Studiens syfte var att inom det specialpedagogiska området belysa förskollärares beskrivningar av att göra alla barn delaktiga i utbildningen. Forskningsfrågorna innefattade förskollärarnas definition av delaktighet samt vilka möjligheter och hinder förskollärarna beskriver att det finns för att göra alla barn delaktiga. Genom en kvalitativ studie har fyra verksamma förskollärare intervjuats för att besvara studiens syfte och frågeställningar. Ett specialpedagogiskt perspektiv har varit utgångspunkt för studien vilket innefattar ett kategoriskt- och ett relationellt perspektiv. Det mest framträdande perspektivet var det relationella perspektivet även om spår ur ett kategoriskt perspektiv kunde urskiljas. Resultatet visade att samtliga förskollärare anser att delaktighet hör samman med barns förmåga att kunna påverka. Att dela in barnen i mindre grupper beskrevs av de flesta förskollärare som en möjlighet för barns delaktighet. Majoriteten av informanterna belyste även förhållningssättets betydelse i arbetet med barns delaktighet i förskolan. Samtliga informanter såg även en koppling mellan specialpedagogik och delaktighet. Somliga förskollärare gav beskrivningen av specialpedagogik som ett förhållningssätt vilket används för hela barngruppen. Låg personaltäthet beskrevs av samtliga förskollärare som ett hinder för att göra barnen delaktiga. Sammanfattningsvis visar denna studie att det är möjligt att göra alla barn delaktiga i utbildningen. Det ställer emellertid krav på förskollärarnas förhållningssätt.

Syftet med denna kvalitativa studien var att undersöka hur trygga och förberedda pedagoger upplever sig vara i möte med barn som genomgått en förlust och befinner sig i sorg. För att ta reda på detta har tio kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomförts med förskolepedagoger och förskolerektorer. Gemensamt för alla respondenter var att de har erfarenheter av att bemöta barn i sorg som förlorat en vårdnadshavare. De rekommenderade att bemötandet bör präglas av att pedagogen är saklig angående händelsen och svarar på barnets frågor. Med andra ord bör pedagogen vara lyhörd och inkännande, vilket överensstämmer med att ett av resultaten som pekar på hur bemötandet kan se ut. En rimlig slutsats kan vara att det behövs mer utbildning kring områdena barn i sorg, förlust, krishantering och bemötande. Resultatet av undersökningen visar att majoriteten av respondenterna upplever sig förberedda på hur de på bästa sätt kan bemöta barn i sorg, på grund av deras personliga och professionella erfarenheter, men inte på grund av utbildningen. Resultatet visar även att Pedagoger och rektorers syn på stödet som erbjuds pedagoger skiljer sig åt. I studien redovisas begreppet sorg och barns olika sorgeprocesser. Teoretiska utgångspunkten är John Bowlbys anknytningsteori.

Den här uppsatsen kommer att behandla hur förskolans pedagoger utformarförskolans lärmiljöer inomhus. Denna undersökning lägger vikt på hur barnen görsdelaktiga samt hur de får möjlighet att påverka utformningen av förskolanslärmiljöer. Att kunna se barnen som kompetenta individer skapar en självsäkerhethos barnen. Förskolan ska kunna erbjuda en inspirerande miljö där fokus ligger påatt barnen ska känna ett samspel med varandra som möjliggör barns delaktighet ochinflytande.Studiens syfte är att bidra med kunskap om förskollärarnas förhållningssätt samtutformning av förskolornas lärmiljöer inomhus. Studien utgångspunkt är hur barnengörs delaktiga och får inflytande i förskolans lärmiljöer. Teorin som används för attstärka studien är utvecklingspedagogiken. Som metod har jag använt mig avfenomenografin som via intervjuer med förskollärare har samlat in data omförskollärarnas förhållningssätt samt utformning av förskolornas lärmiljöer.I resultatet lyfts relevant samlade data kopplad till centrala begrepp upp samt olikastrategier som förskollärarna använder för att möjliggöra barns delaktighet ochinflytande. I resultatet visar det även att ett hinder när det kommer till lärmiljön äratt det kan finnas brist på personal eller inte köpa in de material som barnen önskar.Det framhävs även i resultatet att den pedagogiska dokumentationen är av stor vikt,för att kunna se utifrån barnens perspektiv och därmed möjliggöra barnensdelaktighet samt inflytande i förskolans lärmiljöer. Avslutningsvis kommer det attges tips på vidare forskning.

Denna systematiska litteraturstudie lyfter vad tidigare forskning säger kan främja förskolans systematiska jämställdhetsarbete. Syftet med studien är att skapa kunskap om vad som lämpar sig bäst för att främja förskolans systematiska jämställdhetsarbete. Syfte och frågeställningbesvaras genom att undersöka vad tidigare forskning lyft fram som centrala aspekter i förskolans arbete med jämställdhet. Resultatet presenteras utifrån 30 artiklar där det centrala ämnet är jämställdhet. Vi har använt oss av sex olika sökalternativ vid framtagningen av artiklarna. Fyra inkluderingskriterier användes för att avgränsa artiklarna så enbart de relevanta artiklarna för vår studie kvarstod. Sedan kodades materialet och fem olika teman framkom som betydelsefulla i jämställdhetsarbetet. Dessa teman är 1) Kunskapen om jämställdhetsbegreppet, 2) Kunskapen om maktens möjligheter och utmaningar, 3) Arbetssätt och förhållningssätt, 4) Språkets betydelse, 5) Utformningen av lekmiljön. I resultatet lyfts bland annat förskollärarens arbetssätt och förhållningssätt fram som viktiga aspekter för att få till ett systematisktjämställdhetsarbete. Resultatet belyser också aspekten kring osäkerheten omjämställdhetsarbetet då verksamma inom förskolan saknar kunskaper om ämnet. Goda kunskaper krävs för att utforma ett gott systematiskt jämställdhetsarbete och förhoppningsvis kan vi bidra med det utifrån vår studie. Vår forskningsfråga som ska hjälpa oss besvara detta lyder: Vilka forskningsbaserade aspekter lyfts fram som viktiga för få till ett ändamålsenligt systematiskt jämställdhetsarbete i förskolans verksamhet?

Patienter med missbruksproblematik är en av de grupper som förekommer frekvent på akutmottagningen. Patientgruppen riskerar ofullständig eller utebliven vård och omvårdnad. Mötet med patienten ställer krav på akutsjuksköterskors kompetens och förmåga att vårda personcentrerat. Studiens syfte var att undersöka tillgänglig evidens gällande akutsjuksköterskors förhållningssätt till patienter med missbruksproblematik på akutmottagningen. Metoden som valdes är en systematisk och integrativ litteraturstudie bestående av 14 artiklar hämtade från Cinahl, Pubmed och Medline. Den tematiska analysen ledde till två teman: Inställning till kunskap och Förutsättning till vård. Resultatet påvisar ett stort behov av utbildning och erfarenhet hos akutsjuksköterskor i vården av patienter med missbruk på akutmottagningen. Akutsjuksköterskor anser att patienten ska behandlas med respekt samtidigt som akutsjuksköterskor upplever rädsla för hot och våldssituationer i vården. Frustration förekommer hos akutsjuksköterskor över att patientgruppen inte accepterar erbjuden vård och behandling, något som fick akutsjuksköterskor att känna hopplöshet inför patienten. Tidigare rapporter har visat att patienten i många fall saknar förmågan och de förutsättningar som behövs för en livsstilsförändring. Akutsjuksköterskor behöver i vårdmötet med den missbrukande patienten skapa en relation och ett förtroende, då vården för patienter med missbruksproblematik behöver vara personcentrerad. Personer med missbruk eller beroende har ökad frekvens av allvarliga sjukdomar och förhöjd mortalitet. Studien har påvisat akutsjuksköterskors upplevelser av bristande kunskap i vården kring patienterna. Författarna ser här vikten av att kunskap sprids till akutsjuksköterskor samt övriga kollegor inom akutsjukvården för ökad förståelse samt bättre vård och bemötande av en redan utsatt person som lever med ett missbruk och söker somatisk akutsjukvård.

Studiens syfte var att med hjälp av ett normkritiskt perspektiv undersöka hur förskollärare själva såg på sitt arbete med flerspråkighet i förskolan. Vi ville med hjälp av det normkritiska perspektivetsynliggöra vilka normer kring flerspråkighet som rådde på förskolorna. På så sätt även ta reda på om förskollärarnas förhållningssätt till arbetet såg olika ut, samt vilka förutsättningar de hade för att kunna utföra arbetet med flerspråkighet. För att kunna undersöka studiens syfte, formulerades tre frågeställningar som i sin tur besvarades med hjälp av intervjuer. Utifrån sex olika förskolor på olika ort har vi med hjälp av kvalitativ metod intervjuat en förskollärare per förskola. Resultatetvisar att förskollärarnas syn på flerspråkighet är positiv men de upplever arbetet med flerspråkighet som komplext och svårt. Förskollärarnas förhållningssätt samt hur de prioriterar arbetet med flerspråkighet förändras beroende på hur bredden av språk ser ut på förskolan, vilka kunskaper de besitter samt hur trygga de känner sig. Resultatet visade även att förskolorna präglas av olika syn på flerspråkighet, där en sorts ”svenskhetsnorm” och en ”mångkulturell norm” styrde arbetet. En diskussion som förs är hur vi i framtiden vill förhålla oss.

Syftet med den här studien är att undersöka pedagogers uppfattningar av barnsyn utifrån barns behov och pedagogers förhållningssätt. Barnsyn och uppfattningar är ett komplext begrepp som behöver studeras vidare för att kunna generera medvetenhet och insikter över hur synen på barn och dess uppfattningar faktiskt påverkar barns villkor i förskolan. Studiens forskningsansats har därav varit fenomenografi som fokuserar på uppfattningar. Studiens har en kvalitativ ansats med fem semistrukturerade intervjuer på två skilda förskolor.   Resultatet synliggör att barn har behov av vägledning genom uttänkt syfte, pedagogers närvaro och barns ålder. Genom vuxnas ansvar kan barns välbefinnande säkerhetsställas men barngruppens storlek och personlig kompetens är väsentliga faktorer för hur det praktiskt fungerar. Barn motiveras till självständighet och självkänsla av pedagoger för barns framtida vägnar. Pedagogers förhållningssätt karaktäriseras av bemötande, respekt och trygghet. Pedagoger behöver bemöta barn situationsbundet och personbundet där pedagogers dagsform kan påverka. Pedagogers förhållningssätt behöver präglas av respekt utifrån relationer, tillsägelser, regler och värdegrund. I sin yrkesprofession så behöver pedagoger vara trygga så att de kan besluta åt barn, tillsammans med barn, veta när och varför de säger nej.   Diskussionen karaktäriseras av tidigare forskning om barnsyn och resultatet där barns behov synliggör barns förmåga, hänsynstagande, barns rätt och barn i beroendeställning. Vidare diskuteras pedagogers förhållningssätt gentemot barn utifrån en framtidsvision, som kontextberoende och ansvar.

Bakgrund: I Sverige lever cirka 55 000 personer med ett substansmissbruk och cirka 45 000 personer med ett narkotikaklassat läkemedelsmissbruk under 2019. Sjuksköterskan ska kunna bemöta personer med substansmissbruk med ett professionellt förhållningssätt. När sjuksköterskan förhåller sig till ett öppet sinne och följsamhet möjliggör det att personen bakom substansmissbruket kan uppmärksammas. Syfte: Syftet var att undersöka sjuksköterskans erfarenheter av att bemöta personer med substansmissbruk inom hälso- och sjukvården. Metod: En litteraturöversikt där sju kvalitativa artiklar och fem kvantitativa artiklar analyserades enligt Friberg (2012). Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier samt subkategorier. Den första kategorin var förhållningssättets olika dimensioner med subkategorierna personen bakom substansmissbruket, sjuksköterskans utmaningar och att smärtlindra personer med substansmissbruk. Den andra kategorin var utbildningens betydelse för sjuksköterskan med subkategorierna kunskapens roll och sjuksköterskans attityd. Den sista kategorin var stigmatisering av personer med substansmissbruk med subkategorin fördomarnas barriärer. Slutsats: Resultatet presenterar att ökad utbildning och kunskap kan hjälpa sjuksköterskan att bemöta personer med substansmissbruk med ett professionellt förhållningssätt. Det innebär att bemötandet präglas av en icke dömande attityd.

Syftet med studien är att undersöka fritidslärares erfarenheter och uppfattningar om elevers individuella behov i relation till fritidshemmets undervisning. Frågeställningar som ställs i studien är: Hur resonerar fritidslärare om elevers individuella behov i relation till fritidshemmets undervisning? Hur planerar fritidslärare sin undervisning i förhållande till elevers olika individuella behov?  I studien används kvalitativ metod där empirin samlades in genom en semistrukturerad gruppintervju med fyra fritidslärare. Respondenterna i intervjun arbetar på samma skola men på två olika fritids spår. Innehållsanalys har använts för att analysera empirin.Resultatet visar att fritidslärare är medvetna och respekterar elevers individuella behov i fritidshemmets undervisning, men har svårt att bemöta vissa behov i de stora elevgrupperna. De behov som lärarna tar upp i resultatet är tillbakadragna, mer introverta behov där eleverna behöver struktur, trygghet och lugn. De upplever att det är svårt att få tid till att tillgodose dessa behov i de stora elevgrupperna. Andra behov som diskuterades i studien var utifrån sociala behov och kön där det kunde uppstå grupperingar och exkludering vid olika platser samt aktiviteter på fritidshemmet. De planerar undervisningen till att göra aktiviteter för grupper med mindre antal elever för att lättare kunna möta behoven och blanda gruppen för att skapa nya relationer.

Detta är en kvalitativ studie kring hur förskollärare ser på barns sociala relationer och behov av kamrater, samt hur de arbetar med de sociala relationerna och barnens kamratskap. Hundeides tolkning av det sociokulturella perspektivet är studiens teoretiska utgångspunkt. Teorin betonar därför hur förskollärarnas perspektiv på barnen och deras utveckling formar dessa ramar och därmed även deras sätt att arbeta. Två vanliga perspektiv på barns utveckling som Hundeide betonar är det utvecklingspsykologiska och det sociokulturella. I resultatet kunde vi se att flertalet av förskollärarna arbetar mer utifrån det utvecklingspsykologiska perspektivet, men vi ser även en strävan hos förskollärarna att arbeta utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Vi belyser olika konsekvenser av de olika perspektiven, och försöker avslutningsvis förstå hur det kommer sig att det utvecklingspsykologiska perspektivet blir mer dominant på bekostnad av det sociokulturella. Med utgångspunkt i Hundeides teori tolkar vi det som att det kan bero på allt för begränsande förutsättningar för förskollärarnas arbete för att kunna arbeta sociokulturellt fullt ut.