Bakgrund: Vi som skrev denna studie har ett intresse för relationer inom skolundervisning. Vi ville genom denna studie ta reda på vilka uppfattningar lärare i tidiga grundskolan har av lärarbekräftelse till elever i skolsituationer. Problemformuleringen runt vår studie var att ta reda på hur lärare uppfattar fenomenet lärarbekräftelse till elever i skolsituationer för att erbjuda kunskapsbidrag om och möjligheter till reflektion av lärares möte med elever i skolsituationer. Syfte: Vårt syfte med denna studie var att upptäcka och beskriva variationer i olika uppfattningar av fenomenet lärarbekräftelse till elever i skolsituationer. Metod: Genom att undersöka någons uppfattningar av ett fenomen så blev en kvalitativ metod med intervjuer av lärare utgångspunkten. Dessa uppfattningar ville vi sedan kategorisera för att hitta likheter och skillnader mellan lärares uppfattningar. Vår empiriska studie kopplades samman med litteratur, tidigare forskning och teorier som berörde fenomenet. Resultat: Utifrån vår empiriska undersökning då det gällde att sätta sig in i hur lärare uppfattar fenomenet lärarbekräftelse till elever i skolsituationer så kom vi fram till att det fanns flera olika uppfattningar av fenomenet. Fenomenet uppfattas utifrån att det finns komplexitet och begräsning i skolsituationer som försvårar lärares möjligheter att bekräfta alla elever. Lärarbekräftelse uppfattas vara ett behov som elever behöver få tillgodosett i sina skolsituationer för att ett lärande ska ske. Lärare bör vara medvetna om att lärarbekräftelse är värdeladdat vilket kan skapa positiva såväl negativa konsekvenser av elevers känslor, självbild, lärande, motivation och beteende. Betydelse för läraryrket: Genom att lärare börjar lyfta blicken mot bekräftelse som en del av ett pedagogiskt möte så öppnas en medvetenhet som gör det lättare för lärare att veta hur de ska agera i mötet med elever. Lärare bör bli medvetna om att deras sätt att agera och förhålla sig till elever är en ständig bekräftelse.  Lärarbekräftelse bör inte enbart uppfattas som en bedömning utan det måste finnas en balans mellan att värdera elevers kompetenser och att visa intresse till att vilja vet hur elever tänker och vad elever gör. Lärarbekräftelse har betydelse för att stärka elevers självbild och elevers förmåga att värdera sina egna kompetenser.

Denna studie undersöker vad som vägleder några bildlärare när de bedömer elevers arbeten i grundskolans senare år och hur de upplever bedömningsarbetet i detta sammanhang. Rapporten bygger på en fenomenografisk analys där fem olika fenomen utkristalliseras i resultatet: Upplevelsen att sätta betyg, problematik i bedömningen, bedömningens positiva effekter, bedömningssamtal med elever samt kriterier för bedömning.   Undersökningen visar bland annat att lärarerfarenhet, det kollegiala samarbetet, samtal samt framtagandet av bedömningsmatriser är några betydande faktorer för bedömningsarbetet.

Jag har i den här uppsatsen beskrivit hur det råder en otydlighet i vad begreppen saklighet och allsidighet innebär inom skolans värld. Jag har framfört ett intresse för hur samhällskunskapslärare ser på begreppen och hur de tolkar dem. Jag har sen presenterat tidigare forskning om lärares uppfattningar och visat att intervjustudier, fenomenografi och grounded theory är vanligt inom denna typ av forskning. Min frågeställning berörde således huruvida lärarnas uppfattningar om saklighet och allsidighet gick att kategorisera. Med min utgångspunkt i fenomenografi och grounded theory har jag försökt att samla in en bredd av information för att sedan via en fenomenografisk analys försöka att kategorisera det lärarna berättat i sina utsagor. I min analys fann jag att likheterna mellan de sju intervjuade lärarna var mest framträdande. Lärarna definierar saklighet utifrån vad som är vetenskapligt och faktamässigt korrekt och allsidighet som närvaron av en frågas olika perspektiv i klassrummet. Framförallt framträder en balans mellan olika åsikter och presentationer av åsikter när de pratar om saklighet och allsidighet.

Syftet med denna studie var att undersöka vilka uppfattningar lärare respektive föräldrar har om läsläxan i årskurs 1-2 på en utvald skola. Detta undersöktes genom att fyra lärare intervjuades och 69 enkäter besvarades av föräldrar. Resultatet visade att lärarnas pedagogiska syften inte var helt samstämmiga med föräldrarnas uppfattningar av dem. Resultatet visade också att lärarna hade en tanke med läsläxans utformning, men eftersom att den skedde i hemmet hade lärarna inte möjlighet att styra över läsläxan som helhet. Detta berodde på att flera faktorer avgjorde hur läsläxstunderna såg ut, såsom valet av plats, med vem den lästes och miljön runt omkring. En annan slutsats var att majoriteten av föräldrarna använde strategier vid läsläxstunden för att uppmuntra och utveckla sitt barns läsning, men de flesta strategierna var inte förmedlade från lärarna. De två mest använda strategierna var att ljuda och läsa ordet högt. Att föräldrarna läste ordet högt kunde vara en tillfällig lösning, men inte hållbar i ett långsiktigt perspektiv. Barnen fick inte chans att tänka efter hur de skulle kunna lösa problemet på egen hand när denna strategi användes.

Syftet med vår studie är att undersöka hur 14 femåringar uttrycker hur det är att vara vuxen. Vi har använt oss av en fenomenografisk ansats med kvalitativ intervju som datainsamlingsmetod. Intervjufrågorna har varit öppna och kompletterats med följdfrågor. De kategorier som visade sig vid analysen var kroppsliga skillnader, brist på vuxnas lyhördhet, bestämmande, trygghet och barn och vuxna som åtskilda. Resultatet visar att enligt barnens beskrivningar är det vuxna som bestämmer. Leken är en aktivitet där barn får bestämma och som de beskriver att de har kunskap om. Att spela dataspel är också en sysselsättning som barnen anser att de har insikt i. Vidare gav barnen uttryck för att vuxna inte har tid att lyssna på det barnen säger. Barnen beskriver trygghet med att vuxna hjälper barnen genom att ge dem redskap så att de kan ta hand om sig själva. Vår slutsats utifrån resultatet är att barn uppfattar vuxna som bestämmande och skilda från barnen, samt att vuxna inger barn trygghet.

Denna studies syfte är att få fram lärares uppfattningar av vad en tyst elev kan vara, detta för att kunna få fatt på lärares uppfattningar kring hur tysta elever kan stödjas för att deras muntliga deltagande i klassen ska öka. Vi har utefter vårt syfte utformat följande frågeställningar som studien vilat på:   -         Vilka uppfattningar finns hos lärare om tysta elever? -         På vilka sätt uppfattar lärare att tysta elever kan stödjas gällande sitt muntliga deltagande?   Den tidigare forskning samt litteratur vi tagit del av har haft sin utgångspunkt ur de tysta elevernas perspektiv, fokus har således varit att visa på hur de tysta eleverna upplever, tänker och känner om sin tystnad. I vår studie vill vi istället få fram hur läraren uppfattar de tysta eleverna. Det har även funnits tidigare studier som fokuserat på hur ett visst arbetssätt kan stödja de tysta eleverna, vilket inte givit en bredare bild av hur de tysta eleverna kan stödjas. Vår studie presenterar ett vidare perspektiv gällande lärarens stöd till de tysta eleverna, stöd som inte enbart fokuserat på ett visst sorts stöd. Vi har även utgått från verksamma lärare som arbetat med de yngre eleverna, från förskoleklass till årskurs 3. Detta var ett medvetet val, eftersom att majoriteten av tidigare forskning kring tysta elever har utgått ifrån elever som går på högstadiet upp till universitetet.   Vår studie har genomförts med fenomenografi som metodansats, detta eftersom att vi ville få fatt på lärares uppfattningar kring vårt valda fenomen. Vi har därmed intervjuat fem lärare som arbetat på olika skolor. Den data vi samlat in har vi sedan analyserat, och i detta analysarbete fått fram de mest distinkta uppfattningarna lärarna hade kring tysta elever samt stödet gentemot dessa. Resultatet visade att det fanns en spridning i lärares uppfattningar av hur tysta elever uppfattas vara, vilket resulterade i fem uppfattningskategorier. Denna spridning fann vi även gällande hur dessa tysta elever kan stödjas av läraren för att det muntliga deltagandet ska öka, detta resulterade i sex uppfattningskategorier. Vi fann även likheter då flera lärare hade gemensamma drag i uppfattningarna. Denna studies resultat visar även på ytterligare en uppfattning som samtliga lärare hade, att lärarnas syn på och arbete med de tysta eleverna är något som förändrats över tiden de arbetat som lärare.

Syftet med min undersökning var att studera studenters och lärares uppfattningar av den flexibla utbildningen. Detta har länge varit ett intresseområde för mig. Eftersom jag har erfarenheter av flexibel utbildning så underlättade det för mitt arbetssätt genom uppsatsen.För att förstå grunden till flexibel utbildning behandlades distansutbildningens historia i bakgrundskapitlet och där knöt an till hur informations- och kommunikationsteknologi kan användas i vår tid för att stödja denna form av utbildning.Detta genomfördes med den fenomenografiska ansatsen som forskningsmetod. I anslutning till denna metod använde jag mig av webbintervjuer som verktyg för att få svar på mina frågeställningar.Resultatet som jag kom fram till var att en stor majoritet av undersökningsdeltagarna hade tiden som en gemensam faktor till varför de upplevde den flexibla utbildningen på ett negativt sätt, det vill säga att man hann mindre än vad man trodde m.m. Andra faktorer som utkristalliserades var motivation, självdisciplin och brist på kommunikation. Dessa låg i fokus för en students utsikter att avsluta den flexibla utbildningen. Det var även intressant att se vilket stöd som studenten fick och vad som saknades enligt denne och skildra detta i förhållande till lärarens uppfattningar om flexibel utbildning.

Uppsatsens syfte var att undersöka vilken uppfattning några gymnasielärare har om andraspråkselevers attityder till skriftspråket och jämföra dessa med de svar sex andraspråkselever givit i en tidigare genomförd studie (se Kanmert 2011). Studien syftade även till att undersöka lärares syn på, och attityder till, undervisning av andraspråkselever samt hur de bedömer elevernas förutsättningar att uppnå angivna kursmål. Studien har en kvalitativ ansats med fenomenografisk inriktning. Materialet samlades in genom intervjuenkäter innehållande öppna frågor samt flervalsfrågor. Resultatet visade att lärarnas uppfattning till största delen skilde sig från andraspråkselevernas. Det framgick också att ämneslärare tenderar att skjuta över upplevda svårigheter på eleverna. Likaså föreföll det som om en del ämneslärare är ovilliga att anpassa sin ämnesundervisning för att kunna möta andraspråkselevers behov liksom att majoriteten av informanter upplevde svårigheter i samband med undervisning av andraspråkselever. Endast ett fåtal lärare ansåg att deras andraspråkselever hade goda förutsättningar att uppnå angivna kursmål i deras respektive ämnen. De slutsatser som kunde dras av studien var att lärare troligen behöver samtala och interagera mer med sina andraspråkselever för att kunna skapa bättre relationer till dem samt att lärare behöver bli medvetna om sin egen roll vad gäller upplevda svårigheter i andraspråksundervisningen. Likaså verkar andraspråkslärare och ämneslärare ha olika syn på vilken kunskapsnivå i svenska andraspråkselever bör ha uppnått när de börjar gymnasiet. Slutligen konstaterades att det krävs en förändring om skolan ska kunna leva upp till föreskrivna demokratiska värderingar; skolan bör ges mer resurser i form av personal och skolmateriel. Dessutom behöver alla lärare få utbildning i att undervisa andraspråkselever.

No description available.

Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD) är en relativt vanlig funktionsnedsättning hos elever i svenska skolor. Det är ett så kallt dolt handikapp då det inte syns på eleven att han/hon har ADHD. De symtom som utmärker diagnosen ADHD är bristande uppmärksamhet, impulsivitet och hyperaktivitet. Den exakta orsaken till ADHD är inte fastställd, både arv och miljö är av betydelse. Elever med diagnosen behöver stöd och förståelse från omgivningen. Anpassningen av miljön är av stor betydelse för att elevernas handikapp inte ska skapa problem. Syftet med denna studie är att undersöka lärares och elevers uppfattningar om diagnosen ADHD. Vi vill även se hur dessa uppfattningar eventuellt påverkar undervisningen. I studien gjordes intervjuer, sammanlagt genomfördes sex intervjuer varav fyra var intervjuer med lärare och två intervjuer med elever med diagnosen ADHD. Resultaten analyserades med hjälp av en fenomenografisk ansats. Lärarnas övergripande uppfattning är att elever med ADHD är mer krävande, rörligare och hörs mer än elever utan ADHD. De menar även att orsaken till ADHD kan vara ärftlig eller att barnet påverkas under nyföddhetstiden som kan vara fallet med förtidigt födda barn. Lärarna anser att dessa elever behöver stöd och struktur i skolan för att fungera bra.