Intensivvårdspatienter är ofta sederade och intuberade och kan därmed ej vara delaktiga i sin vård. Närstående har enligt svensk lag rätt att delta i planering och utförande av vården för patienter som inte kan tala för sig. Studier har undersökt och belyst närståendes behov vid vård av intensivvårdspatienter. Få studier har fokuserat på närståendes uppfattning om delaktighet i vården av intensivvårdspatienter. Syfte  Att undersöka hur närstående upplever sin delaktighet i beslutsfattande och omvårdnad av intensivvårdspatienter. Metod  En deskriptiv kvalitativ design med semistrukturerade intervjuer användes, med en fenomenografisk ansats. Nio närstående intervjuades. Resultat Fem kvalitativt skilda beskrivningskategorier framkom och ordnades hierarkiskt; Beslutsfattandets betydelse – medicinska beslut överlämnas, Delta i omvårdnad – både positivt och skrämmande, Positivt bemötande avdramatiserar, Viktigt att vara fysiskt nära och Tydlig information underlättar delaktighet. Beskrivningskategorin Tydlig information underlättar delaktighet placerades högst i hierarkin eftersom informanterna angav att informationen hade störst betydelse för upplevelsen av delaktighet i vården. Slutsats Kännedom om närståendes olika upplevelser av delaktighet, i synnerhet vikten av rak och tydlig information kan möjliggöra för personalen att bättre inkludera närstående och därigenom öka deras upplevelse av delaktighet i vården av intensivvårdspatienter. / Intensive care patients are often sedated and intubated and can not participate in their care. Swedish law states that when a patient can not participate in care, relatives should be invited to participate in his/her place. Many studies have been conducted focusing on relatives’ needs, but very few focus on their perception of participation in care of intensive care patients.  Aim This study was conducted to explore how relatives perceive their participation in care of intensive care patients, with regards to decision making and participating in physical care. Method A descriptive, qualitative design was used, with semi-structured interviews and with a phenomenographic approach. Nine relatives were interviewed. Results Five qualitatively differing categories of description appeared and were organized in a hierarchy; The importance of decision making – medical decisions are handed over, Participating in physical care – both positive and scary, A welcoming atmosphere helps ease the mood, Important to be physically near, Clear information helps the perceived participation. The category Clear information helps the perceived participation was placed the highest in the hierarchy because the informants described information as the most important for the perceived participation in care. Conclusion Knowledge about relatives’ different perceptions of participation in care, especially the importance of straight forward and direct information, may enable the nursing staff to better include relatives and increase their satisfaction and perceived participation in care of the intensive care patients.

Background: At the emergency department parents arrives with their children in need of urgent medical care in various degrees. For a parent it can be hard to handle when their child has to go through treatments or medical examinations that can be unpleasant. A well-functioning cooperation between parents and caregivers is important to give the child a good health care. To implement familyfocused care can facilitate the care of the child and to increase the sense of participation. Purpose: The aim of this literature review is to describe parents experiences of care of their children at the emergency department. Methods: The study was conducted as a literature review. The articels were found in the databases Cinahl, PubMed, Web Of Science and by manual research. Results: Six factors were selected that had significance for parents’ experiences of the care of their child at the emergency department. These were: communication, information, participants, waiting times and pain management. The results showed that communication between parents, children and caregivers and also between the caregivers mutually influenced the experience. The parents wanted to feel involved in the care of their children. Depending on how long the family had to wait to meet the doctor they were satisfied in different degrees. Conclusion: Parents’ needs a good communication to feel satisfied with the visit at the emergency department. Parents’ felt that the waiting times could be improved. Whether the parents wanted to be present during some medical examinations or treatments of the child it was important to them that they were offered to attent. / Bakgrund: På en akutmottagning inkommer föräldrar med sina barn som är i behov av akut vård i olika grader. För föräldrar kan det vara svårt att hantera när deras barn behöver genomgå behandlingar och undersökningar som kan upplevas som obehagliga. Ett väl fungerande samarbete mellan föräldrar och vårdpersonal är viktigt för att barnet ska få en god vård. Att tillämpa familjefokuserad omvårdnad kan underlätta vårdandet av barnet samt öka föräldrarnas känsla av delaktighet. Syfte: Syftet med studien var att beskriva föräldrars upplevelser vid vård av deras barn på akutmottagning. Metod: Studien genomfördes som en litteraturöversikt. Artikelsökning genomfördes i databaserna Cinahl, PubMed, Web of science samt manuell sökning. Resultat: Sex faktorer valdes ut som hade betydelse för föräldrars upplevelse vid vården av deras barn på akutmottagning, dessa var följande: kommunikation, information, delaktighet, väntetider samt smärtbehandling. Resultatet visade att kommunikation mellan föräldrar, barn och vårdpersonal samt vårdpersonalen sinsemellan påverkade upplevelsen. Föräldrarna önskade att få känna sig delaktiga i vården av deras barn. Beroende på hur länge familjen fick vänta på ett möte med läkare blev de nöjda i olika grader. Slutsats: För att föräldrar ska känna sig nöjda med vården av deras barn på akutmottagning behövs en god kommunikation. Något som föräldrar ansåg kunde förbättras var väntetiderna. Oavsett om föräldrarna ville vara närvarande vid vissa undersökningar och behandlingar av barnet var det viktigt att de blev erbjudna att närvara.

Bakgrund: Barn som lever med en förälder som har psykisk ohälsa glöms ofta bort av både familj och vårdpersonal bakom förälderns ohälsa. Detta kan utgöra en konsekvens för isoleraring och ensamhet. Samtidigt löper dessa barn en stor risk för att själva drabbas av negativa konsekvenser. Syfte: Beskriva barns upplevelser av att leva med en förälder med psykisk ohälsa. Metod: Syftet besvarades genom en allmän litteraturstudie baserat på 11 vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Resultat: Resultatet tematiserades under fyra huvudteman med subteman därtill. Huvudteman som framkom var I skuggan av psykisk ohälsa, Ett stort ansvar för ett litet barn, Den känslostyrda vardagen samt Bristande kommunikation. Slutsats: Av studiens resultat framkommer det att den psykiska ohälsan hos föräldern påverkar barnen på flertal olika sätt både i ung och vuxen ålder. För att hälso- och sjukvårdspersonal ska kunna ge stöd och uppmärksamma dessa barn finns ett behov av adekvat utbildning. Klinisk betydelse: Resultatet kan genom en ökad kunskap om barns upplevelse av att leva med en förälder med psykisk ohälsa bidra till en bättre förståelse för sjuksköterskor och därmed involvera barnen i vården. Den bristfälliga kunskapen som visas kan bidra till att relevant utbildning ges för hälso-och sjukvårdspersonal för en förbättrad kommunikationsstrategi. / Background: Children who are living with a parent who have mental illness are often forgotten behind the parent's illness by family and professionals. That can be a consequence for isolation and loneliness. These children are also are at great risk to also suffer from negative consequences. Aim: To describe the children's experiences of living with a parent with a mental illness. Method: The aim was answered by a general literature study based in 11 scientific articles with qualitative approach. Result: The result thematized four main themes with corresponding subthemes. The main themes that emerged were In the shadow of mental illness, A huge responsibility for a little child, The controlled emotional living and also Lack of communication. Conclusion: From the study’s result is revealed that the parental mental illness affect the child in multiple ways both at young and adult age. The need of education is important so the healthcare can give support and recognize these children. Clinical significance: The result can contribute an increased knowledge about children’s experiences of living with a mentally ill parent and add a better understanding in healthcare that will also involve the children. The lack of knowledge that is exposed today can contribute to relevant educations for nurses to an improved communication strategy.

Background: The study is based on answers from the National Patient Survey from spring 2016. There were questions about participation and accessibility. A region in southern Sweden had difficulties to understand the answers to these questions. Was the questions misunderstood or was their experience of participation and accessibility bad? Aim: To describe how parents of children with chronic bowel disease experienced participation and accessibility to health care. Design: The study has a qualitative approach. Method: Semistructured interviews were conducted with parents who have a child with chronic intestinal disease. The interviews were analyzed on the basis of a qualitative content analysis. Results: The material from the interviews was divided into participation and accessibility. Parents perceived that participation in child care was important. It gave the parents a sense of security, trust and control. When the participation burst, it gave parents botheration as they did not experience being seen or believed. It was also worrying to lack knowledge. The parents experienced a good accessibility when they received sincere information, continuity and support of care. Inadequate availability is symbolized by insufficient contact with care, sufficient information or access to a network with other parents in similar situations. Conclusion: It's important to keep listening to parents to make them feel participant. In order for parents to experience good accessibility, it´s important to give them information, let them meet like-minded and gain access to cross-professional contacts. Appropriate personnel should be informed of the results regarding participation and availability so improvement measures can be implemented. / Bakgrund: Studien grundar sig på svaren från den nationella patientenkäten från våren 2016. Där fanns frågor om delaktighet och tillgänglighet. Dessa frågor hade en barnklinik i södra Sverige svårt att tolka svaren på. Var frågorna missförstådda av föräldrarna eller var deras upplevelse av delaktighet och tillgänglighet dålig? Syfte: Var att beskriva föräldrars, till barn med makroskopisk kronisk tarmsjukdom, upplevelser av delaktighet och tillgänglighet till vården. Design: Studien har en kvalitativ ansats. Metod: Semistrukturerade intervjuer utfördes med föräldrar som har ett kroniskt tarmsjukt barn som haft diagnos i minst ett år. Intervjuerna analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Intervjumaterialet som framkom ur intervjuerna delades in i delaktighet och tillgänglighet. Föräldrar upplevde att delaktighet i barnets vård var viktigt. Det gav föräldrarna en känsla av trygghet, förtroende och kontroll. När delaktigheten brast gav det föräldrarna oro då de inte upplevde sig bli sedda eller trodda på. Det var även oroande att inte ha kunskap. En god tillgänglighet upplevde föräldrarna när de fick uppriktig information, kontinuitet och stöd av vården. En bristfällig tillgänglighet symboliseras av att inte få tillräcklig kontakt med vården, tillräcklig information eller tillgång till ett nätverk med andra föräldrar i liknande situation. Slutsats: Det är viktigt att fortsätta lyssna på föräldrarna för att de ska känna sig delaktiga. För att föräldrarna ska uppleva god tillgänglighet är det viktigt att ge dem information, låta dem träffa likasinnade och få tillgång till tvärprofessionella kontakter. Berörd vårdpersonal bör informeras om studiens resultat avseende delaktighet och tillgänglighet så att förbättringsåtgärder kan implementeras.

Bakgrund: Barn till föräldrar med svår psykisk eller somatisk sjukdom, med missbruk eller som avlidit, har ökad risk för framtida psykisk ohälsa. Hälso- och sjukvårdslagen samt Patientsäkerhetslagen fick ett tillägg 2010/2011 med syfte att uppmärksamma och stärka gruppen barn som anhöriga. Tilläget i lagen har tagit lång tid att implementera i sjukvården. Syfte: Syftet med denna studie är att beskriva i vilken omfattning distriktssköterskor inom primärvården i Västerbotten identifierar barn till förälder/annan närstående med missbruk, psykisk ohälsa, allvarlig fysisk sjukdom eller när förälder/annan närstående avlider och om dessa barn följs upp med information, råd och stöd. Metod: En omarbetad version av en enkät som använts i en uppsats på Masterprogrammet i hälsovetenskap vid Karlstad universitet användes. Enkäten skickades först ut som webbenkät men på grund av låg svarsfrekvens distribuerades en pappersenkät under distrikssköterskedagarna i Umeå. Studien vände sig till 190 distriktssköterskor på hälsocentraler i Västerbotten, varav 79 deltog. SPSS 23 användes för analysering av materialet. Resultat: Resultatet visar att vetskap om riktlinjer samt utbildning inom området bidrar till att barn som anhöriga identifieras i högre grad. Kunskap om journalföring samt vetskap om riktlinjer är låg och det är få distriktssköterskor som har fått utbildning inom ämnet barn som anhörig.  Slutsats: Utbildning, kunskap om riktlinjer och journalföring är de viktigaste faktorerna för att öka medvetenheten om barn som anhöriga.     Nyckelord: Barn som anhöriga; psykiskt sjuk förälder; somatiskt sjuk förälder; förälder med missbruk; familjefokuserad omvårdnad.

Barnsjuksköterskor möter allt oftare föräldrar med psykisk ohälsa. Med ökad frekvens av psykisk ohälsa, ökar kraven på barnsjuksköterskors kompetens att i mötet med föräldrar med psykisk ohälsa möta dem utifrån de förutsättningar som finns. Syftet var att undersöka barnsjuksköterskors upplevelser av att möta familjer där föräldrar har psykisk ohälsa. Studien genomfördes med kvalitativ design. Datainsamling skedde genom semistrukturerade intervjuer och analyserades med kvalitativ innehållsanalys enligt Elo och Kyngäs (2008). Resultatet är uppbyggt av huvudkategorin; “För ett professionellt bemötande och omhändertagande av föräldrar med psykisk ohälsa har inre utveckling och yttre tvärprofessionellt stöd en betydande roll”, vilken belyser informanternas upplevelser av hur yrkeserfarenhet, i kombination med stöd från kollegor och gott samarbete med övriga instanser som arbetar med barn som målgrupp, har stor betydelse för hur möten med föräldrar med psykisk ohälsa upplevs. Värdet av att som barnsjuksköterska arbeta familjefokuserat framkom. Att skapa ett vårdande möte där föräldern har upplevelsen av att bli sedd och bemött ur ett livsvärldsperspektiv upplevs betydelsefull för en god omvårdnadsrelation som gynnar barnet. Ömsesidig tillit, empati, respekt och öppen kommunikation är av stor vikt för att generera upplevelsen av, att som ett team, samarbeta för att uppnå bästa möjliga omvårdnad om barnet.  Inför mötet med föräldrar med psykisk ohälsa upplevde barnsjuksköterskor ibland att kunskapsbrist avseende innebörden av psykiatriska diagnoser kunde försvåra mötet, på grund av tveksamhet kring förhållningssätt och bemötande.

Sammanfattning Bakgrund: Alzheimers sjukdom är en sjukdom med långsamt förlopp. Den drabbades minne försämras gradvis och symtom så som aggressioner, tolkningssvårigheter, lokalsinne osv. försämras. Alzheimers sjukdom brukar i vardagligt tal kallas för ”de anhörigas sjukdom”. Anhöriga som tidigare haft en kärleksrelation med sin make/maka får nu anta rollen som vårdare och därmed ansvara för sin make/makas liv men också det praktiska runt omkring. Vården bär således även ansvaret att genomföra tre genomföra tre samtal med familjen, dels familjesamtal, samt att vården skall skicka ut ett avslutande brev, och det skall ske en uppföljning med familjen.  Syfte: Anhörigas beskrivningar av sin livssituation när en familjemedlem drabbas av Alzheimers sjukdom – ur ett make/maka perspektiv  Metod: En kvalitativ litteraturstudie som baserades på fyra patografier som framtagits via en sökning på Libris. Data har analyserats genom en kvalitativ innehållsanalys utifrån Graneheim, Lindgren och Lundman (2017) och deras exempel på en analys.   Resultat: I studien framkom fyra kategorier. Kategorin upplevda känslor orsakade av en förändrad relationhandlar om hur den friska partnern upplever hur relationen till make/maka förändras i form av att ha blivit en vårdare. I kategorin känslan av ökat ansvar hos den anhörigebeskrivs upplevelser av att ha fått olika typer av ansvar i deras nya livssituation. I kategorin sorgekänslor i vardagen hos den anhörigeframkommer det en enorm sorg som författarna bär på samt att de får en försämrad livskvalité. Den slutgiltiga kategorin heter skuldkänslor i beslutsfattande situationer i vardagen och handlar om skuld och dåligt samvete i olika situationer som uppstår under sjukdomsförloppet.  Slutsats:Studien visade att makar till en familjemedlem med Alzheimers sjukdom påverkas oerhört mycket psykiskt. Efter att ha blivit vårdare och vårdat sin sjuka partner under flera år framkom det att även den friska får en försämrad livskvalité med oro, sorg och skuldkänslor. Anhöriga får även ett ökat ansvar då de ofta saknar hjälp och stöd. Familjefokuserad omvårdnad handlar om att även anhöriga ska sättas i fokus och få det stöd och hjälp de behöver. Denna studien visar dock på att anhöriga inte får tillräckligt med hjälpinsatser för att klara vårda sin sjuka familjemedlem utan att själv påverkas negativt.

När ett barn utvecklar komjölkproteinallergi ställs hela familjen inför en ny, ofta okänd situation som förändrar hela familjens vardag. Distriktssköterskorna på barnavårdscentralen möter dessa familjer och ska erbjuda dem verktyg att hantera den nya livssituationen. I de flesta fall har distriktssköterskan redan innan barnet utvecklat sin allergi en relation med familjen. I tidigare forskning och vårdvetenskaplig litteratur saknas studier där det beskrivs hur distriktssköterskan stödjer familjer vars barn utvecklat komjölkproteinallergi. Syftet med denna studie är att beskriva hur distriktssköterskan stödjer familjer där ett barn har utvecklat komjölkproteinallergi. En studie genomfördes med sju distriktssköterskor som arbetar på fyra olika barnavårdscentraler. Forskningsmetoden som användes var kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. I resultatet framkom tre kategorier med tillhörande nio underkategorier Kategorierna beskriver att distriktssköterskan stödjande funktion innebär att ge; emotionellt stöd, pedagogiskt stöd och samordnande stöd. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot distriktssköterska

No description available.

No description available.