Syftet med denna studie var att belysa varför förskollärare väljer att avbryta barns fria lek inomhus. Genom att observera och intervjua förskollärare kunde vi upptäcka anledningen till avbrott i barns fria lek. Vi använde oss av det sociokulturella perspektivet med Vygotskijs tankar i fokus, eftersom det perspektivet överensstämmer med mycket av det som finns skrivet i Läroplan för förskolan (Skolverket, 2010). Vi kunde utifrån vår insamlade data, urskilja fem huvudsakliga anledningar till avbrott. Dessa fem var tidsbegränsning, regler, konflikter, rutiner och normer. Tidsbegränsning var den centrala anledningen när barn använde lärplattan och under konflikter handlade det mycket om att de vuxna på ett vertikalt sätt löste konflikter åt barn i stället för att på ett horisontellt sätt lösa konflikter tillsammans med barn. Rutiner var något som styrde hela verksamheten och inte gick att rucka på. Detta medförde att barns fria lek respektlöst bröts vid flertalet tillfällen. Att förskollärares medvetenhet kring normer är en avgörande faktor för barns fria lek, var också något som framkom när förskollärare avbröt fri lek för att barn frångick de osynliga normer som fanns. Det framkom även en avsaknad av barnperspektiv och horisontell kommunikation. Slutsatsen vi drog av detta arbete var att vår förståelse av förskollärares avbrott i barns fria lek blev nyanserad, men inte på ett sådant sätt som vi hade hoppats på. Detta då denna nya förståelse grundades i att de vuxna går in med ett vuxenperspektiv i barns fria lek och är vertikala i sitt sätt att avbryta den.

Syftet med denna studie är att ta reda på förskollärarnas förhållningssätt till barns lek och lekmiljö genom observationer och intervjuer. Observationerna skedde på åtta avdelningar på flera olika förskolor i mellan Sverige. Åtta verksamma förskollärare intervjuades. Resultatet visar att förskollärare som arbetar med yngre barn är mer närvarande i barnens lekmiljö än de förskollärare som arbetar med äldre barn. Samtidigt är förskollärarna som arbetar med de äldre barnen mer tillåtande avseende barnens lekmiljö och ger barnen mer utrymme att leka fritt, än vad förskollärare som arbetar med de yngre barnen gör. Resultatet visar också att barns inflytande och lekmiljöer har betydelse för deras lek genom att förskollärarna visar intresse och engagemang i barnens lek och lekmiljö. En slutsats är att förskollärarna är medvetna om hur deras förhållningssätt till barnens lek och lekmiljö påverkar barnen i deras lek, men att de ändå ibland styr leken omedvetet.

Vår studie syftade till att via intervjuer få fram fem pedagogers föreställningar om hur barn somutmanar samlingen i förskolan bemöts och vilka faktorer som kan påverka samlingen. Våraintervjuer visade att barn som utmanar samlingen i dagens förskola har ett stort inflytande ochkan påverka sin medverkan i samlingen då pedagogerna i vår studie uttrycker att de väljer att sedet positiva i varje barn och fokuserar på det som fungerar. Faktorer som pedagogerna anserpåverkar samlingen är bland annat hur miljön är utformad och hur relationen mellan pedagog ochbarn ser ut. Det centrala som vi har sett i denna studie är att pedagogerna tar det fulla ansvaret förhur barn som utmanar görs delaktiga i samlingen.

No description available.

Vår studie undersöker hur negativ stress hos förskolebarn kan yttra sig, hur pedagogers kunskap och förhållningssätt kan påverka barns hälsa, samt hur förskolans verksamhet och miljö kan utformas för att öka barns välmående och hälsa. En kvalitativ och kvantitativ enkätundersökning har varit vår huvudmetod för studien, och syftade till att redogöra för hur anställda inom kommunala förskolor såg på barn och stress. Som kompletterande metod har vi genomfört två platsobservationer, där vi har studerat förskolemiljöns utformning. Resultatet av studien visar att vanliga tecken på negativ stress hos förskolebarn kan vara oro och nedstämdhet. Det är därför viktigt att vara medveten om att förskolans miljö och pedagogens förhållningssätt kan påverka barns välmående och hälsa. Det kan ske genom vila, fysisk aktivitet och att dela in barngruppen i mindre grupper, med hjälp av olika rum eller i olika aktiviteter. I vår studie kring negativ stress hos förskolebarn, har vi utgått från det psykosociala perspektivet som förespråkar vikten av att barn upplever och utvecklar sin tillit, självständighet samt initiativtagande för att kunna utvecklas. Vi vill därför med den här studien synliggöra hur vi kan arbeta för att motverka negativ stress och skapa en god lärmiljö, där barn ges möjlighet till utveckling och lärande.

Syftet med studien är att undersöka förskollärares förhållningssätt och uppfattning av planerade aktiviteter i utomhusmiljön genom utflykter, utanför förskolegårdens område. Studien skulle kunna bidra till en förståelse och insikt hos förskollärare om hur de kan använda utflykter som en pedagogisk metod. I studien används en kvalitativ metod genom semistrukturerade intervjufrågor. Detta för att få en djupare förståelse för förskollärares förhållningssätt i relation till utflykter. Studien utgår från fyra förskollärares perspektiv med olika arbetslivserfarenheter och som arbetar i olika förskoleverksamheter. Utgångspunkten för studiens resultat och analys är det sociokulturella perspektivet, som används som teoretiskt ramverk. Detta för att få fram förskollärares tankar om sitt eget förhållningssätt samt hur de uppfattar planeringen av aktiviteter genom utflykter. I diskussionskapitlet diskuteras resultat och analys utifrån kapitlet tidigare forskning. I studien framkom betydelsen av utomhusmiljön som en arena för barns fortsatta lärande och utveckling. Det framkom även att det finns flera olika faktorer som påverkar huruvida förskollärare väljer att utforma aktiviteter genom utflykter eller inte. En annan aspekt som har framkom i studien är hur liten del ämnesområdet har i förskolans läroplan, trots sin betydelse för barns fortsatta utveckling och lärande.

Bakgrund: Det finns brister i hemsjukvården, patienters autonomi respekteras inte alltid. Fler patienter väljer att avsluta sina sista dagar i livet i hemmet och sjuksköterskor kan ställas inför stora utmaningar när det gäller att handha döende patienter. Svårigheter kan uppstå att följa patientens vilja och självbestämmande. Vården av döende patienter sker till stor del i hemmet där även närstående inkluderas i vården vilket gör att sjuksköterskan kan befinna sig i en utsatt situation då anhöriga kan kräva snabba beslut som kan vara svåra att fatta. Därför önskas tydligare riktlinjer inom ämnet. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors förhållningssätt till patientens autonomi vid vård i livets slutskede inom hemsjukvården. Metod: Studien är en litteraturstudie baserad på vetenskapliga artiklar med kvalitativ forskning. Resultat: I resultatet framkom det tre huvudkategorier inklusive åtta underkategorier. Att ha en underlättande förhållning gentemot patienten genom att pendla mellan närhet och distans, göra patienten delaktig, skapa goda relationer samt känna stöd från teamet. Att ha en underlättande förhållning gentemot sig själv genom att ha självkännedom och att ha mod. Att ha en försvårande förhållning genom att ha brist på stöd och att inte ges möjlighet att hjälpa. Slutsats: Mod krävs för att våga vara nära patienten men även för att kunna distansera sig. Sjuksköterskor behöver kunna konsten att pendla mellan närhet och distans för att kunna vårda patienter vid vård i livets slutskede.

Studiens syfte är att undersöka vilket förhållningssätt pedagoger på tre förskolor har i arbetet med barns fria lek i inomhusmiljön. Vi genomförde en kvalitativ studie och observerade pedagogers förhållningssätt till barns fria lek. Detta skedde på tre olika förskolor i tre olika kommuner med barngrupper där barnen var i samma ålder, tre till fem år. Vårt resultat har visat vikten av pedagogers förhållningssätt till barns fria lek i inomhusmiljön. Resultatet visar stora skillnader mellan pedagogers förhållningssätt och bemötande i barns fria lek. Resultatet visar också på vikten av rik inomhusmiljö som lockar till lek. Trots medvetenheten påverkas pedagogers handlande av de begränsande ramfaktorer som finns i verksamheten, så som tid, rutiner och styrda aktiviteter.

Syftet med föreliggande studie är att fördjupa kunskapen om hur barns integritet hanteras i förskolan. Den valda metoden för studien är en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer som genomförts med åtta yrkesverksamma förskollärare. För analys och tolkning används en teori hämtad från behaviorismen. Resultatet visar att det finns olika förhållningssätt och arbetssätt gällande barns fysiska integritet. Det som har störst betydelse är förskollärares närvaro, lyhördhet och kommunikativa kompetens. Slutsatsen är att ämnet är komplext. Förskollärares förhållningssätt och arbetssätt påverkar huruvida barns fysiska integritet respekteras, om barn får förståelse för den fysiska integriteten, de individuella integritetsgränserna samt om de lär sig respektera andras gränser.

Författaren till studien har under åren som klasslärare i grundsärskolan uppmärksammat hur stor betydelse bemötande och förhållningssätt har för alla elever, men i synnerhet för elever på tidig utvecklingsnivå. Konsekvenserna för eleverna kan bli stora eftersom dessa elever är i en större beroendeposition än andra elever, eftersom de oftast behöver hjälp med att hitta ett sätt att göra sin röst hörd på. Dilemmat som blir tydligare efterhand visar att mycket handlar om vikten av goda relationer och ett stort engagemang från personalens sida för att alla elever ska få likvärdiga förutsättningar till delaktighet och inflytande som faktiskt är deras rättighet.  Syftet med arbetet är att belysa personalens egna tankar kring sin syn på bemötande och förhållningssätt och hur detta i sin tur kan påverka elevernas möjlighet till delaktighet och inflytande under skoldagen. Studien har ett sociokulturellt perspektiv och en relationell referensram. Det innebär att bemötande, relationer och kommunikation blir viktiga delar i studien. Studien är av kvalitativ art eftersom fokus är riktad mot personalens egna tankar och uppfattningar. Metoden som använts i föreliggande studie är semistrukturerade intervjuer som gjorts med lärare och elevassistenter på den berörda grundsärskolan med inriktning träningsskola. Resultatet visar att bemötande och förhållningssätt är av stor vikt samt att det även påverkar elevernas möjlighet till att känna delaktighet och få inflytande under skoldagen