<p>Godkännandedatum: 2016-01-10</p>

Examensarbetets syfte är att belysa förskollärarnas uppfattning om hur de skapar goda grupprelationer, och jämföra hur deras arbetessätt skiljer sig åt beroende på barnens ålder. Metoden som valts var av kvalitativ karaktär, där intervjuer var mitt sätt att samla in empiriskt material. Vid samtliga intervjutillfällen ställdes frågor som informanterna fick svara på. Uppgiften var att skriva ner deras uppfattning om hur de förhåller sig till det sociala samspelet i barngruppen. I studie framkom att samtliga förskollärare medvetet och kontinuerligt både enskilt och i sina arbetslag arbetade för att skapa goda fungerande grupprelationer. De utövade det på olika sätt beroende på barnens ålder och gruppsammansättning. Gemensamt för samtliga informanter var att de arbetade med barnen efter barnens egenskaper och förutsättningar samt att de delade grupperna i mindre för att varje barn skulle få känna tillhörighet i den lilla gruppen. Då de delade in barnen i grupper av 3-4 barn upplever samtliga informanter att det gav barnen möjlighet att bli mer aktiva och varje aktivitet kunde formas efter barnens utvecklingsnivå och intresse. Övningar som de använde sig av var rollspel, lekgrupper, sång, fotografier, kompistavlor och olika typer av upplevese - och känslokort. Detta för att hjälpa barnen att kunna förstå att alla tillsammans är viktiga i gruppen.

<p>Godkännnandedatum: 2016-01-10</p>

Genom det senaste decenniets förskolereform har förskollärare fått ett utökat ansvar för kvaliteten och det målinriktade arbetet som bedrivs på förskolorna. Förskollärare har därmed även fått ansvaret att leda sitt arbetslag. Med stöd av en praktikteoretisk ansats är denna studies syfte att undersöka hur förskollärare uppfattar den uppdelade arbets- och ansvarsfördelningen. Detta sker med ett specifikt fokus på begränsningar och möjligheter som förskollärare kan uppfatta och uttrycka kring uppdraget att leda barnskötare i arbetslaget och på vilket stöd de anser sig behöva för att utvecklas i sitt ledarskap. För att besvara studiens frågeställningar har kvalitativa intervjuer med tio förskollärare vid fyra olika förskolor inom en medelstor svensk kommun genomförts.  Studiens huvudresultat pekar på att förskollärna efterlyste mer gemensam tid för planering och reflektion. Att inte ha lämpliga former för att kommunicera uttrycktes som en begränsning och att den personliga relationen och rädslan för att kränka barnskötaren stod som ett hinder för kommunikationen. Ömsesidig förståelse för varandra ansågs som en viktig aspekt för att skapa och upprätthålla en givande kommunikation och goda relationer i arbetslaget. Deltagarna efterlyste ett hållbart förhållningssätt för att ge varandra konstruktiv kritik och återkoppling. För att utveckla sitt ledarskap ansåg sig deltagarna behöva utbildningsinsatser i form av fortbildning och de såg det även som betydelsefullt att ta stöd av kollegor för att utveckla sitt ledarskap.  Som en övergripande slutsats av studiens resultat konstateras att det krävs ytterligare insatser för att stödja förskollärares kollegiala ledarskapsförmågor.

Syftet med denna studie har varit att undersöka förskollärares uppfattningar och erfarenheter kring barngruppers storlek i förskolans verksamhet i relation till förskollärares uppdrag. Studien har genomförts med hjälp av kvalitativa semistrukturerade intervjuer med åtta förskollärare i en kommun i Västernorrland, för att på så sätt undersöka förskollärares uppfattningar av barngruppers storlek och vad som påverkar yrkesgruppen i utförandet av förskolans uppdrag. Resultatet visar att förskollärare har svårt att precisera vad de anser att en lagom stor barngrupp är då inte endast antalet barn i gruppen har betydelse för upplevelsen av barngruppens storlek. Det har i studien visat sig, utifrån förskollärarnas uppfattningar, bero på gruppens sammansättning, vilka individer den består av. Studien visar också på att förmåga till organisation och struktur, engagemang och drivkraft hos förskollärarna samt vilket arbetssätt som tillämpas påverkar möjliggörandet av läroplanens uppdrag. Förskollärarna i studien framhåller att det i en för stor barngrupp kan vara svårt att se och möta det enskilda barnet samt ta hänsyn till barnets förutsättningar och behov, vilket försvårar utförandet av uppdraget. / <p>Betygsdatum 2016-12-23 i Ladok.</p>

Syftet med denna studie är att få en ökad förståelse kring situationer i förskolans vardag då förskollärare upplever att deras pedagogiska kompetens inte räcker till i mötet med barnen. För att besvara våra forskningsfrågor och uppnå syftet har vi använt oss av elva ostrukturerade intervjuer. Utifrån situationerna som förskollärarna beskriver i intervjuerna har vi fördjupat oss i hur förskolans vardag kan upplevas som komplex för förskollärare. Resultatet visar att det finns situationer i en förskollärares vardag där dem inte räcker till. Fokuset ligger vid att förtydliga vilka dessa situationer är samt vad som bidragit till att förskollärarna inte räckt till i samband med barnen. Studien bidrar således med konkreta exempel av olika typer av situationer i förskolans vardag. De konkreta situationerna vi kom fram till i resultat av studien blev situationer vid måltid, svårigheter med verbal kommunikation, utåtagerande beteende och underbemanning. Vid måltidssituationerna blev det följdeffekter när förskollärarna tillgodosåg ett visst barns behov då andra barn ville inkluderas, vilket i sin tur blev problematiskt för förskollärarna att hantera. I situationerna rörande svårigheter av verbal kommunikation framkom det delvis att problematiken i situationerna uppstod då svenska inte var det gemensamma språket. Det framkom även att kommunikationssvårigheterna bidrog med svårigheter att förmedla demokratiska värderingar till barnen då barnen har en annan etnicitet, därmed andra värderingar. Situationerna där förskollärarna upplevde att barnen hade utåtagerande beteenden, bidrog till att förskollärarna blev stressade på grund av olika faktorer som exempelvis: kravet att kunna hantera barnet, hög ljudnivå runt om kring och samtidigt hantera andra uppgifter eller andra barn. Dessa faktorer bidrog till att situationerma blev problematiska att hantera. Slutligen framkom det i resultatet att underbemmaning var den bidragade faktorn till svårigheten av att hantera situationerna.

Det finns barn som ligger långt före utvecklingsmässigt i förhållande till jämnåriga. Begreppet särbegåvad används mer och mer i samhällsdebatter och skolpolitik. Alla barn har rätt till extra stöd, men forskning visar att detta stöd främst ges till de barn som har svårigheter av något slag. I denna studie kommer begreppet särbegåvad och extra stöd att diskuteras i förhållande till tidigare forskning samt teorier gällande begåvning, utveckling och lärande.Studiens syfte är att undersöka några förskollärares erfarenheter av att möta och arbeta med särbegåvade barn i förskolan, samt deras tankar kring begreppet extra stöd. Studien är en kvalitativ studie med semistrukturerad intervju som metod. Sex förskollärare intervjuades med hjälp utav en intervjuguide för att besvara studiens syfte.Resultatet visar att ingen utav förskollärarna definierat barn som särbegåvade. Däremot hade samtliga förskollärare erfarenheter av barn som ligger långt fram utvecklingsmässigt i olika områden, ur ett ålderadekvat perspektiv. Förskollärare i studien känner sig ofta otillräckliga på grund av stora barngrupper och tidsbrist. Det finns även en rad andra utmaningar för förskollärare i mötet med särbegåvade barn, så som identifiering, lärandesituationer samt reflektioner över det egna arbetssättet. Resultatet visar att förskollärare beskriver att extra stöd främst ges till de barn som har svårigheter av något slag. Däremot beskriver förskollärarna en rad åtgärder de gör för att utmana barn de barn som ligger långt före utvecklingsmässigt.

Studien skildrar hur förskollärare arbetar med barn med koncentrationssvårigheter i förskolan. Genom kvalitativa intervjuer intervjuas sex stycken verksamma förskollärare. Resultatet visar att förskollärare främst identifierar koncentrationssvårigheter genom den motoriska överaktivitet och brist på fokus i aktiviteter och uppgifter som barnen uppvisar. Det framkommer även, dock i mindre grad att koncentrationssvårigheter kan yttra sig genom passivitet då barnen ses som tillbakadragna och tankspridda. Studien visar också att förskollärares arbetssätt upplevs ha en betydande roll för att kunna hjälpa barn med koncentrationssvårigheter. En möjlig slutsats av studien kan vara att koncentrationssvårigheter kan yttra sig på flera olika sätt och det därför är angeläget för förskollärarna att ha kunskap om dessa olika uttryck, samt ha en förståelse för vad de signalerar.

Utevistelsen får en allt större plats i svenska förskolor, därför syftar studien dels till att undersöka förskollärares tankar kring utevistelsen utifrån ett didaktiskt perspektiv och dels vilka faktorer påverkar implementeringen av den didaktiska planeringen i förskolan. Frågeställningarna i studien är, hur tänker förskollärare kring utevistelsen i förskolan utifrån ett didaktiskt perspektiv? Och vilka faktorer påverkar förskollärarens didaktiska planering av utevistelsen? För att synliggöra förskollärares tankar har studien tagit avstamp i en kvalitativ ansats med intervju som verktyg. Fyra utbildade förskollärare som arbetar i tre olika kommuner intervjuades. Intervjuerna genomfördes enskilt med förskollärarna och med öppna intervjufrågor. Detta för att förskollärarna skulle ges möjlighet till att uttrycka sina tankar kring utevistelsen fritt. Det teoretiska ramverket utgår från pragmatiskt perspektiv och ramfaktorteorin för att analysera resultatet och svara på syfte samt frågeställningar.  Det framgår i resultatet att utevistelsen är viktig för alla i förskolans verksamhet. Begreppet utevistelse definieras på olika sätt av förskollärarna och olika perspektiv lyfts fram som viktiga. Vilket förhållningssätt förskolläraren har påverkar utevistelsen utifrån ett didaktiskt perspektiv. Det framgår genomgående i resultatet att olika faktorer påverkar förskollärarens didaktiska planering av utevistelsen. En del faktorer kan förskollärarna påverka till viss del, medan vissa faktorer inte går att påverka då de bland annat är huvudmännens ansvar. Resultatet har synliggjort vilka faktorer och ramar som påverkar utevistelsen, vilket kan bidra till en förändring i förskolans verksamhet.

Studiens syfte är att belysa förskollärares arbetssätt med matematik i förskolan. Undersökningen bygger på intervjuer med fem verksamma förskollärare med lång arbetslivserfarenhet. Fokus ligger på hur förskollärare stimulerar och utmanar barnen i sin matematiska utveckling och hur de kan stödja barnen att urskilja ett matematiskt innehåll. Arbetets empiri består av data från intervjuerna som vi skrivit ut och sammanställt för analys utifrån syftet och forskningsfrågorna. Resultatet redovisas i form av teman som framkommit under analysen och vi belyser dessa med korta citat från intervjuerna. Resultatet pekar på att förskollärarens didaktiska val har en stor betydelse för barns matematiska utveckling och utgör grunden för hur de utformar verksamheten. På sätt och vis är vi alla matematiker, även det lilla barnet, eftersom barn är nyfikna och i deras lek finns det ofta funderingar över t.ex. störst, först, mängd, antal och tid. Resultatet visar också att förskollärare anser att matematiken är en viktig del i barnens vardag som vi behöver för att kommunicera och lösa problem med andra människor. I resultatet lyfts betydelsen av tillgängligt material, barns individuella matematiska utveckling, matematik som kommunikation samt förskollärares arbete med dokumentation i verksamheten. Förskollärare kan synliggöra matematiken om de själva är medvetna om vilka situationer den kan förekomma i.  Med denna studie hoppas vi kunna ge förskollärare inspiration till ett matematiskt arbetssätt.