både positiva och negativa känslor i relation till personal, vårdmiljö, information och vägledning på neonatalvårdsavdelning. Dessa känslor var beroende av olika faktorer exempelvis hur samspelet mellan föräldrar och personal fungerade. Det framkom att föräldrars delaktighet i barnets vård hade en stor inverkan på deras anknytning till sitt barn. För föräldrarna var det viktigt att ha närhet och kroppskontakt med barnet redan från födseln. Slutsatser: Det framkommer i resultatet att föräldrarna beskrev att det viktigaste för en familjecentreradvård var personalens medverkan. Med personalens kunskap, tydlig och anpassad information kunde föräldrarna känna sig delaktighet i barnets vård. Att få vara hud mot hud med sitt barn var avgörande för att knyta an till sitt barn.

ABSTRAKT Titel: Föräldrars erfarenheter av att leva med ett barn som har typ 1 diabetes Bakgrund: Typ 1 diabetes är en sjukdom som främst barn och unga får, som kräver livslång behandling. För barnens föräldrar innebär detta en omställning i det dagliga livet och i deras föräldraskap. Föräldrarna kan ha behov av stöttning från sjuksköterskan och diabetesteamet. Syfte: Att belysa föräldrars erfarenheter av att leva med ett barn som har typ 1 diabetes. Metod: En litteraturstudie är genomförd. Databassökning genomfördes i CINAHL, SCOPUS och PubMed. Resultaten från åtta kvalitativa studier granskades, analyserades och sammanställdes. Resultat: Resultatet sammanställdes i tre kategorier: Att bli en förälder till ett barn med typ 1 diabetes, att ställas inför utmaningar i vardagen och att få/inte få stöd från omgivningen. Konklusion: Föräldrar till ett barn med typ 1 diabetes kan uppleva att deras roll som förälder förändras efter att barnet fått sin diagnos. Familjecentrerad omvårdnad innefattar föräldradeltagande, vilket genom lyhördhet av sjuksköterskan kan stärka föräldrarnas förmåga att utföra omsorg för sina barn med typ 1 diabetes. / ABSTRACT Title: Parents' experiences of living with a child with type 1 diabetes Background: Type 1 diabetes is a disease that mainly affects children and adolescents, it requires a lifelong treatment. This means a change in daily life and in the parenthood for the parents. The parents may have a need for support from the nurse and the diabetes team. Aim: To illuminate parents' experiences of living with a child with type 1 diabetes. Method: A literature study was conducted. Database search was performed in CINAHL, SCOPUS and PubMed. The results of eight qualitative studies were reviewed, analyzed and compiled. Result: The result was compiled into three categories: Becoming a parent to a child with type 1 diabetes, facing challenges in everyday life and to receive/not receive support from the environment. Conclusion: Parents of a child with type 1 diabetes may experience a change in their role as a parent after the child has received the diagnosis. Family-focused care includes parental involvement which can, if the nurse if being responsive, enchance their ability to perform care of their child with type 1 diabetes.

Background: Reduction of a fracture in the forearm can be performed with nitrous oxide to avoid surgery. It can be a both painful and unpleasant procedure for the child. The presence and support of the childs’ parent is significant in painful procedures. Aim: The aim of the study was to describe childrens’ and their parents' experiences of fracture reduction in the fore arm within a time interval of 14 days after the procedure.  Method: A descriptive qualitative interview study with semi structured questions was used. Five children between 9 and 13 years old, and five parents took part in the study. The data was analysed with qualitative content analysis.  Results: Fracture reduction of the forearm with nitrous oxide was experienced in different ways. The pain was described variously, and the children felt fear before the procedure. Waiting for fracture reduction one day after the injury caused anxiety. The effect of nitrous oxide was also experienced differently. When the fracture was manipulated, pain was experienced shortly. According to parents, nitrous oxide was a good pain-relieving method, to avoid surgery. After the procedure both parents and children felt relieved. The children needed pharmacological pain relief afterwards. The information to the parents about pain relief at home was varied. Within a period of two weeks, none of the children had any further pain and they said they could repeat the procedure. Parents considered repeating the procedure for their child, but with more pain relief.  Conclusion: A fracture in the forearm is painful. Waiting for the reduction is scary and makes the child worried. During the procedure the child will experience pain. Afterwards the child and parent feel relieved. Information is needed throughout the process.

Under de senaste åren har många människor sökt asyl i Sverige, många av dem barn i skolåldern. Barn som anländer till Sverige efter ordinarie skolstart fullföljer i lägre utsträckning gymnasieutbildning och får därmed sämre förutsättningar på arbetsmarknaden. Barns skolgång är ett gemensamt ansvar mellan skola och föräldrar och som specialpedagoger förväntas vi identifiera de behov som finns och samverka med professionella och föräldrar. All samverkan bygger på relationer och genuina möten där det råder ömsesidigt intresse och förståelse  för varandra. Syftet med studien har varit att analysera nyanlända föräldrars berättelser om mötet med svensk skola utifrån möte, förväntningar och samverkan. Sju kvalitativa intervjuer med sammanlagt nio föräldrar ligger till grund för studien och resultatet har analyserats utifrån tidigare forskning ur ett interaktionistiskt och interkulturellt perspektiv. Nyanlända föräldrar berättar att de i mötet med skolan känner att skolan lyssnar på dem och frågar om barnen samt att det finns en ömsesidig respekt. Frågor från skolans sida berör främst kunskaps- och fostransuppdraget medan frågor om familjens kulturella bakgrund är ovanliga. Varje möte är en del av en process som leder till integrering, ju mer erfarenhet föräldrar har av möte med svensk skola, desto större delaktighet visar de på. Föräldrarnas förväntningar på skolan handlar om att barnen ska ges möjligheter till en bra utbildning som i sin tur leder till ett bra liv. Föräldrar förväntar sig också att skolan visar ett tydligt ledarskap och motiverar och stöttar barnen i deras kunskapsinhämtning. Föräldrar uttrycker förväntningarna olika beroende på språklig kompetens, egen utbildning och var i integrationsprocessen de befinner sig. Ur den aspekten är det viktigt att inte se nyanlända som en homogen grupp. Föräldrarna i studien har höga förväntningar på sina barn och förväntar sig att skolan ska ha detsamma. De framstår som intresserade och uttrycker en vilja att ta ansvar för sina barns inlärning, men i det fall hemmet på grund av språksvårigheter eller analfabetism inte räcker till finns en förväntan om att skolan ska verka kompenserande. Kunskap om skolan, läxor och läroböcker ses som redskap i arbetet med att stötta barnen. Den samverkan föräldrarna beskriver är främst utvecklingssamtal och skriftlig information, via lappar och mail, former som de ställer sig positiva till. Deras berättelser visar på att samverkansbegreppet är oklart och att skolans fokus för samverkan ligger på delaktighet före interaktion. Samarbetet med skolan ses av föräldrarna som viktig och de efterfrågar i viss mån mer. Resultatet visar på skolan som en möjlighetsstruktur där bemötandet får betydelse för huruvida föräldrar känner sig delaktiga i skolan och det svenska samhället. Studien har lett oss fram till att se interkulturellt förhållningsätt som ett möjligt och verkningsfullt redskap för en inkluderande pedagogik. En reflektion som ständigt varit närvarande i arbetet är huruvida föräldrarnas upplevelser är beroende av etnicitet och kultur eller delas av svenska föräldrar.