Studiens syfte är undersöka hur förskollärare beskriver sitt arbete med anknytning utifrån ett åldersrelaterat perspektiv. Studien har analyserats utifrån John Bowlbys och Mary Ainsworth anknytningsteori. Studien utgår från en kvalitativ forskningsmetod där åtta förskollärare intervjuades med semistrukturerade intervjufrågor. Resultatet visar på förskollärarna arbetar individanpassat utifrån barns individuella förutsättningar och inte specifik ålder. Resultatet visar även att förskollärare anser att omsorg i relation till anknytning sker vid rutinsituationer och lärandesituationer. Slutsatsen är att anknytning är lika viktigt oavsett ålder och att alla barn har behov av en trygg bas på förskolan.

Elevers svårigheter i ämnet matematik i skolan och framgången av det pedagogiska och didaktiska innehållet i förskolan i andra länder har gett inspiration att förskolan att erbjuda undervisning i matematik. År 2018 fick förskolan en ny läroplan, Läroplan för förskolan Lpfö 18, där förskollärare har ett tydligt ansvar i matematikundervisningen. Syftet med denna studie är att skapa mer kunskap om vad som karaktäriserar matematikundervisningen i förskolan och hur förskollärare uppfattar sin roll i matematikundervisningen i förskolan. Detta undersöks genom en kvalitativ intervjustudie. De teoretiska perspektiven för studien har sin utgångspunkt i den sociokulturella teorin och Helenius (2018) tre dimensioner pedagogisk förklaring, pedagogers deltagande och situationsplanering som används som analysverktyg. Utifrån våra teoretiska perspektiv visar resultatet att matematikundervisning i förskolan karaktäriseras av målstyrda processer som kan vara både spontana och planerade. Matematikundervisningen i förskolan är grundad på lek där den bidrar till matematiklärande som betraktas som en förberedande grund inför barns framtida skolgång och livslånga lärande. Resultatet visar också vikten av professionella förskollärare och deras medvetenhet i matematikundervisning. Utifrån vårt empiriska material kunde vi identifiera fyra roller som förskollärare intar i förskolan: den uppmärksamma förskolläraren, den närvarande förskolläraren, den upptäckande förskolläraren och den mångfacetterade förskollärarrollen. Dessa roller är sammanflätade med varandra i praktisk handling och de kan vara av betydelse för förskollärares yrkesutövning där barnen betraktas som aktiva deltagare i matematikundervisningens process.

Antalet barn som diagnostiseras med könsdysfori ökar enligt statistiken och därmed sker en ökning av transbarn i förskolan. Samtidigt visar forskningen att transpersoner utsatts för trakasserier och diskriminering i skolan på grund av att de går emot den rådande tvåkönsnormen. Detta på grund av att transbarn oftast följer den könsnorm som råder för deras egentliga kön, inte deras biologiska kön. Denna litteraturstudie syftar till att bidra med kunskap om hur pedagoger kan arbeta med en förskolepedagogik som inkluderar transbarn genom att dra paralleller till strategier som finns i genuspedagogiken. Denna litteraturstudie består av kvalitetsgranskade vetenskapliga artiklar och böcker som behandlar upplevelser av skolan och förskolan. Övriga perspektiv som behandlas är även lärare som arbetat med transelever och deras syn på vad det arbetet kan behöva tillföras. Denna studie beskriver även vad genuspedagogik innebär och fokuserar på tre strategier inom den; könskompensatorisk, könsneutral och könsavkodad. Ett övervägande perspektiv som framställs i studien är att pedagoger och lärare utgör ett stort och viktigt stöd för transpersoner. Genom att stärka transbarn och visa att de är accepterade kan trakasserier och diskriminering minskas. Det saknas dock riktlinjer om på vilket sätt det är mest gynnsamt att arbeta transinkluderande. Det beskrivs även i forskningen att det förekommer okunskap hos lärare och pedagoger kring vad det innebär att vara transperson, vilket beskrivs som en av flera anledningar till att arbetet med en pedagogik som inkluderar transbarn kan beskrivas som ovisst. Lärare och pedagoger bör arbeta med alla barn i barngruppen för att skapa en acceptans kring könsöverskridande beteende och belysa att alla barn är lika mycket värda. Det kan även behövas en utvidgning av pedagogutbildningar där arbetet med en transinkluderande pedagogik finns med i kursplanen.

Studien har undersökt förskollärares perspektiv och hur utomhusmiljön kan nyttjas i utbildningssyfte. Datainsamlingen genomfördes genom ett kvalitativt tillvägagångssätt där semistrukturerade intervjuer användes för att undersöka åtta förskollärares perspektiv på utomhusmiljön. Underlaget från intervjuerna bearbetades utifrån en tematisk analysmetod som låg till grund för analysen och resultatet analyserades utifrån den sociokulturella teorin. Slutligen genomfördes en diskussion utifrån tidigare forskning. I slutsatsen från vår studie framkom det att de förskollärarna som deltog var medvetna om att det mestadels var fri lek på förskolans gård. Samt att det skulle behövas mer tid och en samsyn på hur förskolans gård borde struktureras och användas för att gynna utbildningen framåt.

Syftet med studien är att ta reda på hur förskollärare uttrycker sitt arbete med barns lek i förskolans utomhusmiljö. I studien valdes en kvalitativ metod där sex förskollärare intervjuades. Det empiriska materialet har tolkats med hjälp av begrepp inom den sociokulturella teoribildningen. Studiens resultat visar att förskollärarna är eniga om att det är viktigt att vara en närvarande pedagog i förskolans utomhusmiljö. De måste själva bidra med fysiska artefakter och stötta barnen i leken för att stimulera den vidare. Enligt förskollärarnas utsagor är leken i förskolans utomhusmiljö betydande för barns samspel med både andra barn och vuxna. I förskolans utomhusmiljö kan både lek, lärande och utveckling ske. I diskussionen lyfts likheter och olikheter utifrån tidigare forskning samt studiens teoretiska utgångspunkter. Det lyfts även fram för- och nackdelar med den valda metoden.

Problemområde: Språket har en viktig funktion för barnets helhetsutveckling och är även viktigt för samhället i stort. Dagens samhälle är komplext där det krävs förmåga att samspela och kommunicera med många olika sorters människor i skilda situationer vilket medför att de som inte kan hantera ett språk till fullo riskerar att hamna utanför (Nettelbladt & Salameh, 2007). Med läroplanens (Lpfö 98/2010) skärpta målformulering och stora barngrupper känner vi en oro över att som pedagoger i förskolan hinna med att samtala med samt lyssna till varje barn. Specialpedagogen har fördjupade kunskaper om barns språkutveckling genom sin påbyggnadsutbildning. Hur tillgänglig är specialpedagogen i det vardagliga, språkutvecklande arbetet? Syfte: Vårt syfte med studien är att belysa och undersöka hur specialpedagogiskt arbete gällande förskolebarns språkutveckling kan se ut. Hur resonerar specialpedagoger och förskollärare kring sin roll när det gäller att stimulera och stödja? Teoretisk ram: Våra teoretiska utgångspunkter är både det systemteoretiska synsättet samt det sociokulturella. Öquist (2010) menar att systemteorins fokus finns på sammanhang, olika mönster och hur de kan förändras. Ett systemteoretiskt perspektiv innebär alltså att se helheter och dess sammanhang. Den sociokulturella teorin visar att språkutvecklingen inte kan ses isolerad utan utvecklingen har anknytning till det kulturella, sociala och historiska sammanhanget (Vygotskij, 2001). Metod: Vi har genomfört en kvalitativ undersökning där vi använt oss av fokusgrupp som metod. Två specialpedagoger och tre förskollärare har ingått. Gruppen har blivit intervjuad inom två olika temaområden, språkutvecklande samt språkstödjande arbetssätt i förskolan.Resultat med analys: Vårt resultat visar på ett inkluderande arbetssätt där den främsta framgångsfaktorn enligt fokusgruppen är att arbeta språkutvecklande i vardagens alla situationer och där pedagogens förhållningssätt och bemötande spelar stor roll. Det finns en hög medvetenhet hos både specialpedagoger och förskollärare som intar ett relationellt synsätt där miljön och deras eget agerande står i centrum istället för ett kompensatoriskt synsätt där barnets fel och brister är i fokus. Specialpedagogens roll avseende språkutvecklande och språkstödjande arbete anses betydelsefull i handledning till personal, i samarbetet med föräldrar samt med andra aktörer. Konklusion: Resultatet visar på betydelsen av konkreta, didaktiska tillvägagångssätt där speciellt specialpedagogens roll framträder men även förskollärarens. En reflektion är att vi inte funnit specialpedagogens roll och uppdrag beskrivna i någon större utsträckning i varken styrdokument eller litteratur. Att få ta del av ”uppfattningar nära golvet” har därför varit viktigt för oss, vilket vi anser är vårt kunskapsbidrag.Implementering: Vår lärdom är att det på organisationsnivå är av betydelse att specialpedagogens uppdrag är tydligt där dokumentation och utvärdering av det egna förhållningssättet samt handledning i det språkutvecklande arbetet ges utrymme av förskolechefen. Om denna förutsättning ges kan ett samarbete mellan specialpedagogen och förskolläraren växa fram som kan få betydelse för förskolans verksamhet och dess kvalitet avseende språkutvecklande arbetssätt.

Syftet med studien är att undersöka och analysera förskollärares tal om hur den fria leken skulle kunna påverka barns utveckling samt sina egna roller i den fria leken. Problemområdet som vi utgår ifrån i vår studie är: om förskollärarna borde delta i den fria leken, och i så fall hur och varför. Vi använder kvalitativ metod för att samla in empiri med hjälp av semistrukturerade intervjuer som besvaras av förskollärare. Studien utgår ifrån två teoretiska utgångspunkter: utvecklingspedagogiskt perspektiv och den proximala utvecklingszonen. Resultatet visar att förskollärare har olika roller i den fria leken. Rollen som säkerhets/beteendeövervakare var den vanligaste rollen bland våra respondenter. Några respondenter hade en kombinerad scenchefsroll och lekförstärkare/lekkamrats roll. I resultatet framgår det även vad respondenterna tycker att den fria leken har för påverkan på barns utveckling. I denna del framgår det att barnen utvecklas i den fria leken genom samspel, fantasi och konflikthantering.

Syftet med studien är att vinna kunskap om förskollärares uppfattning om undervisning i utomhusmiljön på förskolan. Kvalitativa data bearbetas för att skapa ett sammanhang och en förståelse. Resultatet delas in i olika kategorier som visar variation av uppfattningar om undervisning i utomhusmiljön samt av förskollärarens roll. Huvudkategorierna utgörs av uppfattning om undervisning utomhus och om förskollärarens roll utomhus. Utvecklingspedagogikens begrepp: lärandets objekt och lärandets akt utgör studiens teoretiska ramverk, där begreppen används för att förstå och tolka studiens insamlade data (Asplund Carlsson & Pramling Samuelsson 2014).  Resultatet i denna studie visar att förskollärarnas erfarenheter och syn på undervisning i utomhusmiljön på förskolan varierar, samt att förskollärarnas uppfattning om sin roll kan se olika ut beroende på situation. Förskollärarna uppfattar att undervisning i förskolans utomhusmiljö handlar om de förutsättningar som förskollärarna skapar för att ge barnen det bästa möjliga lärandet. De uppfattar sin roll som betydelsefull för att kunna utveckla barnen mot de mål som är utvalda i verksamheten. Förskollärarnas uppfattning är att de ska skapa olika lärmiljöer och utveckla barnen men en problematik synliggörs. Studien visar på att förskollärare vill bedriva undervisning i alla miljöer men att de saknar vissa förutsättningar.

Studien syftar till att undersöka hur förskollärare resonerar om utevistelse samt sin roll vid lek och samspel under denna. Studien utgår från en kvalitativ metod där sex yrkesverksamma förskollärare intervjuats för datainsamling. Utifrån den insamlade datan har en tematisk analys genomförts. Studiens analys har utgått från det sociokulturella perspektivet med tillhörande begrepp. I studiens resultat framkommer dels hur förskollärare resonerar om vad de anser att utevistelsen ska erbjuda barnen. Främst kopplat till barns utveckling av motorik och fantasiförmåga. Dels hur förskollärarnas roll i utomhusvistelsen är att stötta, utmana och att observera barnen under deras lek och samspel. Utöver detta innehåller resultatet i studien om förskollärarnas roll i att utforma utomhusmiljön efter barns visade intresse.

Studiens syfte var att studera förskollärarens syn och hur den förhåller sig till konflikt och konflikthantering mellan barn i förskolan. Studien har utgått ifrån en kvalitativ studie, då har vi genomfört kvalitativa intervjuer med åtta förskollärare. Resultatet visade att konflikter är vanligt mellan barn i förskolan, vilkaofta orsakades av barnens olika i tankesätt och perspektiv. Barnens konfliktsituationer betraktades och omvandlades oftamed hjälp av förskolläraren till ett lärandetillfälle, där barnendiskuterade och uttryckte sina tankar samt utvecklade förståelse för hur konflikten hade uppstod och hur de kunde hantera den. Vidare beskrevs konflikthantering sker på olika sätt och genom olika strategier, detta beroende av förskollärarens arbetssätt och syn på barns lärande och utveckling.