No description available.

Alla pedagoger oavsett yrkestillhörighet, stadie eller skolform har någon gång mött problemskapande beteende.  Pedagogernas upplevelse, attityd och värderingar av problemskapande beteende påverkar inte sällan bemötande, relationen samt strategier vilket kan avgöra hur väl en elev kommer att lyckas eller inte i skolan. Syftet med föreliggande studie är att kartlägga och synliggöra pedagogernas upplevelser av problemskapande beteende, bemötande samt strategier i grundskolan samt träningsskolan. Frågeställningar jag vill ha svar på i arbetet är: Vad är ett problemskapande beteende? Hur upplever pedagogerna problemskapande beteende?
Hur tänker pedagogerna om strategier samt bemötande av problemskapande beteende?
Vilka hinder och möjligheter upplever pedagogerna vid arbete med problemskapande beteende? Studien är kvalitativ och har en fenomenologisk ansats, vilket ger möjlighet att erhålla informanternas subjektiva åsikter om deras verklighet, förstå hur pedagogerna ser på problemskapande beteende, vad det innebär för dem och vad de tolkar in i detta. Fokus är att hitta mönster i pedagogernas uppfattningar om problemskapande beteende och undersökningsmetoden som valts är intervjuer. En kvalitativ intervju ger möjlighet att som intervjuare anpassa sig utifrån hur samtalet utvecklas, ställa följdfrågor, avläsa mimik, kroppsspråk samt kontrollera att jag uppfattat pedagogen korrekt. Jag finner mer likheter i förhållningsätt och tankemönster än skillnader trots olika erfarenheter och utbildning. Deras förhållningssätt utgår ifrån det relationella perspektivet där fokus är bemötande och anpassad inlärningsmiljö. Studiens resultat pekar på att pedagogerna arbetar med det problemskapande beteendet på individ, grupp samt organisationsnivå och att det inte fordras en specialpedagogisk utbildning för att kunna möta det problemskapande beteende på ett bra sätt utan det centrala tycks vara pedagogens attityder, värderingar samt intresse för att hitta goda strategier och lösningar.

Bakgrund: Vid en undersökning av Sveriges alkoholkonsumtion år 2014 var det 128 000 personer som var i ett missbruk av alkohol. Negativt förhållningssätt till patienter med alkoholmissbruk såsom att patienterna inte var riktigt sjuka då missbruket anses av sjuksköterskor vara självförvållat. Detta förhållningssätt har gjort att sjuksköterskor tyckte att patienter med alkoholmissbruk inte förtjänade lika vård och bemötande som andra patientgrupper. Sjuksköterskor menade på att bristen på utbildning och kunskap var en bidragande faktor till problematiken med negativt förhållningssätt.  Syfte: Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskans förhållningssätt i omvårdnaden till patienter med alkoholmissbruk.                                                                                                                                                                                                    Metod: Studien genomfördes med en empirisk kvalitativ ansats med en manifest innehållsanalys som öppnade upp möjligheten till fördjupning av sjuksköterskors erfarenheter inom vården till patienter med alkoholmissbruk. Urvalet av sjuksköterskorna till intervjuerna gjordes utifrån arbetserfarenhet och anställning inom primärvården.     Resultat: Under studien framkom det tre huvudkategorier. Erfarenheter av alkoholmissbruk, vilket sjuksköterskor beskrev erfarenheter av patienter med alkoholmissbruk huvudsakligen som svårt. Sjuksköterskornas bemötande till patienterna, vilket sjuksköterskorna upplevde som övervägande positivt på samtliga verksamheter. Förbättring av omvårdnaden, vilket sjuksköterskorna menade på var bristande i systemet vid omvårdnaden av patienter med alkoholmissbruk.  Slutsats: Bristen på utbildning av alkoholmissbruk var den främsta faktorn till ett negativt förhållningssätt och detta behövde utvecklas av landsting och kommuner för att vården till patienter med alkoholmissbruk skulle förbättras.

Inom dramapedagogiken bedrivs ofta samtal och reflektion i samband med övningar, för att delge upplevelser och fundera kring egna och andras erfarenheter. Syftet med studien är att undersöka och problematisera samtal och reflektion med barn i samband med dramapedagogiska övningar. Övergripande frågeställningar handlar om hur pedagogens förhållningssätt påverkar samtal och reflektion. Den centrala frågeställningen är: Hur formas deltagarnas utsagor och förmedling av sina upplevelser i förhållande till hur vi som pedagoger leder samtalet? Deltagande observationer har gjorts under arbete med tre förskolegrupper vid åtta tillfällen. Barnens utsagor undersöks i förhållande till det egna pedagogiska förhållningssättet. I uppsatsen redovisas två av dramapassen, vilka utgör empiri för en djupgående analys. En hermeneutisk ansats ligger till grund för tolkningsprocessen och teorier kring pedagogik, kulturpsykologi, samtal med barn samt tidigare forskning om den estetiska kulturens möte med pedagogiken diskuteras i relation till resultatet. I analysen har två skilda pedagogiska positioner blivit synliga, vilka utmynnat i två samtalsformer; ett berättande samtal och ett reflekterande samtal. Barnens förmedling av sina upplevelser utfaller på olika sätt inom de två olika samtalsformerna och det pedagogiska förhållningssättet diskuteras i relation till detta.

Studiens syfte är att se på ledarskap i relation till interkulturalitet. Den kvalitativa karaktären på studien var relevant för att besvara frågeställningarna. Ledare från två olika organisationer valdes för att ge en ökad bredd i svaren. Efter intervjuerna transkriberades och analyserades det insamlade materialet utifrån teorier om interkulturalitet. Genom intervjuerna gavs en förståelse av hur ledarna ser på åsiktsmångfald samt en bild av hur ledare hanterar medarbetarnas idéer och åsiktsmångfald. Genom analysen framgår det att trots att ingen av ledarna uttalat eftersträvar ett interkulturellt förhållningssätt så fnns det interkulturella tendenser i ledarnas hanterande av medarbetarnas idéer och åsiktsmångfald. Inom båda organisationerna eftersträvar ledarna ett öppet klimat för att utveckla organisationen men vi tror att organisationerna skulle utvecklas ytterligare om interkulturalitetsteorins kritiska aspekt tillämpades, genom att ledare och medarbetare inom organisationen vågar kritiskt granska sig själva, varandra och den egna organisationen i större utsträckning.

Syftet med denna studie är att utifrån en kvalitativ forskningsmetod med hjälp av observationer och semistrukturerade intervjuer undersöka sex olika lärares uppfattning om nyanlända elevers förkunskaper så att läraren kan främja nyanlända elevers skolutveckling. Hur förhåller sig lärarna till de nyanlända elevernas förkunskaper i sin undervisning och i sitt resonemang?  Vårt resultat visar att det inte är självklart att alla lärare arbetar för att ta tillvara på de nyanlända elevernas förkunskaper i sin verksamhet. Det framkommer däremot att det är viktigt att ha samverkan med modersmålslärarna för att kartlägga nyanlända elevers förkunskaper. Det finns en hel del i lärarnas förhållningssätt som kan påverka hur de nyanlända elevernas förkunskaper integreras i undervisningen. Det handlar om att lärare kontinuerligt måste fortbilda sig inom interkulturell pedagogik. Denna studie har gett oss inblick i hur nyanlända elevers skolsituation kan se ut i dagens läge.

Lösningsinriktad pedagogik (LIP) är en arbetsmodell och ett förhållningssätt. Författaren har implementerat LIP på sin arbetsplats, en förskola i Norra Storstockholm. Författaren har även utarbetat en egen arbetsmodell utifrån LIP i syftet att öka förskolans pedagogiska kvalitet.  I studien undersöks arbetsmodellen. Dessutom undersöks på vilket sätt pedagogerna anser att arbetsmodellen hjälpt dem att bli bättre på att göra barn delaktiga i måltiden. De grundläggande begreppen barns delaktighet, gemensamt förhållningssätt samt LIP definieras. Därefter presenteras några för studien relevanta teorier ifrån tidigare forskning. Observationer, fokusgruppsamtal samt enskilda intervjuer i formulärform har använts för att besvara frågeställningarna. Resultaten presenteras i form av valda citat och reflektioner, vilka sedan i analysen synliggörs utifrån relevanta begrepp. Studien visar att ett gemensamt förhållningssätt ökar barns delaktighet. Det förenklar och förtydligar gemensamma mål. Barnen möter en homogen Studien drar slutsatsen att LIP i enlighet med styrdokument och det sociokulturella perspektivet skapat möjligheter även för de allra minsta barnen att vara delaktiga under måltiderna i denna förskoleverksamhet. Studien visar också att pedagogerna på denna förskola med hjälp av LIP överbrygger en del av den problematik som uppstår med olika yrkeskategorier i förskolan. Outbildade, barnskötare samt förskollärare använder samma grundläggande begrepp när de talar om barns delaktighet. Det finns också anledning att dra slutsatsen att det sociokulturella perspektivet och Vygotskijs teorier om de minsta barnens tanke och språk är kunskaper alla pedagoger i förskolan behöver. Detta skulle kunna öka delaktigheten ytterligare för de allra minsta barnen i förskolan.

Studiens syfte var att få en ökad förståelse hur förskolans miljö och lärarnas arbets- och förhållningssätt kan gynna barn med autism.Studien beskriver de metoder som används vid arbetet med barn som har autism så som t.ex. allmän daglig träning och tecken som stöd.  Öppna intervjuer  användes för  att  samla  in data  till  den kvalitativa studien, som sedan  analyserades genom  att  granska  inspelat  material  samt  våra  anteckningar. Fem förskollärare och en specialpedagog med erfarenhet av autistiska barn intervjuades.Det är  respondenternas  uppfattningar, erfarenheter  och  upplevelser  som  bearbetats  och redovisats. Resultaten av  studien visar  att  respondenternas  uppfattningar  och  arbetssätt  med  barn som  har  autism  även  kan  hjälpa  och  gynna alla  barn.  Exempelvis  kan  en  överskådlig miljö, små barngrupper och bildschema vara några av de saker som kan gynna alla barn. Respondenterna pekar på att det krävs fasta rutiner och en strukturerad miljö för att barn med  autism  ska  få  ut  så  mycket  som  möjligt  av  den  tid  de  är  i  förskolan. Föräldrasamverkan är betydelsefull för att lärare ska kunna utforma en bra verksamhet för dessa barn visar resultatet.Resultaten visar även att det finns en önskan från lärarna om  ökad  kunskap  kring  barn  med  autism.  Vi  hoppas  att  studien  ska  kunna  gynna blivande lärare.

Förskolan kan vara en fantastisk arena för barn att lära känna andra barn på och få möjlighet att skapa sig kunskap och förståelse för andra människor. När barn träffas börjar de oftast leka på olika sätt, vilket utvecklar deras sociala samspel. Under vår utbildning som blivande förskollärare har vi problematiserat kring vilken roll pedagoger har i barns lek för att på bästa sätt stödja barnen i deras samspel. Syftet med studien är således att skapa en förståelse för vad pedagogerna anser vara lekens styrkor, hur pedagoger ser på sin närvaro och hur de kan stödja och stimulera det sociala samspelet i leken. Metoden som använts har varit kvalitativ med intervjuer av sex pedagoger på tre olika förskolor. Resultatet visar att pedagogerna inte alltid är medvetna om hur deras förhållningssätt gentemot barnen påverkar utvecklingen av det sociala samspelet och hur pedagogens barnsyn präglar arbetet på förskolan. Pedagogerna ser olika på vilken betydelse miljön inne på förskolan har och om barnen får vara delaktiga i miljöns utformning eller inte. Det som visar sig är att miljön har en viktig roll över vilka lekar som leks på förskolan och över hur barns lek kan utvecklas.  Konsekvenser gällande olika samspelsformer problematiseras i studien och visar på att pedagogers förhållningssätt kan vara avgörande ifall ett utvecklande samspel ska ske eller inte.

Den här studien genomfördes för att undersöka det demokratiska uppdragets innebörd för lärare och rektorer inom fritidshemmets verksamhet. Undersökningens frågeställning var även att ta reda på hur ledarskapet ser ut i det demokratiska uppdraget. Undersökningen genomfördes genom att vi delade ut enkätfrågor till tre fritidspedagoger, tre förskollärare samt fyra rektorer, varav två biträdande rektorer. Informanterna arbetar på två skolor i två skilda kommuner i södra Sverige. Studien visar att det demokratiska uppdraget handlar om respekt, allas lika värde trots olikheter samt att lära sig regler och samspela med andra. Studien påvisar vikten av att man som lärare visar lyhördhet och finns tillhands för att utveckla elevernas demokratiska förhållningssätt. Studien visar vidare att fritidshemmets verksamhet är en arena, där eleverna erbjuds möjligheter att påverka och delta i demokratiska processer. Rörande ledarskapet i det demokratiska uppdraget skapar man trygga barn genom att ge en trygg och öppen atmosfär där alla kan känna att deras röst blir hörd. På grund av besparing, personal och lokalbrist, kan det vara svårt att genomföra de visioner som finns i fritidshemmets verksamhet.