Svensk titel: Förskolans digitalisering - En kvalitativ studie om förskollärares upplevda kompetens. Engelsk titel: Preschool Digitalization - A Qualitative Study of Preschool Teachers' Perceived Competence. Studiens syfte är att öka förståelsen för huruvida förskollärare uppfattar sin digitala kompetens som tillräcklig för att kunna bidra till att ge barnen en adekvat digital kompetens utifrån gällande styrdokument. Den metod som vi valde att använda oss av i studien är webbenkäter där respondenterna får öppna frågor där de besvarar med egna tankar, känslor och åsikter för att göra en kvalitativ studie. Dessa webbenkäter har genomförts med hjälp av Google formulär. Resultatet visar hur flertalet förskollärare själva upplever att de inte har den rätta kompetensen inom de digitala verktygen de möter i förskolan samt att det handlar om ett personligt intresse från förskolläraren att höja sin kompetens. I resultatredovisningen redogörs för förskollärarnas upplevelser kring digitala kunskaper och deras kompetens när det gäller digitala verktyg.

Bakgrund: Sjuksköterskor inom psykiatrisk vård kommer dagligen i kontakt med suicidnära patienter och är delaktiga i det suicidpreventiva arbetet. Studier beskriver att sjuksköterskor kan använda sig av sin kunskap, erfarenhet och intuition för att upptäcka att en patient är suicidal. Suicidavsikt kan kommuniceras icke verbalt genom subtila tecken, som kan uppfattas av sjuksköterskan. Syfte: Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av den icke verbala kommunikationen inför ett suicid, för att öka medvetenheten om och förståelsen av detta fenomen vid suicidprevention. Metod: Kvalitativ metod med fenomenologisk hermeneutisk ansats har använts. Sju sjuksköterskor verksamma inom psykiatrisk vård intervjuades om sina erfarenheter av det studerade fenomenet, där intervjumetoden var narrativ och ostrukturerad till sin form. Resultat: Sjuksköterskornas erfarenheter av fenomenet presenteras i sex teman: Att se en förändring hos patienten, Att uppleva patienten som svårtolkad, Att känna patientens existentiella ångest, Att förstå patienten utifrån en helhetssyn, Att se patienten få insikt samt Att uppfatta att patienten gör ett avslut. I den tolkade helhetsförståelsen ger teorier om suicid en djupare förståelse för fenomenet som beskrivs i temana. Konklusion: Sjuksköterskor inom psykiatrisk vård kan uppfatta och tolka icke verbala budskap från patienter som är suicidnära och de kan använda denna kunskap som ett komplement till en suicidbedömning.

<p>Det finns få vårdvetenskapliga studier av personer som lever med eller vårdas för olika former av förmakstakykardi. Det saknas även riktlinjer för sjuksköterskor hur de ska omhänderta patienter med förmakstakykardier i lika stor utsträckning som vid andra hjärtsjukdomar. Syftet med detta examensarbete är att beskriva innebörder att leva med och vårdas för förmakstakykardi. Studien har ett livsvärldsperspektiv och ett dialektiskt perspektiv på processen mellan vård och besvär. Data samlades in med kvalitativa intervjuer. Fyra män och tre kvinnor intervjuades. Datan analyserades med en fenomenologisk hermeneutisk metod enligt Lindseth och Norberg (2004). I resultatet belyses processen mellan vård och besvär av förmakstakykardi. Resultatet visar att patienter vars förmakstakykardi har gått över innan de kommer till sjukhus har svårt att få någon diagnos. Resultatet påvisar också att vården inte förser patienterna med den kunskap de behöver i sitt dagliga liv och att det är ett större problem för patienterna att takykardin återkommer än när den pågår. Om dessa aspekter inte tillgodoses så kan det uppstå ett vårdlidande.</p> / <p>There are few studies with a caring science perspective of people who lives or being cared for different forms of supraventricular tachycardia. There is also a lack in guidelines for nurses how to care for patients with supraventrikulär tachycardia in comparison with other heart conditions. The aim of this study is to describe meanings of living with and being under care for supraventricular tachycardia. The study has an lifeworld perspective and a dialectic perspective on the process between caring and inconvenience. Data was collected with qualitative interviews. Four men and three women where interviewed. The data was analyzed using an phenomenological hermeneutic method as described by Lindseth and Norberg (2004). The result enlightens the process between care and inconvenience of supraventricular tachycardia. The result shows that patients with a supraventricular tachycardia that ends before they reach the hospital have difficulties to be diagnosed. The result also points out that the given care dos not provide the patients with the knowledge they need in their daily life and it is a greater problem for the patients that the tachycardia returns then it is when its actually going on. Failing these aspects may inflict a suffering caused by care.</p>

<p>The study aims to demonstrate the significance of educators lived experiences of stimulating children's physical development. It has been noted that children are occupying themselves with more and more sedentary activities, which may lead to that they do not develop motor skills at the pace expected. To understand educators lived experiences from a phenomenological hermeneutic perspective empirical relevance has been collected through narrative interviews. The results shows that educators find it difficult to understand the Curriculum goals for motor activity and that the desire to stimulate motor development is great, but the realization is conspicuous by its absence. The discussion highlights educator’s commitment and motivation and the importance of being a reflecting practitioner.</p> / <p>Syftet med studien är att belysa innebörder i pedagogers levda erfarenheter av att stimulera barns motoriska utveckling. Det har uppmärksammats att barn sysselsätter sig med allt mer stillasittande aktiviteter, vilket kan leda till att elever inte utvecklar motoriken i den takt som förväntas. Empirin har samlats in genom narrativa intervjuer för att kunna tolka pedagogers levda erfarenheter ur ett fenomenologisk hermeneutiskt perspektiv. Resultatet visar att pedagoger har svårt att tolka läroplanens mål för motoriken och att viljan till att stimulera till motorisk utveckling är stor, men handlandet lyser med sin frånvaro. Diskussionen belyser pedagogers engagemang och motivation samt vikten av att vara en reflekterande praktiker.</p>

I samband med industrialismens framväxt inrättades institutioner i större skala. Den ökade mängden omhändertagna på institution vid 1800‐talets slut kan förklaras med fler medicinskt diagnostiserade, en ökad utstötning, lägre tolerans för avvikande beteende, läkarintresse för ett nytt revir, låg utskrivningsfrekvens och hospitaliseringseffekter. Antalet vårdplatser inom den psykiatriska vården minskade under 1900‐talets sista hälft. År 1992 tillsatte regeringen den så kallade psykiatriutredningen som slog fast att personer med kronisk psykiatrisk sjukdom utgjorde en grupp i samhället som karaktäriserades av allvarligt handikappade personer som berövats sina medborgerliga rättigheter och som hade få resurser till sitt förfogande. Psykiatrireformens intentioner genomsyras av bland annat begreppen normalisering och autonomi. De psykiskt funktionshindrades levnadsvillkor skall normaliseras för att öka deras möjligheter att leva som andra, vilket betyder att de ska delta i besluten om sin egen vård och behandling. Avhandlingen har sin grund i ett hermeneutiskt perspektiv, det vill säga att människor aldrig kan förstå något helt fördomsfritt eller förutsättningslöst. Förförståelse kan förstås som en form av föraning/förkänsla och första idé om det sökta fenomenet, vilket leder förståelsen i en viss riktning. Perspektivets innebörd är att ingen förståelse kan växa fram förutsättningslöst, dvs. växa fram utan någon på förhand given inställning från forskarens sida. Studiens övergripande syfte är att belysa vårdares attityd till personer med psykiska symtom. Avhandlingen består av fyra delarbeten med såväl kvantitativ som kvalitativ design. Data har insamlats med hjälp av frågeformulär, skattningsskalor samt narrativa intervjuer. Resultatet i delstudie I visar att fyra typologier som upptäckts i en tidigare kvalitativ intervjustudie existerade (god, ond, tokig och osynlig). Delstudie II visar att vårdarnas syn på inneliggande deprimerade patienter i hög grad bestäms av diagnosen. Syftet med delstudie III var att klargöra om patientens och vårdarens bild av patientens historia, nutid och framtid överensstämde med varandra. Resultatet visar på en tydlig skillnad mellan parterna. I delstudie IV var syftet att belysa före detta patienters upplevelser av att vara inlagda på en psykiatrisk avdelning. Studien visar att de tidigare patienternas upplevelser mestadels var negativa och att de kan tolkas som om det under sin sjukhusvistelse varit utsatta för ett subtilt förtryck. För att förstå vårdarnas syn på den drabbade personen kommer resultatet i studien att tolkas utifrån en teoretisk referensram inspirerad av den franske filosofen Michael Foucaults och den ryske filosofen Mikhail Bakhtins texter. Tolkningen visar att vårdarna har en tendens att undvika “annanhet” (otherness) och därigenom se patienten enbart som en karaktär, en typologi. Härigenom kommer patienten att placeras i ett ”ingenmansland”, i en kontext där han/hon inte tillhör vårdargemenskapen samtidigt som kontakten med den gamla privata gemenskapen upphör. Genom att se patienten som ett enskilt fall undviker vårdarna att se det lidande som finns i ”rummet” och därigenom blir det ”rum” som skapas till en ”isvärld” som inte är livsbejakande och därför ohälsosam för patienten. Att förändra vårdarnas attityder är en långvarig samhällelig process som kräver inte bara resurser i form av utbildning och handledning utan kanske främst utrymme för kontinuerlig diskussion och debatt. Grunden för förändringen finns redan idag i psykiatrireformens ideala normaliseringsbegrepp. Kravet är dock att politiker och tjänstemän inom vård och omsorg börjar leva upp till lagens intentioner. Detta kräver dock att synen på en person med psykisk sjukdom psykiskt handikapp måste ändras på samma sätt som till exempel synen på homosexuella ändrats från att de varit marginaliserade och levt i ett utanförskap, till att bli sedda som fullvärdiga samhällsmedborgare. För att bryta det strukturella maktmönstret behövs en total samhällelig attitydförändring. Endast en politisk förändring är inte tillräcklig.

Det övergripande syftet med avhandlingen var att belysa innebörden i interaktionen mellan personer med demens och så kallat störande beteende och deras vårdare. I delstudierna I och II deltog en kvinna med frontallobsdemens och störande beteende (Ruth) respektive en kvinna med schizofreni, demens och störande beteende (Alice) och deras vårdare. Fjorton respektive 30 deltagande observationer samt sex respektive sju reflekterande samtal med vårdare genomfördes. Texterna tolkades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. I delstudie III gjordes narrativa intervjuer med sex vårdare och i delstudie IV genomfördes 10 informella samtal med tre personer med demens och störande beteende. Dessa texter tolkades med hjälp av fenomenologisk hermeneutisk metod. Innebörden i interaktionen mellan personerna med demens och störande beteende och deras vårdare handlar om att befinna sig i kaos och pendla mellan motsatser: att känna sig hemlös och hemma och att ”vara herre ”och ”vara slav”. Vårdarna upplever konflikter mellan att göra gott för individen och/eller kollektivet samt mellan de demensdrabbades beroende och önskan om självbestämmande. Såväl personerna med demens och störande beteende som deras vårdare pendlar mellan att känna sig hemlösa och hemma. Ruth lever i en fragmenterad värld där hon slåss för att skydda sitt revir. Hon kämpar också för att bli bekräftad samtidigt som hon bekräftar andra. Vårdarna bekräftar henne genom att möta henne i hennes värld. Alice lever i en tudelad värld där hon pendlar mellan ”himmel och helvete”. Hon misstror vårdarnas avsikter och slåss för sitt liv men hon visar också sin uppskattning och bekräftar vårdarnas ansträngningar. Även vårdarna upplever en tudelad värld. Innebörden i att leva med demens och störande beteende på institution handlar om att vara omgiven av oordning, fångad av begränsningar, satt åt sidan men också räknad med. Vårdarna befinner sig också i kaos och förstår inte vad det störande beteendet betyder. De upplever att de är fråntagna initiativet och känner sig utmattade och hjälplösa. Då och då upplever de att de har kontroll och känner sig dugliga och accepterade. Vårdarna pendlar mellan att ”vara herre” och ”vara slav”. Dialektiken mellan herre och slav handlar om kampen för ömsesidig bekräftelse. När vårdaren möter den demensdrabbade i sin egen (vårdarens) värld reduceras personen med demens till ett objekt. Därmed objektifierar vårdaren också sig själv. När vårdaren möter personen med demens i hans eller hennes värld, betraktar vårdaren den demensdrabbade som en betydelsefull person vars existens är viktig att bekräfta. Därmed känner sig också vårdaren betydelsefull. I hemmastaddheten bekräftas både personen med demens och vårdaren och kampen mellan herre och slav övergår i en Jag- Du relation. Störande beteenden är beteenden som inte bekräftar den andre. När vårdarna inte blir bekräftade upplever de personerna med demens vara störande och när personerna med demens inte blir bekräftade upplever de vårdarna vara störande. Bekräftelse uppstår i interaktioner som präglas av hemmastaddhet medan störande beteende visar sig i interaktioner som kännetecknas av hemlöshet.

Det finns få vårdvetenskapliga studier av personer som lever med eller vårdas för olika former av förmakstakykardi. Det saknas även riktlinjer för sjuksköterskor hur de ska omhänderta patienter med förmakstakykardier i lika stor utsträckning som vid andra hjärtsjukdomar. Syftet med detta examensarbete är att beskriva innebörder att leva med och vårdas för förmakstakykardi. Studien har ett livsvärldsperspektiv och ett dialektiskt perspektiv på processen mellan vård och besvär. Data samlades in med kvalitativa intervjuer. Fyra män och tre kvinnor intervjuades. Datan analyserades med en fenomenologisk hermeneutisk metod enligt Lindseth och Norberg (2004). I resultatet belyses processen mellan vård och besvär av förmakstakykardi. Resultatet visar att patienter vars förmakstakykardi har gått över innan de kommer till sjukhus har svårt att få någon diagnos. Resultatet påvisar också att vården inte förser patienterna med den kunskap de behöver i sitt dagliga liv och att det är ett större problem för patienterna att takykardin återkommer än när den pågår. Om dessa aspekter inte tillgodoses så kan det uppstå ett vårdlidande. / There are few studies with a caring science perspective of people who lives or being cared for different forms of supraventricular tachycardia. There is also a lack in guidelines for nurses how to care for patients with supraventrikulär tachycardia in comparison with other heart conditions. The aim of this study is to describe meanings of living with and being under care for supraventricular tachycardia. The study has an lifeworld perspective and a dialectic perspective on the process between caring and inconvenience. Data was collected with qualitative interviews. Four men and three women where interviewed. The data was analyzed using an phenomenological hermeneutic method as described by Lindseth and Norberg (2004). The result enlightens the process between care and inconvenience of supraventricular tachycardia. The result shows that patients with a supraventricular tachycardia that ends before they reach the hospital have difficulties to be diagnosed. The result also points out that the given care dos not provide the patients with the knowledge they need in their daily life and it is a greater problem for the patients that the tachycardia returns then it is when its actually going on. Failing these aspects may inflict a suffering caused by care.

The study aims to demonstrate the significance of educators lived experiences of stimulating children's physical development. It has been noted that children are occupying themselves with more and more sedentary activities, which may lead to that they do not develop motor skills at the pace expected. To understand educators lived experiences from a phenomenological hermeneutic perspective empirical relevance has been collected through narrative interviews. The results shows that educators find it difficult to understand the Curriculum goals for motor activity and that the desire to stimulate motor development is great, but the realization is conspicuous by its absence. The discussion highlights educator’s commitment and motivation and the importance of being a reflecting practitioner. / Syftet med studien är att belysa innebörder i pedagogers levda erfarenheter av att stimulera barns motoriska utveckling. Det har uppmärksammats att barn sysselsätter sig med allt mer stillasittande aktiviteter, vilket kan leda till att elever inte utvecklar motoriken i den takt som förväntas. Empirin har samlats in genom narrativa intervjuer för att kunna tolka pedagogers levda erfarenheter ur ett fenomenologisk hermeneutiskt perspektiv. Resultatet visar att pedagoger har svårt att tolka läroplanens mål för motoriken och att viljan till att stimulera till motorisk utveckling är stor, men handlandet lyser med sin frånvaro. Diskussionen belyser pedagogers engagemang och motivation samt vikten av att vara en reflekterande praktiker.

Syftet med denna studie är att lyfta fram och tolka fem förskollärares upplevelser av fenomenet naturvetenskaplig undervisning i förskolan med barn i åldrarna ett till tre år. Detta mot bakgrund av tidigare forskning som visar att förskollärare uttrycker osäkerhet kring att arbeta utifrån de naturvetenskapliga målen i läroplanen. Utifrån syftet har två frågeställningar formulerats: Hur upplever förskollärare naturvetenskaplig undervisning med de yngsta barnen i förskolan? och Vilka möjligheter och utmaningar upplever förskollärare att det finns inom arbetet med naturvetenskap med de yngsta barnen i förskolan? Studien tar utgångspunkt i fenomenologisk hermeneutik, vilket för vår studie innebär att ett fenomenologiskt livsvärldsperspektiv och en hermeneutisk tolkning har kombinerats. Studien är kvalitativ och halvstrukturerade livsvärldsintervjuer har använts som undersökningsmetod. Resultatet visar att förskollärare upplever en möjlighet med att låta undervisningen utgå från barns erfarenheter eftersom dessa kan utgöra grund för kommande undervisningstillfällen. I resultatet framkommer det även att känslor så som osäkerhet och rädsla upplevs som en utmaning, vilket kan leda till att den naturvetenskap som finns i förskolans vardag inte uppmärksammas. Flera förskollärare lyfter dock fram betydelsen av att våga arbeta med naturvetenskap med de yngsta förskolebarnen, trots att de kanske inte innehar alla naturvetenskapliga svar.

Syftet med denna studie är att lyfta fram och tolka förskollärares livsberättelser kring deras upplevelser av arbetet med barns modersmål. Detta för att tidigare forskning och beprövade erfarenheter har visat att förskollärare uttrycker en osäkerhet kring barns olika modersmål i verksamheten, då de hellre väljer att lyfta fram det gemensamma i verksamheten än barns enskilda olikheter. Studiens forskningsfrågor är därmed: Hur beskriver förskollärarna sitt arbete med barns modersmål? Vilka möjligheter och hinder upplever förskollärarna att det finns inom arbetet med modersmål? Vår studie grundar sig i fenomenologisk hermeneutik som teori. För studien innebär det en kombination av både fenomenologin och hermeneutiken, detta genom förskollärarnas beskrivningar kring deras upplevelser utifrån sin egen livsvärld medan våra tolkningar och förståelser av deras beskrivningar utgår ifrån hermeneutiken. Studien utgår från halvstrukturerade livsvärldsintervjuer med sex förskollärare. I resultatet framkommer det en utmaning med att balansera mellan barngruppens behov och barnens enskilda behov. Studien kom även fram till att förskollärarnas inställningar och kunskaper påverkade om barn fick ta del av deras egna modersmål i verksamheten. Studiens slutsats visade på att barns modersmål har en stor påverkan i deras lärande och utveckling, och det är förskollärarnas ansvar att lyfta och arbeta med barns modersmål i verksamheten.