No description available.

Abstract   Syftet med den här studien är att undersöka hur förskollärare förhåller sig till barns fria lek i förskolans inomhusmiljö samt i vilken utsträckning förskollärarna är delaktiga i barns lek. Studiens teoretiska utgångspunkt är utifrån Batesons kommunikationsteori. Läroplanen för förskolan (Lpfö 98) lyfter fram leken som betydelsefull och som en central del i förskolans verksamhet.   I forskningsbakgrunden presenteras den teoretiska utgångspunkten tillsammans med andra teoretiska och vetenskapliga tankar om lek samt olika infallsvinklar om lekens betydelse för barn och pedagogens roll i leken. Tidigare forskning har påvisat att pedagoger både ska delta och inte delta i barns lek.  Barns villkor att leka kan variera, då den dagliga verksamheten med rutiner och planerade aktiviteter kan uppta dyrbar lektid för barn. En kvalitativ observationsmetod med videokamera och fältanteckningar har använts i studiens empiriska undersökning. Observationerna är utförda på fyra förskollärare som är verksamma på samma förskola i en kommun i södra Sverige. Ett omfattande material har samlats in, analyserats samt diskuterats i förhållande till tidigare forskning.   Slutsatsen som kan dras är att barns lek stimuleras och utvecklas beroende på hur förskollärarna använder metakommunikation.   Ämnesord: Metakommunikation, förskollärares förhållningssätt, delaktighet, fri lek, leksignaler, förskola

Förskolans verksamhet ska utgå ifrån ett tydligt barnperspektiv där varje barns kunskapsutveckling och lärande ska utmanas utifrån de intressen och erfarenheter som barnen ger uttryck för (Skolverket, 2010a). Syftet med undersökningen var att ta reda på hur förskollärare förhåller sig till de mål och riktlinjer som läroplanen är uppbyggd kring när det gäller att tillgodose barnens intressen när de planerar matematikaktiviteter. Metoder som använts för att få fram resultatet har varit observationer och kvalitativa intervjuer. Förskollärarna har i undersökningen uttryckt att det är väsentligt att vara lyhörd och lyssna in vad det är som intresserar barnen så att barnens erfarenheter kan återanvändas i den planerade verksamheten

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare tolkar begreppet mångkultur samt hur de förhåller sig relationellt till lärandeobjektet. Studiens forskningsfrågor är: Hur tolkar förskollärare begreppet mångkultur? Vilken betydelse anser förskollärare att det relationella arbetet har för deras intentioner gällande mångkultur i förskolan? Vi har utgått från kvalitativ metod i form av intervjuer. Insamlad empiri har analyserats utifrån en fenomenografisk analysmodell. Tidigare forskning (Lunneblad, 2013 Lahdenperä, 2008 Björn-Willens, 2006 Ljungberg, 2005) visar på att begreppet mångkultur är komplext för förskollärare att förhålla sig till i sitt uppdrag utifrån läroplanens mål och riktlinjer. Resultatet av studien visar att det finns olika synvinklar att förhålla sig till kring begreppet mångkultur. I den fenomenografiska analysen utgick vi från ett utvecklingspedagogiskt perspektiv samt ett relationellt perspektiv. Vi upptäckte att perspektiven kan i samspel utveckla varandra. Analysen kategoriserades in i teman vi fann i intervjuerna, komplexiteten i begreppet, relation till föräldrar samt utvecklingsmöjligheter. Slutsats för denna studie är att mångkultur kan bidra till gemenskap och samspel beroende på hur förskollärare tolkar begreppet och värdesätter relationer. Förskollärarens medvetenhet kring sina egna värderingar och tankar om mångkultur är betydelsefull för att kunna möta andra människor och därmed utveckla den mångkulturella verksamheten.

I förskolan har förskollärare möjligheten att skapa en aktiv livsstil bland barn och detta är viktigt på grund av att det idag blir allt vanligare med sedentärt beteende bland människor. Syftet i denna studie har därför varit att undersöka hur förskollärares attityder till fysisk aktivitet kan påverka barns möjlighet till deltagande i fysiska aktiviteter. För att ta reda på förskollärares attityder har en enkätundersökning genomförts. Resultatet från enkäten har sedan i en analys kopplats samman till tidigare forskning och Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori för att besvara studiens frågeställningar och syfte. Resultatet i studien visade att de förskollärare som valde att delta i denna undersökning har en positiv attityd till fysisk aktivitet och detta styrktes av att förskollärarna svarade att det både genomfördes samt att de kunde ge exempel på olika fysiska aktiviteter. I analysen diskuterades att detta kan innebära goda möjligheter för barn till att delta i fysisk aktivitet.

Syftet med denna studie har varit att öka kunskapen om hur sex förskollärare arbetar med stora barngrupper i förskolan. Studien har utförts med hjälp av semistrukturerade intervjuer med sex förskollärare och för att få fram resultatet har det använts en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att det anses som ett hinder med stora barngrupper och att det är svårt att hinna med förskolläraruppdraget, men de flesta av de intervjuade förskollärarna anser att man ändå får med det man ska ur förskolans läroplan. I arbetet så finns det mycket man kan göra för att förbättra förutsättningarna för grupperna. I detta arbete finns olika teman som beskriver detta. De teman som presenteras i studien är: indelning i mindre grupper, samarbete mellan avdelningar, dokumentera och följa upp, barns inflytande, arbeta mot samma mål och en bra start. Under dessa olika teman så beskrivs det hur 6 förskollärare berättar om hur de arbetar med stora barngrupper och vad som anses viktigt i arbetet för att det ska bli så bra som möjligt för barnen på förskolan. Även om det blir större arbetsbelastning med barngrupper med många barn så finns det saker man kan göra för att förbättra arbetssituationen. / <p>Godkännande datum: 2017-06-02</p>

Syftet med studien var att analysera sex förskollärares berättelser om arbetetmed utvecklingssamtalet i förskolan. Detta analyserades med ett didaktisktperspektiv, där utvecklingssamtalets syfte - varför, utvecklingssamtaletsgenomförande – hur, utvecklingssamtalets innehåll – vad, utvecklingssamtaletsunderlag – med vad samt utvecklingssamtalets målgrupp - för vem undersöktes.Det empiriska materialet samlades in genom kvalitativa intervjuer med sexförskollärare i respektive förskola, med en geografisk spridning inom sammakommun. Resultatet visar att utvecklingssamtalet ses som en omfattande ochkomplex praktik, där en strävan finns att skapa en kollektiv bild av barnet,genom en ömsesidig förhandling mellan olika aktörer. I tidigare forskning och iförskollärarnas berättelser framkommer det att utvecklingssamtalet ses som enbetydelsefull mötesarena, i syfte att främja en djupare dialog mellan hem ochförskola, för att skapa goda förutsättningar för barnets utveckling, lärande ochvälbefinnande. I resultatet framkommer det att för att skapa ett kvalitativtutvecklingssamtal är det förberedande arbetet av vikt och ett gemensamtunderlag ses som ett stödjande verktyg i främjandet av ett likvärdigt samtal. Enslutsats är att förskollärarens kompetens, samt didaktisk reflektion och analysblir en förutsättning, då utvecklingssamtalets arbete utgörs av en didaktiskprocess. / <p>Betygsdatum i Ladok: 2016-12-23.</p>

I examensarbetet undersöks förskollärares synsätt på barns lek i förskolan. Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare ser på barns lek och hur de ser på sitt eget deltagande i barns lek, även hur förskollärare ser på sitt deltagande i barns lek i förhållande till barns lärande. Metoden som har använts i studien är strukturerade intervjuer med 7 förskollärare som har mellan 1-40 års erfarenhet och som arbetar på 3 olika förskolor. Studiens resultat visar på att lek och lärande enligt förskollärarna hör ihop och att deras deltagande i leken har betydelse. Förskollärarna menar att de behöver vara närvarande och delta men att det kan ske på olika sätt. Ibland behöver förskolläraren ta en aktiv mer styrande roll i leken och andra gånger endast finnas närvarande på avstånd. Slutsatser som kan dras från studien är att förskollärarna anser att barn lär sig mer i leken om förskollärare är delaktiga och har ett syfte med deltagandet, men de anser även att barn behöver få prova på själva och lära av varandra.

Förskollärare har idag tendenser att kategorisera barn efter deras beteende, det kan leda till att barn blir exkluderade i förskolans verksamhet.  Vi har därför valt att undersöka hur förskollärare och specialpedagoger förhåller sig till barnet och barnets beteende. Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare och specialpedagoger resonerar kring barn med utagerande beteendeproblem, vilka strategier de använder sig av för att inkludera dessa barn i förskolans verksamhet samt om förskollärarens förhållningssätt påverkar barn med utagerande beteendeproblem. Vi har använt oss av en kvalitativ metod, vi har intervjuat sex förskollärare och två specialpedagoger. Vi valde intervju som redskap för att vi ville få en djupare förståelse av förskollärarnas och specialpedagogernas förhållningssätt och strategier. I resultatet framgår det att förskollärarna har olika sätt att möta barn med utagerande beteendeproblem och de tycker alla att dessa barn får en stämpel på sig eftersom att de syns och hörs i verksamheten. De tycker också att det är komplext att bemöta dessa barn för de väcker många känslor samt att förskollärarna vill ha mer kunskap om hur de ska bemöta barn med utagerande beteendeproblem.

I studien har förskollärares förhållningssätt till anmälningsskyldigheten vid kränkande behandling inom förskolan undersökts och beskrivits. Genom en enkätundersökning har 40 förskollärare tagit ställning till fem olika ”fall” som representerar vardagliga situationer som uppkommer inom förskolan och gett sin syn på om situationerna innehåller kränkande behandling som bör anmälas eller inte. Vidare fick respondenterna även svara på frågor som var av en mer övergripande karaktär, samt svara på huruvida denna typ av handlingar anmäls eller inte i det dagliga arbetet. Studiens resultat visar att förskollärare upplever svårigheter med att veta vad som är en kränkning eller inte, samt att veta var gränsen går för vad som egentligen ska anmälas. Detta syns också i studiens resultat, där antalet förskollärare som bedömer att anmälan bör göras i olika situationer, är lågt. Detta tyder på en stor kunskapsbrist bland förskollärare, vilket överensstämmer med tidigare forskning som gjorts inom området kränkande behandling.