Syftet med föreliggande undersökning är att synliggöra svensklärares förhållningssätt samt vilka strategier som de anser vara gynnsamma för flerspråkiga elevers språkutveckling i språkligt heterogena klassrum. Forskningsfrågorna är på vilka sätt lärare menar att de ger flerspråkiga elever rika möjligheter till god språkutveckling inom svenskämnet samt vilka förhållningssätt och strategier som de anser är gynnsamma för språkutvecklingen. De teoretiska utgångspunkterna är den närmaste utvecklingszonen, stöttning, Jim Cummins fyrfältsmodell för språkutveckling, multimodala aspekter av stöttning samt inkludering. Vi valde att använda en kvalitativ forskningsmetod för att fördjupa våra kunskaper inom ämnet. Metoden som vi har använt oss av är semistrukturerade intervjuer med fyra lärare, samt tre lärare som besvarade frågorna skriftligt. Resultatet visar att lärarna ser elevernas tidigare erfarenheter och intressen som ett stöd för att utveckla elevernas språkutveckling. Vidare visar resultatet på betydelsen av social och kognitiv inkludering och hur det på olika sätt gynnar elevernas gemenskap likväl som att elevens språk- och kunskapsutveckling gynnas av att vara inkluderad. Lärarna uttrycker också sin medvetenhet kring fördelarna med transspråkande strategier, men trots det använder flertalet av våra lärare inte denna strategi i undervisningen. Lärarna framhåller dessutom hur interaktion och samspel ger rika möjligheter till språkutveckling. Genom att läraren använder multimodala verktyg i det språkligt heterogena klassrummet görs undervisningen mer explicit och eleverna kan befästa sina kunskaper genom olika sinnesintryck. Slutsatserna i vår studie är att lärarna ger eleverna goda möjligheter till att samspela och interagera. Särskilt framgångsrika förhållningssätt och strategier i det språkutvecklande arbetet i språkligt heterogena klassrum är kooperativa strukturer, multimodalitet och genrebaserad undervisning.

Tidigare forskning visar att elever upplever en otrygghet att byta om och duscha i samband med idrottslektionerna i skolan. Syftet med denna studie är därför att genom kvalitativa intervjuer undersöka idrottslärares uppfattningar kring huruvida ombyte och dusch för elever i samband med undervisning i ämnet idrott och hälsa skall vara ett krav eller inte. Frågeställningarna i studien är: a) Vilka uppfattningar har idrottslärare kring ombyte och dusch för elever i samband med undervisningen i ämnet Idrott och hälsa? b) Har deras förhållningssätt till ombyte och dusch förändrats under den tid de arbetat som idrottslärare och vilka är orsakerna i sådana fall? c) Vilka uppfattningar har de om eventuella samband mellan att elever inte har med sig ombyte och elevernas prestationer på lektionerna i Idrott och hälsa? Studien har en semistrukturerad kvalitativ ansats med intervju och transkribering som datainsamlingsmetod. Urvalsgruppen består av 6 idrottslärare från 6 olika grundskolor i Sverige, från norr till söder. Resultatet visar att de intervjuade idrottslärarna till övervägande del ändrat sitt förhållningssätt kring ombyte och dusch över tiden som de jobbat. Exempelvis var det några av de intervjuade idrottslärarna som uttryckte att de i början av sin yrkesroll haft det lite som ett krav, att eleverna måste byta om för att överhuvudtaget få delta på undervisningen. Medan idrottslärarna idag menar att man inte får ha det som ett krav längre och fokuserar mer på all form av delaktighet och närvaro, oavsett ombyte eller inte.

SammanfattningAndersson, Helen (2018). Plats för förändring – en studie om Statens institutionsstyrelse och specialpedagogiken (Place for Change- a Study of The Swedish National Board of Institutional Care and Special Education). Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Fakulteten för Lärande och samhälle, Malmö universitet.Förväntat kunskapsbidragStudien är av intresse då det inte finns någon tidigare forskning kring detta ämnesval inom Statens institutionsstyrelse (SiS). Mycket av den forskning som gjorts på SiS har fokus på behandling medan skolverksamheten inom SiS fortfarande är ett relativt outforskat område. Syfte och frågeställningarDet övergripande syftet med studien är att bidra med kunskap om rektorernas, specialpedagogernas och speciallärarnas tankar om den specialpedagogik som bedrivs på SiS skolor samt att ta tillvara på respondenternas svar för att vidareutveckla skolverksamheten. Frågeställningar är vilka förväntningar specialpedagogerna/ speciallärarna och rektorerna uttrycker om det special-pedagogiska uppdraget och hur kompetensen tas tillvara samt hur detta förhåller sig till examensmålen för specialpedagogutbildningen. TeoriSystemteori har valts som teoretisk utgångspunkt. Teorin betraktar inte människan ur ett individuellt perspektiv utan ser hen som en del i ett system. Inom systemet, t.ex. SiS-skola, sker hela tiden en växelvis påverkan på alla som finns i det. Med systemteorin tydliggörs nivåerna som samverkar med varandra. Teorin lämpar sig väl i studien av SiS-skolor. Inom SiS organisation arbetar och samverkar många olika professioner på olika nivåer.MetodValet av metod föll dels på intervjuer med två rektorer samt två empiriska undersökningar som innebar insamling, bearbetning och analys av data från två olika frågeformulär riktade till rektorer och specialpedagoger/speciallärare inom SiS. Denna empiriska undersökning, bestående av både en kvalitativ och kvantitativ datainsamlingsmetod, genomfördes med hjälp av frågor med möjlighet till fritextsvar på en del av frågeställningarna.ResultatNågra av de mindre institutionerna hade inte tillgång till specialpedagogisk kompetens. Specialpedagogerna/ speciallärarna som var anställda inom SiS uppgav att större delen av arbetstiden (ca 54 %) ägnades åt undervisning av elever. Detta stämmer tämligen väl överens med tidigare gjorda undersökningar på andra skolor. Kartläggning i form av utredningar, upprättande av åtgärdsprogram och dokumentation ägnades ca 15 % av arbetstiden. På drygt hälften av institutionerna arrangerades handledning som antingen ingick i specialpedagogens uppdrag eller anlitades externa handledare. De institutioner som deltog i kompetensutvecklingsinsatsen ”Specialpedagogik för lärande” ansåg att ett ökat kollegialt lärande, samverkan och reflektion över det egna lärandet var de värdefullaste bidragen. Ledare för utvecklingsinsatsen var specialpedagogen. Flertalet specialpedagoger/ speciallärare ansåg att det var mycket viktigt att arbeta med skolutveckling, förebyggande skolproblematik och att hjälpa barn och unga/ vuxna i utsatta situationer. Vad som läggs in i begreppet skolutveckling har stor betydelse för resultatet. Sko-lutveckling ansåg specialpedagogerna/ speciallärarna ägnades liten tid. Ett utvecklingsområde som både rektorer och specialpedagoger/ speciallärare uppgav var det pågående arbetet med att utveckla elevhälsan inom SiS. Det fanns ett upplevt behov av en ökad samsyn kring SiS-skola för alla professioner på in-stitutionerna. Specialpedagogiska implikationerSamarbetets betydelse och det kollegiala lärandet är ett återkommande tema hos rektorerna, specialpedagogerna och speciallärarna i studien. Behandlingsassistenterna är en slags ställföreträdande förälder för ungdomarna under vistelsetiden på SiS. Genom att öka den specialpedagogiska kompetensen för all personal på SiS fås ett värdefullt gemensamt förhållningssätt till elevernas skolgång på SiS.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur förskollärare hanterar och reflekteraröver måltiden i förhållande till förskolans uppdrag då måltiden är en av förskolans mesttidskrävande och ständigt återkommande rutinsituationer. Studien uppkom utifrån att vi setten avsaknad av reflektion och diskussion kring hur måltiden används i förskolan vid vårverksamhetsförlagda utbildning, samt utifrån vår yrkeserfarenhet som barnskötare. Studien ärbaserad på en kvalitativ forskningsansats med fyra semistrukturerade intervjuer medverksamma förskollärare. Resultatet är analyserat utifrån utvecklingspedagogiken i relationtill studiens syfte och frågeställningar. Studiens resultat och analys visar att förskolans måltidkan användas både ur ett omsorgsperspektiv och ett lärandeperspektiv, men att det handlar om vilket förhållningssätt och vilken medvetenhet som förskollärare har i förhållande till måltid.Resultatet visar också att måltiden kan integreras i förskolans projekt samt planeras för bådeomsorg och lärande men det säkerställer inte måltiden som en undervisningssituation.

Populärkultur är i och med det digitaliserade samhället mer tillgängligt för barn numera än tidigare. Detta gör populärkulturen kontroversiell och skapar således konflikter angående huruvida vilka populärkulturella influenser som ska få ta plats och användas i förskolans kontext. Studiens syfte är att beskriva och diskutera fem förskollärares förhållningssätt till den populärkultur som barn tar med sig in i förskolans verksamhet, samt hur förskollärare förhåller sig till eventuella konflikter som kan uppstå kring vad som är ”lämplig” kultur. Våra frågeställningar är menade att ligga till grund för att uppnå vårt syfte. Vi använder oss av Bourdieus begrepp habitus för att förklara och urskilja förskollärares förhållningssätt. Metodvalet i form av en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer är den vi anser mest lämpad för att få så rättvis bild av vår undersökning som möjligt under rådande omständigheter. Vårt resultat visar att kombinationen av det aktuella fältet i detta fall, förskolan och förskollärare som yrkesgrupp med normer och regler samt förskollärarens kulturella kapital, det vill säga kulturvanor, utbildning, bakgrund och värderingar ligger till grund för förskollärarens habitus. Det innebär i sin tur att förskollärarens habitus/inre röst talar utifrån hens erfarenhet, minnen, uppväxt och bakgrund och påverkar inställningen och skapar skillnaden mellan tillåten och mindre tillåten populärkultur. Vår studies bidrag är att synliggöra hur den enskilde förskollärarens habitus, kulturella kapital samt det sociala fältet påverkar hur populärkulturen används i verksamheten.

Översikten samlar information från 25 olika studier från tre olika forskningsdatabaser: ERC,ERIC och MathEduc. Samtliga studier är peer review granskade blivit utvalda genom sökningar där forskningens innehåll, dess koppling till ämnet och därmed relevansen varit avgörande faktorer. Syftet med kunskapsöversikten är att se hur forskningen ställer sig till kooperativt lärande i matematik, ifall det är prestationshöjande och ökar måluppfyllelsen hos eleverna, samt hur arbetsmetoden påverkar elevernas förhållningssätt gentemot ämnet.I resultatet presenteras kooperativt lärandets eventuella påverkan av elevers måluppfyllelse och förhållningssätt till matematik Dessa begrepp kan ses som mångbottnade och definieras därför detaljerat i bakgrunden, innan de sammanställs och analyseras i resultatet genom att ställas mot relevant forskning. Kooperativt lärande som undervisningsmetod har enligt (Skolverket, 2011) successivt blivit vanligare i skolan, vilket lett till att det idag finns gott om forskning kring ämnet.Studierna som sammanställs i resultatet visar positiva effekter av kooperativt lärande, både vad gäller elevernas måluppfyllelse och förhållningssätt till matematik. Studierna genomfördes i olika länder och med olika åldrar men visade ändå snarlika resultat. Däremot visar i en av studiernas resultat att elever med väldigt låg matematisk kompetens inte gynnas märkbart av kooperativt lärande och istället bör möta en varierad undervisning.Avslutningsvis i diskussionsdelen kommer mitt personliga perspektiv få mer utrymme och mina egna tankar och åsikter vävas in. Saker som kunnat göras annorlunda i arbetet kommer även belysas.

Baserat på våra egna erfarenheter ute i förskolans verksamheter finns det varierande tillgänglighet av de digitala verktygen i verksamheten, vi upplever att det finns både positiv och negativ tillgänglighet av digitala verktyg på förskolor runt om i Sverige.Syftet med denna studie är att beskriva en förskola som har digitala verktyg tillgängliga i sin verksamhet. För att kunna utforska digitala verktygs tillgänglighet i förskolan har vi i vår studie tagit hjälp av två teoretiska utgångspunkter som är det socialkonstruktionistiska perspektivet, som är beskriven av Dahlberg, Moss och Pence (2014) och kulturanalys, som är beskriven av Ehn och Löfgren (2001). Vårt material baseras på en kvalitativ studie, och till hjälp har vi använt oss av en etnografisk metod. I vår studie har vi observerat en förskola och intervjuat fem pedagoger som är verksamma på samma förskola i södra Sverige.Resultatet av vårt insamlade material beskriver en miljö och visar hur pedagoger kan arbeta med tillgängligheten av digitala verktyg på en förskola.

Syftet med denna studie är att undersöka pedagogers förhållningssätt på allsidig rörelseförmåga utifrån begreppen fysisk-, social- och självständig mobilitet i förhållande till förskolan som plats. Den teoretiska utgångspunkten för studien är barndomssociologin där problematiseringen behandlas utifrån begreppen plats, fysisk-, social- och självständig mobilitet. Metodvalet ligger i grund i en kvalitativ studie i form av enkäter som riktas mot verksamma pedagoger i förskola. Studien resulterade att begreppet allsidig rörelseförmåga är mångtydigt och pedagogers förhållningssätt till rörelse varierar utifrån tidigare kunskap och erfarenheter. En ökad medvetenhet om platsens betydelse för allsidig rörelse ligger i grund för vidare utveckling för barns rörelseförmåga är även något vi tolkar utifrån vårt material.

Kunskapsbidrag Studien visar på förskollärares uppfattningar om barn med utmanande beteende och vilka strategier och arbetssätt de har i mötet med barn med utmanande beteende. Vidare behandlar studien specialpedagogens roll i förskolan och hur förskollärare uppfattar specialpedagogens roll i det proaktiva arbetet och utvecklingen av en inkluderande lärmiljö. Syfte Syftet är att bidra med kunskap om förskollärares tankar kring utmanande situationer i förskolan samt hur de beskriver sitt arbete, förhållningssätt och bemötande av barn i utmanande situationer. Vidare syftar undersökningen till att belysa hur förskollärarna ser på specialpedagogens roll i det proaktiva arbetet och i att skapa en inkluderande lärmiljö. Frågeställningar - Hur beskriver förskollärarna sin syn på barn med utmanande beteende i verksamheten? - Vilka strategier och förhållningssätt ser förskollärarna som viktiga i arbetet med barn som utmanar? - Vilken roll ser förskollärarna att specialpedagogen kan ha i förskolans arbete med barn med utmanande beteende? Teori Studien tar avstamp i de specialpedagogiska perspektiven, relationellt perspektiv och kategoriskt perspektiv för att synliggöra perspektiven i förhållningssättet med barn med utmanande beteende. Det systemteoretiska synsättet med Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori som grund har varit viktigt i studien för att belysa de olika nivåernas påverkan för barn med utmanande beteende. Metod Studien tar en fenomenologisk ansats eftersom syftet är att undersöka kunskapsområdet kring barn som utmanar. Det empiriska underlaget har samlats in med kvalitativa intervjuer med fem förskollärare från tre olika förskolor. 4 Resultat Resultatet visar på att det finns en förhållandevis samstämmig bild av hur förskollärarna upplever utmanande situationer och vad som ligger till grund för att dessa uppkommer. Förskollärarna intar till stor del ett relationellt perspektiv i förhållningssättet i situationer där barnen utmanar. I situationer som påverkas av stress och organisatoriska faktorer intar de ett mer kategoriskt perspektiv. Förskollärarna menar att det till viss del saknas kompetens i mötet med barn med utmanande beteende. De uttrycker att de vill samarbeta mer med specialpedagog för att höja kompetensen och att hitta nya vägar och synsätt i arbetet. I det förebyggande arbetet och i utvecklingen av lärmiljöer ser de gärna att specialpedagoger är delaktiga, vilket de inte är i dagsläget. Implikationer Kompetensen kring barn i utmanade situationer i förskolan är många gånger inte tillräcklig. Förskolorna bidrar inte med kompetensutveckling kring området i den mån som förskollärarna önskar och efterfrågar. Genom samarbete med specialpedagog skulle det vara möjligt för personalen att få mer kunskap i sitt arbete med situationer där barnen utmanar. Specialpedagogens roll i förskolan är oftast reaktiv vilket innebär att de bidrar med sin kompentens när problemet redan uppstått. Det finns ett behov av en utökad samverkan mellan förskolan och specialpedagogen. I det förebyggande arbetet och i utvecklande av inkluderande lärmiljöer behöver specialpedagogen vara synlig och bidra med kompetens. Nyckelord Förebyggande arbete, förhållningssätt, specialpedagogik, systemteori, utmanande situationer.

Sammanfattning/AbstractTilly, Linn (2018). ”Alla behöver inte uppfinna hjulet” – en fallstudie om olika aktörers tankar kring det kollegiala lärandet. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö Universitet, 90 hp.Förväntat kunskapsbidragDetta examensarbete förväntas kunna bidra med kunskap gällande hur fenomenet kollegialt lärande upplevs av olika aktörer inom en skolorganisation. Undersökningen önskar även belysa det kollegiala lärandets betydelse för skolutveckling och hur olika aktörer upplever sin egen respektive varandras roll i det kollegiala lärandet.Syfte och frågeställningarSyftet med denna studie är att undersöka hur olika aktörer i en skolorganisation upplever fenomenet kollegialt lärande. Särskilt intresse läggs på det kollegiala lärandets betydelse för skolutveckling och att lyfta fram framgångsfaktorer som är betydelsefulla. Jag önskar även belysa aktörernas syn på sin egen och varandras roll för det kollegiala lärandet inom och mellan de olika nivåerna i skolverksamheten.• Hur uppfattar de olika aktörerna fenomenet kollegialt lärande?• Vad anser de olika aktörerna vara betydelsefullt för att kollegialt lärande ska leda till skolutveckling?• Hur ser de olika aktörerna på sin egen respektive varandras roll i det kollegiala lärandet?TeoriStudien utgår ifrån sociokulturell teori och ett systemteoretiskt perspektiv. Detta för att belysa samspelet, kommunikationen och helhetens betydelse.MetodMetoden jag har använt mig av i examensarbetet baseras på kvalitativ studie med en fenomenologisk ansats. I studien har det utförts två fokusgruppintervjuer och två individuella intervjuer med olika aktörer inom en skolorganisation där intervjuerna har utgått ifrån öppna frågor.ResultatDet är tydligt att fenomenet kollegialt lärande är väl förankrat bland de olika aktörerna verksamma inom den skolorganisationen där undersökningen genomfördes. Samtidigt visar det sig att skolledningen spelar en viktig roll i hur detta arbetssätt ska förankras i verksamheten. Tydlighet och öppenhet är faktorer som lyfts som framgångsfaktorer.Specialpedagogiska implikationerInformanterna lyfter att de anser att den specialpedagogiska kompetensen har en viktig roll och att den saknas inom deras skolorganisation. Specialpedagogens uppdrag är att arbeta förebyggande och hälsofrämjande för att medverka till att utveckla en likvärdig lärmiljö utifrån varje elevs behov och förutsättningar. Genom det kollegiala lärandet är det därför viktigt att ha förståelse för hur de olika nivåerna inom skolorganisationen samverkar tillsammans för att bilda en helhet. Genom att vara navet i olika former av samverkan kan specialpedagogen bidra till att utveckla och strukturera denna helhet som bland annat handledare och samtalsledareNyckelordförhållningssätt, kollegialt lärande, lärande samtal, professionsutveckling, samspel