Bakgrund: Typ 1 diabetes är en sjukdom som mer än 500 000 barn och unga under 17 år lever med och kräver livslång behandling. För barnens föräldrar innebär detta en omställning i det dagliga livet och i deras föräldraskap. Föräldrarna kan ha behov av stöttning från vårdpersonal. Syfte: Att beskriva föräldrars upplevelse av att ha ett barn med typ 1 diabetes. Metod: Kvalitativ manifest innehållsanalys användes som analysmetod och 12 vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats ingick i resultatet. Analysen resulterade i fem slutgiltiga kategorier. Resultat: Föräldrar till ett barn med typ 1 diabetes kan uppleva att diagnosen förändrar livet. Vardagen styrs av kontroll och planering vilket leder till många känslor som är svåra att hantera. Föräldrarna behöver tillgänglighet från vårdpersonal och andra för att känna trygghet och för att kunna hantera livet med ett barn med diabetes typ 1. Slutsatser: För att sjuksköterskan ska kunna ge en god omvårdnad är det av betydelse att hen kan relatera till både patienter och anhöriga. Sjukvården har en viktig roll att genom stor tillgänglighet och uppbackning vara ett stöd och därmed vara en trygghet för familjerna i vardagen. Denna studies resultat kan ge en ökad förståelse för föräldrars upplevelse av att ha barn med diabetes typ 1. Det behövs mer kunskap inom området för att sjuksköterskor ska kunna bemöta och stötta familjerna vilket kan leda till förbättrad omvårdnad.

Bakgrund: Tidigare forskning beskriver att föräldrar till barn med diabetes typ 1 känner känslor som hjälplöshet, stress och ett stort ansvar över att vårda sitt barn. Vardagen blir förändrad och föräldrarna upplever minskad flexibilitet och spontanitet i relation till barnets diabetes. Syftet: Syfte är att beskriva hur sjuksköterskan kan vägleda och stödja föräldrar utifrån deras upplevelser av att ha barn med diabetes typ 1. Metod: Studien är en litteraturöversikt, vilket innebär att data samlats genom att söka och granska tidigare forskning. Resultat: Resultatet visar på att föräldrar till barn med diabetes typ 1 är i behov av stöd, speciellt under den första tiden efter barnets diagnos. Studien presenterar stöd och behandlingsalternativ som har visat sig ha en positiv effekt hos föräldrarna angående stress och oro. Föräldrar som fått stöd under den första tiden när barnet fått sin diagnos har en visat sig ha en större chans att ta hand om sitt barn och sig själva utan att drabbas av stressproblematik och ökad flexibilitet i vardagen.

Bakgrund: Allt fler individer med intellektuella funktionsnedsättningar väljer att bli föräldrar, hur de tillgodogör sig sin föräldraroll varierar från förälder till förälder. Syfte: Studiens syfte var att undersöka hur forskningslitteraturen beskriver föräldrar med intellektuell funktionsnedsättning i termer av föräldraförmåga, stöd och risker för barnet. Studien granskar forskningslitteraturen utifrån tre frågeställningar. Metod: Den metod som användes i studien var en litteraturöversikt, 32 primärstudier granskades. Studiens resultat granskades ur en anknytningsteoretisk aspekt samt ett empowerment perspektiv med en socialkonstruktionistisk vetenskaplig positionering. Resultat: Studiens resultat visade att föräldrar med intellektuella funktionsnedsättningar har en bristande föräldraförmåga. Det leder till att deras barn i större utsträckning utsättas för olika risker som kan påverka deras hälsa och utveckling. Vidare visade resultatet att stöd för föräldrar med intellektuella funktionsnedsättningar i dagsläget är bristfälligt och ineffektivt på lång sikt. Däremot visade resultatet att föräldrar med intellektuella funktionsnedsättningar är öppen för att ta emot stödsamt tillgodogöra sig stödet. / <p>2019-01-17</p>

Bakgrund: I Sverige har vården av barn med cancersjukdomar tack vare forskning gått från att i huvudsak vara symtomlindrande till att bota de allra flesta. Föräldrarna är vanligtvis de närstående som står barnet närmst och blir därmed i allra högsta grad involverade i barnets sjukdomstid. Familjer spenderar långa perioder på sjukhus och vårdpersonalen har stor betydelse för hur tiden upplevs. Syfte: Syftet med studien var att beskriva föräldrars upplevelser av att leva med ett cancersjukt barn. Metod: Kvalitativ litteraturstudie baserad på självbiografier. Resultat: Föräldrarna utsattes för en känslomässig belastning under en längre tid, såväl under som efter sjukdomstiden. Känslor som maktlöshet, oro och förtvivlan genomsyrar deras berättelser. Det var viktigt att skapa strategier för att ta sig igenom vardagen och föräldrarna hade ett stort behov av vårdpersonalens stöd, trygghet och engagemang. Oavsett om barnet överlevde eller inte väntade en lång återhämtningsperiod som var påfrestande på olika vis. Familjerna växte samman, knöt starka band, tog till vara på nuet och såg på livet på ett helt nytt sätt. Slutsats: Känslor som maktlöshet, oro och förtvivlan genomsyrade föräldrarnas berättelser. Den psykiska påfrestning som det innebar för en förälder att ha ett cancersjukt barn ledde till att strategier bildades för att klara påfrestningen. Behovet av vårdpersonalens känslomässiga stöd blev tydligt utifrån självbiografierna. Mer forskning behövs för att bättre förstå de strategier som används av föräldrarna samt även att tydliggöra de behov som finns hos dem.

BakgrundEnligt tidigare forskning är uppfattningen om läxor olika hos elever, föräldrar och lärare. Läxors syfte och påverkan kan få skilda svar beroende på vem du frågar. I Sverige finns det forskning som visar på en norm som efterfrågar ansvarstagande elever och föräldrar genom läxor.SyfteVår studies syfte är att undersöka lärares upplevelser av fenomenet läxor, samt dess påverkan av elevers skolresultat. Studien utgår från följande frågeställningar: Vad för läxor ger läraren ut? Vad är syftet med att ge ut läxor? Hur anser lärare att läxorna påverkar skolgången för eleven? Får eleven hjälp med uppgifterna hemifrån?MetodVi har gjort åtta kvalitativa intervjuer på fyra olika skolor. Lärarna som vi intervjuade arbetar både på mellan- och högstadiet.ResultatResultatet visar att lärare generellt ger ut läxor i sina ämnen. Läxorna är någonting som eleverna ska klara av själva, något krav om föräldramedverkan görs generellt inte. Lärarna tar också stort avstånd från att använda läxor som grund för bedömning. / Program: Lärarutbildningen

Diagnosen ADHD har varit mycket omdiskuterad, dels för att läkare och forskare intehar varit överens om dess patologiska förklaring, behandling eller ens om dess existensoch detta har fångat författarnas intresse. Syftet är att belysa föräldrars upplevelse ochinställning till medicinering av sina barn med ADHD. Studien är en litteraturöversiktenligt Friberg med analys av sju kvalitativa artiklar. Resultatet presenteras i trehuvudkategorier: Familjen kring det diagnostiserade barnet, Barnet med ADHD ochAndras åsikter om diagnos/behandling av barnet med ADHD med tillhörande niosubkategorier. I diskussionen tas upp bland annat skillnaden mellan mödrar och fädersinställning till ADHD och medicinering och tankar kring anledningar till detta. Vidarediskuteras också påtryckningar föräldrar upplever från andra när det kommer tillmedicinering av barnet med ADHD samt hur de ser på sitt barns olika symtom ochperson. / Program: Sjuksköterskeutbildning

BakgrundDialogen mellan hem och skola/fritidshem omskrivs idag i läroplanen, LGR-11(Skolverket, 2011)som en samverkan där föräldrar bör göras mer delaktiga. Denna studie presenterar olika forskningsom gjorts på området, såväl svensk som utländsk och med pedagogisk respektivebeteendevetenskaplig utgångspunkt. Faktorer som sociala förhållanden, etniskt ursprung och barnsålder har tagits upp i detta kapitel.SyfteAtt undersöka den dialog som kan förekomma mellan pedagog och föräldrar med särskilt fokus påfritidshemmet.MetodKvale (2007) ser den kvalitativa intervjun som ett medel att vinna nya kunskapsmarker och genomatt intervjua sökte jag få fram varje pedagogs tankar men också skildringar av deras sätt att arbetaför att skapa en bild av hur dialogen ser ut och utvecklas under barns år på fritids.ResultatDen dagliga dialogen på fritidshemmet är något som pedagogerna är bekväma med att hantera ochresultatet visar att man anpassar dialogen efter familjernas behov och utifrån ett perspektiv påbarnets välbefinnande i verksamheten. Dialogen är som mest frekvent under de första skolåren föratt sedan mattas av efter hand barnen blir äldre och då istället ersättas av olika socialasammankomster dit föräldrar inbjuds. Resultatet visar på såväl skillnader som likheter mellanverksamheterna i fråga om prioriterade områden och strategier för att skapa alternativa former avdialog vid sidan av en daglig kontakt. / Program: Lärarutbildningen

BakgrundVi har valt att undersöka hur pedagogerna kommunicerar med föräldrarna samt vilka samverkansformer det finns i förskolan som erbjuder föräldrarna att delta i verksamheten. Tidigare forskning redogör för föräldrasamverkan mellan föräldrar och pedagoger. Föräldrasamverkan är att informera föräldrarna och att bemöta föräldrarna. De samverkansformer som beskrivs är daglig kontakt, dokumentation, föräldramöte samt föräldraråd. Även svårigheter i samverkan mellan föräldrar och pedagoger lyfts fram.SyfteSyftet med vår studie är att undersöka hur pedagogerna arbetar för att skapa möjligheter till samverkan med föräldrarna.MetodUndersökningen genomfördes med kvalitativ metod med intervju som redskap. Fem pedagoger i fem olika förskolor intervjuades.ResultatI resultatet kom det fram att pedagogerna tycker att det är viktigt att ha ett gott bemötande till föräldrarna och att ta vara på föräldrarnas idéer. Pedagogerna tror mycket på den dagliga kommunikationen där de varje dag kan utbyta information så att små saker inte behöver bli stora. I undersökningen framkom det även olika samverkansformer som pedagogerna använder för att samverka med föräldrarna. Samverkansformerna är daglig kontakt, dokumentation, föräldramöte, föräldraråd och idélåda. Det framkom även svårigheter i samverkan mellan föräldrarna. / Program: Lärarutbildningen

BAKGRUND:När man som förskollärare möter barn som befinner sig i kris är det enligt forskning viktigtatt som förskollärare bemöta barn och föräldrar på ett empatiskt sätt. Samverkan medföräldrarna har stor betydelse för att förskolläraren ska kunna möta och förstå barnets tankar.Att som förskollärare möta barn och föräldrar kräver också styrka och engagemang iyrkesrollen.SYFTE:Syftet med vår studie är att undersöka några utvalda förskollärares erfarenheter, kompetensoch beredskap i mötet med barn och föräldrar i kris.METOD:Vi har använt oss av en kvalitativ intervjustudie där vi intervjuat nio stycken förskollärare påolika förskolor. Vi har kopplat vår studie till Bronfenbrenners teori om hur barnet formasutifrån olika relationer med omgivningen.RESULTAT:Förskollärarna i studien har mött olika krissituationer där barn och föräldrar varitinblandade. Krissituationerna har gett dem olika erfarenheter av hantering, samverkan ochbemötande. Förskollärarna är nöjda med arbetet med barnen och samarbetet med kollegor,och rektorer. De flesta är även nöjda med samverkan med föräldrar. Efter att ha samlat påsig olika erfarenheter menar de flesta förskollärare att de inte är rädda för att möta barn ochföräldrar i kris, men att man aldrig riktigt kan förbereda sig på det. De menar trots allt attman kan förbereda sig så mycket som möjligt genom att skaffa sig kompetens genomerfarenheter och ha en utförlig krisplan på förskolan.

Enligt Barncancerfonden insjuknar varje år cirka 300 svenska barn upp till 18 års ålder i cancer. De vanligaste cancerformerna hos barn är leukemi, hjärntumörer och lymfom. Prognosen för dessa barn är idag god då tre av fyra barn överlever sin cancer. När ett barn drabbas av cancer är det inte bara en individ som drabbas utan även föräldrarna till barnet berörs i allra högsta grad. Att få beskedet om att ens barn drabbats av cancer är förknippat med känslor så som chock, rädsla, oro, skuld och maktlöshet. För att som sjuksköterska kunna ge dessa föräldrar bästa möjliga stöd och hjälp krävs det att man har god kännedom om vad föräldrarna upplever då deras barn drabbats av cancer. Därför är syftet med denna uppsats att beskriva föräldrars upplevelser av att ha ett cancersjukt barn. Metoden som används i uppsatsen är analys av berättelser i form av självbiografier. Resultatet mynnar ut i tre huvudteman med tillhörande sju subteman. Dessa är att leva med sjukdomen med subteman förnekelse och förståelse och en förändrad livsvärld. Att leva med blandade känslor med subteman att känna sorg, att känna glädje och att känna hopp samt att leva med ovissheten med subteman att känna oro och att känna trygghet. I diskussionen bekräftas de upplevelser föräldrarna i självbiografierna känner genom tidigare studier. Här tas även upp hur viktig vårdrelationen mellan sjuksköterskan, patienten och föräldrarna är. / <p>Program: Sjuksköterskeutbildning</p><p>Uppsatsnivå: C</p>