De flesta föräldrar som var rökare och hade små barn i hemmet var medvetna om att de utsatte sina barn för passiv rökning. Tidigare forskning visade på att det också fanns föräldrar som inte hade kunskaper om hur passiv rökning kunde påverka sitt barns hälsa och sin egen hälsa. Syftet var att beskriva föräldrar med barn 0-5 års motivation för att sluta röka.  Metoden var systematisk litteraturstudie utifrån kvalitativa artiklar för att få en djupare förståelse. De 13 kvalitativa artiklarna analyserades enligt Meta-etnografisk metod. Resultatartiklarna visade att det finns motivationsfaktorer och hinder att forcera på vägen mot ett rökfritt hem och presenterades i följande teman:  Barnets hälsa, förebild som förälder rökfri miljö, stöd från primärvården.Slutsatsen är att det som motiverar föräldrarna till att sluta röka är omsorg om barnets hälsa, att vara en förebild som förälder och att skapa en rökfri miljö och att få stöd från primärvården. Mer forskning behövs i ämnesområdet för att beskriva hur distriktssköterskan kan hjälpa föräldrar och barn i åldrarna 0-5 år till en rökfri vardag. / Parents´ that smoke and had small children in their home are concerned about the fact that they exposed their children to passive smoking. Previous research has found that parents´ that did not have any knowledge about passive smoking and how this could impact their own and children´s health. The aim of the current study is to describe the motivation of parents with children 0-5 years old wanting to quit smoking. The method used was a meta-analysis from thirteen qualitative articles. The result revealed that there is motivational factors and obstacles to focus on when improving a non-smoking home. This were presented into following themes:  Children´s health, parents as role model, non-smoking environment and support from primary care . To conclude: the motivations behind the parents´ choice to stop smoking is because of the increased awareness of their child´s health, being a good role model as a parent, build a smoke-free environment by receiving support from primary care. Although more research is needed to describe how the district nurse can support parents and small children between age 0-5 years old for a better everyday life.

No description available.

Behovet av att erhålla information är stort för den nyblivna föräldern. Som distriktsköterska är det viktigt vara uppdaterad och kunna ge den information som föräldern har behov av. Detta kan vara en svårighet i ett samhälle där utvecklingen går fort framåt. Genom att vara medveten om vilka informationskällor som den nyblivna föräldern använder sig av kan distriktsköterskan hänvisa till informationskällor med hög kvalité och som grundar sig i evidensbaserad forskning. Syftet med studien var att beskriva var nyblivna föräldrar söker information om sitt barns hälsa samt hur den informationen upplevdes. Syftet uppnåddes genom en kvantitativ enkätstudie. Studien innefattade 21 deltagande föräldrar. Enkäten delades ut via föräldragrupper kopplade till tre olika barnavårdscentraler (BVC). Frekvensen på informationssökningen hos nyblivna föräldrar var hög och de allra flesta sökte information flera gånger varje månad. Det vanligaste barnhälsorelaterade ämnet som föräldrarna sökte information om var barns utveckling. De informationskällor som används mest frekvent var internetsidor kopplade till vården, BVC, familj och vänner. Internetsidor vårdrelaterade och icke vårdrelaterade användes av de flesta föräldrar, men det fanns en skillnad av vilka sidor som användes mellan förstagångsföräldrar och föräldrar som hade barn tidigare. Här har distriktsköterskan ett stort ansvar att leda föräldrarna till internetsidor som är evidensbaserade och guida dem till att själva kunna söka information om sitt barns hälsa vid behov. Ett sätt att utveckla vården och möta framtidens behov samt arbeta för en hållbarutveckling kan vara att använda tekniska lösningar i form av BVC applikationer och på detta vis även kunna inkludera båda föräldrarna i barnets hälsa och utveckling.

Introduction:Among children and parents, the word surgery alone can be experienced as daunting. It may arouse feelings of anxiety, anxiety, anxiety and fear. The worries and anxieties can be reduced if parents and children are allowed to participate in the preoperative preparation. Purpose: The objective was to describe parents' experiences in connection with their child´s surgery and anesthesia. Method: The method was a systematic literature review. The data bases PsycINFO and Cinahl were used to retrieve articles based on parents´experiences and perceptions of their children´s surgery and anesthesia. The final number of articles included was 14 and the study design was both qualitative (n=6) and quantitative (n=8). Results: The results showed that information about the child's surgery and anesthesia could have a calming effect on the parents. It was very important that parents understood and could absorbed the information given. The hardest parts for the parents´ was the child´s anesthesia and that they had to leave the child behind in the operating room. Conclusion and clinicalimplications: Parents whose children are undergoing surgical care have a very great need for information about what will happen to their child. They should be treated in a professional manner as this can have significant impact on how they experience the care given, thus this is important to acknowledge in clinical care.

<p>Föräldrar till barn med funktionsnedsättningar upplever ofta ett föräldraskap till bredden fyllt av utmaningar och prövningar. Skolans syn på barnet och dess svårigheter blir mycket betydelsefull för dessa familjer. Skolmiljön och vikten av de pedagogiska metoderna förbises ibland helt, istället förklaras problemen med egenskaper hos barnet eller situationen i hemmet. Hur skolan bemöter dessa familjer kan bli avgörande då dessa föräldrar ofta är mer beroende av samarbete än andra familjer. I sin förlängning kan detta få stora konsekvenser för barnets framtid och livskvalité. Empati, kunskap och samarbete är i detta sammanhang nyckelbegrepp.</p><p>Jag har samtalat med två mammor som har barn med svårigheter inom autismspektrat. De har låtit mig ta del av deras tankar och erfarenheter i mötet med skolan. Frustrationen de känner när ingen lyssnar är uppenbar i deras berättelser. De upplever att de inte blir bekräftade som kompetenta föräldrar. Ljusglimtar är de pedagoger som visar respekt och förståelse för deras utmaningar. I berättelserna blir det tydligt att skolan alltför sällan använder föräldrarnas erfarenheter när det uppstår svårigheter runt barnet. Föräldrarna upplever att skolan har tolkningsföreträde och föräldrarna betraktas ofta som besvärliga när de kommer med egna idéer och förslag.</p><p>Med kunskap om barnets funktionsnedsättning samt en vilja hos pedagogen att se föräldern som en tillgång, en expert på sitt barn, möjliggörs ett äkta möte mellan två likvärdiga parter. Detta möte kännetecknas av nyfikenhet och respekt för varandras verkligheter.</p>

<p>Arbetslöshet och/eller långtidssjukskrivning hos föräldrar är en vanlig situation för många tonåringar. Påverkar det deras framtidstro? En deskriptiv studie av ca 6 500 tonåringar i Uppsala Län genomfördes i syfte att se huruvida deras framtidstro samvarierade med föräldrarnas arbetssituation. Kontrollfrågor gällande depression, dialog med föräldrar, välmående samt nöjdhet med livet analyserades likaså. Sambandet mellan föräldrars arbetssituation och tonåringens framtidssyn var inte signifikant. Resultatet för föräldrars arbetssituation i förhållande till depression var dock signifikant. Sambanden mellan framtidstro och dialog med föräldrar, välmående respektive nöjdhet med livet var starkt signifikanta. Resultaten är i linje med tidigare forskning. Det betonas att ytterligare forskning behövs gällande tonåringars uppväxt i familjer där arbetslöshet och långtidssjukrivning finns.</p>

<p>Många av dagens svenska skolor genomsyras av mångfald och mångkultur. Det är av stort intresse att ta reda på hur föräldrasamverkan kommer till uttryck i en sådan miljö, och detta ur såväl lärares som (svenska och utländska) föräldrars perspektiv. Syftet har varit att undersöka om samarbetet skiljer sig åt med anledning av föräldrarnas bakgrund och härkomst, och hur man kan förändra och utveckla samarbetet så att resultatet förbättras. Undersökningen har genomförts genom intervjuer med lärare och med föräldrar av olika bakgrund. Skolorna som ingick i undersökningen är två kommunala skolor som har elever med varierande bakgrund. Resultatet presenteras utifrån intervjuerna med ovan nämnda grupper. Det visar sig att föräldrasamverkan praktiseras på olika sätt, främst genom dagliga kontakter och strukturerade möten. Både lärare och föräldrar uppfattar att föräldrasamverkan är betydelsefull för barnens framgång i skolan, men förväntningarna hos de båda grupperna skiljer sig en del. Det visar sig också att föräldrar med utländsk bakgrund ibland saknar relevant kunskap om det svenska skolsystemet och därför känner sig osäkra i sin föräldraroll. Det är därför av stor vikt att skolan satsar på att ge sådana föräldrar kunskap och förståelse för det svenska skolsystemet, för att skolorna ska kunna lyckas bättre med sina mångkulturella elever och för att stödja läraren i sitt professionella uppdrag. Denna satsning behövs även för att få fler föräldrar att intressera sig för skolverksamhet, och därmed bidra med de resurser som man besitter som förälder.</p>

<p>Syftet med studien var att undersöka hur lärare i en medelstor svensk kommun upplever kontakten med invandrarföräldrar, vilka svårigheter som finns och hur man kan underlätta kontakten. Fem lärare deltog och undersökningen genomfördes med hjälp av semi-strukturerade intervjuer som spelades in på band och transkriberades. Resultatet visade att lärarna upplever kontakten som både positiv och negativ. Språkskillnaderna upplevdes som ett av de största hindren för en god kontakt då lärarna menade att det lätt blev missförstånd. Lärarna menade att kulturella skillnader är intressanta men ibland svåra att förstå. Genom att få tillgång till språkkunnig personal skulle kontakten kunna underlättas. Antingen kan detta ske med hjälp av språkliga kontaktmän och/eller fler hemspråkslärare i den dagliga undervisningen.</p>

<p>Enligt styrdokumenten är det pedagogens ansvar att se till att eleverna, som individer, ska nå de nationella målen. De som känner barnen bäst är elevernas föräldrar och ett samarbete mellan hem och skola är en förutsättning för att eleverna ska kunna nå målen. Huvudsyftet med IUP (Individuella Utvecklings Planen) är att förbättra detta samarbete och att pedagog, föräldrar och eleven tillsammans gör upp en plan över elevens skolutveckling. Syftet med det här examensarbetet är att undersöka hur pedagogerna och föräldrarna upplever detta samarbetet samt hur samarbetet kring IUP ser ut på en F-5 skola. Eftersom vi ville ha en djupgående undersökning har vi valt att använda oss av en kvalitativ forskningsstrategi där vi använde semistrukturerade intervjuer och deltagande observationer som forskningsmetoder. Vi intervjuade sex stycken pedagoger och sex stycken föräldrar samt utförde två deltagande observationer under två utvecklingssamtal där de använde IUP som grund. Vi kunde tydligt urskilja ett gemensamt mönster i respondenternas svar och i den tidigare forskningen, som vi använde till att kategorisera resultatet och resultatanalysen med. Vår undersökning visade att både pedagoger och föräldrar upplevde samarbete som en självklarhet men att det var svårt att praktisera detta samarbete i verkligheten. Alla ville ha en öppen och regelbunden kommunikation men det visade sig att både pedagogerna och föräldrarna ansåg att tiden inte räcker till för ett djupare samarbete. Flera av respondenterna tog upp förslaget med att använda Internet som ett verktyg för ett bättre och mer regelbundet samarbete. I det stora hela blir slutsatsen positiv och de flesta upplevde att samarbetet fungerade bra samt att IUP har varit ett bra redskap för att utveckla samarbetet mellan hem och skola.</p>

<p><strong>Bakgrund: </strong>Allvarligt sjuka barn behöver stöd från sin familj och de har rätt att ha anhöriga nära. Det är sjuksköterskans uppgift att involvera familjen och att vårda barn med familj som en helhet. <strong>Syfte: </strong>Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda allvarligt sjuka barn och deras familjer. <strong>Metod:</strong> Innehållsanalys utfördes på elva vetenskapliga artiklar som hittades i databaserna Cinahl och PubMed samt genom manuell sökning. Vetenskaplig bedömning genomfördes på alla resultatartiklar. <strong>Resultat: </strong>Att föräldrar deltog i barnets omvårdnad ansågs vara väsentligt för hela familjens välbefinnande. En positiv inställning till familjens delaktighet i vården kunde leda till ett gott samarbete mellan sjuksköterska och familj vilket resulterade i bästa möjliga vård för barnen. Sjuksköterskorna ansåg att föräldrarna behövde uppmuntras till att vara mer aktiva i omvårdnaden och de ville utveckla ett förhållande med familjen baserat på ömsesidig tillit. <strong>Diskussion: </strong>Att arbeta med allvarligt sjuka barn kan vara känslomässigt påfrestande och stressfyllt. Därför behöver sjuksköterskor stöd av både organisation och kollegor för att kunna erbjuda god omvårdnad.  <strong>Slutsatser: </strong>Sjuksköterskor behöver utbildning inom kommunikation för att på ett bra sätt kunna tillgodose familjens behov. Det är även av betydelse att sjuksköterskor värnar om den egna arbetsmiljön för att kunna utföra ett tillfredsställande arbete.<strong><em></em></strong></p>