<p>To reach health and wellbeing, despite a disease as rheumatoid arthritis, the patient needs help to manage and cope with his situation. The caregiver’s task is to give this support. The aim of this study was to illuminate how patients with rheumatoid arthritis experienced the relationship to the caregivers in the “rheumatic-team”, and the participation in this team. The aim was also to describe conditions and obstacles that had a special role for the creating of the care-relation and the participation in this care-context. A life-world-phenomenological approach was used. Seven patients have been interviewed about their experience of the relationship and their participation. The result shows that the patients wish that the relationship is natural, friendly and regular. It also shows both existence and lack of participation. A condition for participation and a good care-relation is for example to be seen as a unique individual and that the caregivers treat them calmly, thoughtfully and easy. A straight communication that gives the patients a chance to speak is central. Are these conditions not fulfilled, it will create feelings of frustration and disappointment with the patient. The empiric part has been discussed and explained with the help of the philosopher Emmanuel Lévinas’ ethic theory.</p> / <p>För att en patient ska nå hälsa och välbefinnande trots en sjukdom som reumatoid artrit, krävs det att patienten får hjälp och stöd att hantera och klara av sin situation. Vårdarnas uppgift är att ge denna support. Syftet med studien var att belysa hur patienter med reumatoid artrit erfor relationen till vårdarna i "reumateamet", samt hur de upplevde sin delaktighet inom detta ”team”. Syftet inbegrep också att kunna beskriva förutsättningar och hinder som var av särskild betydelse för skapandet av vårdrelationen och delaktigheten inom denna vårdkontext. Ett livsvärldsfenomenologiskt närmelsesätt användes. Sju patienter har intervjuats om sina upplevelser gällande vårdrelation och delaktighet. Resultatet visar att patienterna önskar en naturlig, vänskapslik och kontinuerlig relation till vårdarna. Det visar även att delaktighet finns men också saknas. Förutsättningarna för delaktighet och en god vårdrelation är exempelvis att vårdarna ser patienterna som unika individer och bemöter dem lugnt, vänligt, enkelt, omtänksamt och lättsamt. Tydlig och rak kommunikation där patienten får chans att prata är centralt. Uppfylls inte dessa förutsättningar, skapas hos patienten känslan av att vara i vägen, vilket föder frustration och besvikelse. Den empiriska delen har också diskuterats, förklarats och fördjupats utifrån filosofen Emmanuel Lévinas etiska teori.</p>

Detta är en studie om lärande- och skapandeprocesser. Mer specifikt innefattar studien en observation av hur jag arrangerar 3 låtar för olika instrument under en tidsbestämd period. De frågor som behandlas är vilka tekniker jag använder, vilka problem som uppstår och hur det fungerar att arrangera på tid. Slutsatsen av hela observationen har visat att det är en bredd av faktorer som samspelar i kompositionsprocessen. Det har visat sig att jag applicerar intuition, diskursivt tänkande, musikteoretisk teknik och erfarenhet i arrangeringen av musik. Observationen är till stor del belyst av det fenomenologiska perspektivet och fenomenologisk metod används i analysen av mitt observerade material. / This is a study about learning and creative processes. More specifically, the study contains an observation of how I arrange three songs for different instruments within a specific time limit. The questions that are accounted for in this study are what techniques I use, which problems arise and how the time limit affects the result. The result of this study shows that a variety of factors are present during my composition/arranging process. It shows that I apply intuition, discursive thinking, music theoretical techniques, and experience in the field of arranging music. The observation is, to some extent, analysed from phenomenological perspective.

Background: Despite being a central routine in hospitals worldwide the ward round hasnot been studied well, nor mentioned thoroughly in text books. Traditionally the wardround means that the responsible staff goes through the patients’ health status on theirown and thereafter meet the patient to update status, confirm diagnosis, adjust treatmentand predict prognosis. The ward round in its current form has been found to beproblematic: lack of integrity and lack of effective communication being the biggestissues. On several places there has been attempts to improve the ward round,höglandssjukhuset in Eksjö being the most prominent example. This study aims toexamine the patients’ experience of the ward round.Methods: Two individual interviews and one group interview were conducted among atotal of six patients in the ages from 52 to 91, all with experience of traditional wardrounds from höglandssjukhuset in Eksjö during January 2014. The interviews weretranscribed and analyzed using a phenomenological qualitative approach.Results: The main finding in the interviews were that the most important part of a wardround for the patients is a well-functioning communication with the doctor. The patientsdescribed the existence of honest questions during the ward round as a benchmark forthe quality of the communication. Four factors were identified as underlying causes fora well-functioning communication: Equality between doctor and patient, comprehensionof the ward round routines, enough time, and a preserved integrity of the patient.Discussion and conclusion: The social psychological concepts of social responsivity andpower were used to analyze and explain the findings. Suggestions were made to thetraditional ward round to change the routines to make the staff more equal to the patient,increase the knowledge of the patient about the routines, increase the time spent onevery patient and secure the integrity of the patient during the ward round.The findings from this study will be a part of a bigger research project about the wardround that also will be used in an improvement work about the ward round inHöglandssjukhuset in Eksjö and in the region of Jönköpings län.

I detta självständiga arbete utforskar jag, utifrån hermeneutiskt inriktad fenomenologi, mina processer i samband med komponerande och arrangerande för en septett bestående av elgitarr, elbas, trumset och fyra blåsare. Under två terminer förde jag loggbok över de olika moment där jag arbetade med denna kreativa process, moment som bestod av komponerande, lektioner med lärare samt repetition med ensemblen. Resultatet redovisas med hjälp av tematiseringarna Sökande efter ett kompositoriskt flöde, Frön som gror och växer samt Känslan av att hitta nya vägar. Dessa teman ställs i diskussionskapitlet mot tidigare forskning på området samt hermeneutiskt fenomenologiskt perspektiv. / I this thesis I have explored my processes when composing and arranging for an ensemble consisting of electric guitar, electric bass, drums and four wind instruments. During two semesters I kept a log over the different events in which I’ve been working with this creative process, events such as composing, lessons with teachers and rehearsals with the ensemble. The result is reported in the themes The search of a compositional flow, Seeds that germinate and grow and The feeling of finding new ways. These themes are in the last chapter discussed in relation to previous research on the subject and a hermeneutic phenomenological perspective.

The purpose of the study is to highlight educators' preferences and attitudes towards tablet in preschool by describing the use of this digital tool in the preschool educational activities. The use of tablet in preschool is in the study looked upon as a phenomenon. The description of the phenomenon is built on the analysis and interpretation of educators' statements about it. The research questions focus on the following aspects: educators' attitudes towards the tablet and its use in pre-school educational activities, the tablet's current area of use, the culture surrounding the use of this digital tool and the educators’ statements about advantages and disadvantages of tablet's use in preschool. The survey’s data collection method is qualitative interviews and the analysis is based on the phenomenological approach. The survey results are discussed related to previous research on children's digital skills at an early age as well as recent research on the tablet and its use in pre-school educational activities. In the final description of the phenomenon it is clear that the educators, who participate in this study, have a generally positive attitude towards using the tablet in preschool. However, according to the interviews, the use of this digital tool seems to be both multifaceted and a complex phenomenon.

The overall aim of this thesis is to explore how the art of dance for the youngest children can be understood as a Children´s Culture phenomenon. The empirical data mainly consists of observations of the project GO BEBIS! and the dance performances Ah hallo bebis and Prassel. In addition, the study includes a dance analysis of the performances and a text analysis of advertising and reviews of the performances. The view of the child is discussed from childhood sociological, phenomenological and aesthetic performative perspectives. The texts present a view of a curious, calm and creative child and the dance analysis shows that recognition from the child’s life-world, mixed strategies of focus and a still and quiet form is recurrent in the performances. Focus (both visual, bodily and spatial) is used to control the child’s attention and it is likely that the choice of movement can inhabit the child and affect the experience. In the observations it is clear that the dancers and the audiences have a bodily dialogue that could be understood as a never ending feedback loop. However, co-presence or the way of turning to the other is crucial for a successful feedback loop to occur. The dancers’ staging strategies affect the co-presence and if it is supported by a general view of the child that doesn´t comprehend with the actual child in front of them, the feedback loop can fail. For example, the study argues that children´s lively movements can be understood as strong contributions which, if not comprehensive with the ideal image of the child, may pose a threat to the performer and the performance. The adult´s bodily advantage can then be used as a way to regain control over the situation. The adult can lift the child, stand up so that the child can´t reach or verbally control the child’s attention. The result shows that how the dancers and accompanied adults handle the child’s contribution can be affected by the view of the child, theatre-norms, the child’s rhythm, the staging of the performances, instructions, the dancers’ strategy and the accompanied adults’ wishes.

The aim of this thesis is to investigate the critique Richard Shusterman is raising towards Maurice Merleau-Pontys view on consciousness of bodily sensations and habit. Richard Shusterman critique towards Merleau-Ponty is found to have no other basis than Shusterman own subjective view on what the task of philosophy is.

Min första frågeställning fokuserar på föräldrarna för att förstå vilka som är Babydramas publik och varför dessa har valt att ta med sig sina barn till föreställningen. Jag undersöker om habitus och kulturellt kapital kan användas som förklaringsvariabler genom att kartlägga föräldrarnas socioekonomiska status, kulturintresse och barnsyn, samt undersöker om det finns fog för att säga att spädbarn har habitus. Metoden är intervjuenkät med kvantitativa och kvalitativa inslag samt observationer. Det kulturella kapitalet hos föräldrarna är den avgörande faktorn till varför man har sett Babydrama. Habitus är ett förkroppsligat kulturellt kapital, vilket är den urvalsmekanism som gjort att dessa personer har valt att se Babydrama. Det finns stora likheter i föräldrarnas socioekonomiska situation, kulturkonsumtion och barnsyn. De har både stort ekonomiskt och kulturellt kapital i likhet med sina egna föräldrar. Babypublikens habitus har redan börjat formas i och med besöket på Babydrama. Min andra frågeställning handlar om barns perspektiv och barnperspektivet på barnens upplevelser av Babydrama. Jag undersöker om det fenomenologiska förhållningssättet kan tillämpas för att förstå babypublikens egna uttryck för sin upplevelse samt intervjuar föräldrarna om deras perspektiv på detsamma, samt deras syn på bebisars kulturbehov. Materialet består av observationer från Babydrama och intervjuer med föräldrarna. Babypubliken ger högsta betyg för föreställningen, vilket stämmer överens med föräldrarnas bedömning i intervjuerna. Barns perspektiv och barnperspektivet sammanfaller. Det fenomenologiska förhållningssättet är tillämpligt för denna typ av observation. Föräldrarna har olika uppfattning om bebisars kulturbehov, men kan antas konsumera mer kultur med sina barn i framtiden genom en relativt medveten inskolningsstrategi.

The following essay describes a study made in Sweden in the autumn of 2010 at Södertörn University. The main purpose with this study is to find out and describe how people´s own understanding of being multilingual has influenced them. The objective behind this is to create a wider understanding for the phenomena. Therefore, the phenomenological perspective is used to describe the subjective reflection of a phenomena, in this case multilingualism. A qualitative method is being used for data gathering, implying conversational interviews with six multilingual people born in the 1970s and 1980s. The results show that the people interviewed mostly use their mother tongue in conversations with their parents and relatives today. Their multilingualism has not been particularly acknowledged in school, where Swedish has been the language of instruction. Some of the interviewees expressed a feeling of not knowing any of their languages perfectly. The results also show that the interviewees have a positive attitude towards their multilingualism on the whole and see several advantages with it. The results do nevertheless not show any pattern of differences between the people born in the seventies and the ones born in the eighties.

Numera uppmärksammas sjukdomen ADHD hos vuxna som allt mer förekommande och psykiatrin beskriver hur dessa människors svårigheter kan se ut. Individens egna upplevelser av hur det är att leva med ADHD har inte fått lika mycket utrymme för diskussion. Min studie syftar därför till att beskriva psykiatrins sätt att betrakta sjukdomen ADHD hos vuxna kontra hur dessa människor upplever sjukdomen. Jag vill undersöka om psykiatrins bild av vuxna med ADHD överensstämmer med dessa människors upplevda verklighet. För att kunna få en mer klar bild av hur psykiatrin ser på vuxna med ADHD har jag använt mig av den tidigare psykiatriska forskningen som betonar vad man vet om ADHD, och hur dessa människors svårigheter ser ut. Den metod som har använts är en fenomenologisk upplevelseorienterad metod, vilken beskriver vuxnas upplevelser av ADHD. Empirin består av fem intervjuer med vuxna människor som har fått diagnosen ADHD. Intervjumaterialet har analyserats med stämplingsteorin. Denna teoretiska utgångspunkt ger en möjlig förklaring till hur man som vuxen upplever sin situation när man lever med ADHD.