Studiens syfte var att undersöka hur åtta förskollärare beskriver sitt förhållningssätt till alla barn för att ge dem möjligheter till att utveckla sitt lärande, samt vilken betydelse förhållningssättet har för barnen. Studien utgår ifrån en kvalitativ forskningsansats, där den valda metoden var att genomföra åtta semistrukturerade intervjuer. Resultatet tematiserades och analyserades med stöd av det sociokulturella perspektivet. Resultatet visade att förskollärarna behöver tänka på hur de agerar i barngruppen för att alla barn ska få en likvärdig utbildning. Studiens slutsats synliggör att förskollärarens förhållningssätt är betydelsefullt för barnens utveckling och lärande, men att de behöver förhålla sig till och bemöta barnen genom att vara stöttande, näravarande, utmanande samt se varje barn som kompetetna individer.

Studiens syfte är att undersöka förskollärares uppfattningar, inställningar och tankar kring den fysiska aktiviteten i förskolan. Empirin till studien har kommit till från en kvalitativ forskningsansats genom semistrukturerade intervjuer av åtta förskollärare på fem förskolor i olika kommuner i Skåne. En av förskolorna arbetar med hälsoinriktning där både fysisk aktivitet, kost och vila är i fokus. De andra förskolorna vi utförde intervjuer på har inte någon hälsoinriktning. Med hjälp av det sociokulturella perspektivet samt begreppet proximala utvecklingszonen har vi tolkat vårt material. När vi analyserade vårt material undersökte vi skillnaden mellan förskollärarnas förhållningssätt gällande den fysiska aktiviteten. Resultatet visade att förskollärarens förhållningssätt och arbetsmetoder är avgörande när det handlar om hur fysiskt aktiva barn är i förskolan. Förskollärarna som arbetar med hälsoinriktning får kompetensutveckling och betonar hur viktigt det är, medan de andra förskollärarna berättar att det är något som de saknar och alla är eniga om att det behövs. Slutsatsen är att barnen är beroende av förskollärarnas förhållningssätt och arbetsmetoder när det kommer till deras möjligheter att vara fysiskt aktiva.

Bakgrund: Blodtransfusion behövs inom vården och har en livsförbättrande effekt. Det krävs att personalen har ett korrekt handhavande om symtom på komplikationer vid transfusion uppkommer. Sjuksköterskor behöver hålla sig uppdaterade på ny forskning för att kvalitetsäkra vården. Personen som ska donera blod måste vara frisk och ha en livsföring som minimerar risken för blodsmitta. Donationen ska ske frivilligt. Information ges till patienten vid transfusion, om fördelar och biverkningar som kan uppstå samt alternativa behandlingsalternativ. Syfte: Syftet var att beskriva upplevelsen att få blodtransfusion och upplevelsen av att donera blod. Metod: Litteraturöversikt valdes för att få en sammanställning av det nuvarande kunskapsläget. Resultat: Tre teman utformades i resultatet; upplevelsen av att få blodtransfusion, motivation till bloddonation och upplevelsen av bloddonation. Patienterna kände tillit till personalens paternalistiska beslut angående indikationen för blodtransfusion, trots bristande information. En viss rädsla för blodsmitta fanns hos patienterna. Motiveringen till bloddonation var altruism, känslan av att göra gott för andra i nöd. Vidare sågs lämpliga donationsplatser och kontroll av egna blodstatusen motivera. Anledningen att inte donera blod sågs främst vara på grund av rädsla för blod och nålar. Negativa upplevelser var vasovagala reaktioner i samband med donationen och svimningskänsla. Slutsats: God omvårdnad vid bloddonation är grunden till att givaren ska få en positiv upplevelse av donationen och fortsätta donera. Information till patienten ska ges om indikationen för blodtransfusion finns. Detta för att bekräfta personens autonomi och ge en lugnande effekt.

Syftet med studien är att undersöka specialpedagogens uppdrag ur förskollärares perspektiv, samt ta reda på vilket samarbete förskollärare önskar med specialpedagogen. För att besvara syftet kom vi fram till följande forskningsfrågor: Hur beskriver förskollärarna handledningen de får av specialpedagogen? Vilka framgångsfaktorer framkommer i förskollärarnas beskrivningar av samarbetet med specialpedagogen? Vilka utmaningar framkommer i förskollärarnas beskrivningar av samarbetet med specialpedagogen? Frågeställningarna synliggör och visar på perspektiv som ger nya sätt att förstå och förklara specialpedagogens arbete i förskolan. En kvalitativ design har varit grunden för studien där semistrukturerade intervjuer använts som datainsamlingsmetod. I studien har åtta förskollärare intervjuats. Vår analys utgår från två specialpedagogiska perspektiv, relationella och det kategoriska. Resultatet visar att specialpedagogen vid handledning bekräftar förskollärarnas förhållningssätt. Det skiljer sig åt hur specialpedagogen arbetar med att ge stöd, råd och verktyg samt hur arbetsmetoder och verktyg utvärderas. Förskollärarna önskar att specialpedagogen skulle ha mer tid i förskolan för att kunna implementera nya arbetssätt och verktyg. Resultatet tyder på att en specialpedagog i varje förskola skulle kunna skapa en närmare relation till barnet och till arbetslaget.

Syftet med denna studie är att kartlägga möjligheter och hinder för barns reella inflytande på arbetssätt och verksamhetens innehåll i förskolan samt hur barns faktiska inflytande ser ut i den dagliga verksamheten. Studien har utgått från följande frågeställningar: Vilka faktorer anser förskollärarna begränsar och/eller möjliggör barns reella inflytande i förskolan? Hur ser den dagliga förskoleverksamheten ut med tanke på barninflytande? För att få svar på våra frågeställningar har vi tagit avstamp i forskning på området. Tidigare forskning visar på att det finns en oro bland pedagoger att lämna pedagogstyrd verksamhet till förmån för barns inflytande. Studien är gjord på fyra förskolor där intervjuer och observationer har använts som metod. Samtliga intervjuer har transkriberats och därefter analyserats tillsammans med observationerna, utifrån frågeställningarna. Respondenterna uttalar personaltäthet, barngruppens storlek, rutiner, barns ålder och mognad, kollegor och demokrati som möjliggörande eller förhindrande för barns inflytande. Slutresultatet visar att pedagogernas förhållningssätt och barnsyn är de största påverkande faktorerna till om barns inflytande möjliggörs eller förhindras i förskoleverksamheten.

Studien fokuserar på vad pedagoger uppfattar att ett pedagogiskt förhållningssätt är och vilka innebörder som skapas i relationen mellan pedagoger och barn samt vilka villkor och ramar som påverkar interaktionen mellan den vuxne och barnet i förskolan. Utgångspunkten är att ett pedagogiskt förhållningssätt är något som skapas i mötet mellan pedagog och barn i en social och pedagogisk praktik. Denna praktik ses som ett socialt konstruerat fenomen bestående av meningsskapande relationer. Teorin belyser det pedagogiska mötet både ur en modernistisk och ur en postmodern vinkel. Olika begrepp som tas upp och som ställs i relation till det pedagogiska mötet är kunskap, traditioner och etisk dimension. Dessutom lyfter teorin fram olika delar som är av vikt för pedagogens möte med barnen såsom samspel, uppmärksamhet och relationalitet. Vidare förs det ett resonemang om kvalitet och meningsskapande i förskolans praktik.Pedagogernas agerande och interaktion med barnen har dokumenterats genom videoinspelade sekvenser av deras agerande i mötet med barnen. De har sedan kort efter inspelningen tagit del av materialet för att se sig själva i aktion och kommentera sekvenserna. Pedagogens möte med barnet har sedan belysts utifrån de analysbärande begreppen kunskap, delaktighet, erkännande, samspel och uppmärksamhet.Pedagogerna i studien uttrycker att de tycker att mötena med barnen är en viktig del i deras arbete. De uttrycker att dessa möten ger dem möjlighet att bekräfta barnen så att barnen utvecklar en positiv självrelation. De uttrycker också att mötena ger dem möjligheter att skapa lärandesituationer för barnen. De olika intentionerna pedagogerna ger uttryck för gör att de vid varje möte måste bestämma sig för vad de vill uppnå med mötet. De har att välja mellan olika handlingsstrategier som balanserar mellan de krav som situationen ställer. Beroende på vilka val de gör, vilken handlingsstrategi de väljer, kommer deras blick att riktas. Därmed har de också dragit upp linjer för hur deras möte med barnen kan komma att utveckla sig. Hur det pedagogiska mötet kommer att te sig och vilket som är mer vinnande än något annat är en fråga vars svar är beroende av hur situationen ser ut vid just det mötet.

Syftet med vår uppsats är att lyfta fram och få en bild av pedagogers bemötande av barn som har olika former av koncentrationssvårigheter men som inte har en diagnos. Detta har vi gjort genom en jämförande studie mellan 10 pedagoger i förskolan respektive 13 pedagoger i skolan. Vi har använt oss av frågeformulär med öppna frågor, likt intervjufrågor.Undersökningen är kopplad till våra arbetsplatser, då vi hoppas att vår forskning kommer att fungera som ett utvecklingsarbete inom våra verksamheter.Sammanfattningsvis visar resultatet av undersökningen att det finns betydligt fler likheter än skillnader i sättet att bemöta barn med koncentrationssvårigheter på inom de olika verksamheterna som t.ex. att utgå ifrån varje barns förutsättningar och behov. Skillnaderna hittade vi i resultatet kring den fysiska och sociala miljön. Skolan kom med mer individuella, konkreta lösningar för varje enskild elev medan förskolan svarade mer grupprelaterat.

Syftet med studien är att bidra med kunskaper om lärare i fritidshem och resurspersoners arbete med inkludering och bemötande av elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) i fritidshem.  En kvalitativ studie i form av semistrukturerade intervjuer med fyra lärare i fritidshem och två resurspersoner har använts för att samla material till studien. Vid bearbetning av materialet användes kategorier för att utröna ett resultat. I resultatet framkommer att lärare i fritidshem och resurspersoner arbetar aktivt med att inkludera och bemöta samtliga elever på olika sätt i verksamheten, oavsett olikheter. Det visar sig viktigt att utgå från elevernas behov och förutsättningar för att utforma en verksamhet som inkluderar alla. Att utröna från studien är att relationsskapandet är centralt för att arbeta med och främja elever med NPF-diagnos. Vidare framkommer det att det är många olika faktorer som ska samspela för att detta arbete ska fungera väl, så som tid till planering, handledning, stöttning från ledning och EHT samt kunskaper om NPF. Respondenterna i studien menar att det behövs mer resurser på fritidshemmet i form av specialpedagogiska insatser och resurspersoner. Ett lågaffektivt bemötande har visat sig vara ett förhållningssätt av stor vikt för att bemöta och hantera situationer kring elever med NPF-diagnos på ett effektivt sätt.

Studien undersöker hur samhällskunskapslärare på gymnasiet interagerar med elever med religiös bakgrund och hur de hanterar situationer där elevernas tro kan störa deras skolgång och skolarbete. Den undersöker också vilka idealtyper som bäst svarar på lärarnas tillvägagångssätt. För att göra detta genomfördes en kvalitativ intervjustudie där åtta lärare från sex olika gymnasieskolor intervjuades. Studiens resultat visade att två idealtyper var i majoritet bland de intervjuade lärarna: regeltolkning och individualisering. Regeltolkning avser prioritering av skolans regler och lagar, medan individualisering avser prioritering av eleverna och deras behov. När det gäller hur lärarna hanterar situationer där elevernas övertygelser stör skolundervisningen visade det sig att lärarna motsätter sig utebliven närvaro och försöker hitta lösningar på de olika fiktiva fall som presenterades i studien. De intervjuade samhällslärare anser att skolgången inte bör hindras av religion, men samtidigt anser de också att eleverna inte bör begränsas mer än nödvändigt. Intervjupersonerna betonar vikten av kommunikation mellan föräldrar och skola. Studien visar också att majoriteten av de intervjuade lärarna upplevde att deras undervisning inte stod i konflikt med elevernas tro, men att elevernas tro stod i konflikt med deras undervisning. Till exempel avstod muslimer från att idrotta, lestadianer avstod från att titta på dokumentärer och en mindre religion motsatte sig att läsa om andra religioner. Slutligen varierar lärarnas förhållningssätt till elever med olika religiös bakgrund, och denna studie visade att det inte finns någon enhetlig lösning för att hantera situationer där en elevs tro stör deras skolgång. Det är viktigt att lärarna har kunskap om olika religioner och kulturer och att det finns en öppen kommunikation mellan skolor och föräldrar för att hitta lösningar som fungerar för alla parter.

Detta examensarbete syftar till att undersöka hur vägledare ser på begreppet karriär ochhur den synen färgar vägledningssamtalet. För att besvara vårt syfte använde vi oss avkvalitativa intervjuer med åtta personer, fyra studie- och yrkesvägledare och fyrasökande som haft ett vägledningssamtal hos desamma. Samtliga har intervjuats efter ettvägledningssamtal. Vi analyserade det resultat vi fick utifrån tidigare forskning inomområdet och litteratur som vi ansett relevant. Den teoretiska ramen för detta arbete ärkarriär-, väglednings- och yrkesteorier.Vårt resultat visade på skilda uppfattningar om karriär hos vägledarna vilket ocksåpåverkade de olika samtalens fokus. Två av vägledarna hade fokus på att lösa denuppkomna situationen och de andra två var mer inriktade på en individs helalivssituation. Dessa inriktningar stämde överens med hur vägledarna såg på karriär. Devägledare som såg på karriär som att klättra på karriärstegen var mer fokuserade på denuppkomna situationen och lösa den på bästa sätt, i denna studie även kalladebrytpunktsvägledare. Vägledarna som menade att karriär handlade om hela livspussletoch att trivas i livet använde sig av ett annat fokus nämligen hela livssituationen och attdenna ständigt förändras, dessa vägledare har vi valt att kalla processvägledare.Det skiljer sig dock inte så mycket i de olika vägledarnas förhållningssätt, alla värnarom att vara närvarande, visa respekt och ge klienterna någon form av trygghet. Samtligaklienter var nöjda med sina samtal vilket tyder på att även om vägledare ser på karriärmed olika glasögon som ger samtalet olika fokus så täcker de ändå målsättningen ochbehovet som finns hos klienterna.Vi som vägledare måste vara medvetna om de olika typerna, process- respektivebrytpunktsvägledning, och se vad som behövs och att det uppenbarligen finns behov avbåda sätten att vägleda.