Syftet med undersökningen var att undersöka hur förskolepersonal i förskolan upplever och förhåller sig till arbetet med konflikthantering barn emellan. Undersökningen tog stöd i det postmoderna perspektivet och framför allt i Lévinas teori. En kvalitativ forskningsansats valdes, med semistrukturerade intervjuer av åtta förskolepersonal. Undersökningsresultatet visade att konflikter mellan barn betraktades som vardagliga händelser och som en viktig del av förskolepersonalens uppdrag samt att kommunikation hade en huvudroll inom konflikthantering för förskolepersonalen. Förskolepersonalen var medveten om vikten av utbildning, kompetenser och utvärdering inom konflikthanteringsarbetet. Undersökningens slutsats var att den intervjuade förskolepersonalen visade engagemang i ämnet och strävade efter att ge barnen de bästa möjliga verktygen för att både hantera sina konflikter och bygga hållbara sociala relationer. Slutsatsen betonade betydelsen av att ge en riktig plats till utvärderingen av förskolepersonalens konflikthanteringsarbete samt att ett gemensamt förhållningssätt inom konflikthantering anses vara mer optimalt.

Syftet med denna studie var att studera förskolepersonalens uppfattningar av introverta barn. Genom semistrukturerade intervjuer synliggjordes förskolepersonalens uppfattningar kring fenomenet. Resultatet visade att förskolepersonalen uppfattade exempelvis att en trygg anknytning kan främja de introverta barnen på förskolan samt att de kan behöva stöttning i olika sammanhang. Resultatet visar också att förskolepersonalen upplevde att det var en utmaning att uppmärksamma de introverta barnen i en stor barngrupp. Andra utmaningar som förskolepersonalen upplevde kunde påverka de introverta barnen var exempelvis samhällets extroverta norm. Studiens resultat har analyserats genom Meads interaktionistiska perspektiv samt ett normkritiskt perspektiv. Slutsatsen pekar på att förskolepersonalen bör vara medveten om de introverta barnets behov och vilka pedagogiska strategier som kan inkludera de introverta barnen i förskolans utbildning.

Skolverket skriver att läraren ska utbyta kunskaper och erfarenheter med personalen i förskolan, skolan och fritidshemmet och i samarbetet särskilt uppmärksamma elever i behov av stöd. Samtidigt tyder forskning på att lärare i skolan upplever tidsbrist som ett hinder för detta samarbete och att stödet från kollegorna är det avgörande för att påverka elevernas lärande. Syftet med den här studien var att undersöka fritidslärares erfarenheter av att göra fritidshemmet tillgängligt för elever med NPF. Genom en kvalitativ forskningsmetod och ett kriteriestyrt urval genomfördes fyra semistrukturerade intervjuer med fyra fritidslärare från tre olika fritidshem. Insamlade data transkriberades och analyserades med hjälp av analysmetoden tematisk analys. Studiens slutsats belyser vikten av tydlighet i form av bild- och tidsstöd, delaktiga lärare i aktiviteter och ett lågaffektivt bemötande i mötet med eleven med NPF. Vidare har samverkan med elevens klasslärare en stor betydelse för att fritidslärare ska lyckas med att göra fritidshemmet tillgängligt för elever med NPF.

Syftet med studien är att undersöka förskollärares uppfattning av hur artefakter kan användas som verktyg i syfte att främja barns sociala samspel. Studien har utgått ifrån en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer som metod, där intervjuer genomförts med åtta förskollärare. Studien analyseras utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Resultatet visar att artefakter är betydande för barns sociala samspel. Förskollärarens förhållningssätt är av vikt hur artefakterna introduceras i den pedagogiska miljön, samt används i lek- och lärsituationer för främjandet av barn sociala samspel. Tillgängliga samt varierande artefakter benämns som väsentliga då barn erbjuds rika möjligheter att utöva sociala samspel genom artefakten. Slutsatsen av studien visar utifrån förskollärarnas beskrivningar att artefakter bidrar till ett främjande av alla barns sociala samspel. Artefakterna skapar möjligheter för barn att interagera utifrån ett gemensamt intressen oberoende av ålder eller individuella förmågor. Det är väsentligt att förskolläraren tillför lämpliga artefakter i barns sociala samspel utifrån barns behov.

Examensarbetets syfte var att få en fördjupad förståelse och kunskap om relationsarbete på fritidshemmet, hur fritidslärares bemötande och förhållningssätt främjar och påverkar relationer och deras betydelse för eleverna. För syftet insamlades empiriska data i en kvalitativ intervjustudie med åtta informanter, samtliga yrkesverksamma fritidspedagoger/fritidslärare i fritidshemmet. Intervjuerna transkriberades och analyserades tematiskt i förhållande till studiens teoretiska utgångspunkt, ett sociokulturellt perspektiv på lärande. I studiens resultat framkommer att fritidslärarnas arbete för att främja goda relationer och nå alla elever med olika behov är grundläggande för att få en fungerande verksamhet på fritidshemmet. Goda relationer utgör enligt studiens informanter grunden för elevernas trivsel, trygghet och mående som i sig utgör grunden för lärande. Samtliga av de medverkande fritidslärarna strävar efter att främja goda relationer, genom att använda sig av olika former av samtal och lekar. Studiens resultat ligger därmed teoretiskt i linje med det sociokulturella perspektivet på lärande. Studiens övergripande slutsats är att fritidslärare i sin dagliga verksamhet behöver ha en bred verktygslåda för att kunna variera sitt förhållningssätt och bemötande av alla olika elever.

Syftet med detta examensarbete är att öka kunskapen om fritidshemmets arbete med elever som är i behov av extra anpassningar. Vi har utfört åtta kvalitativa intervjuer med verksam personal i fritidshemmet. Den insamlade datan transkriberas och analyseras utifrån ett kategoriskt och relationellt perspektiv i studien. Resultatet visar att personalen i fritidshem uttrycker att extra anpassning innebär någonting som underlättar för en elev i behov. Vidare leder det till en trygg miljö i fritidshemmet där samtliga elever utvecklas genom goda tillgångar till material, möjligheter till anpassade aktiviteter och en lämplig storlek på elevgruppen. En slutsats från studien är att tid och personalbrist är ett problem i fritidshemsverksamheter som kan påverka arbetet med att utgå från elevernas olika behov och intressen. Resultatet visar även att goda relationer mellan elever och lärare samt mellan elever påverkar arbetet med extra anpassningar positivt. Detta för att eleverna då kan känna av att det finns hjälp och stöttning att få, vilket stärker känslan av trygghet.

Följande examensarbete undersöker lärares upplevelser av inkludering i religionsundervisning. Undersökningen baseras på kvalitativ studie, i form av intervjuer med tre ämneslärare som har religion som sitt huvudämne. Studien har sin grund i vetenskapsteorin fenomenologi, som intresserar sig för människors upplevelser. I resultatdelen framställer jag lärarnas upplevelser av deras arbetssätt samt om de arbetar ur ett inkluderande perspektiv. Studiens syfte är att belysa hur viktigt det är att ge alla elever samma förutsättningar för att lyckas samt att möta elevernas behov.

Svensk titel: Rutiner i förskolan - En kvalitativ studie om förskollärares förhållningssätt till förskolans rutiner   English title: Routines in preschool – A qualitative study of preschool teachers’ approach to preschool routines   Studiens syfte är att undersöka hur de förskollärare som intervjuats förhåller sig till verksamhetens rutiner. Utifrån syftet har tre frågeställningar formulerats. De områden som kommer att belysas är förskollärarnas syn på rutiner, hur de förhåller sig till dessa och hur rutiner påverkar barns sociala samspel. Studien bygger på sex semistrukturerade intervjuer. Resultatet analyseras utifrån Anthony Giddens struktureringsteori. Studiens resultat visar att förskollärares förhållningssätt till rutiner kan göra skillnad för barns sociala interaktion. Rutiner skapar möjligheter, såsom en känsla av trygghet, kontroll, gemenskap och socialt samspel i mindre grupper. Men det kan även leda till begränsningar i form av höga krav, exkludering och avbrott i barns fria lek.

Studiens syfte är att bidra till kunskaper om hur förskollärare använder sig av innelärmiljön för att utveckla barns språk. Barn behöver en god innelärmiljö där de erbjuds en variation av material som bidrar till barns språkutveckling. Studiens frågeställningar handlar om hur förskolans innelärmiljö och förskollärares förhållningssätt kan bidra till barns språkutveckling. De betydelsebärande begreppen i studien är innelärmiljön, förhållningssätt och språkutveckling. Den föreliggande studien tillämpar en kvalitativ forskningsmetod där fyra semistrukturerade intervjuer har använts som forskningsverktyg. Valet av informanter har utgått från ett subjektivt och målinriktat urval för att få tillgång till informanternas erfarenheter och kunskaper. Studiens resultat har analyserats utifrån tre vetenskapsteoretiska perspektiv: Design för lärande, sociokulturellt perspektiv och Barns perspektiv samt tidigare forskning. Resultatet i studien visar på att förskolans material i innelärmiljön och förskollärares förhållningssätt har betydelse för barns språkutveckling. Samtliga informanter belyste de olika materialens betydelse, förutbestämt och icke förutbestämt material, för att det ska kunna ske en språkutveckling hos barnen. Förskollärarens förhållningssätt till innelärmiljön det vill säga det fysiska rummet, innelärmiljön, materialet och förskollärares barnsyn framkom som betydelsefullt för att en språkutveckling ska kunna ske.

Syftet med studien är att analysera lågstadielärares inställning till och användning av läxor, då läxor inte uppmanas till att användas i lågstadiet i styrdokumentet Läroplan för grundskolan samt förskoleklassen och fritidshemmet (Lgr11). Syftet besvaras med tre forskningsfrågor, vilka är: • Vilka för- och nackdelar presenterar lärarna med att använda läxor i lågstadiet?• Vad tar lärarna utgångspunkt i vid utformningen av läxor?• Hur förhåller sig lärarna till olika utomstående faktorer som kan påverka elevernas möjlighet till att inhämta kunskap genom läxor? Det råder en pågående debatt i samhället om läxors att vara eller inte vara i lågstadiet, det förekommer nämligen skilda meningar om läxors funktion och nytta bland lärare, politiker och forskare, både på lokal och nationell nivå. I relation till läxor belyser Skolverket vikten av att alla människors olikheter ska respekteras och tillgodoses, vilket även lärarna i studien tar i beaktning när de utformar läxor. Det empiriska materialet som ligger till grund för våra analyser av lärares förhållningssätt är baserat på semistrukturerade, kvalitativa intervjuer med åtta lärare i lågstadiet, från två olika regioner i Sverige.Resultatet i studien visar att lågstadielärarna främst ser läsläxan som ett medierande ve rktyg, alltså ett; materiellt redskap som eleverna tillägnas för att eleverna ska få tid utanför skolundervisningen till färdighetsträning och repetition av redan genomgånget innehåll i undervisningen. Vidare belyser studien att lärarna menar att läxor handlar om att alla elever måste få känna att de lyckas i sin utveckling och att läxor inte ska bli en börda. Därför anser lärarna i studien att läxor med olika svårighetsgrader är ett bra alternativ att erbjuda eleverna, för att läxorna ska bli likvärdiga och meningsskapande. Nyckelord: didaktik, sociokulturellt perspektiv, lågstadielärare, kvalitativa intervjuer, förhållningssätt, läxor.