Syftet med den här uppsatsen är att undersöka hur parallellklippning påverkar tittarensupplevelse av händelseförloppet från en filmscen. Analysen gjordes på filmerna Män somhatar kvinnor (2009) och The Girl with the Dragon Tattoo (2011) eftersom de innehållersamma berättelse. Scener valdes ut då den ena filmen använt sig av parallellklippning och denandra inte gjort det. En parallellklippt scen från båda filmer jämfördes också för att undersökamöjliga skillnader i hur klipptekniken användes i scenen. Med Gillian Roses ”kompositionstolkning” blev ett urval av scenernas visuella komponenter tolkade och genom Walter Murchs”The Rule of Six” analyserades klippteknikens inverkan på upplevelsen. Resultaten visade attparallellklippning införde en ny struktur av scenen för att föra berättelsen framåt ochkaraktärer fick en ökad eller minskad närvaro i scenen. Dessa ändringar hade förutsättningarför att påverka tittarens engagemang i karaktärerna eller handlingen och därpå upplevelsen avhändelseförloppet.

Denna uppsats undersöker vilka stilistiska tekniker inomfilmklippning, filmdialog och filmfotografi som har använts och varför föratt framkalla känslan av stress i filmen Uncut Gems (2019). Uppsatsenförhåller sig till Karen Pearlmans och Walter Murchs filmklippningsteorierom rytm och tempo och David Bordwells kontinuitetsteori. Sarah Kozloffger fördjupning i dialogens betydelse. Edward Branigan och Blain Brownfördjupar teorier inom filmfotografi. Totalt analyseras sex stycken scenerfrån filmen som framkallar känslan av stress hos tittaren. Resultatet visarpå att när de stilistiska teknikerna ”intensifierad” kontinuitet, överlappandedialog och följande kamerarörelser samspelar skapas en situation somefterliknar en realistisk stress som tittaren känner sig närvarande i fysisktoch emotionellt.

Uppsatsens syfte är att undersöka hur ett material som produceras kan tänkas speglas i upplevelsen av den bakomliggande filmklippningsprocessens rytm och arbetsmiljön inom vilket den tar form. Materialet som studeras utgörs av dokumentärfilmerna Almost There (2016), The Raft (2018) och Corona Film Club (2021), inom vilka den isolerade individen, det isolerade kollektivet, samt vad som kan ses som en kombination, skildras. Filmernas användning av visuella grepp studeras i en formanalys, där fokus riktas mot den varierande rytmen och den fysiska inramningen i bildkompositionen. Vidare utfördes kvalitativa intervjuer med filmernas upphovsmän och klippare, där tankar kring visuella grepp och rytmskapande behandlades. I uppsatsens narrativa analys sammankopplades upplevelserna av processerna och belyste orsakssamband. Den forskning som lyfts fram i studien redogör för den skildrade isoleringens visuella grepp samt klipparens kognitiva och perceptiva funktioner där användningen av kinestetisk empati diskuteras som grundläggande för dennes intuitiva förmåga att formge rytm. Sammantaget landar studien i att klippningsprocessernas klipprum och rutiner till stor del liknat varandra men att en rytmisk spegling i stället går att se i hur filmerna formgivits i en beständig eller föränderlig arbetsmiljö, där de bearbetats av en och samma klippare eller samklippts av fler.

I denna uppsats berör vi vad kontinuitetsfel är, hur de uppstår och huvudtanken med Walter Murchs klippteknik the Rule of Six. Vi undersöker hur kontinuitetsfel gällande rörelse och objekt mottages hos tittaren och relevansen av Murchs klippteknik. För att samla in svar utformades en kvalitativ enkät med frågor om hur deltagarna påverkas och tänker kring scener som innehåller kontinuitetsfel. Resultatet av undersökningen visade att en stor del av deltagarna inte märkte något kontinuitetsfel till en början. När vi informerat om vad kontinuitetsfel är och att de finns i scenerna så upptäckte alla deltagare minst ett kontinuitetsfel. Vi kunde även konstatera att Murchs klippteknik fortfarande är relevant. Resultatet har bidragit med en större förståelse av hur deltagarnas tankegång kring kontinuitetsfelen varit.

Many people today have no idea that film editing is more than simply putting scenes together. Previous research also reveals very limited information about the editors line of thinking, the creative decision making, intuition and how they reflect upon their own profession. The purpose of this essay is to explore the film editors meaningful role in productions of moving image. We look at editors competence and characteristics and try to break down the hidden, magical touch they contribute with in an attempt to uncover the implicit and tacit knowledge they carry. Further we investigate what the differences between branches in the industry means for the editors. Six semistructured interviews were conducted with editors in the fields of television, motion picture and commercials. The findings indicate that the key elements of editing is creating narrative clarity and dramatic emphasis. Editing is also closely intertwined with music since it has similarities both in creation process and shape. The result shows that editors have profound understanding of film theory but use it only subconsciously. Instead intuition and experience-derived knowledge replaces theory. The result was applied on theories of intuition and experience after an empirical analysis in the hope of explaining what is demanded by the editor and how they develop their competence. Our study also highlight the need for more research in the field of editing.

The theme for this doctoral thesis focuses on how a film editor strives actively to perceptually frame and direct the film viewer’s gaze across film edits. The editor’s (audio-)visual intentions concerning the film viewing correspond to perceptual considerations that the editor makes during film editing. Film editing in this thesis is considered as a kind of design work, foremost motivated by the possibilities of many new approaches, questions, and answers that a design perspective brings, stretching well beyond what previously adopted perspectives have done. The research questions asked, as well as the presented results, are discussed with regard to design theory, established film production field knowledge, and perception research. Apart from considering audiovisual perception in a film editing context, film editing is also discussed as audiovisual design, and tentative implications for the role of perception in other kinds of design work are pointed out. The results of my analyses are that there is reason to consider parts of film production as design work; that properties of an audiovisual material affect the creative space; that perceptual considerations are a significant part of the film editor’s treatment of the audiovisual material; that film viewers’ response to film edits varies with the shape of the edits; and that this variation is possible to link with the film editor’s intention regarding the edits, as well as to the degree of fulfillment of the intention. I conclude that perceptual precision at the edit point is decisive for attaining a desired film-viewing decoding of a film sequence, and that when the perceptual precision is low, it is likely that the perceived continuity of the film fails. The contribution of this doctoral thesis is that it drives the investigation of actual appliance of perception as audiovisual knowledge in film editing. Hence, it also adds to the more general discussion on perception as part of audiovisual thinking, and how audiovisual knowledge is formed. The thesis contributes to the area of Innovation and Design through its mix of methods, since the main study considers the creation of new artefacts, the thinking going on during that process, as well as human responses to the artefacts. Conclusively, the thesis provides a thorough example of how a design research perspective can add to the understanding of film production, and its trades and activities. / Temat för denna doktorsavhandling är hur det går till när en filmklippare aktivt strävar emot att perceptuellt fånga in och styra sin filmtittares blick över filmklipp. Klipparens (audio-)visuella intentioner med filmtittandet motsvaras av perceptuella överväganden som klipparen gör under klipparbetet. Klipparbetet motiveras i denna avhandling som ett designarbete, främst för att ett designperspektiv på filmproduktion har möjligheter att bidra med många nya infallsvinklar, frågeställningar och svar, som sträcker sig bortom vad tidigare tillämpade perspektiv gör. De forskningsfrågor som ställs, och de svar som presenteras, diskuteras sedan gentemot designteori, etablerad filmproduktionskunskap och perceptionsforskning. Utöver att audiovisuell perception beaktas inom filmklippningskontexten, diskuteras även filmklippning som audiovisuell design, och kopplingar görs till annat designarbete och möjliga implikationer för perceptionens roll i dessa sammanhang. Data om klipparbetet har skapats via videoinspelade deltagande observation där även fortlöpande skärminspelningar skett, medan en filmklippare färdigställde en dokumentärfilmsekvens. Utifrån dessa inspelningar har sedan en elicitering med filmklipparen skett. På så vis har klipparens intentioner och möjliga beaktande av perceptuella faktorer fångats in. Klipparens intentioner avseende filmtittare har sedan testats via ögonrörelsestudier där tittarnas ögondata samlats in medan de tittat på den skapade filmsekvensen. Resultaten av mina analyser är att det finns skäl att betrakta delar av filmproduktion som designarbete, att audiovisuella materialegenskaper påverkar det kreativa utrymmet, att perceptuella hänsyn ingår som en väsentlig del av filmklipparens bearbetning av det audiovisuella materialet, att filmtittares respons på filmklipp varierar med hur klippen är utformade, samt att man kan koppla denna variation till filmklipparens intention med klippen, och graden av intentionens uppfyllelse. Jag drar slutsatserna att perceptuell precision i klippunkten är avgörande för att uppnå en önskad avkodning av en filmsekvens för tittarens del, samt att när den perceptuella precisionen är låg är det troligt att den upplevda kontinuiteten hos filmen fallerar. Doktorsavhandlingens bidrag är att den hjälper till att reda ut den faktiska tillämpningen av perceptionen som audiovisuell kunskap i filmklippning. Men den bidrar därmed även till en mera generell diskussion om perception som en del av audiovisuellt tänkande och formerandet av audiovisuell kunskap. Avhandlingen bidrar till området Innovation och Design genom sin blandning av metoder, eftersom huvudstudien rör skapandet av nya artefakter och tänkande som pågår inom denna process, liksom mänsklig respons på dessa artefakter. Slutligen bidrar avhandlingen med ett genomgripande exempel på hur ett designforskningsperspektiv kan bidra till att förstå delar av filmproduktion, och de yrken och aktiviteter som sker där.

The theme for this doctoral thesis focuses on how a film editor strives actively to perceptually frame and direct the film viewer’s gaze across film edits. The editor’s (audio-)visual intentions concerning the film viewing correspond to perceptual considerations that the editor makes during film editing. Film editing in this thesis is considered as a kind of design work, foremost motivated by the possibilities of many new approaches, questions, and answers that a design perspective brings, stretching well beyond what previously adopted perspectives have done. The research questions asked, as well as the presented results, are discussed with regard to design theory, established film production field knowledge, and perception research. Apart from considering audiovisual perception in a film editing context, film editing is also discussed as audiovisual design, and tentative implications for the role of perception in other kinds of design work are pointed out. The results of my analyses are that there is reason to consider parts of film production as design work; that properties of an audiovisual material affect the creative space; that perceptual considerations are a significant part of the film editor’s treatment of the audiovisual material; that film viewers’ response to film edits varies with the shape of the edits; and that this variation is possible to link with the film editor’s intention regarding the edits, as well as to the degree of fulfillment of the intention. I conclude that perceptual precision at the edit point is decisive for attaining a desired film-viewing decoding of a film sequence, and that when the perceptual precision is low, it is likely that the perceived continuity of the film fails. The contribution of this doctoral thesis is that it drives the investigation of actual appliance of perception as audiovisual knowledge in film editing. Hence, it also adds to the more general discussion on perception as part of audiovisual thinking, and how audiovisual knowledge is formed. The thesis contributes to the area of Innovation and Design through its mix of methods, since the main study considers the creation of new artefacts, the thinking going on during that process, as well as human responses to the artefacts. Conclusively, the thesis provides a thorough example of how a design research perspective can add to the understanding of film production, and its trades and activities. / Temat för denna doktorsavhandling är hur det går till när en filmklippare aktivt strävar emot att perceptuellt fånga in och styra sin filmtittares blick över filmklipp. Klipparens (audio-)visuella intentioner med filmtittandet motsvaras av perceptuella överväganden som klipparen gör under klipparbetet. Klipparbetet motiveras i denna avhandling som ett designarbete, främst för att ett designperspektiv på filmproduktion har möjligheter att bidra med många nya infallsvinklar, frågeställningar och svar, som sträcker sig bortom vad tidigare tillämpade perspektiv gör. De forskningsfrågor som ställs, och de svar som presenteras, diskuteras sedan gentemot designteori, etablerad filmproduktionskunskap och perceptionsforskning. Utöver att audiovisuell perception beaktas inom filmklippningskontexten, diskuteras även filmklippning som audiovisuell design, och kopplingar görs till annat designarbete och möjliga implikationer för perceptionens roll i dessa sammanhang. Data om klipparbetet har skapats via videoinspelade deltagande observation där även fortlöpande skärminspelningar skett, medan en filmklippare färdigställde en dokumentärfilmsekvens. Utifrån dessa inspelningar har sedan en elicitering med filmklipparen skett. På så vis har klipparens intentioner och möjliga beaktande av perceptuella faktorer fångats in. Klipparens intentioner avseende filmtittare har sedan testats via ögonrörelsestudier där tittarnas ögondata samlats in medan de tittat på den skapade filmsekvensen. Resultaten av mina analyser är att det finns skäl att betrakta delar av filmproduktion som designarbete, att audiovisuella materialegenskaper påverkar det kreativa utrymmet, att perceptuella hänsyn ingår som en väsentlig del av filmklipparens bearbetning av det audiovisuella materialet, att filmtittares respons på filmklipp varierar med hur klippen är utformade, samt att man kan koppla denna variation till filmklipparens intention med klippen, och graden av intentionens uppfyllelse. Jag drar slutsatserna att perceptuell precision i klippunkten är avgörande för att uppnå en önskad avkodning av en filmsekvens för tittarens del, samt att när den perceptuella precisionen är låg är det troligt att den upplevda kontinuiteten hos filmen fallerar. Doktorsavhandlingens bidrag är att den hjälper till att reda ut den faktiska tillämpningen av perceptionen som audiovisuell kunskap i filmklippning. Men den bidrar därmed även till en mera generell diskussion om perception som en del av audiovisuellt tänkande och formerandet av audiovisuell kunskap. Avhandlingen bidrar till området Innovation och Design genom sin blandning av metoder, eftersom huvudstudien rör skapandet av nya artefakter och tänkande som pågår inom denna process, liksom mänsklig respons på dessa artefakter. Slutligen bidrar avhandlingen med ett genomgripande exempel på hur ett designforskningsperspektiv kan bidra till att förstå delar av filmproduktion, och de yrken och aktiviteter som sker där.

I denna uppsats har jag undersökt arbetsprocessen bakom filmklippning med Donald A. Schöns teorier om praktisk reflexiv analys som utgångspunkt. Analysen tog stöd i teorier kopplade till filmklippning och filmteori. Anteckningar som gjorts under arbetsprocessen utgör forskningsunderlaget i uppsatsen. Scenen som jag har arbetat med är öppningsscenen från min dokumentärfilm Samlardjävulen. Filmen i sin helhet var även min medieproduktion och presentationen av den finns bifogad efter uppsatsen. Arbetsprocessen undersöktes genom att utgå från Schöns begrepp och formuleringar vilket synliggjorde viktiga och komplexa delar av arbetet med att redigera film. Resultatet visade att Schöns teorier kan användas för att beskriva arbetsprocessen bakom filmklippning på ett ingående sätt, men teorierna har också visat sig ha svagheter gällande möjligheten att beskriva vissa typer av praktiska handlingar. Uppsatsen avslutas med en diskussion och förslag på vidare forskning. / In this essay, I have examined the process of film editing using Donald A. Schön's theories of practical reflective analysis. The analysis drew on theories related to film editing and film theory, and the research data consisted of notes taken during the editing process. The scene that I have been working on is the opening scene from my documentary film Samlardjävulen. This film was also the project that I completed during my final semester. The presentation of the film can be found in this file, after the essay. By applying Schön's theories on the work process, the study revealed important and complex aspects of editing film. The results showed that Schön's theories can be used to describe the process of film editing in detail, however, I concluded that the theories have certain weaknesses when it comes to describing some types of practical actions. The essay concludes with a discussion and possible options for further research.

Den surrealistiska thrillern I´m thinking of ending things av Charlie Kaufman hade premiär på Netflix hösten 2020. Långfilmens narrativ är en utspelad fantasi och innehåller flera inslag som framställs och kan betraktas som verklighetsfrånvända. Syftet med uppsatsen var att undersöka hur overkligheten framställs genom filmklippning och hur kamerapositionering används för att skapa ett fantasi-perspektiv. Klipp-metoder diskuterade av bland annat Bordwell och Thompson, Karen Pearlman och Walter Murch ligger till grund för en audiovisuell analys. Resultatet visar att några av valda sekvenser bryter mot konventionella klippmetoder för att generera konflikt i betraktarens förväntningar. Temporala förvrängningar används för att skapa illusion och fungerar även väl för att skildra fantasi/dröm. / I´m thinking of ending things by Charlie Kaufman premiered on Netflix in the fall of 2020. The featurefilm is a surrealistic thriller who´s narrative is played out like a fantasy containing several elements deviating from reality. The purpose of the essay was to investigate how unreality is portrayled trough the film editing and how camera work is used to create a fantasy perspective. Editing methods discussed by Bordwell and Thompson, Karen Pearlman and Walter Murch, among others, form the basis for an audiovisual analysis. The result shows that several of the selected sequences violate conventional editing to generate conflict of expectations. The use of temporal distortions works as a tool for illusion and to portray dream/fantasy.

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka filmen Scott Pilgrim vs the World (2010) sätt att använda sig av klipp och övergångstekniker och hur de förhåller sig till humor och komedi.Tre sekvenser som representerar en bredd av olika klipptekniker och teorier har analyserats för att undersöka hur olika övergångar som till exempel en svepning kan användas, hur kontinuerlig klippstil fortsätter filmen visuellt framåt, hur en rörelse kan bidra till klippningen och vad detta har för relation till humor. Med hjälp av Walter Murchs teorier om vad som motiverar att göra ett klipp, Bordwells och Thompsons teorier om hur olika klippningar och övergångar används och vilken påverkan dessa har på filmen samt Rosengrens teorier om klippning i komedifilm och Meyers (2000) teorier inom humor, undersöker uppsatsen klipptekniker samt övergångar och hur dessa kan förflytta filmen i tid och rum eller föra vidare en rörelse över ett klipp. Resultatet visar på att Edgar Wright, Jonathan Amos och Paul Machliss använder sig av flera sätt för att visa ett filmspråk i Scott Pilgrim vs the World (2010) där fokuset ligger på hur rörelse, energi, förflyttning på ett överraskande och annorlunda sätt kan skapa humor. / The purpose of this thesis is to analyze the movie Scott Pilgrim vs the World (2010) way to use transitions and cuts and how they relate to humor and comedy. Three sequences that represent a breadth of different techniques and theories from cuts gets analyzed and explored. This to understand how transitions, for example a wipe, gets used, how the movie progresses with continuity editing and how the movement contributes to the editing and to the comedy. With the help of Walter Murch's theories about what motivate a cut, Bordwell and Thompson’s theories about how cuts and transitions is used and what impact this has on the movie and Rosengrens theories about editing comedy and Meyers (2000) theories about humor, the essay investigate editing techniques and transitions and how they are able to move the movie in space and time or transfer a motion in a transition. The result shows that Edgar Wright, Jonathan Amos and Paul Machliss uses a lot of different techniques to develop a visual style and in Scott Pilgrim vs the World (2010) the focus lies on how motion, energy, movement and comedic timing drives the movie forward and perceived it as a comedy.