No description available.

Sammandrag I denna text har vi arbetat med frågeställningarna -Vad säger forskningen om yngre barns tidsuppfattning? - Hur bildas ett historiemedvetande hos yngre barn?Vi använder oss av formuleringen yngre år i denna text och frågeställning, med det menar vi barn från förskoleklass till årskurs 3, F-3. För att finna svar på vår fråga har vi använt oss av vetenskapliga artiklar, doktorsavhandlingar, licentiatavhandlingar och till viss del böcker. Genom noggrant urval har vi valt att fokusera på de texter som kompletterar varandras resultat, samtidigt som de argumenterar fram sina slutsatser på olika sätt. Detta undersökande arbete baseras på tidigare forskning, vetenskapligt grundade texter och böcker. Vårt syfte med detta arbete är att öka vår kunskap om hur barn och elever uppfattar tid och historisk tid samt hur vi kan arbeta med detta i skolans värld. Då denna fråga även ställer frågor om barns utveckling såväl som hur deras sinne fungerar, anser vi att ämnet är oerhört viktigt samt intressant för oss som ska undervisa barn i grundskolans tidigare år och ämnet historia. Resultatet av arbetet har påvisat att barn i de yngre åren har svårt för tidsuppfattning, det är först i vid elva års ålder som de har skapat sig en förståelse för tidsbegrepp som då-, nu-, och framtid. Denna kunskap är viktig för att kunna utveckla ett historiemedvetande som grundar sig på att kunna förflytta sig i tiden. Slutsatsen vi kommit fram till under arbetets gång är att tidsuppfattning och historiemedvetande går hand i hand och en förståelse för då-, nu- och framtid är en utvecklingsprocess.

Denna studie bygger på intervjuer med museipedagoger för att undersöka deras arbete med tidsresor i syfte att lära mer om metodens lämplighet som komplement i historieundervisningen. Studien fokuserar på museipedagogernas bakomliggande pedagogiska idé samt deras mål för eleverna med tidsresorna som de genomför.Resultatet av analysen visar att museipedagogernas mål till viss del sammanfaller med skolans, men också att det finns en hel del sociala mål med tidsresor. Vidare innehåller tidsresan dramapedagogiska inslag, såväl som rekvisita, tidstypiska aktiviteter och miljöer.Studien visar att tidsresor är en ekonomiskt och tidsmässigt krävande metod för både skolor och museer. Det finns ändå många fördelar med att använda sig av metoden. Museipedagogerna lyfter att de besitter annorlunda kompetenser än lärarna såväl som andra pedagogiska resurser i form av autentisk rekvisita och annorlunda miljöer. Därmed anser sig museipedagogerna vara en god resurs för skolans historieundervisning med sin upplevelsebaserad pedagogik.

Syftet med studien är att få förståelse för hur närområdet används i SOundervisningen i årskurs F-3. Vår frågeställning lyder: Hur resonerar lärare kring att använda närområdet i SO-undervisningen i åk F-3? För att besvara forskningsfrågan används en kvalitativ metod och ramfaktorteorin som teoretiskt perspektiv. Studiens resultat och slutsats visar på att lärarna anser att det finns flertalet möjligheter och fördelar med att använda närområdet i SOundervisningen, men att det finns ramfaktorer som kan påverka hur närområdet kan utnyttjas i undervisningen.

Inkludering är ett nyanserat och mångfacetterat område som är väldigt aktuell i dagens mångkulturella samhällen. De stora flyktingvågorna som inkommit till Sverige har medfört stora förändringar i landet, inte minst för det svenska skolsystemet. Syftet med kunskapsöversikten är att kartlägga, sammanställa och analysera forskning som kännetecknar nyanlända elevers möjligheter till inkludering med fokus på lågstadiets f-3 i den svenska grundskolan. För att uppfylla kunskapsöversiktens syfte användes tre frågeställningar: Vad kännetecknar forskningen om inkludering av nyanlända elever i den svenska grundskolan? Hur framställs inkludering i forskningen? Vilka strategier förinkludering framställs i forskningen? Tio vetenskapliga artiklar identifierades genom noga formulerade urvalskriterier, sökord och sökordskombinationer genom användandet av två databaser. Dessa artiklar användes sedan för att kartlägga forskningen genom djupläsning och kodning. Resultatet visade att goda förutsättningar behövs för nyanlända elever för att de ska kunna börja om på nytt och kunna utvecklas till kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare. Forskningsfältet visade att kvalitativa tillvägagångssätt och analysmetoder används frekvent och att flertalet studier använt sig av intervjuer för att empiriskt undersöka hur nyanlända elever inkluderas i den svenska grundskolan. Begreppet rumslig inkludering betonas då forskningen visar på att man placerar nyanlända elever i förberedelseklasser för att senare inkluderas i ordinarie klasser och undervisning trots språkliga och kunskapsmässiga svårigheter. Resultatet av denna forskning visar att det idag saknas interkulturell och språklig kompetens hos skolpersonal och skolledning samt en enhetlig strategi för att bemöta nyanlända elevers emotionella, språkliga och kunskapsmässiga behov.

Syftet med denna studie är att undersöka hur fem SO-lärare beskriver den egna livsfrågeundervisningen i religion i årskurserna 1–3, och vilka möjligheter och hinder de anser att det bidrar med. Detta har undersökts genom halv-strukturerade kvalitativa intervjuer i form av frågeformulär. Frågeställningarna som stått i studiens fokus lyder: Hur beskriver verksamma SO-lärare i F-3 undervisningen om livsfrågor i religion? och Vilka didaktiska hinder och möjligheter framträder i beskrivningarna? Studiens resultat visar meningsfullheten av livsfrågor i religionsundervisning. Uppfattning och perspektiv av olikheter kring diverse livsfrågeteman står i stor vikt i studiens resultat. Livsfrågeundervisningen i religion främjar elevernas personliga utveckling, i samband med att de får medverka i diskussioner och delge egna tankar och åsikter. Genom en innehållsanalys blev det möjligt att hitta och tydliggöra gemensamma drag i lärarnas svar, vilket möjliggjorde kategorisering vid resultatet. Trots betydelsefulla möjligheter med livsfrågor i religionsundervisningen förekommer även didaktiska hinder. De didaktiska hindren som utmärkt sig är merendels föräldrarnas förutfattade åsikter och inskridanden i religionskunskapsämnesinnehållets omfattning, livsfrågor inkluderat. Dessa förutfattade åsikter kan enligt vissa lärare upplevas som aningen besvärliga. Med hjälp av ett sociokulturellt teoretiskt perspektiv, och tidigare forskning, tolkades och diskuterades resultatet i studien.

Denna studie utforskar potentialen för historieundervisning med interkulturella perspektiv i grundskolans lägsta årskurser, genom intervjuer med åtta verksamma lärare. Syftet är att genom undersökning och tolkning av vad som framträder i empirin, identifiera vad interkulturella perspektiv innebär för lärarna i deras undervisning. Frågeställningarna behandlar vad lärare anser gör historieämnet relevant, relaterbart och tillgängligt för eleverna, hur och i vilken utsträckning lärarna möjliggör perspektivskiften i undervisningen samt vilken förståelse av interkulturella perspektiv som lärarna ger uttryck för. Tidigare forskning visar både utmaningar och potential för interkulturellt historiskt lärande. Semistrukturerade intervjuer har genomförts med lärarna, varefter transkriberingarna har analyserats i en metodkombination av tolkningsfenomenologisk analys och kvalitativ textanalys. Teoretiska utgångspunkter har tagits i tidigare etablerade idéer om interkulturellt historiskt lärande.  Resultaten visar stor potential för interkulturella perspektiv i undervisningen, men också att det finns outnyttjad potential och utvecklingsmöjligheter. Lärarna ger uttryck för en ambition att undervisa med interkulturella perspektiv, men synsätt, förekomst och tillvägagångssätt varierar. Studien sammanfattas med förslag på vägledande principer. Där framhålls vikten av att inte se interkulturella perspektiv kvantitativt utan som ett förhållningssätt, att se förhållningssättet som så pass inkluderande att det inte innebär konflikt med lärarens objektivitet, samt att omsätta perspektiven i konkret utveckling av förmågor hos eleverna.

Bilderboken är en multimodal text som elever ofta möter i undervisningen i skolan. Syftet med den här studien har varit att bidra med kunskap om några lärares arbete med bilderboken i läsförståelseundervisningen i årskurs F-3 för att synliggöra hur lärare kan stötta elever i deras utveckling av läsförståelse. Ett kvalitativt perspektiv har antagits och semi-strukturerade intervjuer genomfördes med fyra verksamma lärare på två olika skolor i södra Sverige. I resultatet presenteras lärarnas arbete utifrån de olika teman som identifierades i materialanalysen. I resultatet framkommer vikten av läslust som grund för att eleverna ska utveckla läsförståelse samt några aktiviteter som informanterna menar bidrar till läslust och i sin tur läsförståelse. Det framkommer även att med multimodal läsning följer olika utmaningar. Dessa utmaningar kan vara att bilden i bilderböcker kan fungera både som ett stöd och ett störningsmoment för elevers läsning. Resultatet visar även att bilderboken används som ett verktyg i ämnesintegrerad undervisning genom NO och SO samt värdegrund. I diskussionen lyfts vikten av lärarens roll i arbetet med bilderböcker och läsförståelse genom begreppen den proximala utvecklingszonen och stöttning. Dessa begrepp är centrala i det sociokulturella perspektivet på lärande. Lärarens roll visar sig vara avgörande i arbetet för att eleverna ska utveckla läsförståelse genom olika arbetssätt där lärarna med kunskap om elevernas proximala utvecklingszon och stöttning fungerar som en vägledande viktig person i deras lärande.

No description available.

No description available.