År 2005 vårdades strax över 130.000 barn på sjukhus i Sverige. Föräldrar till barnen ställs inför svåra situationer och behöver hjälp och stöd. Arbetets syfte var att belysa föräldrars upplevelser när deras barn läggs in och vårdas på sjukhus. Studien var en litteraturöversikt och artiklar analyserades med hjälp av innehållsanalys. I resultatet redovisas tre teman: kommunikation som hörnsten i vården; föräldramedverkan i vården; känslomässiga reaktioner under vårdtiden. Kommunikation och information mellan föräldrar och sjuksköterska ansågs ha stor betydelse för föräldrarna, de var också positiva till medverkan i vården. Känslomässiga reaktioner var vanliga och inkluderade oro, saknad och/eller tillit. Föräldrar ville medverka i vården och det kunde vara avgörande hur bra kommunikationen och informationsutbytet fungerade mellan föräldrarna och sjuksköterskan. Även barnen själva ville att föräldrarna skulle vara närvarande och medverka i vården. Slutsatser som dragits var bland annat att sjuksköterskan spelar en viktig roll, inte bara för barnet utan även för föräldrarna, för att lugna oroliga föräldrar.

Alla elevers förutsättningar och behov är olika. Skolan står därför inför ett stort problem: Hur ska man kunna bedriva en undervisning som tar hänsyn till elevens individuella behov? Vetenskapen säger att kunskapsutveckling bäst sker vid en nivå som ligger strax över elevens egen förmåga. För att kunna utnyttja denna insikt krävs en tydligare individanpassad undervisning med en reflekterande dialog. I mitt projekt med att ge elever kognitivt stöd i sin läsutveckling har jag försökt bygga upp en trepartsrelation, lärare-elev-förälder. Att ge föräldrarna möjlighet att mer konkret delta i barnets utvecklings- och inlärningsprocess kan få betydande effekter på många plan. Barnets skolarbete blir tydligare uppmärksammat hemma och föräldraengagemanget växer. För att kunna genomföra denna aktion behövs en kartläggning av de problem som förekommer och vilka åtgärder till förändring som är möjliga att vidta. Att inta ett reflekterande förhållningssätt i den förberedande planeringen av åtgärder samt under den tid aktionen pågår är nödvändigt. För att synliggöra de mekanismer som haft en gynnsam verkan, använde jag följande metoder: enkätundersökning, styrda intervjuer, resonerande samtal, läsförståelsetester och inte minst en egen reflekterande dokumentation.

Många av dagens svenska skolor genomsyras av mångfald och mångkultur. Det är av stort intresse att ta reda på hur föräldrasamverkan kommer till uttryck i en sådan miljö, och detta ur såväl lärares som (svenska och utländska) föräldrars perspektiv. Syftet har varit att undersöka om samarbetet skiljer sig åt med anledning av föräldrarnas bakgrund och härkomst, och hur man kan förändra och utveckla samarbetet så att resultatet förbättras. Undersökningen har genomförts genom intervjuer med lärare och med föräldrar av olika bakgrund. Skolorna som ingick i undersökningen är två kommunala skolor som har elever med varierande bakgrund. Resultatet presenteras utifrån intervjuerna med ovan nämnda grupper. Det visar sig att föräldrasamverkan praktiseras på olika sätt, främst genom dagliga kontakter och strukturerade möten. Både lärare och föräldrar uppfattar att föräldrasamverkan är betydelsefull för barnens framgång i skolan, men förväntningarna hos de båda grupperna skiljer sig en del. Det visar sig också att föräldrar med utländsk bakgrund ibland saknar relevant kunskap om det svenska skolsystemet och därför känner sig osäkra i sin föräldraroll. Det är därför av stor vikt att skolan satsar på att ge sådana föräldrar kunskap och förståelse för det svenska skolsystemet, för att skolorna ska kunna lyckas bättre med sina mångkulturella elever och för att stödja läraren i sitt professionella uppdrag. Denna satsning behövs även för att få fler föräldrar att intressera sig för skolverksamhet, och därmed bidra med de resurser som man besitter som förälder.

Bakgrund. Plötslig spädbarnsdöd definieras som när ett barn under ett år plötsligt och oförklarligt dör utan att dödsorsak går att fastställa. Det är den största dödsorsaken bland barn mellan en månad och ett år i utvecklade länder. Sjuksköterskan bör vara välinformerad om vetenskaplig forskning inom ämnet, och arbeta aktivt för att föra denna kunskap vidare till föräldrar. Syfte. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa sjuksköterskans roll och föräldrars följsamhet gällande information om plötslig spädbarnsdöd. Metod. En litteratursökning gjordes. Sökorden som användes var nursing, sudden infant death syndrome, parents, risk factors, information och compliance. En innehållsanalys gjordes av 15 artiklar som ingick i studien. Resultat. Sjuksköterskor och föräldrar var överlag medvetna om plötslig spädbarnsdöd och förebyggande åtgärder, men det sågs en stor variation av hur aktuella rekommendationer följdes. Sjuksköterskor som jobbat länge och flerbarnsföräldrar var minst mottagliga för information. Diskussion. Sjuksköterskor i kontakt med nyblivna föräldrar bör vara väl insatta i hur de på ett pedagogiskt sätt förmedlar information, då dessa har ett stort ansvar i att påverka föräldrars beteende. Sjuksköterskan ska även själv följa rådande rekommendationer, då detta i stor utsträckning påverkar föräldrarna. Slutsats. Forskningen om plötslig spädbarnsdöd har de senaste 15 åren gått snabbt framåt. Rent medicinskt har stora framsteg gjorts, men forskning om hur information ska spridas för att nå fram och påverka föräldrar utgör en betydligt mindre del av ämnet som helhet. Gällande den delen behövs mer och vidare forskning i framtiden.

Bakgrund: När ett barn drabbas av en livshotande sjukdom innebär det en stor påfrestning för familjen som påverkas på många olika sätt. Ett barns död innebär en speciell sorg, en livslång förlust för de efterlevande familjemedlemmarna. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva föräldrars upplevelser och erfarenheter med att ha barn som vårdas palliativt. Metod: Metoden som användes var en systematisk litteraturstudie där artiklarna söktes i databaserna Pubmed och Cinahl. Artiklarnas resultat som svarade mot syftet sammanställdes och analyserades med innehållsanalys. Totalt inkluderades 13 artiklar i studien. Resultat: I resultatet framkom sex huvudkategorier; att få ett svårt besked, kampen att bibehålla ett familjeliv, betydelsen av goda relationer till vårdpersonal, upplevelser av hinder i relationen till vårdpersonal, att sträva efter att kunna hantera sin livssituation och betydelsen av ett bra avslut. Konklusion: Ett första steg till att förbättra omhändertagandet av föräldrarna och göra föräldrarnas möten med vården så bra som möjligt är att vårdpersonal har kunskaper om hur föräldrar kan uppleva sin situation. Det är av stor betydelse att föräldrarna blir bekräftade i sitt lidande och att de ges stöd i sökandet efter mening.

Bakgrund: Anorexia Nervosa (AN) är en allvarlig sjukdom som påverkar hela familjen. Den sjuke är ofta medveten om att hon skadar hela familjen men är oförmögen att rätta till det. Då orsaken till AN är okänd finns heller ingen konsensus om vilken behandling som är den rätta, men flertalet forskare anser att familjen har stor betydelse i behandlingen. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa föräldrars upplevelser av att ha ett barn med AN. Metoden* var en systematisk litteraturstudie. Litteratursökning gjordes i databaserna, Pubmed, Chinal och PsychInfo. Av funnen litteratur gjordes innehållsanalyser som ledde till 3 teman. Resultatet visade att det var mycket krävande att vara förälder till ett barn med AN samt att behovet av stöd var stort och föräldrar uttryckte bland annat stor besvikelse på hälso- och sjukvårdens bemötande. I brist på stöd och information var det många föräldrar som skuldbelade sig själva för barnets sjukdom. Till slut kretsade hela familjens liv kring sjukdomen och familjens sociala liv inskränks eller till och med upphör. Även syskon påverkades och de påverkade sjukdomen i olika riktningar. Vår slutsats är att föräldrar är i stort behov av information och stöd, vilket de idag upplever vara brist av. Detta är något som både vårdcentraler och sjukhus måste bli bättre på för att främja hälsa för föräldrar med barn med anorexia.

Syftet med vår studie är att belysa hur föräldrar till barn med beteendeproblem, uppfattar samtalet vid möten med skolan. Vi har intervjuat fem föräldrar med lång erfarenhet av samtal med skolan. Analysen av intervjusvaren har vi gjort utifrån Pierre Bourdieus begrepp ”kapital”, ”habitus” och ”det sociala rummet”. Resultatet av vår studie visar att föräldrarna vill vara delaktiga i sina barns skolsituation och beteendeutveckling. De vill också att skolans representanter bemöter dem med respekt och är lyhörda inför deras idéer och synpunkter. Föräldrarnas möjlighet till delaktighet i skolarbetet, ser dock ut att vara beroende av vilka förutsättningar föräldrarna har att uttrycka sig och om de kan eller vågar ställa krav på skolan.

Enligt styrdokumenten är det pedagogens ansvar att se till att eleverna, som individer, ska nå de nationella målen. De som känner barnen bäst är elevernas föräldrar och ett samarbete mellan hem och skola är en förutsättning för att eleverna ska kunna nå målen. Huvudsyftet med IUP (Individuella Utvecklings Planen) är att förbättra detta samarbete och att pedagog, föräldrar och eleven tillsammans gör upp en plan över elevens skolutveckling. Syftet med det här examensarbetet är att undersöka hur pedagogerna och föräldrarna upplever detta samarbetet samt hur samarbetet kring IUP ser ut på en F-5 skola. Eftersom vi ville ha en djupgående undersökning har vi valt att använda oss av en kvalitativ forskningsstrategi där vi använde semistrukturerade intervjuer och deltagande observationer som forskningsmetoder. Vi intervjuade sex stycken pedagoger och sex stycken föräldrar samt utförde två deltagande observationer under två utvecklingssamtal där de använde IUP som grund. Vi kunde tydligt urskilja ett gemensamt mönster i respondenternas svar och i den tidigare forskningen, som vi använde till att kategorisera resultatet och resultatanalysen med. Vår undersökning visade att både pedagoger och föräldrar upplevde samarbete som en självklarhet men att det var svårt att praktisera detta samarbete i verkligheten. Alla ville ha en öppen och regelbunden kommunikation men det visade sig att både pedagogerna och föräldrarna ansåg att tiden inte räcker till för ett djupare samarbete. Flera av respondenterna tog upp förslaget med att använda Internet som ett verktyg för ett bättre och mer regelbundet samarbete. I det stora hela blir slutsatsen positiv och de flesta upplevde att samarbetet fungerade bra samt att IUP har varit ett bra redskap för att utveckla samarbetet mellan hem och skola.

Föräldrar till barn med funktionsnedsättningar upplever ofta ett föräldraskap till bredden fyllt av utmaningar och prövningar. Skolans syn på barnet och dess svårigheter blir mycket betydelsefull för dessa familjer. Skolmiljön och vikten av de pedagogiska metoderna förbises ibland helt, istället förklaras problemen med egenskaper hos barnet eller situationen i hemmet. Hur skolan bemöter dessa familjer kan bli avgörande då dessa föräldrar ofta är mer beroende av samarbete än andra familjer. I sin förlängning kan detta få stora konsekvenser för barnets framtid och livskvalité. Empati, kunskap och samarbete är i detta sammanhang nyckelbegrepp. Jag har samtalat med två mammor som har barn med svårigheter inom autismspektrat. De har låtit mig ta del av deras tankar och erfarenheter i mötet med skolan. Frustrationen de känner när ingen lyssnar är uppenbar i deras berättelser. De upplever att de inte blir bekräftade som kompetenta föräldrar. Ljusglimtar är de pedagoger som visar respekt och förståelse för deras utmaningar. I berättelserna blir det tydligt att skolan alltför sällan använder föräldrarnas erfarenheter när det uppstår svårigheter runt barnet. Föräldrarna upplever att skolan har tolkningsföreträde och föräldrarna betraktas ofta som besvärliga när de kommer med egna idéer och förslag. Med kunskap om barnets funktionsnedsättning samt en vilja hos pedagogen att se föräldern som en tillgång, en expert på sitt barn, möjliggörs ett äkta möte mellan två likvärdiga parter. Detta möte kännetecknas av nyfikenhet och respekt för varandras verkligheter.

Bakgrund: Forskning kring hur föräldrar upplevde sitt barns omvårdnad i samband med operation har visat att föräldrar förväntade sig mer stöd från sjukvårdspersonalen än vad de fick, men att personalen var omedveten om detta. Föräldrarna kände sig osäkra på sin roll i omvårdnadsarbetet och de kände att deras auktoritet var hotad. Syfte: Syftet var att beskriva föräldrars upplevelser av deras barns omvårdnad på sjukhus i samband med operation och speciellt vid postoperativ smärta. Metod: En litteraturstudie baserades på åtta vetenskapliga artiklar. Resultat: Analys av artiklarna resulterade i fyra huvudkategorier: ”Upplevelser av sjukhusmiljön”, ”Upplevelser av rollen som förälder”, ”Upplevelser av personalens bemötande” och ”Upplevelser av barnets postoperativa omvårdnad”. Det som framkom under studiens gång var framför allt att föräldrarna upplevde sjukhusvistelsen som påfrestande, både fysiskt och psykiskt. Den bristfälliga kommunikationen mellan föräldrarna och vårdpersonalen var den mest framträdande upplevelsen. Slutsats: Mer forskning behövs ur anhörigperspektivet för att ge en inblick i hur föräldrar upplever sitt barns omvårdnad på sjukhus. Mer fokus behöver läggas på kommunikation under utbildningen inom vårdyrken. På så sätt kan föräldrarnas situation kunna förbättras i framtiden.