The aims of intrapartal care are a healthy mother and child and a positive birth experience for the woman. The aims should be achieved using the least possible number of interventions that is compatible with safety. The overall aim of this thesis was to develop an instrument based on the WHO’s recommendations for care in normal birth, to describe documented intrapartal care in a pre- and post-test following a quality improvement program and to elucidate women’s perceptions of received intrapartal care. The Delphi method was used to develop the instrument. Birth records were scrutinized in the pre-test (n=212) as well in the post-test (n=240). Women’s (n=138) perceptions were collected with a questionnaire. An instrument with 69 questions and 24 follow-up questions was developed. The results from the pre-test showed that WHO’s recommendations were only partly followed. Intrapartal care for women at low-risk was similar to care for women at high-risk. Areas for improvement were identified and a quality improvement program was carried out during a two-year period. The post-test showed that the intrapartal care changed towards more adherence to WHO’s recommendations, especially for areas where guidelines were written and for women at low-risk. No statistically significant differences were found for the number of spontaneous vaginal deliveries, mother and child at low-risk after birth, active labour longer than 12 hours or second stage longer than one hour. The result from the women’s questionnaire showed that they to a great extent received care which encompassed practices that are demonstrably useful and should be encouraged. The women’s perceptions were that all received care was of great subjective importance. The instrument developed from WHO’s recommendations can be used to examine intrapartal care. Midwives should carry out a risk assessment on the woman’s arrival at the maternity unit and plan the care together with the woman and significant others. Midwives’ documentation needs to change to incorporate interpersonal aspects. Women’s faith in intrapartal care shows the importance of continuous education for midwives in evidence-based care for normal birth. National evidence-based guidelines for intrapartal care need to be developed. / Målet med förlossningsvården är en frisk mor och ett friskt barn samt en för kvinnan positiv upplevelse av förlossningen. Dessa mål skall eftersträvas med minsta möjliga ingrepp i förlossningens förlopp men med bibehållen säkerhet för mor och barn. Det övergripande syftet med denna avhandling var att, utifrån WHO:s rekommendationer avseende vård vid normal förlossning, utveckla ett instrument för att kartlägga barnmorskors dokumenterade förlossningsvård före och efter ett kvalitetsutvecklingsprogram samt belysa kvinnors uppfattningar av förlossningsvård. Instrumentutvecklingen genomfördes med Delfimetoden. Förlossningsjournaler granskades vid såväl föremätning (n= 212) som eftermätning (n=240). Kvinnors (n=138) uppfattningar insamlades med en enkät. Ett instrument omfattande 69 frågor och 24 uppföljningsfrågor utvecklades. Resultatet av föremätningen visar att WHO:s rekommendationer bara delvis följdes. Vården skilde sig i liten utsträckning för kvinnor med låg- respektive högrisk. Förbättringsområden identifierades och ett kvalitetsutvecklingsprogram genomfördes under en tvåårsperiod. Eftermätningen visar att vården förändrades i riktning mot WHO:s rekommendationer, särskilt för de områden där riktlinjer utvecklats samt för kvinnor i lågriskgruppen. Inga statistiskt signifikanta skillnader noterades beträffande antalet spontana förlossningar, antalet mödrar och barn som var lågrisk efter förlossningen, antalet aktiva förlossningar över 12 timmar och antalet förlossningar med utdrivningsskede över 1 timma. Enkätstudien till kvinnorna visar att de i stor utsträckning erhöll vård enligt den praxis som är bra och bör uppmuntras. Kvinnorna uppfattade genomgående att erhållen vård var av stor subjektiv betydelse. Instrumentet med utgångspunkt från WHO:s rekommendationer kan användas vid kartläggning av förlossningsvård. Barnmorskor bör göra en riskbedömning vid kvinnans ankomst till förlossningen och planera vården tillsammans med kvinnan och anhöriga utifrån denna. Barnmorskors dokumentation behöver förändras för att såväl omfatta medicinsk-tekniska som mellanmänskliga aspekter. Kvinnors tillit till förlossningsvården visar på vikten av att barnmorskor erhåller kontinuerlig fortbildning i evidensbaserad vård avseende normal förlossning. Evidensbaserade nationella riktlinjer för vård vid förlossning behöver utvecklas.

In february 2017 the maternity ward in Sollefteå was shut down. The citizens of the surrounding area, Ådalen, thus have more than two hours - with private transportation on narrow roads without phone connection - to the nearest maternity ward. The shutdown is a result of various developments in society, connected to larger structures of power that present these changes as natural and inevitable. This qualitative study explores the relationship between individual and structure by examining the area of Ådalen and its inhabitants’ access to maternity care. The emphasis lay on power dynamics within - and between - different structures and how these come to influence people’s everyday life. With ethnographic material collected through in depth-interviews and observations, the impact of these power structures are exemplified and discussed from the perspectives of a few individuals. The relevant structures are examined through three norms; a male norm, a neoliberal norm and an urban norm. The analysis problematize how the norms, through the conceptions of women, rurality and human values they reproduce, influence access to maternity care and limit the agency of the study’s participants. The analysis is based on power theories of both Foucault and Bourdieu. Foucault’s theories of subject and resistance are used to examine structural exercise of power and the informants’ collective actions and experiences. While Bourdieu’s theories of habitus, capital and field are used to analyze the informants’ individual perceptions of power. The power structures discussed are tied together by an intersectional framework, which enables a broader analysis of how these structures cooperate and strengthen each other. The study shows the complexity of power where the local movements challenge prevailing structures through mobilization and resistance. / I februari 2017 stängdes Sollefteå BB. Invånarna i det omgivande området, Ådalen, har därmed över två timmars bilfärd - med privat transport på smala vägar utan telefontäckning - till närmaste förlossningsvård. Nedstängningen av Sollefteå BB kan förstås som en konsekvens av olika samhälleliga förändringar, vilka är kopplade till större maktstrukturer som får denna utveckling att framstå som naturlig och oundviklig. Denna kvalitativa studie utforskar relationen mellan individ och struktur genom att undersöka Ådalen och dess invånares tillgång till förlossningsvård. Fokus ligger på makt-dynamiken inom, liksom mellan, olika strukturer och hur dessa påverkar människors villkor. Maktstrukturerna exemplifieras och diskuteras utifrån ett antal individers perspektiv, med etnografiskt material insamlat genom djupintervjuer och observationer. De för studien relevanta strukturerna undersöks genom tre normer; en manlig norm, en neoliberal norm och en urban norm. Utifrån dessa normer diskuteras hur informanterna relaterar till makt i kontexten av nedstängningen av Sollefteå BB. Analysen problematiserar hur de olika normerna genom den uppfattning om kvinnor, landsbygd och mänskliga värden som reproduceras påverkar tillgången till förlossningsvård, liksom handlingsutrymmet för studiens deltagare. Analysen utgår från teorier om makt av både Foucault och Bourdieu. Foucaults teorier om bl. a. subjekt och motmakt används för att analysera strukturellt maktutövande och informanternas kollektiva handlingar och upplevelser. Medan Bourdieus teorier om habitus, kapital och fält används för att förstå informanternas individuella erfarenheter av och uppfattningar om makt. De maktstrukturer som diskuteras knyts samman genom ett övergripande intersektionellt ramverk, vilket möjliggör en bredare analys av hur dessa strukturer samarbetar och stärker varandra. Studien visar en komplex bild av makt och maktutövning där de lokala rörelserna i Ådalen utmanar rådande maktstrukturer genom mobilisering och motstånd.

No description available.

Background:Today 99% of Sweden's pregnant women give birth at labour wards assisted by a midwife, only 0.1 % give birth at home. In Sweden, delivery care is currently burdened due to lack of delivery rooms and shortage of staff. If pregnant women do not receive the right support and care of a present midwife the risk of a more negative childbirth experience increases.Aim: The aim of this study was to describe pregnant women's expectations of delivery care.Method:A qualitative interview study was conducted with seven informants. A qualitative content analysis was used with an inductive approach. The analyze resulted in sixteen subcategories and four categories. Result:The results of the study showed that the informants expected that there was a lack of delivery rooms and that reffering in delivery care occurs. However, it appeared that they did not expect it to happen to themselves. The informants expected the staff to be competent, be able to guide the woman and provide security during childbirth. The informants' expectations were mostly based on experiences which could be both positive and negative. They had also received expectations about delivery care from media, local newspapers, Facebook and blogs. There was also an expectation that the organization is under pressure. The effect of this is staff shortages and stressful working conditions for the midwives. Despite this, the informants expected that they would receive good delivery care. Conclusion:Stressful and unexpected events can be experienced more manageable if pregnant women feel secure. It is therefore of value that midwives in maternity care and in maternity wards create realistic expectations of delivery care to minimize concerns. / Bakgrund: Av Sveriges gravida kvinnor föder 99 % idag barn på förlossningsavdelningar assisterade av en barnmorska, endast 0.1% föder i hemmet. Förlossningsvården i Sverige idag är belastad på grund av plats- och personalbrist. Om gravida kvinnor inte får rätt stöd och vård av en närvarande barnmorska ökar riskerna för dåliga förlossningsupplevelser.Syfte: Syftet var att beskriva gravida kvinnors förväntningar på förlossningsvården.Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes med sju informanter. Den dataanalys som användes var en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Sexton subkategorier och fyra kategorier analyserades fram.Resultat: Studiens resultat visade att informanterna förväntade sig att det förekommer platsbrist och hänvisningar inom förlossningsvården. Det framkom dock att de inte förväntade sig att det skulle hända dem själva. Informanterna förväntade sig av personalen att de skulle vara kompetenta, kunna guida kvinnan samt inge trygghet under förlossningen. Informanternas förväntningar grundades mestadels på tidigare erfarenheter vilka kunde både vara positiva och negativa. De hade också fått förväntningar kring förlossningsvården av media, lokaltidningar, Facebook och bloggar. Det framkom även en förväntan att organisationen brister inom förlossningsvården, vilket gjort att personalbrist och stressiga arbetsförhållanden föreligger för barnmorskorna. Trots detta var förväntningarna att de skulle få en bra förlossningsvård.Slutsats:Stressfulla och oväntade händelser kan upplevas mer hanterbara om gravida kvinnor känner trygghet. Det vore därför av värde om barnmorskor i mödrahälsovården och på förlossningkliniker skapar realistiska förväntningar på förlossningsvården hos gravida kvinnor för att minimera oro.

<p>The aims of intrapartal care are a healthy mother and child and a positive birth experience for the woman. The aims should be achieved using the least possible number of interventions that is compatible with safety. The overall aim of this thesis was to develop an instrument based on the WHO’s recommendations for care in normal birth, to describe documented intrapartal care in a pre- and post-test following a quality improvement program and to elucidate women’s perceptions of received intrapartal care. The Delphi method was used to develop the instrument. Birth records were scrutinized in the pre-test (n=212) as well in the post-test (n=240). Women’s (n=138) perceptions were collected with a questionnaire.</p><p>An instrument with 69 questions and 24 follow-up questions was developed. The results from the pre-test showed that WHO’s recommendations were only partly followed. Intrapartal care for women at low-risk was similar to care for women at high-risk. Areas for improvement were identified and a quality improvement program was carried out during a two-year period. The post-test showed that the intrapartal care changed towards more adherence to WHO’s recommendations, especially for areas where guidelines were written and for women at low-risk. No statistically significant differences were found for the number of spontaneous vaginal deliveries, mother and child at low-risk after birth, active labour longer than 12 hours or second stage longer than one hour. The result from the women’s questionnaire showed that they to a great extent received care which encompassed practices that are demonstrably useful and should be encouraged. The women’s perceptions were that all received care was of great subjective importance.</p><p>The instrument developed from WHO’s recommendations can be used to examine intrapartal care. Midwives should carry out a risk assessment on the woman’s arrival at the maternity unit and plan the care together with the woman and significant others. Midwives’ documentation needs to change to incorporate interpersonal aspects. Women’s faith in intrapartal care shows the importance of continuous education for midwives in evidence-based care for normal birth. National evidence-based guidelines for intrapartal care need to be developed.</p> / <p>Målet med förlossningsvården är en frisk mor och ett friskt barn samt en för kvinnan positiv upplevelse av förlossningen. Dessa mål skall eftersträvas med minsta möjliga ingrepp i förlossningens förlopp men med bibehållen säkerhet för mor och barn. Det övergripande syftet med denna avhandling var att, utifrån WHO:s rekommendationer avseende vård vid normal förlossning, utveckla ett instrument för att kartlägga barnmorskors dokumenterade förlossningsvård före och efter ett kvalitetsutvecklingsprogram samt belysa kvinnors uppfattningar av förlossningsvård.</p><p>Instrumentutvecklingen genomfördes med Delfimetoden. Förlossningsjournaler granskades vid såväl föremätning (n= 212) som eftermätning (n=240). Kvinnors (n=138) uppfattningar insamlades med en enkät.</p><p>Ett instrument omfattande 69 frågor och 24 uppföljningsfrågor utvecklades. Resultatet av föremätningen visar att WHO:s rekommendationer bara delvis följdes. Vården skilde sig i liten utsträckning för kvinnor med låg- respektive högrisk. Förbättringsområden identifierades och ett kvalitetsutvecklingsprogram genomfördes under en tvåårsperiod. Eftermätningen visar att vården förändrades i riktning mot WHO:s rekommendationer, särskilt för de områden där riktlinjer utvecklats samt för kvinnor i lågriskgruppen. Inga statistiskt signifikanta skillnader noterades beträffande antalet spontana förlossningar, antalet mödrar och barn som var lågrisk efter förlossningen, antalet aktiva förlossningar över 12 timmar och antalet förlossningar med utdrivningsskede över 1 timma. Enkätstudien till kvinnorna visar att de i stor utsträckning erhöll vård enligt den praxis som är bra och bör uppmuntras. Kvinnorna uppfattade genomgående att erhållen vård var av stor subjektiv betydelse.</p><p>Instrumentet med utgångspunkt från WHO:s rekommendationer kan användas vid kartläggning av förlossningsvård. Barnmorskor bör göra en riskbedömning vid kvinnans ankomst till förlossningen och planera vården tillsammans med kvinnan och anhöriga utifrån denna. Barnmorskors dokumentation behöver förändras för att såväl omfatta medicinsk-tekniska som mellanmänskliga aspekter. Kvinnors tillit till förlossningsvården visar på vikten av att barnmorskor erhåller kontinuerlig fortbildning i evidensbaserad vård avseende normal förlossning. Evidensbaserade nationella riktlinjer för vård vid förlossning behöver utvecklas.</p>

Kvinnors upplevelser av vården efter att ha drabbats av förlossningsskador har fått stor uppmärksamhet i media det senaste året. Den nationella forskningen kring drabbade kvinnors upplevelser av vårdpersonalens bemötande är dock knapphändig. Syftet med studien var att utforska kvinnors upplevelser av bemötandet inom vården efter att ha drabbats av en förlossningsskada och eventuella psykologiska konsekvenser till följd av bemötandet. Data inhämtades genom individuella semi-strukturerade intervjuer med 14 kvinnor som drabbats av en förlossningsskada. De transkriberade intervjuerna bearbetades därefter med tematisk analys. Vi identifierade fem teman; Vården är inte anpassad för oss, Jättebra att de fokuserar på barnet - men jag då?, Det gör ont att föda barn, Jag antar att det var mitt fel då och slutligen Jag utsätter mig inte för detta igen. Sammanfattningsvis kan konstateras att bemötandet är en viktig faktor för dessa kvinnors välmående och syn på en eventuell nästa förlossning. / Women’s experiences of health care after sustaining an injury during labour have been covered frequently by the media during the last year, however, Swedish research on the topic is sparse. The purpose of this study was to explore how these women have experienced interactions with care staff and how they feel that these interactions have affected them psychologically. Data was collected through individual semi-structured interviews with 14 women who have sustained an injury during labour. The transcribed interviews were processed using thematic analysis and five themes were identified; There’s no place for us, Great that they focus on the baby - but what about me?, It is painful to give birth, I guess it was my fault then and finally I won’t put myself through this again. Care staff interactions showed to have a large impact on the women’s psychological well-being and also the women’s thought processes in regards to their potential future deliveries.

De första timmarna efter födseln ska en rad åtgärder, viktiga för såväl kvinnan som det nyfödda barnet, utföras. Den nyblivna familjen lämnas ofta innan dessa åtgärder är slutförda.  Förbättringsarbetets syfte var att skapa bättre förutsättningar för god eftervård på förlossningsavdelningen under barnets första två–tre levnadstimmar. Studiens syfte var att efter förbättringsarbetet undersöka personalens erfarenheter av förbättringsarbetet och av att ostört arbeta klart med den omedelbara eftervården Förbättringsarbetet utfördes med hjälp av 5p, Nolans förbättringsmodell och sensemaking-aktiviteter. Studiens gruppintervjuer analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Andelen kvinnor som fick ha ostörd personal kvar ökade. Kvinnornas upplevelser av den omedelbara eftervården förbättrades liksom medarbetarnas bedömning om rimlig arbetsbelastning. Andelen barn som ammat ökade. Den kvalitativa intervjustudien visade att arbetssättet upplevdes ha betydelse för patientsäkerhet och arbetstillfredsställelsen. Sensemaking-aktiviteterna hade skapat förståelse för syftet med förbättringsarbetet.  Att ostört arbeta vidare med den omedelbara eftervården gav ökat värde för kvinnan och för barnet.  Personalens arbetstillfredsställelse ökade. Det krävs arbete för att påminna om när anpassningar mellan kvalitet och effektivitet är nödvändiga. Sensemaking är verkningsfullt för att skapa förståelse för förändring men metoden är tidskrävande. / In the first hours after birth, a number of measures, important for both the woman and the newborn, must be performed. The new family is often left alone before these measures are completed.  The aim was to create better conditions for good postpartum care during the child's first 2-3 hours of life. The aim of the study was to examine the staff's experiences of the improvement work and of working undisturbed with the immediate postpartum care.  The improvement work was carried out with the help of 5p, Nolan's improvement model and sensemaking activities. The study's group interviews were analyzed with qualitative content analysis. The proportion of women who were allowed to keep undisturbed staff increased. The women's experiences of immediate postpartum care were improved, as was the employees' assessment of a reasonable workload. The proportion of children who breastfed increased. The interviews showed that the working method was perceived to be important for patient safety and job satisfaction. The sensemaking activities reminded of the importance of postpartum care.  Being able to work undisturbed with the immediate postpartum care increased value for both the woman and the newborn. It also improved job satisfaction for the staff. Efforts are needed to remind when adjustments between quality and efficiency are necessary. Sensemaking is effective in creating motivation for change, but the method is time-consuming.

Bakgrund: Alla människor har rätt till sjukvård på lika villkor, trots detta förekommer diskriminering och vården är inte jämlik för alla. Både personal och patienter kan utsättas för olika typer av diskriminering. Kvinnor som har negativa vårderfarenheter avvaktar med att söka vård på grund av rädsla för att bli diskriminerade.  Syfte: Studiens syfte var att belysa barnmorskors erfarenheter av diskriminering i förlossningsvården. Metod: Datainsamlingen utfördes genom tre fokusgrupper med elva barnmorskor. En kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats valdes som analysmetod. Resultat: Resultatet frambringade tre huvudkategorier med tre underkategorier vardera: erfarenheter av kommunikationssvårigheter, erfarenheter av omedveten diskriminering och verksamhetens begränsningar. Studiens resultat visade att bristande kommunikation var en anledning till att födande kvinnor utsätts för diskriminering. Det kan leda till minskad delaktighet samt att de födande inte får det stöd de behöver. Det framkommer att det finns en vilja hos barnmorskorna att inte diskriminera men det kan vara svårt att urskilja vilka beteenden som uppfattas diskriminerande. Strukturella och organisatoriska faktorer möjliggjorde diskriminering och ansågs vara svåra att påverka för barnmorskorna.  Slutsats: Genom att medvetandegöra och diskutera diskrimineringsgrunder på barnmorskornas arbetsplats skulle förutsättningar kunna skapas för att minska diskrimineringen både gentemot barnmorskor och patienter. Att ge varje födande tillgång till en egen närvarande barnmorska skulle kunna skapa rätt förutsättningar för en vård utan diskriminering. / Background: Everyone has the same rights to health care on equal terms, despite this, discrimination exist and the health care is not equal for everyone. Both health-care providers and patients can be exposed to different types of discrimination. Women who have negative care experiences are hesitant to seek care due to fear of being discriminated. Purpose: The aim of the study was to illustrate midwives’ experiences of discrimination in delivery care.    Method: The data collection took place through three focus groups with 11 midwives. A qualitative content analysis with an inductive approach was used as an analytical method which resulted in three main categories with three subcategories each.  Result: The result produced three main categories with three subcategories each: experiences of communication difficulties, experiences of unconsious discrimination and limitations at the delivery care. The study's result showed that lack of communication was one reason why the women giving birth were discriminated against. This can lead to reduced participation and that the mothers do not receive the support they need. It appears that there is a will among the midwives not to discriminate, but it can be difficult to distinguish which behaviors are perceived as discriminatory. Also, structural and organizational factors enabled discrimination and were considered difficult to influence for midwives. Conclusion: By raising awareness and discussing grounds for discrimination in the midwife's workplace, conditions could be created to reduce discrimination against both midwives and patients. Through allowing each mother to have access to her own present midwife could give the oppurtunity to create the right conditions for care without discrimination.

“Förlossningsvården behöver i ännu större utsträckning än idag även bestå av känslomässigt stöd och trygghetsskapande omvårdnad.” Citatet ovan finns i boken Trygg förlossning (2017) och är vägledande i mitt examensarbete. Idag är det säkert att föda i Sverige och mödra- och barnadödligheten är bland den lägsta i världen. Trots detta lider många av förlossningsrädsla. Studier, bland annat från Socialstyrelsen, visar att platt ryggläge är den förlossningsställning som är mest ofördelaktig, för både föderska och barn. När föderskan rör på sig och om hen dessutom har en upprätt förlossningsställning kan den upplevda smärtan minska, eftersom utsöndringen av endorfiner ökar. Trots detta har de flesta en liggande ställning under förlossningen. Det finns uppenbarligen glapp mellan den medicinska kunskapen och förlossningspraktiken. Därför undersökte jag befintliga hjälpmedel och produkter inom förlossningsvården, som dessutom inte är utvecklade för ett förlossningsarbete, utan inlån från andra sjukvårdsavdelningar. Jag har utvecklat ett designförslag som ska uppmana till upprätta förlossningsställningar för en tryggare förlossning. / “Maternity care needs to be comprised of emotional support and reassuring nursing practices, even more so than it does today.” This quotation, from the book Trygg förlossning (2017), has been a big influence in my degree project. Today, it is regarded as safe to give birth in Sweden with maternal and child mortality being amongst the lowest in the world. Despite this, many suffer from a fear of childbirth. Studies from Socialstyrelsen, amongst others, show that a back-lying position during childbirth is disadvantageous for the mother and child. If the mother moves and has an upright position, the perceived pain may decrease as the release of endorphins increases. Despite this, most people continue use a back-lying position during childbirth. There is obviously a gap between medical knowledge and childbirth practice. Therefore, I have investigated existing aids in maternity care, many of which are not developed for childbirth, but borrowed from other healthcare departments. I have developed a design proposal that will encourage an upright childbirth position for a safer delivery.

Denna studie undersöker språket i informationstexter om efterförlossningsvård ur ett kritiskt diskursanalytiskt perspektiv. Syftet med denna studie har varit att synliggöra normer och diskurser om efterförlossningsvård om vad som räknas som sjukt och inte, vad som är vårdens respektive individens ansvar och vilka skador som lyfts fram eller göms undan. Uppsatsen utgår ifrån teorier om systemisk-funktionell grammatik (SFG) och kritiska diskursstudier med fokus på makt och kön. De metoder som används är transitivitet och modalitet från SFG samt en studie av tilltal. Undersökningen visar att infinitivfraser och passiv används för att flytta bort fokus från ämnen som toabesök, sex och vissa typer av skador. Andra strategier som används är att använda pronomenet en del när känsligare ämnen behandlas. Imperativ och förpliktelsemodaliteter av låg grad används för att uppmana till självvård. Studien visar att texterna skapar en normalitet där vissa skador beskrivs som ‘normala’ på ett sätt som inte kräver sjukvård, medan andra beskrivs som ‘onormala’ och som kräver sjukvård. Samma skada kan också skrivas fram som ‘normal’ i vissa situationer och ‘onormal’ i andra. Texterna reproducerar också normer kring kön, sexualitet och relationer och vilka handlingar och attribut som är kopplade till dessa.