Vårt syfte med denna studie är att beskriva hur förskollärare planerar och stimulerar barns lärande ute på förskolegården, samt vilken roll förskollärare har i de planerade respektive de fria aktiviteterna på förskolegården. För att få svar på våra frågeställningar har vi intervjuat sex förskollärare på fyra olika förskolor utan någon uttalad utomhusprofilering. Resultatet av studien visar att det måste finnas ett syfte med utevistelsen på förskolegården. Det behövs en jämn fördelning av förskollärarens arbetsuppgifter vad gäller tid för observation, planering och genomförande av pedagogiska aktiviteter. Förskollärarna i studien menar att de även behöver tid för andhämtning, vilket det främst ges utrymme till i förskolans utemiljö. Förskolegården ses som en bra pedagogisk miljö för barnen att leka fritt i, där vuxna också har möjlighet att observera barnen. Barnen väljer företrädelsevis att leka i den naturmiljö som finns tillgänglig på förskolegården. Däremot används inte denna miljö i den pedagogiskt planerade verksamheten i så stor utsträckning som den skulle kunna göra. Vår tolkning är att miljön utanför förskolans gränser ges högre pedagogiskt värde än den som finns inne på förskolegården.

Syftet med studien var att undersöka vilka strategier som barn använder sig av när de vill tillträda en redan pågående lek. Det fanns tre frågeställningar som studien utgick ifrån och den första handlade om vilka strategier barn använde mest och den andra om vilka som accepterades från övriga barn. Den tredje frågeställningen inriktade sig på förskollärarens roll att stötta barns samspel. Insamlingen av data skedde genom observationer av barn när de skulle tillträda en lek samt intervjuer med två förskollärare. Studien resulterade i att barn ofta använder sig utav flera olika strategier och att det inte är ovanligt att de försöker med en ny strategi efter ett misslyckande. Förskollärarna har båda belyst betydelsen av att finnas till hands för att stötta barns samspel. Det kan finnas situationer där det inte går att vara fler barn och det är av största betydelse att då se till att barnet som inte får vara med inte känner sig kränkt. Här har förskollärarna en stor roll att fylla genom att kunna se när dessa händelser övergår till kränkningar. Kompissolen är en metod som de använder sig utav för att belysa positiva handlingar som barnen uträttar. Istället för att bara upprepa vad barnen inte får göra, inriktar de sig på när barnen är hjälpsamma mot deras kamrater.

Förskolans arbetssätt där omsorg, fostran och lärande ständigt arbetats i symbios med varandra, har nu utmanats genom att förskolans läroplan reviderades i motivering till att utbildning och utveckling allt mer fått ta plats. Syftet med studien blir därför att få en uppfattning om hur förskollärare ser på sin egen delaktighet och närvaro i barns lek genom personliga intervjuer.  Undersökningen utgör ett sociokulturellt perspektiv som har sitt ursprung ur Vygotskijs teorier och tankar kring leken som en social och kulturell aktivitet, där sociala interaktioner och kommunikationer blir avgörande. Sammanfattningsvis påvisar resultatet att leken är viktig i barns liv och att förskollärare ser allvaret i att bibehålla denna lek genom att beskriva sin egen delaktighet i den på olika sätt.

Syftet med denna studie är att få större förståelse för förskollärares uppfattning om begreppet fysisk aktivitet och vad de gör för att skapa förutsättningar för att stimulera fysisk aktivitet hos förskolebarn. Observation och enkäter har använts som metod i studien kallad fältundersökning. Observationerna genomfördes genom att sex förskollärare observerades under en arbetsdag. Efter observationen delades en enkät ut till förskollärarna. Det material som samlats in analyserades och kategoriserades med hjälp av en teori som belyser fem olika roller som en förskollärare kan anta vid barns utövande av fysisk aktivitet. Dessa roller är lekkamrat, vägledare, åskådare, att leka parallellt samt igångsättare. De resultat som framkommit i studien är att förskollärare definierar fysisk aktivitet på olika sätt. Alla respondenter anser att fysisk aktivitet är ett viktigt ämne. Förskollärarna anger att de genomför fysisk aktivitet tillsammans med barnen såväl inomhus som utomhus varje dag inom förskolans verksamhetstid. Den slutsats det går att dra av resultatet är att de observerade förskollärarna erbjuder barnen fysisk aktivitet i förskolans verksamhet i olika utsträckningar. De roller som förskollärarna intar vid barns utövande av fysisk aktivitet är framförallt igångsättare samt vägledare. / The purpose of this study is to get a greater understanding of the perceptions among preschool teachers regarding the term "physical activity" and what they do to stimulate physical activity among preschool children. The method used in the thesis is a field study through observation and a survey. The observations were conducted through observing six preschool teachers throughout the course of a day. After the observations were concluded, a survey was handed out. The collected data was analyzed and categorized by using a theory that outlines five different roles that a preschool teacher take on in connection to children’s play and physical activity. The five roles are "playmate", "guide", "spectator", "parallel playmate" and "activator". The results of this study are that preschool teachers define physical activity differently. Furthermore, all respondents regard physical activity as important. The preschool teachers state that they carry out physical activity together with the children both indoors and outdoors everyday within their working hours. The conclusions drawn are that the observed preschool teachers offer children physical activity to different extents, and also, the roles that the preschool teachers most frequently take on while engaging children in physical activity are "activator" and "guide".

Syftet med denna studie var att undersöka hur verksamma förskollärare uppfattar bråklek i förhållande till barns utveckling. Anledningen till val av ämne var ett genuint intresse för leken som fenomen, efter vi läst forskning kring lek framkom det att det var brist på forskning kring ämnet bråklek kopplat till barns utveckling. Det bidrog till att det blev ett självklart ämne att studera för att bidra med ytterligare kunskap. Studien har baserats på 7 semistrukturerade intervjuer, en intervjuguide med frågor till informanten utformades vilket kännetecknar en semistrukturerad intervju (Bryman, 2018). Genom frågorna från intervjuguiden har verksamma förskollärare berätta tom sina uppfattningar kring det valda området. I vårt resultat uppfattade informanterna olika betydelsefulla aspekter kring barns bråklek, vilka var miljön, förskollärares roll samt barnsutveckling. Diskussionen har baserats på våra teoretiska utgångspunkter, den proximala utvecklingszonen samt scaffolding för att få en djupare förståelse kring vårt insamlade datamaterial i förhållande till vårt syfte och tidigare forskning kring ämnet. Utifrån vårt resultat och diskussion kunde vi dra slutsatserna att alla dessa aspekter är beroende av varandra. Förskollärarna i studienlyfte fram att beroende på hur bråklek uppfattas av förskollärare inverkar på hur den får komma till uttryck i förskolan, de uppfattade även att deras roll är betydelsefull för att stödja och stimulera barn ideras utveckling. Det framfördes även att miljöns utformning har betydelse för hur barns bråklek möjliggörs eller begränsas och avslutningsvis uppfattade förskollärarna att det finns möjligheter förbarn att utvecklas genom bråklek. / <p>Betyg i Ladok 201228.</p>

Syftet med vår studie var att undersöka hur förskollärare på förskolor arbetar med den fysiska miljön för att främja barns samspel. Syftet med undersökningen är att få en inblick i förskollärarens uppfattning kring hur en pedagogisk miljö utformas så att det främjar det sociala samspelet. Utifrån vårt syfte valde vi en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer. Resultatet visade att de förskollärarna som blev intervjuade tar stort ansvar för utformning av olika fysiska miljöer för att skapa olika stationer som främjar barnens samspel. Undersökningen visar att samtliga förskollärare har som förutsättning att arbeta för barnens delaktighet och inflytande vad gäller den fysiska miljön där barnens intresse och behov är grunden.

Syftet med studien har varit att undersöka hur förskollärare beskriver hur de gör det möjligt att inkludera barn i undervisningen. Våra frågeställningar som vi vill få svar på är: Vilka erfarenheter har förskollärare av inkludering i förskolan? Vilka möjligheter och svårigheter förekommer i arbetet med inkludering? För att undersöka dessa har vi genomfört kvalitativa intervjuer med fyra förskollärare. I resultatet framkommer det att förskollärarna anser att inkludering är väldigt viktigt i undervisningen och att de anser att deras roll är central. Miljön ska vara anpassad till barnens nivå och erbjuda relevant material så att barnen själva kan välja. Kommunikation är en viktig del där det även handlar om att flera olika typer av kommunikationsmetoder för att kunna inkludera alla barn. Förskollärarna upplever att trygghet är en första del av inkluderingen och där blir stöttning viktig. Vissa barn behöver lite extra stöttning för att känna sig trygga nog att kunna delta i undervisningen.

Syftet med vårt arbete är att beskriva hur fyra förskollärare ser på och arbetar med barnens språk i samlingen, hur de uppfattar den egna rollen och hur de ser på barngruppens betydelse för barnens språkutveckling. Syftet är också att beskriva de språkliga svårigheter som kan förekomma i samlingen och på vilket eller vilka sätt pedagogerna ser på och löser dessa. Frågorna som vi utgick från var följande: Vilka aktiviteter och rutiner använder sig förskollärarna av under samlingen som de anser gynnar barnens språk? Vilken roll anser förskollärarna att de spelar för barns språkliga framsteg? På vilket eller vilka sätt anser förskollärarna att gruppen är viktig för barns lärande? Vad menar förskollärarna att det finns för språkliga svårigheter i samlingen och hur agerar de vid dessa? Det problemområde vi berör i vår studie är om förskollärare prioriterar och stimulerar barns språkutveckling i den dagliga samlingen och hur de löser problemet med att barn lär sig språk på olika sätt. Studien genomfördes i en storstad i södra Skåne och metoderna som vi använde var kvalitativ intervju och videoobservation. Vi observerade fyra förskollärare när de genomförde en samling och intervjuade sedan samtliga utifrån den observerade samlingen samt vårt syfte och våra frågeställningar. Resultatet av studien visade att samlingen är komplex och består av flera delar som alla är viktiga för att stödja barns språk, gruppsammansättningen, samlingsaktiviteterna, rutinerna och pedagogen. Vi anser att det sammanfattande resultatet av vår undersökning är att samlingen är gynnsam för barns språkliga framsteg.

Inledning I dagens samhälle rör barn på sig för lite av vad som rekommenderas av Världshälsoorganisationen (2023). Folkhälsomyndigheten (2023) redogör att förskolan är en av de aktörer som kan vara en del av att vända denna negativa utveckling med bland annat fysisk aktivitet. Utifrån den anledningen är den här studien utformad att undersöka hur arbetet med rörelseglädje i förskolan kan se ut. Studien har en teoretisk utgångspunkt i den sociokulturella teorin eftersom den utgår bland annat ifrån att människan lär tillsammans med andra i dess miljö. Syfte Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur förskollärare beskriver rörelseglädje i förskolan. Metod I denna studie bestod datainsamlingsmetoden av en kvalitativ nätbaserad enkät. Deltagarna i studien är 7 förskollärare från 4 olika förskolor. Resultat Resultatet visar att deltagarna i studien vill se mer prioritet av rörelseglädje i förskolans verksamhet och läroplan. De anser att det finns många positiva effekter av rörelseglädje som kan gynna barnen i förskolan idag men även ur ett hållbarhetsperspektiv. De beskriver att de arbetar för att främja rörelseglädje på flera varierande sätt. Bland annat utformar de miljön för att inspirera och möjliggöra för rörelseglädje samt för att utveckla motoriska färdigheter. Barnens intressen och behov tillvaratas av förskollärarna i utformningen av rörelseaktiviteter. Det i sig ger möjlighet att uppleva rörelseglädje.

Syftet med studien är att ta reda på förskollärares beskrivning av sin egen roll i barnens lek samt vilken betydelse deras roll har för barns utveckling och lärande. Problemområdet för studien är att se vilken roll förskollärarna tar i leken samt hur de ser på lärandet som sker i leken. Denna studie utgår ifrån den sociokulturella teorin avseende förskollärarens roll i leken. Studien använder en kvalitativ forskningsansats med semistrukturerade intervjuer. Vi har i studien intervjuat åtta förskollärare. Vidare har vi gjort en tematisk analys för att få en inblick i likheter och skillnader i förskollärarnas svar. Resultatet visade på vikten av leken i förskolan och förskollärarna var överens om att deras roll i leken är av stor betydelse för barns utveckling och lärande. Slutsatsen av studien är att det krävs kompetenta förskollärare som kan se när och hur hen behöver kliva in i leken för att stötta och utmana barnen i deras lärande och utvecklande.