Könsidentitet och miljöfrågor är starkt sammankopplade och föreställningar om kvinnligt och manligt formar vårt sätt att vara och agera. Forskning visar att män i större utsträckning, genom deras sätt att leva, påverkarmiljön mer negativt än kvinnor samtidigt som det är kvinnor som drabbas värst av miljöförändringar. Eftersom könsidentitet utvecklas i tidig barndom –i interaktion mellan vuxna och barn –är det viktigt att föra ett aktivt genusarbete redan i tidig ålder. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur förskollärare och barnskötare ser på, och förstår genus kopplat till hållbar utveckling. För insamling av empiriskt material har 13 fokusgruppsintervjuer genomförts. För att analysera mitt material har jag använt mig av en tematisk innehållsanalys ihop med sociokulturell teori samt kommunikativa strategier med fokus på distinktioner. Analysen visar att diskussionerna kretsar kring tre teman: hållbar utveckling: de globala målen, jämställdhet samt genus och miljö. Hållbar utveckling diskuteras främst genom lokala och globala aspekter med distinktionen ”vi” (i Sverige) och ”dom” (i andra länder). Att arbeta med de globala målen inom förskolan upplevs svårt eftersom de är svåra att bryta ner till en nivå som lämpar sig för små barn. När det gäller jämställdhet visar analysen att pedagogerna har olika förhållningssätt kring huruvida genus är socialt konstruerat eller något biologiskt som sitter i generna. I temat kring genus och miljö visas en brist på vetenskaplig förankring i samtliga frågor, där pedagogerna relaterar till egna erfarenheter och inte från deras profession och den praktik de verkar inom, vilket visar att det saknas kunskap om hur genus och hållbar utveckling hör ihop. / Gender identity and environmental issues are strongly interconnected and conceptions of femininity and masculinity shape our way of being and acting. Research shows that men, to a greater extent, through their way of life, affect the environment more negatively than women, while women are the worst affected by environmental changes. Because gender identity develops in early childhood -in interaction between adults and children –it ́s important to begin an active gender work at an early age. The purpose of this essay is to investigate how preschool teachers understand gender linked to sustainable development. For the collection of empirical material, 13 focus group interviews were conducted. To analyze the material, a thematic content analysis together with socio-cultural theory and communicative strategies focusing on distinctions, was used. The analysis shows that the discussions revolve around three themes: sustainable development: the global goals, gender equality and gender and the environment. Sustainable development is discussed primarily through local and global aspects with the distinction “we” (in Sweden) and “the others” (in other countries). Working with the global goals in preschool is difficult, as they are difficult to break down to a level suitable for young children. When it comes to gender equality, the analysis shows that educators have different attitudes about whether gender is socially constructed or something biological that sits in the genes. In the theme of gender and the environment, there is a lack of scientific grounding in all issues, where the educators relate to their own experiences and not from their profession and the practice in which they work, which shows that there is no knowledge of how gender and sustainable development come together.

Syftet med studien har varit att kritiskt granska och diskutera hur digital kompetens och barns digitala kompetensbehov konstruerats inom förskolan, samt diskutera vad digital kompetens skulle kunna bli i en förskola, för barnen och för personalen. Studien har genomförts genom strukturerade fokusgruppsdiskussioner, där deltagarna har varit utbildade förskollärare. Studien utgår ifrån en diskursanalytisk ansats med syftet att finna den bakomliggande och gemensamma diskursen som förskollärarna, genom språket konstruerat och bidragit med i fokusgruppsdiskussionerna. Studien har eftersträvat att synliggöra hur begreppet digital kompetens konstruerades genom den sociala interaktionen och till vem barnet blev i mötet med förskolans digitala kompetensuppdrag. I resultatet framträdde tre teman som utgjorde diskursen tillsammans med underordnade aspekter tillhörande respektive tema. Resultatet visar utifrån de framträdande teman att barnen är både bärare och mottagare av digital kompetens, att den framtida kompetensen bygger på källkritik likväl för barnen och för personalen samt att digital kompetens konstrueras som användning och hantering.

I föreliggande examensarbete undersöker jag gymnasieelevers förståelse av begrepp och formuleringar i kunskapskraven i ämnet Svenska, med syftet att få djupare förståelse för huruvida kunskapskravens formuleringar kan och bör användas i lärares formativa återkoppling till elever. Undersökningen har genomförts i fokusgrupper, där jag genom att låta informanter tillsammans diskutera begrepp i kunskapskraven, velat ta reda på om informanterna förstår dessa begrepp, samt hur de tolkar begreppen i förhållande till autentiska exempel på elevtexter.Resultatet av undersökningen indikerar att en del elever är osäkra på vad begrepp och formuleringar i kunskapskraven betyder, samt att de, även när de kan ge en rimlig definition av begreppen, ändå kan ha svårt att använda dem för att förstå texters kvalitet. Utifrån tidigare forskning diskuterar jag risken av att återkoppling som ges i form av kunskapskravens formuleringar, riskerar att av eleven uppfattas som summativ snarare än formativ bedömning, och drar slutsatsen att man som lärare behöver lägga tid och arbete på att få eleverna att förstå de mål som ställs upp. Jag föreslår även att ett sätt att göra detta kan vara att arbeta med exempeltexter.

Problemformulering och syfte: Big data har gjort det möjligt för kommunikatörer att på ett smidigare sätt nå ut till rätt målgrupp. Samtidigt kan det, utifrån yrkesrollen s delade identitet, ses som ett etiskt dilemma att kommunikatörer använder insamlad information om människor för att försöka påverka dem med olika budskap.Syftet med studien är att undersöka vilka etiska uppfattningar och reflektioner kommunikatörer i en statlig organisation har kring big data. Metod och material: För att genomföra studien valdes fokusgrupper som metod. Elva kommunikatörer från en statlig organisation deltog, uppdelade i tre olika grupper. Intervjufrågorna utformades ur studiens frågeställningar och teorier. Intervjuerna transkriberades för att underlätta analysen, och utifrån detta hittades tre teman som kopplades till varsin frågeställning. Huvudresultat:Big data kan ur ettetiskt perspektiv beskrivas som en gråzon enligt kommunikatörerna. Att kommunikatörer riktar skadliga budskap med hjälp av big data ses som etisktfel, medan det anses okej att använda big data om budskapen bidrar tillsamhällsnytta. Kommunikatörerna upplever att digitala och sociala medier samlar in information på ett tveksamt och otydligt sätt och att det upplevs som ett dilemma att det inte är kommunikatörerna som styr och samlar in datan. En annan slutsats från studien är att kommunikatörerna upplever en otydlighet kring vilket ansvarde själva har i frågan om big data, och att många av dem inte reflekterat så mycket kring det tidigare.

Undersökningen är utförd med hjälp av kvalitativa forskningsstrategier, där två metoder valts ut för att användas som komplement till varandra. En del genomförde eleverna individuellt genom att rita vars en teckning och den andra delen var en gruppinteraktion som spelades in och transkriberades. Syftet var att ta reda på vilka tankar elever mellan nio och elva år har om framtiden om 25 år, med fokus på miljö, samt att undersöka hur de pratar om detta. Vidare har vi tittat på handlingskompetensens betydelse i utbildning för hållbar utveckling och hur handlingskompetens kan uppnås. Undersökningen gjordes i tre klasser på två olika skolor och resultatet visar att drygt en femtedel av de elever som deltog på något sätt tog upp miljön när de redogjorde för sina tankar om framtiden om 25 år. Det visar vidare att eleverna uppnått ett visst mått av handlingskompetensens, men att samtliga har en bit kvar innan de kan sägas vara handlingskompetenta.

Sammanfattning/ AbstractDetta är en studie om specialpedagogiskt arbete på organisationsnivå. Studien undersöker via fokusgrupper vad olika aktörer (gymnasielärare, rektorer, elevhälsopersonal, förvaltningschef, elevhälsochef) uttrycker om elevhälsa och vad som kan hindra respektive bidra till positiv utveckling av elevhälsan på en gymnasieskola, ur ett organisationsperspektiv. Deras svar har tolkats in i Bolman och Deals (1995) olika organisationsperspektiv: Strukturellt, Human-resources, politiskt och symboliskt perspektiv.I samband med nya gymnasiereformen GY11 och den nya skollagen implementeras elevhälsoteam för varje rektorsområde i en gymnasieskola som inte haft ett organiserat elevhälsoarbete tidigare, specialpedagoger anställs och samtidigt genomförs en organisationsförändring på rektorsnivå. Detta skapar en viss turbulens i organisationen.Detta är en hermeneutisk, fenomenografisk studie med kvalitativ ansats, där fokusgrupper använts som intervjumodell, för att samla utsagor från aktörerna, och se om aktörernas utsagor utvecklas under samtalet. Fokusgrupper är ett arbetssätt hämtat ur socialpsykologin och socialkonstruktionismen.Det framkommer i intervjusvaren att aktörerna definierar elevhälsa olika, vilket indikerar att elevhälsan behöver bli tydligare i organisationen. Särintressen, brist på delaktighet, brist på gemensamt förhållningssätt, brist på resurser och brist på gemensam vision är några hinder, på organisationsnivå, för att utveckla elevhälsan, som aktörerna uttryckt. Tydliga strukturer på organisationsnivå där det finns tid avsatt för kommunikation mellan olika aktörer på olika nivåer, och där elevhälsan har en naturlig, väl inarbetad del, är framgångsfaktorer för utvecklingen av elevhälsan, liksom att informations-, besluts- och ärendegången i elevärenden är implementerad i organisationen och förlöper smidigt.

Syftet med studien var att få kunskap om hur ämnet ensamhet visad på film uppfattas av olika –åldersbestämda - målgrupper. Uppsatsen undersöker specifikt målgruppernas känslor, tankar, intryck och associationer kring dessa filmer. I studien har det tillämpats kvalitativ metod i form av receptionsforskning, där fokusgrupper och enkäter har utförts med tre olika generationsgrupper. Grupp ett var representanter för generation X var folk födda mellan 1958 och 1977. Grupp två som var representanter av generation Y var folk födda mellan 1987 och 1997 och grupp tre representerades av generation Z folk födda mellan 1999 och 2002. Resultatet påvisar att generation Y och Z ser på ensamhet som en känsla som kan uppstå oavsett sammanhang, medan generation X menar att om de till exempel är bland folk är de inte ensamma. Resultatet visar att filmskapare behöver göra filmer som är allmängiltig, så att följden blir att flera olika åldersgrupper kan relatera till dem. Resultaten visar även att respondenterna behöver kunna sätta sig själv eller någon i deras närhet i perspektivet av filmen annars uppfattar de inte ensamhet.

Vad är magiskt? Och hur kan magi skapas på en scen? I mitt examensarbete var jag i roll av ljusdesigner med i skapandet av en barnföreställning. Föreställningen befann sig i gränslandet mellan ljus- och ljudinstallation, koreografi och fysisk teater. Föreställningens ljus, liksom tingen, koreografin och ljudet, var föreställningens grund i berättelse och upplevelse. Ett av mina mål med ljuset var att det skulle se okomplicerat ut för att inspirera barnen att själva utforska och leka med ljus. Därför användes inga konventionella teaterlampor utan små, batteridrivna LED- och glödlampsarmaturer och ficklampor. Föreställningen var vår scenkonstgrupps slutgiltiga mål och arbetades fram genom konstnärligt forskande. Således var det först och främst genom den jag skulle nå den nya kunskap som beskrivs och tolkas i denna text. Vår arbetsprocess var estetisk och fritt undersökande snarare än teoretisk och planerad. Uppsatsens frågeställningar fanns dock delvis formulerade när det sceniska arbetet påbörjades men omformulerades och preciserades under processens gång. Den konstnärliga forskningen kompletterades med teori, referensmaterial och två fokus grupper, en med förskolebarn och en med aktörer inom scenkonst, med huvudfrågeställning -Vad är magiskt?. Fokusgrupperna blev i slutändan ingen stor del av den kunskapande processen. Materialet var otillräckligt analyserat och insamlades i för sent skede. Uppsatsens analysmaterialet bestod av de problem jag ställdes inför i vår konstnärliga process och min väg till att finna lösningar på dessa. Materialet bestod också av jämförelser och kopplingar mellan referensmaterialen och vår egna arbetsprocess. Utifrån dessa kunde jag analysera och beskriva vårt tillvägagångssätt och göra slutsatser utifrån det. Uppsatsens frågeställningar förändrades utifrån det som skedde i vårt experimenterande arbete. Att ljus och mörker i samverkan fascinerar och lockar till lek och upptäckarlusta är efter detta arbete tydligt. Att ting, för oss, har en inneboende magi är också uppenbart för mig. Det vi som aktörer således behöver göra är att belysa och visa upp denna redan befintliga magi. Påminna publiken om saker den redan vet men kanske glömt bort. Vår uppgift från scenen är detta: Att skapa och bibehålla en närvaro och kontakt mellan publik och aktörer. Detta är väsentligt för att magi överhuvudtaget ska kunna ske. Finns närvaro och kontakt kan vi börja arbeta med att bygga upp en förväntan, göra publiken trygg, ge publiken möjlighet att hålla fokus på den upplevelsen vi vill förmedla. Ge dem tid att begrunda och smälta det de upplevelserna och de magiska ögonblicken. Lyckas vi med detta så har vi gjort mycket.

The purpose of this study was to understand how social workers who works in social services in Sweden talk about and construct threats and violence from clients as a problem within their workgroup. The data in this study was collected through two focus group discussions with eleven social workers divided in two different work groups. The discussions were thereafter analyzed through a perspective analysis. The findings in this study shows that the social workers that participated had difficulties in defining threats and violence from clients because it was considered to be individual for every social worker. Furthermore, the study also shows that the social workers felt that threats and violence from clients came with the job and therefore had to accept it. Another finding the study showed is that the social workers tend to take responsibility for the threats and violence they were exposed from clients.

Bakgrund: Varje år dör det mellan 90 000 till 100 000 människor i Sverige, majoriteten av dessa vårdas palliativt. Den palliativa vården har främst fokus på symtomlindring och förbättring av patientens livskvalitet. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av att vårda patienter i livets slutskede samt att beskriva vilken datainsamlingsmetod som användes i de inkluderade artiklarna. Metod: En deskriptiv litteraturstudie. Studien baserades på 14 kvalitativa artiklar som hittades genom sökningar i databaserna PubMed och Cinahl. Huvudresultat: Sjuksköterskors erfarenheter av att visa respekt för både patienten och deras närstående bidrog till en bättre relation samt ett ökat förtroende. Sjuksköterskor erfor att det palliativa vårdandet kunde vara psykiskt påfrestande men genom stöd från arbetsgivaren och kollegor kunde detta underlättas. Kraven från anhöriga på sjuksköterskan skapade en känsla av maktlöshet, stress och press. Sjuksköterskor från kirurgiska och onkologiska avdelningar erfor att det fanns en kunskapsbrist gällande den palliativa vården och kommunikation. Enligt sjuksköterskorna fungerade samarbetet med läkare dåligt vilket ledde till stress. Datainsamlingsmetoderna som de inkluderade artiklarna i studien var intervjuer och fokusgruppsintervjuer. Slutsatser: Sjuksköterskor beskrev en kunskapsbrist inom den palliativa vården samt svårigheter av att kommunicera med patienter och dess anhöriga. Genom att erbjuda utbildningar inom palliativ vård och kommunikation kan det bidra till att sjuksköterskan känner sig tryggare och kan växa i sin roll samt att samarbetet med läkare förbättras. / Background: Every year between 90 000 and 100 000 people dies in Sweden, the majority of these were cared in palliative care. The palliative care primarily focus on relief of symptoms and improvement of patient's quality of life. Purpose: The purpose of this study was to describe nurse’s experiences of caring for patients in the final stages of life and to describe the data collection method that was used in the included articles. Method: A descriptive literature study. The study was based on 14 qualitative articles found through searches in the databases PubMed and Cinahl. Main Results: Nurses experiences of showing respect for both patients and their relatives contributed to a better relation and trust. Nurses experienced that the palliative caring could be mentally burdened, but through support from colleagues the burden could be reduced. The demands from relatives could create a feeling of stress. Nurses on surgical and oncological ward experienced a lack of knowledge when it came to palliative care and communication. According to the nurses, communication between nurses and doctors didn't work well and were a source of stress. Data collection method in the included articles were interviews and focusgroup interviews. Conclusions: Nurses described a lack of knowledge within the palliative care and difficulties communicating with patients and their relatives. Education within palliative care and communication could contribute to nurses feeling more confident and allow them to grow in their role and improve the collaboration with doctors.