No description available.

<p>Validerat; 20150306 (global_studentproject_submitter)</p>

Syftet med studien är att undersöka förskollärarnas vanor gällande utomhuspedagogik. För att ta reda på detta har vi genomfört en kvalitativ studie utifrån 10 semistrukturerade intervjuer av yrkesverksamma förskollärare. Vi tolkadematerialet utifrån ett pragmatiskt perspektiv genom Deweys vanebegrepp, hur vanor på förskolan i relation till utomhuspedagogik formar pedagogiska möjligheter och begränsningar. Studiens resultat pekar mot en differens i utomhuspedagogiken utifrån vad som sker på gården och närliggande miljö utanför gården. Resultatet visar även hur pedagogernas olika typer av vanor påverkar förutsättningarna för barns utbildning. Studien lyfter också hur förskollärarna medvetet väljer utomhuspedagogik som ett sätt att kanalisera lärande genom att aktivera flera sinnen. Vi har genom denna studie dragit slutsatsen om att pedagogers förhållningssätt ligger till grund för hur vanor skapar möjligheter och begränsningar för undervisningen i utomhusmiljön

Fritidsläraren har i uppdrag att jobba med trygghet, tillhörighet och gemenskap för att säkerställa meningsfull fritid för eleverna. Syftet med denna studie var att öka kunskapen om betydelsen av fritidslärares förhållningssätt till utanförskap och exkludering. Tidigare forskning lyfter främst elevers exkluderingsprocesser och vi vill med denna studie fokusera på fritidslärares metoder, synsätt på den egna ledarrollen samt problematisering kring verksamheten i relation till utanförskap och exkludering. En kvalitativ datainsamlingsmetod har använts där åtta informanter har intervjuats genom semistrukturerade intervjuer. Empirin har analyserats med utgångspunkt i relationell teori samt tidigare forskning. Resultatet visar att fritidslärare ser sig själva som viktiga i arbetet med utanförskap och exkludering och det framkommer att fritidslärarna har en förmåga att se risker med fritidshemmets utformning. En slutsats som kan dras är att problematisering och reflektion kring det egna förhållningssättet och fritidshemmets utformning spelar en avgörande roll för i vilken utsträckning utanförskap och exkludering kan upptäckas och motverkas. Ytterligare slutsatser är att gemensam planeringstid är högst nödvändigt och att relationen till eleven är en förutsättning för att upptäcka utanförskap och exkludering.

<p>Syftet med denna studie är att försöka ta reda på vad ett dramapedagogiskt förhållningssätt är </p><p>samt att sprida det till andra som arbetar med drama utan att vara utbildade. Dessutom vill </p><p>författaren hitta tydliga exempel från barnlitteraturen för att konkretisera det abstrakta som ett </p><p>förhållningssätt innebär. </p><p>   Frågeställningarna är: </p><p><em>Vad är ett dramapedagogiskt förhållningssätt? </em></p><p><em>Hur kan man konkretisera det för att göra det mer gripbart och förståeligt? </em></p><p><em> </em></p><p>Det är en kvalitativ undersökning gjord enligt grounded theory och med tankar från symbolisk </p><p>interaktionism. Metoden är fokussamtal kombinerat med intervju via e-post. Informanter är </p><p>dramapedagogutbildarna på Västerbergs folkhögskola samt verksamma dramapedagoger som har </p><p>genomgått utbildningen. Det empiriska materialet har bearbetats enligt grounded theory och har </p><p>lett fram till 10 nycklar som alla representerar olika delar av det dramapedagogiska </p><p>förhållningssättet. Dessa nycklar presenteras i resultatet samt med barnboksfigurer som aktörer. </p>

Syftet med denna studie är att försöka ta reda på vad ett dramapedagogiskt förhållningssätt är  samt att sprida det till andra som arbetar med drama utan att vara utbildade. Dessutom vill  författaren hitta tydliga exempel från barnlitteraturen för att konkretisera det abstrakta som ett  förhållningssätt innebär.     Frågeställningarna är:  Vad är ett dramapedagogiskt förhållningssätt?  Hur kan man konkretisera det för att göra det mer gripbart och förståeligt?    Det är en kvalitativ undersökning gjord enligt grounded theory och med tankar från symbolisk  interaktionism. Metoden är fokussamtal kombinerat med intervju via e-post. Informanter är  dramapedagogutbildarna på Västerbergs folkhögskola samt verksamma dramapedagoger som har  genomgått utbildningen. Det empiriska materialet har bearbetats enligt grounded theory och har  lett fram till 10 nycklar som alla representerar olika delar av det dramapedagogiska  förhållningssättet. Dessa nycklar presenteras i resultatet samt med barnboksfigurer som aktörer.

ABSTRAKT Bakgrund: Ett plötsligt och oväntat dödsfall kan för de kvarlevande familjemedlemmarna innebära stor sorg och krisreaktioner. Då familjemedlemmarna är fullständigt oförberedda på dödsfallet blir ofta reaktionerna starka. Genom ökad kunskap om hur familjmedlemmarna upplever dessa situationer och önskar bli vårdade kan vårdpersonal därmed skapa en mer tillfredställande vård. Syfte: Att undersöka vuxna familjemedlemmars upplevelser av vårdpersonalens vårdande vid plötsligt och oväntat dödsfall. Metod: Systematisk litteraturstudie av kvalitativa och kvantitativa artiklar. Vetenskapliga artiklar av primärstudier söktes genom databassökningar i Cinahl och PubMed samt genom manuella sökningar. Åtta artiklar inkluderades i studien. Resultat: I resultatet framkom fyra kategorier som visar familjemedlemmarnas upplevelser av och önskemål om vårdpersonalens vårdande. Kategorierna som framkom var information, kommunikation, medmänskligt förhållningssätt och professionellt förhållningssätt. Slutsatser: Resultatet visar familjemedlemmars upplevelser, önskemål och behov av vårdande interventioner från vårdpersonalen vid plötsligt och oväntat dödsfall. Dessa bör i möjligaste mån eftersträvas av vårdpersonal för att vårdandet av familjemedlemmarna ska bli så tillfredställande och individanpassat som möjligt. Centrala begrepp: plötsligt och oväntat dödsfall, sorg, familj, vårdande, vårdpersonal, information, kommunikation, medmänskligt förhållningssätt, professionellt förhållningssätt.

Sverige har idag utvecklats till ett mångkulturellt samhälle och dagens skolor genomsyras nu av en språklig och kulturell mångfald, vilket vi ser som viktigt och en del i vårt integrerade samhälle. Genom att elevernas tidigare kunskaper och erfarenheter tas tillvara på i undervisningen, kan det få en betydande roll för att elevers lärande ska utvecklas och förbli hållbart.   Syfte med studien var att undersöka ett hållbart lärande med fokus på hur pedagoger ser på sin kunskap kring nyanlända elever, hur pedagogerna arbetar, samt det sociala samspelets betydelse för dessa elevers inlärning. Studien grundar sig på skollagen där det framkommer att alla barn och elever har rätt till likvärdig utbildning.   I utförandet av den föreliggande studien användes en kvantitativ metod med en deskriptiv design. Metoden var en icke experimentell undersökning av survey typ och insamlingsmetoden var en kvalitativ webbaserad enkätundersökning. I resultatet framkommer det att pedagoger ser det sociala samspelet som en viktig faktor för nyanlända elevers lärande och att det är viktigt att pedagogen tar tillvara på elevernas tidigare erfarenheter för deras fortsatta lärande. Dock visar resultatet att det inte förekommer tillräckligt mycket samarbete kring nyanlända elevers lärande trots att det är önskvärt.

Nyinvandrade och barn med okänd bakgrund utgör 4,5 % av antalet inskrivna barn i den svenska förskolan. I förskolans uppdrag står det skrivet att varje barn ska främjas i utvecklingen av sin kulturella identitet. De ska även förstå betydenheten av att leva i ett samhälle präglat av mångfald. Uppdraget i förskolans läroplan kan upplevas som komplext, då en tydlig vägledning saknas om hur arbetet ska realiseras. Vår studie ämnar därför undersöka förskollärares pedagogiska förhållningssätt och arbetet med kulturell mångfald utifrån läroplanens mål och riktlinjer. En konkretisering av syftet mynnade ut i två frågeställningar; hur beskriver förskollärare sitt pedagogiska förhållningssätt i arbetet med kulturell mångfald, och hur förklarar förskollärare hur de realiserar läroplanens mål och riktlinjer kring kulturell mångfald i praktiken. För att besvara syftet har vi antagit en kvalitativ forskningsansats med semistrukturerade intervjuer som intervjuteknik. Urvalet består av fem förskollärare som är valda utifrån ett subjektivt urval. Studiens teoretiska ramverk är pedagogiskt förhållningssätt och interkulturellt förhållningssätt som har använts i analysen av empirin, genom en innehållsanalys. Även läroplanen för förskolan tillämpades som analysverktyg för att kunna jämföra förskollärarnas intervjusvar i relation till läroplanen. Resultatet visar att förskollärarna förhåller sig öppna till kulturell mångfald och arbetar för en likvärdig förskola utifrån läroplanens mål och riktlinjer.

Syftet med denna studie har varit att undersöka hur förskollärare, yrkesverksamma på mångkulturella förskolor, arbetar och förhåller sig till kulturella skillnader för att bidra till kulturell jämlikhet inom förskolans verksamhet. Studien bygger på en kvalitativ studie där vi intervjuade två förskollärare från två skilda avdelningar på en förskola i en mellanstor stad. Utifrån studiens syfte och frågeställningar valde vi att använda oss utav Vygotskijs sociokulturella perspektiv i vilket utgångspunkten utgår från tänkande, kommunikation samt relationer till och med andra människor. Studiens resultat visar att förskollärarna har ett grundläggande interkulturellt förhållningssätt genom bland annat bemötandet av barn och vårdnadshavare men att de på grund av begränsade kunskaper och erfarenheter inte har förmågan att tillvarata detta i planeringen av undervisningen. Resultatet visar även på att förskollärarna använder sig av kulturella verktyg i form av kommunikation samt interaktion när de exempelvis efterfrågar om det talas några andra språk i hemmet samt att förskollärarna kommunicerar med såväl barn som vårdnadshavare på andra språk än svenska. I studien framkommer det tydligt hur förskollärarna aktivt arbetar med att se till barns likheter i stället för barns olikheter av rädsla för att det skall uppfattas som förminskande av barn. I studien redovisas det för forskning vilken bland annat redogör för betydelsen av att lyfta fram både likheter samt olikheter som något positivt. Hur förskollärare ser på barns kulturella bakgrund samt olikheter är avgörande för om och på vilket sätt mångfalden synliggörs. I studien framkommer det hur arbetslaget försöker tillvarata barns kulturella olikheter genom att bland annat föra in fraser och ord på andra språk som anses vara relevanta för de barn som vistas på förskolan. I studien framkommer det att förskollärarna saknar verktyg för att tillvarata barns kompetenser i form av ett interkulturellt förhållningssätt är att resultatet visar hur endast ett barn i barngruppen använder sig av det engelska språket. Studiens slutsats redogör för hur ett interkulturellt arbetssätt handlar om att vara öppna för barns kulturella skillnader, språk samt barns olikheter. När förskollärare har förmågan att tillvarata barns olikheter och kulturella skillnader i meningsfulla samt sociala sammanhang möjliggörs det för ett ökat lärande samt utveckling av barns individuella utveckling, sociala kompetenser samt förståelse och respekt för varandras olikheter.