Bakgrund: Förlossningsskador och andra besvär postpartum är vanligt förekommande. Fysioterapi har visat sig ha stark evidens för att hjälpa med smärta och funktion för dessa besvär. Trots detta används fysioterapeuter i mycket liten utsträckning inom förlossningsvården. Syfte: Syftet var att kartlägga prevalensen och omfattningen av förlossningsskador och andra besvär samt att ta reda på hur rehabiliteringsprocessen såg ut. Metod: En kvantitativ ansats med empiristisk-atomistisk design användes. Kartläggningen gjordes med hjälp av en digital enkät som delades i allmänna facebookgrupper riktade till mammor och kvinnor. Den insamlade datan analyserades med hjälp av frekvenstabeller, Pearsons korrelationskoefficient samt Chi2-test. Resultat: Över 80% av deltagarna hade fått en bristningsskada vid förlossning, där majoriteten fått grad 2. Av deltagarna uppgav 63% att de haft besvär efter förlossningen och 50% uppgav att de hade kvarstående besvär idag. Majoriteten uppgav att de haft multipla besvär, där inkontinens var vanligast förekommande. Efter återbesök hos barnmorska uppgav 54% att de inte fått någon information om sina besvär och 72% fick ingen information om rehabilitering för dem. Hälften av alla deltagare hade utfört någon form av rehabilitering efter sin förlossning, där bäckenbottenträning var det absolut vanligaste. 62% visste inte om att man kan söka hjälp hos en fysioterapeut för förlossningsrelaterade besvär.  Konklusion: Utbredningen av förlossningsrelaterade besvär är stor och många lever med kvarstående besvär långt efter sin förlossning. Fysioterapi är en outnyttjad resurs och fysioterapeuter bör med fördel kunna användas som en del av den standardiserade förlossningsvården i Sverige idag. Fler högkvalitativa studier behövs för att öka kunskapen inom ämnet. / Background: Childbirth injuries and other postpartum complications are common. Physiotherapy has shown strong evidence for helping with pain and function related to these complications. Despite this, physiotherapists are rarely used in standard maternity care.  Objective: The objective was to map the prevalence and extent of childbirth injuries and other complications, as well as to understand the rehabilitation process.  Method: A quantitative approach with an empiricist-atomistic design was used. The mapping was conducted using a digital survey shared in general Facebook groups targeted at mothers and women. The collected data were analyzed using frequency tables, Pearson’s correlation coefficient, and Chi-square tests.  Results: Over 80% of participants had suffered a perineal tear during childbirth, with the majority experiencing a second-degree tear. Of the participants, 63% reported complications after childbirth, and 50% reported having ongoing issues today. The majority reported multiple complications, with incontinence being the most common. After follow-up visits with a midwife, 54% stated they received no information about their complications, and 72% received no information about rehabilitation for them. Half of all participants had undergone some form of rehabilitation after childbirth, with pelvic floor exercises being the most common. Additionally, 62% did not know that they could seek help from a physiotherapist for childbirth-related complications.  Conclusion: The prevalence of childbirth-related complications is high, and many live with persistent issues long after childbirth. Physiotherapy is an underutilized resource, and physiotherapists should be integrated into the standardized maternity care in Sweden today. More high-quality studies are needed to increase knowledge in this field.

The aims of intrapartal care are a healthy mother and child and a positive birth experience for the woman. The aims should be achieved using the least possible number of interventions that is compatible with safety. The overall aim of this thesis was to develop an instrument based on the WHO’s recommendations for care in normal birth, to describe documented intrapartal care in a pre- and post-test following a quality improvement program and to elucidate women’s perceptions of received intrapartal care. The Delphi method was used to develop the instrument. Birth records were scrutinized in the pre-test (n=212) as well in the post-test (n=240). Women’s (n=138) perceptions were collected with a questionnaire. An instrument with 69 questions and 24 follow-up questions was developed. The results from the pre-test showed that WHO’s recommendations were only partly followed. Intrapartal care for women at low-risk was similar to care for women at high-risk. Areas for improvement were identified and a quality improvement program was carried out during a two-year period. The post-test showed that the intrapartal care changed towards more adherence to WHO’s recommendations, especially for areas where guidelines were written and for women at low-risk. No statistically significant differences were found for the number of spontaneous vaginal deliveries, mother and child at low-risk after birth, active labour longer than 12 hours or second stage longer than one hour. The result from the women’s questionnaire showed that they to a great extent received care which encompassed practices that are demonstrably useful and should be encouraged. The women’s perceptions were that all received care was of great subjective importance. The instrument developed from WHO’s recommendations can be used to examine intrapartal care. Midwives should carry out a risk assessment on the woman’s arrival at the maternity unit and plan the care together with the woman and significant others. Midwives’ documentation needs to change to incorporate interpersonal aspects. Women’s faith in intrapartal care shows the importance of continuous education for midwives in evidence-based care for normal birth. National evidence-based guidelines for intrapartal care need to be developed. / Målet med förlossningsvården är en frisk mor och ett friskt barn samt en för kvinnan positiv upplevelse av förlossningen. Dessa mål skall eftersträvas med minsta möjliga ingrepp i förlossningens förlopp men med bibehållen säkerhet för mor och barn. Det övergripande syftet med denna avhandling var att, utifrån WHO:s rekommendationer avseende vård vid normal förlossning, utveckla ett instrument för att kartlägga barnmorskors dokumenterade förlossningsvård före och efter ett kvalitetsutvecklingsprogram samt belysa kvinnors uppfattningar av förlossningsvård. Instrumentutvecklingen genomfördes med Delfimetoden. Förlossningsjournaler granskades vid såväl föremätning (n= 212) som eftermätning (n=240). Kvinnors (n=138) uppfattningar insamlades med en enkät. Ett instrument omfattande 69 frågor och 24 uppföljningsfrågor utvecklades. Resultatet av föremätningen visar att WHO:s rekommendationer bara delvis följdes. Vården skilde sig i liten utsträckning för kvinnor med låg- respektive högrisk. Förbättringsområden identifierades och ett kvalitetsutvecklingsprogram genomfördes under en tvåårsperiod. Eftermätningen visar att vården förändrades i riktning mot WHO:s rekommendationer, särskilt för de områden där riktlinjer utvecklats samt för kvinnor i lågriskgruppen. Inga statistiskt signifikanta skillnader noterades beträffande antalet spontana förlossningar, antalet mödrar och barn som var lågrisk efter förlossningen, antalet aktiva förlossningar över 12 timmar och antalet förlossningar med utdrivningsskede över 1 timma. Enkätstudien till kvinnorna visar att de i stor utsträckning erhöll vård enligt den praxis som är bra och bör uppmuntras. Kvinnorna uppfattade genomgående att erhållen vård var av stor subjektiv betydelse. Instrumentet med utgångspunkt från WHO:s rekommendationer kan användas vid kartläggning av förlossningsvård. Barnmorskor bör göra en riskbedömning vid kvinnans ankomst till förlossningen och planera vården tillsammans med kvinnan och anhöriga utifrån denna. Barnmorskors dokumentation behöver förändras för att såväl omfatta medicinsk-tekniska som mellanmänskliga aspekter. Kvinnors tillit till förlossningsvården visar på vikten av att barnmorskor erhåller kontinuerlig fortbildning i evidensbaserad vård avseende normal förlossning. Evidensbaserade nationella riktlinjer för vård vid förlossning behöver utvecklas.

In february 2017 the maternity ward in Sollefteå was shut down. The citizens of the surrounding area, Ådalen, thus have more than two hours - with private transportation on narrow roads without phone connection - to the nearest maternity ward. The shutdown is a result of various developments in society, connected to larger structures of power that present these changes as natural and inevitable. This qualitative study explores the relationship between individual and structure by examining the area of Ådalen and its inhabitants’ access to maternity care. The emphasis lay on power dynamics within - and between - different structures and how these come to influence people’s everyday life. With ethnographic material collected through in depth-interviews and observations, the impact of these power structures are exemplified and discussed from the perspectives of a few individuals. The relevant structures are examined through three norms; a male norm, a neoliberal norm and an urban norm. The analysis problematize how the norms, through the conceptions of women, rurality and human values they reproduce, influence access to maternity care and limit the agency of the study’s participants. The analysis is based on power theories of both Foucault and Bourdieu. Foucault’s theories of subject and resistance are used to examine structural exercise of power and the informants’ collective actions and experiences. While Bourdieu’s theories of habitus, capital and field are used to analyze the informants’ individual perceptions of power. The power structures discussed are tied together by an intersectional framework, which enables a broader analysis of how these structures cooperate and strengthen each other. The study shows the complexity of power where the local movements challenge prevailing structures through mobilization and resistance. / I februari 2017 stängdes Sollefteå BB. Invånarna i det omgivande området, Ådalen, har därmed över två timmars bilfärd - med privat transport på smala vägar utan telefontäckning - till närmaste förlossningsvård. Nedstängningen av Sollefteå BB kan förstås som en konsekvens av olika samhälleliga förändringar, vilka är kopplade till större maktstrukturer som får denna utveckling att framstå som naturlig och oundviklig. Denna kvalitativa studie utforskar relationen mellan individ och struktur genom att undersöka Ådalen och dess invånares tillgång till förlossningsvård. Fokus ligger på makt-dynamiken inom, liksom mellan, olika strukturer och hur dessa påverkar människors villkor. Maktstrukturerna exemplifieras och diskuteras utifrån ett antal individers perspektiv, med etnografiskt material insamlat genom djupintervjuer och observationer. De för studien relevanta strukturerna undersöks genom tre normer; en manlig norm, en neoliberal norm och en urban norm. Utifrån dessa normer diskuteras hur informanterna relaterar till makt i kontexten av nedstängningen av Sollefteå BB. Analysen problematiserar hur de olika normerna genom den uppfattning om kvinnor, landsbygd och mänskliga värden som reproduceras påverkar tillgången till förlossningsvård, liksom handlingsutrymmet för studiens deltagare. Analysen utgår från teorier om makt av både Foucault och Bourdieu. Foucaults teorier om bl. a. subjekt och motmakt används för att analysera strukturellt maktutövande och informanternas kollektiva handlingar och upplevelser. Medan Bourdieus teorier om habitus, kapital och fält används för att förstå informanternas individuella erfarenheter av och uppfattningar om makt. De maktstrukturer som diskuteras knyts samman genom ett övergripande intersektionellt ramverk, vilket möjliggör en bredare analys av hur dessa strukturer samarbetar och stärker varandra. Studien visar en komplex bild av makt och maktutövning där de lokala rörelserna i Ådalen utmanar rådande maktstrukturer genom mobilisering och motstånd.

No description available.

Background:Today 99% of Sweden's pregnant women give birth at labour wards assisted by a midwife, only 0.1 % give birth at home. In Sweden, delivery care is currently burdened due to lack of delivery rooms and shortage of staff. If pregnant women do not receive the right support and care of a present midwife the risk of a more negative childbirth experience increases.Aim: The aim of this study was to describe pregnant women's expectations of delivery care.Method:A qualitative interview study was conducted with seven informants. A qualitative content analysis was used with an inductive approach. The analyze resulted in sixteen subcategories and four categories. Result:The results of the study showed that the informants expected that there was a lack of delivery rooms and that reffering in delivery care occurs. However, it appeared that they did not expect it to happen to themselves. The informants expected the staff to be competent, be able to guide the woman and provide security during childbirth. The informants' expectations were mostly based on experiences which could be both positive and negative. They had also received expectations about delivery care from media, local newspapers, Facebook and blogs. There was also an expectation that the organization is under pressure. The effect of this is staff shortages and stressful working conditions for the midwives. Despite this, the informants expected that they would receive good delivery care. Conclusion:Stressful and unexpected events can be experienced more manageable if pregnant women feel secure. It is therefore of value that midwives in maternity care and in maternity wards create realistic expectations of delivery care to minimize concerns. / Bakgrund: Av Sveriges gravida kvinnor föder 99 % idag barn på förlossningsavdelningar assisterade av en barnmorska, endast 0.1% föder i hemmet. Förlossningsvården i Sverige idag är belastad på grund av plats- och personalbrist. Om gravida kvinnor inte får rätt stöd och vård av en närvarande barnmorska ökar riskerna för dåliga förlossningsupplevelser.Syfte: Syftet var att beskriva gravida kvinnors förväntningar på förlossningsvården.Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes med sju informanter. Den dataanalys som användes var en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Sexton subkategorier och fyra kategorier analyserades fram.Resultat: Studiens resultat visade att informanterna förväntade sig att det förekommer platsbrist och hänvisningar inom förlossningsvården. Det framkom dock att de inte förväntade sig att det skulle hända dem själva. Informanterna förväntade sig av personalen att de skulle vara kompetenta, kunna guida kvinnan samt inge trygghet under förlossningen. Informanternas förväntningar grundades mestadels på tidigare erfarenheter vilka kunde både vara positiva och negativa. De hade också fått förväntningar kring förlossningsvården av media, lokaltidningar, Facebook och bloggar. Det framkom även en förväntan att organisationen brister inom förlossningsvården, vilket gjort att personalbrist och stressiga arbetsförhållanden föreligger för barnmorskorna. Trots detta var förväntningarna att de skulle få en bra förlossningsvård.Slutsats:Stressfulla och oväntade händelser kan upplevas mer hanterbara om gravida kvinnor känner trygghet. Det vore därför av värde om barnmorskor i mödrahälsovården och på förlossningkliniker skapar realistiska förväntningar på förlossningsvården hos gravida kvinnor för att minimera oro.

<p>The aims of intrapartal care are a healthy mother and child and a positive birth experience for the woman. The aims should be achieved using the least possible number of interventions that is compatible with safety. The overall aim of this thesis was to develop an instrument based on the WHO’s recommendations for care in normal birth, to describe documented intrapartal care in a pre- and post-test following a quality improvement program and to elucidate women’s perceptions of received intrapartal care. The Delphi method was used to develop the instrument. Birth records were scrutinized in the pre-test (n=212) as well in the post-test (n=240). Women’s (n=138) perceptions were collected with a questionnaire.</p><p>An instrument with 69 questions and 24 follow-up questions was developed. The results from the pre-test showed that WHO’s recommendations were only partly followed. Intrapartal care for women at low-risk was similar to care for women at high-risk. Areas for improvement were identified and a quality improvement program was carried out during a two-year period. The post-test showed that the intrapartal care changed towards more adherence to WHO’s recommendations, especially for areas where guidelines were written and for women at low-risk. No statistically significant differences were found for the number of spontaneous vaginal deliveries, mother and child at low-risk after birth, active labour longer than 12 hours or second stage longer than one hour. The result from the women’s questionnaire showed that they to a great extent received care which encompassed practices that are demonstrably useful and should be encouraged. The women’s perceptions were that all received care was of great subjective importance.</p><p>The instrument developed from WHO’s recommendations can be used to examine intrapartal care. Midwives should carry out a risk assessment on the woman’s arrival at the maternity unit and plan the care together with the woman and significant others. Midwives’ documentation needs to change to incorporate interpersonal aspects. Women’s faith in intrapartal care shows the importance of continuous education for midwives in evidence-based care for normal birth. National evidence-based guidelines for intrapartal care need to be developed.</p> / <p>Målet med förlossningsvården är en frisk mor och ett friskt barn samt en för kvinnan positiv upplevelse av förlossningen. Dessa mål skall eftersträvas med minsta möjliga ingrepp i förlossningens förlopp men med bibehållen säkerhet för mor och barn. Det övergripande syftet med denna avhandling var att, utifrån WHO:s rekommendationer avseende vård vid normal förlossning, utveckla ett instrument för att kartlägga barnmorskors dokumenterade förlossningsvård före och efter ett kvalitetsutvecklingsprogram samt belysa kvinnors uppfattningar av förlossningsvård.</p><p>Instrumentutvecklingen genomfördes med Delfimetoden. Förlossningsjournaler granskades vid såväl föremätning (n= 212) som eftermätning (n=240). Kvinnors (n=138) uppfattningar insamlades med en enkät.</p><p>Ett instrument omfattande 69 frågor och 24 uppföljningsfrågor utvecklades. Resultatet av föremätningen visar att WHO:s rekommendationer bara delvis följdes. Vården skilde sig i liten utsträckning för kvinnor med låg- respektive högrisk. Förbättringsområden identifierades och ett kvalitetsutvecklingsprogram genomfördes under en tvåårsperiod. Eftermätningen visar att vården förändrades i riktning mot WHO:s rekommendationer, särskilt för de områden där riktlinjer utvecklats samt för kvinnor i lågriskgruppen. Inga statistiskt signifikanta skillnader noterades beträffande antalet spontana förlossningar, antalet mödrar och barn som var lågrisk efter förlossningen, antalet aktiva förlossningar över 12 timmar och antalet förlossningar med utdrivningsskede över 1 timma. Enkätstudien till kvinnorna visar att de i stor utsträckning erhöll vård enligt den praxis som är bra och bör uppmuntras. Kvinnorna uppfattade genomgående att erhållen vård var av stor subjektiv betydelse.</p><p>Instrumentet med utgångspunkt från WHO:s rekommendationer kan användas vid kartläggning av förlossningsvård. Barnmorskor bör göra en riskbedömning vid kvinnans ankomst till förlossningen och planera vården tillsammans med kvinnan och anhöriga utifrån denna. Barnmorskors dokumentation behöver förändras för att såväl omfatta medicinsk-tekniska som mellanmänskliga aspekter. Kvinnors tillit till förlossningsvården visar på vikten av att barnmorskor erhåller kontinuerlig fortbildning i evidensbaserad vård avseende normal förlossning. Evidensbaserade nationella riktlinjer för vård vid förlossning behöver utvecklas.</p>

Kvinnors upplevelser av vården efter att ha drabbats av förlossningsskador har fått stor uppmärksamhet i media det senaste året. Den nationella forskningen kring drabbade kvinnors upplevelser av vårdpersonalens bemötande är dock knapphändig. Syftet med studien var att utforska kvinnors upplevelser av bemötandet inom vården efter att ha drabbats av en förlossningsskada och eventuella psykologiska konsekvenser till följd av bemötandet. Data inhämtades genom individuella semi-strukturerade intervjuer med 14 kvinnor som drabbats av en förlossningsskada. De transkriberade intervjuerna bearbetades därefter med tematisk analys. Vi identifierade fem teman; Vården är inte anpassad för oss, Jättebra att de fokuserar på barnet - men jag då?, Det gör ont att föda barn, Jag antar att det var mitt fel då och slutligen Jag utsätter mig inte för detta igen. Sammanfattningsvis kan konstateras att bemötandet är en viktig faktor för dessa kvinnors välmående och syn på en eventuell nästa förlossning. / Women’s experiences of health care after sustaining an injury during labour have been covered frequently by the media during the last year, however, Swedish research on the topic is sparse. The purpose of this study was to explore how these women have experienced interactions with care staff and how they feel that these interactions have affected them psychologically. Data was collected through individual semi-structured interviews with 14 women who have sustained an injury during labour. The transcribed interviews were processed using thematic analysis and five themes were identified; There’s no place for us, Great that they focus on the baby - but what about me?, It is painful to give birth, I guess it was my fault then and finally I won’t put myself through this again. Care staff interactions showed to have a large impact on the women’s psychological well-being and also the women’s thought processes in regards to their potential future deliveries.

De första timmarna efter födseln ska en rad åtgärder, viktiga för såväl kvinnan som det nyfödda barnet, utföras. Den nyblivna familjen lämnas ofta innan dessa åtgärder är slutförda.  Förbättringsarbetets syfte var att skapa bättre förutsättningar för god eftervård på förlossningsavdelningen under barnets första två–tre levnadstimmar. Studiens syfte var att efter förbättringsarbetet undersöka personalens erfarenheter av förbättringsarbetet och av att ostört arbeta klart med den omedelbara eftervården Förbättringsarbetet utfördes med hjälp av 5p, Nolans förbättringsmodell och sensemaking-aktiviteter. Studiens gruppintervjuer analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Andelen kvinnor som fick ha ostörd personal kvar ökade. Kvinnornas upplevelser av den omedelbara eftervården förbättrades liksom medarbetarnas bedömning om rimlig arbetsbelastning. Andelen barn som ammat ökade. Den kvalitativa intervjustudien visade att arbetssättet upplevdes ha betydelse för patientsäkerhet och arbetstillfredsställelsen. Sensemaking-aktiviteterna hade skapat förståelse för syftet med förbättringsarbetet.  Att ostört arbeta vidare med den omedelbara eftervården gav ökat värde för kvinnan och för barnet.  Personalens arbetstillfredsställelse ökade. Det krävs arbete för att påminna om när anpassningar mellan kvalitet och effektivitet är nödvändiga. Sensemaking är verkningsfullt för att skapa förståelse för förändring men metoden är tidskrävande. / In the first hours after birth, a number of measures, important for both the woman and the newborn, must be performed. The new family is often left alone before these measures are completed.  The aim was to create better conditions for good postpartum care during the child's first 2-3 hours of life. The aim of the study was to examine the staff's experiences of the improvement work and of working undisturbed with the immediate postpartum care.  The improvement work was carried out with the help of 5p, Nolan's improvement model and sensemaking activities. The study's group interviews were analyzed with qualitative content analysis. The proportion of women who were allowed to keep undisturbed staff increased. The women's experiences of immediate postpartum care were improved, as was the employees' assessment of a reasonable workload. The proportion of children who breastfed increased. The interviews showed that the working method was perceived to be important for patient safety and job satisfaction. The sensemaking activities reminded of the importance of postpartum care.  Being able to work undisturbed with the immediate postpartum care increased value for both the woman and the newborn. It also improved job satisfaction for the staff. Efforts are needed to remind when adjustments between quality and efficiency are necessary. Sensemaking is effective in creating motivation for change, but the method is time-consuming.

Bakgrund: Alla människor har rätt till sjukvård på lika villkor, trots detta förekommer diskriminering och vården är inte jämlik för alla. Både personal och patienter kan utsättas för olika typer av diskriminering. Kvinnor som har negativa vårderfarenheter avvaktar med att söka vård på grund av rädsla för att bli diskriminerade.  Syfte: Studiens syfte var att belysa barnmorskors erfarenheter av diskriminering i förlossningsvården. Metod: Datainsamlingen utfördes genom tre fokusgrupper med elva barnmorskor. En kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats valdes som analysmetod. Resultat: Resultatet frambringade tre huvudkategorier med tre underkategorier vardera: erfarenheter av kommunikationssvårigheter, erfarenheter av omedveten diskriminering och verksamhetens begränsningar. Studiens resultat visade att bristande kommunikation var en anledning till att födande kvinnor utsätts för diskriminering. Det kan leda till minskad delaktighet samt att de födande inte får det stöd de behöver. Det framkommer att det finns en vilja hos barnmorskorna att inte diskriminera men det kan vara svårt att urskilja vilka beteenden som uppfattas diskriminerande. Strukturella och organisatoriska faktorer möjliggjorde diskriminering och ansågs vara svåra att påverka för barnmorskorna.  Slutsats: Genom att medvetandegöra och diskutera diskrimineringsgrunder på barnmorskornas arbetsplats skulle förutsättningar kunna skapas för att minska diskrimineringen både gentemot barnmorskor och patienter. Att ge varje födande tillgång till en egen närvarande barnmorska skulle kunna skapa rätt förutsättningar för en vård utan diskriminering. / Background: Everyone has the same rights to health care on equal terms, despite this, discrimination exist and the health care is not equal for everyone. Both health-care providers and patients can be exposed to different types of discrimination. Women who have negative care experiences are hesitant to seek care due to fear of being discriminated. Purpose: The aim of the study was to illustrate midwives’ experiences of discrimination in delivery care.    Method: The data collection took place through three focus groups with 11 midwives. A qualitative content analysis with an inductive approach was used as an analytical method which resulted in three main categories with three subcategories each.  Result: The result produced three main categories with three subcategories each: experiences of communication difficulties, experiences of unconsious discrimination and limitations at the delivery care. The study's result showed that lack of communication was one reason why the women giving birth were discriminated against. This can lead to reduced participation and that the mothers do not receive the support they need. It appears that there is a will among the midwives not to discriminate, but it can be difficult to distinguish which behaviors are perceived as discriminatory. Also, structural and organizational factors enabled discrimination and were considered difficult to influence for midwives. Conclusion: By raising awareness and discussing grounds for discrimination in the midwife's workplace, conditions could be created to reduce discrimination against both midwives and patients. Through allowing each mother to have access to her own present midwife could give the oppurtunity to create the right conditions for care without discrimination.

Bakgrund: Barnmorskor larmar världen över om en ohållbar och ansträngd arbetssituation. I Sverige är det brist på barnmorskor i 19 av 21 regioner. Forskning visar att arbetsmiljö och bristande bemanning är bidragande orsaker till att barnmorskor inte orkar arbeta kvar i förlossningsvården.  Motiv: Bemanningssituationen inom förlossningsvården har varit ett omdiskuterat ämne under lång tid. Barnmorskor uppskattar sitt yrke men arbetsvillkoren möter inte upp förväntningarna om ett hållbart yrkesliv.  Syfte: Syftet med denna studie var att belysa barnmorskors upplevelse av vad som bidrar till en hållbar arbetsplats inom svensk förlossningsvård.  Metod: En kvalitativ metod med åtta semistrukturerade intervjuer genomfördes. Materialet analyserades med tematisk analysmetod.   Resultat: Analysen resulterade i två huvudteman med tre respektive två underteman. Det första huvudtemat var ”Barnmorskeprofessionens Betydelse” med underteman ”Att trivas med sin yrkesroll som barnmorska” och “Att kollegor bidrar till teamkänsla och trygghet”. Det andra huvudtemat var ”Ledningens ansvar för en hållbar arbetsmiljö” med underteman ”Att chefer och organisation har ett stort ansvar för en hållbar arbetsmiljö”, ”Stabil bemanning gör skillnad i verksamheten” och ”vidareutveckling bidrar till en hållbar arbetsplats”.  Konklusion: Barnmorskor uppskattar sitt yrke och har en drivkraft att bidra till vidareutveckling vilket är gynnsamt både för verksamheten och för den enskilda barnmorskan. Om hållbara förutsättningar skulle finnas i verksamheten skulle barnmorskor stanna inom förlossningsvården i större omfattning än de gör idag. / Background: Midwives are raising the alarm worldwide about an unsustainable and strained work situation. In Sweden, there is a shortage of midwives in 19 out of 21 regions. Research shows that the work environment and lack of staffing are contributing factors to midwives not being able to continue working in delivery care.  Motive: The staffing situation in delivery care has been a topic of discussion for a long time. Midwives appreciate their profession, but the working conditions do not meet the expectations of a sustainable working life.  Aim: The aim of this study was to investigate midwives' experience of what contributes to a sustainable workplace within delivery care in Sweden.  Method: A qualitative method with eight semi-structured interviews was conducted. The material was analyzed using the thematic analysis method.  Result: The analysis resulted in two main themes with five sub-themes. The first main theme was "The Significance of the Midwifery Profession" with the subthemes "Enjoying your professional role as a midwife" and “Colleagues contribute to teamspirit and safety”. The second main theme was "Management's responsibility for a sustainable work environment" with sub-themes "That managers and organization have a great responsibility for a sustainable work environment", "A trustable staffing makes a difference for the workplace” and "Development contributes to a sustainable workplace".  Conclusion: Midwives appreciate their profession and want to contribute to the development of their workplace, which is beneficial both for the organization and for the midwife as an individual. Prerequisite to achieve sustainable working conditions is required to make midwives continue working in delivery care to a greater extent than they do today.