Att vara empatisk innebär att vara medveten om andra människors känslor och att handla efter dessa. Vissa forskare anser att denna intelligens är medfödd, men att den som andra intelligenser måste tränas för att utvecklas (Smith 2006; Hoffman 2000) Enligt Läroplan för förskolan Lpfö 98 (Skolverket 2010) ska empatiarbete finnas med i den dagliga verksamheten, genom att arbetsmetoder som främjar förmåga till inlevelse och medkänsla med andra inkluderas. Syftet med arbetet är att undersöka hur förskolepersonal kan ta del av metoder som stöds av forskning, för att stärka och uppmuntra barns empatiska handlingar och utveckla dem. Flera forskare och författare anser att verksamma metoder i detta arbete är vuxnas närvaro och förhållningssätt, hur/att barn får använda känslor och blir bekräftade i dessa samt hur empatiska handlingar uppmärksammas i vardagen (Niss, Hindgren och Westin 2007; Öhman 2003). Genom att systematiskt tillämpa det väsentliga i sådana metoder i en småbarnsgrupp under sex månader, har jag följt och observerat vad de haft för inverkan på barnens empatiska förmåga. Observationerna i arbetet är uppdelade i två delar. Första delen visar exempel på spontana empatiska handlingar hos barnen. Dessa observationer har analyserats utifrån Hoffmans (2000) teorier om hur barn reagerar på empatisk nöd. Enligt Hoffman blandar barn i ett till tvåårsåldern ofta ihop andras oro med sin egen och tröstar med medel som lindrar den egna oron, vilket även mina observationer visat. Några av observationerna visar på en stegvis ökad empatisk förmåga, vilket enligt Hoffman sker när barnet anpassar sin handling efter andras behov. Den andra delen av observationerna, som visar på samspel barn- vuxen, har analyserats enligt Vygotskijs teorier om "den närmaste utvecklingszonen" (Smidt 2010), vilken kan förklaras som ett stöd, ofta i dialog mellan vuxen och barn. Den vuxne eller mer kompetente hjälper barnet att komma vidare från sin aktuella prestationsnivå till den potentiella nivån. Mina observationer visar att; genom att förskolläraren i dessa situationer upprättar en dialog som förstärker de empatiska handlingarna, hjälper det barnet att senare återkoppla och reflektera över det som har hänt. En utvärdering i arbetslaget visar att metoderna som använts har haft en positiv inverkan på både arbetslaget och barngruppen.

Syftet med denna studie är att bidra med en fördjupad förståelse för pedagogers val i planering och genomförande av musikaktiviteter, samt hur dessa val skapar förutsättningar för barns utveckling och lärande. En central del i studien är hur förskollärares förhållningssätt till musik påverkar deras arbetssätt. Studien bygger på en kvalitativ ansatsochmetoden som ligger till grund är semistrukturerade intervjuer. I undersökningen har fyra utbildade förskollärare medverkat. Resultat och analys av de genomförda intervjuerna visar att samtliga medverkande förskollärare använder sig av musik i förskolan, mer eller mindre.Det framkom olika aspekter som påverkar pedagogens arbete med musik i förskolan, bland annat tidigare erfarenheter och intressen.Informanterna redogör för att musiken kan stimulera barns utveckling och lärandepå flera plan. Dock finns det hinder som kan sätta gränser för arbetet med musik, både gällande miljön och personliga begränsningar.Denna studie visar att pedagogens förhållningssätt har betydelse för om musik används som ett verktyg för att stimulera utveckling och lärande

Efter att jag har mött pedagoger som är verksamma inom förskolor som har känt sig obekväma under musikstunder ville jag undersöka hur några förskollärare förhåller sig till musik och varför de tror att en del förskollärare gärna undviker att använda sig av musik. Jag fick även ett intresse för hur musik används på förskolor och vad förskollärare anser att barn lär sig under musikstunder. Syftet med denna studie är att undersöka hur några förskollärare förhåller sig till musik och om de använder musik som ett pedagogiskt verktyg för lärande i sin verksamhet. Studien genomfördes med kvalitativa enskilda intervjuer. Resultaten från beskriver hur förskollärarna själva förhåller sig till musik och att de tror att självförtroende, självkänsla och intresse påverkar de pedagoger som inte känner sig bekväma med att leda musikstunder. Resultaten redogör även för att förskollärarna använder musik i sin verksamhet och att barnen lärde och utvecklade sig på flera olika områden, bland annat socialt och motoriskt men störst fokus låg på språkutveckling.

Syfte: Syftet med detta arbete är att ta reda på hur miljön på förskolan ser ut idag, med tanke på barnens lärande och utveckling och vad pedagogerna anser om miljön. Metod: Kvalitativa metoden med ostrukturerade intervjuer Resultat: Utifrån observationer och intervjuer av pedagoger påverkar inomhusmiljön barns utveckling och lärande.

Till förskolan kommer allt flera barn med olika livsöden och bakgrunder i bagaget. Flera av dessa är barn som oroar förskollärarna och är mer eller mindre i behov av särskilt stöd. Betydelsen och innebörden av barn i behov av särskilt stöd är väldigt varierande. Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur förskollärare resonerar kring behovet av diagnoser av förskolebarn som oroar och utmanar. Genom intervjuer med ett flertal förskollärare har vi närmat oss vårt syfte med studien. Förståelse för barn som oroar har ökat genomrespondenternas svar, tankar och funderingar. Vår studie vill bidra till en ökad kunskap för alla pedagoger i förskolan. För att ytterligare öka och stärka kunskapen har en litteraturanalys genomförts.Studiens resultat visar att respondenterna arbetar medvetet med de grupper som är oavsett om det finns barn med diagnos eller inte. De anser att varje barn i förskolan är unikt och ska ses som en del av gruppen. En enighet finns hos respondenterna att ett barn som ofta oroar kan behöva diagnostiseras för att få de ekonomiska förutsättningarna för extra resurser. Förskollärarna upplever att de saknar rätt kompetens för att fullt ut kunna stödja och utveckla barn som oroar, däremot uttrycks att det de beskriver som ett gemensamt förhållningssätt är av stor betydelse för ett fungerande samarbete kring barnen. Studien visar även att barn i dag har längre vistelsetid på förskolan än tidigare och att barngrupperna ökat över tid. De utökade antalet barn i barngrupperna påverkar barnen negativt och andelen barn som oroar ökar därmed. Förskollärarna uttalar en vision om mindre barngrupper samt mer fortbildning till förskollärarna.

I denna uppsats har mitt syfte varit att undersöka hur behandlingsassistenter inom missbruksvården förhåller sig till frågor rörande religion, existentiella frågeställningar och vilken signifikans detta har i det arbete som de bedriver. Vidare undersöker jag också vilka förståelsegrunder som arbetet med missbruks bedrivs utifrån.Min metod har varit kvalitativa intervjuer. Jag har totalt intervjuat fyra behandlingsassister från två olika verksamheter inom kommunal missbruksvård, dessa intervjuer har jag sedan analyserat med hjälp av symbolisk interaktionism. Mina resultat visar att det bland behandlingsassistenterna råder en stor osäkerhet till frågor rörande religion och existentiella frågor och att dessa teman inte är verkar vara förankrade i arbetsgruppernas helhet. Vidare visar också mitt resultat att behandlingsassistenternas förståelsegrunder för hur arbetet med missbruk bedrivs inte kan konkretiseras. I min undersökning är det endast en respondent som tydligt kan redogöra för på vilka vetenskapliga förståelsegrunder arbetet bedrivs. Utifrån min undersökning drar jag slutsatsen att mer forskning bör göras där dessa frågor uppmärksammas utifrån ett större helhetsperspektiv.

Syftet med denna studie var att undersöka pedagogers uppfattning om trygghet, hur de arbetar för att skapa den samt hur de tolkar sitt ansvar för trygghetsarbetet. Genom en kvalitativ metod, bestående av intervjuer med sju verksamma pedagoger, skapades en bild av hur trygghetsarbetet ser ut. Pedagogerna förklarade sin syn på trygghet, och vad som krävs för att det ska finnas och fungera. De talade bland annat om vikten av rutiner, gemensamma förhållningssätt inom lärarlaget, föräldrakontakt samt ett positivt bemötande. Några slutsatser som gått att utläsa är att samhällsförändringar påverkat både trygghetsarbetets utförande, samt ansvarsförståelsen kring den. Barns känsla av trygghet i hemmet påverkar också deras uppfattning om trygghet i skolan. Det råder inga tvivel om att tryggheten är viktig för pedagogerna, men den får inte lika stort utrymme i styrdokument eller i skoldebatten.

Syftet med studien har varit att undersöka hur arbetet i förskolan och skolans tidigare år ser ut för att göra barn med ADD mer delaktiga i verksamhetens olika aktiviteter.Den metod som valdes var att genomföra en kvalitativ studie för att på så sätt få ökad kunskap om förskole- och annans personals bild av hur arbetet och mötet med dessa barn kan se ut.I studien har fem stycken kvalitativa intervjuer genomförts och varade 20-30 minuter och spelades in med hjälp av diktafon.Resultatet från intervjuerna har visat att det finns en rad olika arbetssätt för underlätta barn med ADD och deras vardag. Det har till exempel visat sig att det går att använda sig av ”picto-bilder” för att beskriva för barnen vad som kommer ske under dagens lopp.Flickor med ADHD (ADD) är mer tystlåtna och mindre utåtagerande än pojkar med samma diagnos. Deltagarna ansåg att det är viktigt att lyfta fram barnens bra egenskaper eftersom det får positiva effekter för barnens personliga utveckling. Det har även blivit tydligt att barn med ADD oftast först uppmärksammas i högstadiet eller vuxen ålder. I studien har det även blivit uppenbart att det i dag finns ett stort motstånd mot att sätta en alltför tidig diagnos på barn eftersom detta kan få negativa följder för dem.

Lärande är en faktor som kommit att utgöra en allt större del av förskolans verksamhet. Detta lärande kan inte ske utan vissa förutsättningar. Trygghet är en sådan förutsättning. Syftet med denna studie var att undersöka sju pedagogers uppfattningar om trygghet i förskoleverksamheten. Frågeställningen som behandlade detta syfte var: Vad handlar, enligt pedagogerna, trygghet i förskolan om? Hur uppfattar pedagogerna sin trygghetsmedvetenhet vid lärande? Hur anser pedagogerna att barnen uppvisar sitt trygghetsbehov i förskolan? Pedagogernas uppfattningar samlades in genom sju kvalitativa intervjuer. Dessa intervjuer sammanställdes sedan för att genomgå analys. I det resultat som framkom uttryckte pedagogerna en medvetenhet om trygghetens betydelse för barns lärande. En uppdelning, i tre delar, kunde urskiljas i deras uppfattningar: Den första delen handlade om att individanpassa lärandet. Ett individanpassat lärande ansågs möjliggöra en trygg utveckling hos barnen utifrån de förutsättningar de besitter. Den andra delen handlade om förskolans klimat. Ett tryggt klimat ansågs vara en förutsättning för att alla barn ska våga delta i och utvecklas under de aktiviteter förskolan erbjuder. Den tredje delen handlade om pedagogens förhållningssätt. Detta förhållningssätt ansågs avgörande för barnens trygghetskänsla och lärande. Ett närvarande, medvetet och lyhört förhållningssätt var det sätt pedagogerna ansåg att de intar. Pedagogerna uttryckte, med majoritet, att de ansåg sig kunna tillgodose alla barns behov av trygghet men en vilja av att kunna göra mer för barnen fanns även där. Slutsatsen som framkom i denna studie var att begreppen trygghet och lärande inte var kapabla att stå ensamma var för sig. Uppfyllelse av dessa begrepp, inom förskoleverksamheten, förutsatte en kollaboration av de två. Studien visade på ytterligare faktorer av vikt för barns trygghet och lärande i förskolan. Dessa faktorer var pedagogens förhållningssätt och en trygg anknytning.

Syftet är att undersöka vad förskollärare uppfattar att ett professionellt förhållningssätt mellan kollegor innebär. Semistrukturerade intervjuer har genomförts med åtta verksamma förskollärare. Resultatet visar att kommunikation är övergripande för att förskollärarna ska kunna upprätthålla ett professionellt förhållningssätt mellan varandra. Resultatet visar även hur förskollärarnas förhållningssätt gentemot varandra påverkar resterande verksamhet. En slutsats är att det finns olika faktorer som kan leda till att förskollärarnas förhållningssätt mellan varandra kan påverka deras profession.