Bakgrund: Socialtjänsten ska tillgodose alla människors behov av stöd och hjälp för att kunna leva under trygga förhållanden, deras insatser ska dessutom baseras på frivillighet. Det kan innebära att de som socialarbetare bedömer har behov av stöd och hjälp kan tacka nej till insatser och situationen för barn, ungdomar och föräldrar skulle kunna fortsätta eller förvärras. Risken är då att barn och ungdomar kan fara illa och kan fara väldigt illa innan socialtjänsten kan agera med tvång eftersom föräldrarna har rätt att tacka nej till insatser. Studiens teoretiska utgångspunkter är begreppet empowerment och teorin om människobehandlande organisationer. Syfte: Studiens syfte är att undersöka hur intervjupersonerna upplever att frivilligheten inom socialtjänsten fungerar och vilka eventuella konsekvenser det kan få för barn, ungdomar och föräldrar. Metod: I studien används kvalitativ metod och för att samla in data har fokusgruppintervjuer med tre olika grupper av socialarbetare genomförts. För att analysera resultatet användes kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Studiens resultat visade att frivillighet inom socialtjänsten kunde vara komplext att arbeta med. Intervjupersonerna kunde ha motsägelsefulla förhållnings- och arbetssätt för att se till att alla lever under goda förhållanden samtidigt som frivilligheten skulle tillgodoses. Frivilligheten kunde ha en stor tyngd i jämförelse med intervjupersonernas bedömningar och det kunde krävas mycket hög risk för barn och ungdomar innan intervjupersonerna kunde gå emot föräldrarnas vilja. Samtidigt kunde frivilligheten vara en avgörande faktor för att få förändring i människors liv. För att frivillighet skulle kunna uppfyllas kunde det krävas att personen hade kunskap och insikt för att ta ett frivilligt beslut och det kunde finnas många delar som intervjupersonerna kunde behöva arbeta med för att personen skulle kunna ta ett frivilligt beslut. Slutsatser: Studiens slutsatserär att frivilligheten inom socialtjänsten kunde vara avgörande för att kunna göra en förändring i människors liv samtidigt som det också kunde vara den största orsaken till att barn och ungdomar kunde fara riktigt illa och inte få det stöd som de kunde vara i behov av. För att frivillighet skulle kunna uppfyllas kunde det krävas att personen hade vissa förutsättningar och att intervjupersonerna kunde skapa goda relationer till de hjälpsökande.

No description available.

<p>Syftet med denna studie är att ur socialarbetarens perspektiv undersöka hur tvångsvård påverkar arbetet med missbrukare. Studien är komparativ och jämför arbetet med missbrukare på Åland som tillämpar finsk lagstiftning respektive Gotland som arbetar efter den svenska lagstiftningen. Metoden som använts är kvalitativ. Fyra socialarbetare med inriktning mot arbete med missbrukare har intervjuats. Intervjuerna har varit semistrukturerade med öppna frågor. Två socialarbetare har intervjuats från respektive land. Resultatet visar att de båda länderna har en klar syn på hur tvång och frivillighet skall användas i arbetet med missbrukare. På båda öarna finns möjlighet att använda tvång i arbetet med missbrukare men den åländska lagstiftningen är mer inriktad mot kortare akutvård än den svenska som är mer omfattande. Skillnaderna mellan Åland och Gotland är att man på Åland väljer att enbart arbeta med frivillighet trots att möjligheterna till tvångsvård av missbrukare finns. Resultatet visar att socialarbetarna i de båda länderna i huvudsak ställer sig positiva till det egna arbetet utifrån den egna lagstiftningen. Klientens kön har också betydelse för hur socialarbetarna bedömer klientens behov av insatser. Uppsatsförfattarna undersöker även hur socialarbetarens maktövertag påverkar möjligheten att tillmötesgå missbrukarnas egna önskemål vid val av insats. Resultatet visar att de svenska socialarbetarna är bundna av den svenska tvångsvårdslagstiftningen när rekvisiten för denna är uppfyllda och klienten inte går med på frivillig vård. På Åland är socialarbetarna mer fria att välja insats efter missbrukarnas önskemål.</p> / <p>The aim with this study is to; from within the perspective of the social worker examine how custodial care affects the work with addicts. The study is comparative and compares the work with addicts on Åland that administers Finish legislation to Gotland that works by the Swedish legislation. The method employed is qualitative. Four social workers aligned towards working with addicts have been interviewed. The interviews have been semi-structured with open questions. Two social workers from each country have been interviewed. The result shows that both countries have a clear view on how coercion and voluntariness should be employed in the work with addicts. On both islands there are possibilities to exert coercion in the work with addicts, although the Ålandic legislation is bent more on short-timed emergency care than the more extensive Swedish one. The difference between Åland and Gotland is that they on Åland choose only to work with voluntariness, even though the possibility for custodial care exists. The result shows that the social workers in both countries essentially are favourable to their own work within the parameters of their own legislation. The gender of the client also has an impact on how the social workers evaluate the client's need for intervention. The authors also examine how the social worker's seizure of power affects the opportunity to meet the desires of the addicts in the choosing of an intervention. The result shows that the Swedish social workers are bound by the Swedish custodial care-legislation when its prerequisites are met and the client is unwilling to submit to ultroneous care. On Åland the social workers are freer to choose intervention in accordance to the addict's desires.</p>

Syftet med denna studie är att ur socialarbetarens perspektiv undersöka hur tvångsvård påverkar arbetet med missbrukare. Studien är komparativ och jämför arbetet med missbrukare på Åland som tillämpar finsk lagstiftning respektive Gotland som arbetar efter den svenska lagstiftningen. Metoden som använts är kvalitativ. Fyra socialarbetare med inriktning mot arbete med missbrukare har intervjuats. Intervjuerna har varit semistrukturerade med öppna frågor. Två socialarbetare har intervjuats från respektive land. Resultatet visar att de båda länderna har en klar syn på hur tvång och frivillighet skall användas i arbetet med missbrukare. På båda öarna finns möjlighet att använda tvång i arbetet med missbrukare men den åländska lagstiftningen är mer inriktad mot kortare akutvård än den svenska som är mer omfattande. Skillnaderna mellan Åland och Gotland är att man på Åland väljer att enbart arbeta med frivillighet trots att möjligheterna till tvångsvård av missbrukare finns. Resultatet visar att socialarbetarna i de båda länderna i huvudsak ställer sig positiva till det egna arbetet utifrån den egna lagstiftningen. Klientens kön har också betydelse för hur socialarbetarna bedömer klientens behov av insatser. Uppsatsförfattarna undersöker även hur socialarbetarens maktövertag påverkar möjligheten att tillmötesgå missbrukarnas egna önskemål vid val av insats. Resultatet visar att de svenska socialarbetarna är bundna av den svenska tvångsvårdslagstiftningen när rekvisiten för denna är uppfyllda och klienten inte går med på frivillig vård. På Åland är socialarbetarna mer fria att välja insats efter missbrukarnas önskemål. / The aim with this study is to; from within the perspective of the social worker examine how custodial care affects the work with addicts. The study is comparative and compares the work with addicts on Åland that administers Finish legislation to Gotland that works by the Swedish legislation. The method employed is qualitative. Four social workers aligned towards working with addicts have been interviewed. The interviews have been semi-structured with open questions. Two social workers from each country have been interviewed. The result shows that both countries have a clear view on how coercion and voluntariness should be employed in the work with addicts. On both islands there are possibilities to exert coercion in the work with addicts, although the Ålandic legislation is bent more on short-timed emergency care than the more extensive Swedish one. The difference between Åland and Gotland is that they on Åland choose only to work with voluntariness, even though the possibility for custodial care exists. The result shows that the social workers in both countries essentially are favourable to their own work within the parameters of their own legislation. The gender of the client also has an impact on how the social workers evaluate the client's need for intervention. The authors also examine how the social worker's seizure of power affects the opportunity to meet the desires of the addicts in the choosing of an intervention. The result shows that the Swedish social workers are bound by the Swedish custodial care-legislation when its prerequisites are met and the client is unwilling to submit to ultroneous care. On Åland the social workers are freer to choose intervention in accordance to the addict's desires.

Bakgrund: Virtuellt arbete blir allt vanligare därför att tid och pengar kan sparas och arbetskollegor behöver inte finnas på samma plats för att samarbeta. Forskningen har dock inte hållit takten med utbredningen av virtuellt arbete, och forskning på team i praktiken efterfrågas. Syfte: Studiens syfte är att undersöka konceptet virtualitet i praktiken, och hur virtualitet upplevs av medlemmar i team som arbetar virtuellt. Fokus ligger specifikt på geografisk spridning. Genomförande: Genom en litteraturstudie gjordes en sammanställning av olika dimensioner av virtualitet och hur graden av dessa kan bestämmas. Genom en kvalitativ studie av fem team som arbetar virtuellt fångades åsikter och upplevelser angående virtualitet. Resultat: Litteraturstudien visar att forskningen har börjat behandla virtualitet som ett attribut i alla team. Trots det är geografisk spridning den vanligaste dimensionen för att definiera virtualitet. Intervjustudien visade att geografisk spridning inte är ett tillräckligt mått för att undersöka virtualitet, men den kan ge indikation om den virtuella frivilligheten och vilka utmaningar teamet kan möta.  Slutsats: Geografisk spridning är inte nödvändig för att definiera virtualitet. Däremot kan den ha betydelse för hur utmaningarna med virtualitet hanteras, vilket beror på teamets kontext. Därför kan det vara mer betydelsefullt att studera teamets kontext än teamets grad av virtualitet.

Hensikt: Formålet med dette MPH-arbeidet var å få innsikt i deltagernes erfaringer fra prosjektet ”Treningskompis”. Prosjektets hensikt var å utvikle, prøve ut og evaluere en ordning med frivillige hjelpere som treningskompiser for kreftpasienter. Målet var å hjelpe pasientene i gang med fysisk aktivitet gjennom eksisterende, egnede treningstilbud i nærmiljøet. Metode: Det ble gjennomført fire fokusgruppeintervju med til sammen 14 informanter. Det var to fokusintervju medkreftpasienter(n=5) og to medfrivillige treningskompiser(n=9). Datamaterialet ble analysert med fenomenografisk metode. Resultat: Fire kategorier ble identifisert: (i) opplæring i å bli treningskompis, (ii) opplevelser med ”Treningskompisprosjektet”, (iii) fysiske og psykiske aspekter ved å ha en treningskompis og (iv) tro på fortsatt å være fysisk aktiv. Påvirkningsfaktorer ble identifisert internt, mellom brukerne og treningskompisene og fra sentrale myndigheter. Konklusjon: Forpliktende avtaler, sosial støtte og hjelp til å finne aktiviteter man trives med, er viktig for å øke aktivitetsnivået og etablere varige aktivitetsvaner hos kreftpasienter. En treningskompis kan derfor være en tjeneste som tilbyskreftpasienteri ulike faser i pasientforløpet, og somkan ”treffe” de som ikke klarer å komme seg ut på egenhånd. En viktig forutsetning for en god ”Treningskompistjeneste” er imidlertid at organisasjoner og dedikerte personerveilederog følgeropp treningskompiser, brukere og avtaler. / Purpose “The Training Buddy Project”develops, tests and evaluates a system that provides volunteer training buddies to assist post-treatment cancer patients increase physical activity. This thesis aimed to provide new insight into participant’s experiences with the project. Method: Four focus groupsinterviews with 14 informantswereconducted. Two focusgroups withcancer patients(n=5)and two with volunteer buddies(n=9). Data was analysed using phenomenography. Result: Four categories were identified: (i) volunteer training, (ii) experiences with the"Training Buddy Project", (iii) physical and psychological aspects of having a workoutbuddy and (iv) confidence to continuephysically activity. Influencing factors were identified internally, between users and training buddies and central authorities. Conclusion:  Binding agreements, social support,andassistance infindingpleasurable activities contribute importantly to cancer patient’s ability to re-establish physical activity and develop lasting activity habits after diagnose. Training buddies can help cancer patients in different phases of patient care, particularly for patients who lack the abilityto re-establish physical activityby themselves. A good training buddy service requires dedicated supervisors and individuals to track the appointments and activity of training buddies and their clients / <p>ISBN 978-91-86739-74-4</p>

Idag ställs allt högre krav på prehospital akutsjukvård och dess tillgänglighet. Forskning visar att samhället är allt mer beroende av frivilliga resurser, som SMS-livräddare. Dock är frivilliga insatser som utförs vid akuta situationer av icke professionella personer ett relativt outforskat område. Det behövs fördjupad kunskap om vad som motiverar livräddarna att oegoistiskt hjälpa en för dem främmande människa. Syftet i föreliggande studie är att beskriva SMS-livräddarens upplevelse av att vara först på plats vid en hjärtstoppssituation. Studien är en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats och åtta kvalitativa intervjuer. I resultatet redovisas huvudkategorin "Medmänsklighet och samhällsansvar". Drivkraften bakom kan förstås som ett ansvar för medmänniskan, relaterat till det lokala samhället och ett ofrånkomligt beroende av att vara solidarisk med varandra. Både ett intresse för individen och ett intresse för orten tycks finnas. Den bakomliggande drivkraften kan ytterligare förstås som empati och handlingskraft som manifesteras i en stolthet över att kunna hjälpa en drabbad människa. Då tycks det inte ha någon avgörande betydelse att uppskattningen uteblir. Följande fyra generiska kategorier med citat från informanterna framkommer i resultatet: Handlingsfokusering; Otillräcklighet och frustration; Empati och engagemang samt Bekräftelse och egen stolthet. Studiens slutsats är: att då professionell vård saknas finns det frivilliga människor som i akuta situationer utanför sjukhus är beredda att agera. En känsla av att göra någonting är bättre än att inte göra någonting alls. Ytterligare forskning behövs om insatstid och utfall vid hjärtstopp utanför sjukhus i relation till SMS livräddares insatser.

Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka strategier socialarbetare i en norrlandskommun har i arbetet med unga som hamnar mellan frivilliga insatser enligt SoL och tvångsvård enligt 3 § LVU. Syftet ska besvaras med hjälp av tre frågeställningar: i vilken utsträckning socialsekreterarna använder sig av 22 § LVU, vad socialsekreterarna använder sig av istället om inte 22 § LVU används och hur socialsekreterarna resonerar kring frivillighet kontra tvång i arbetet kring dessa unga? Undersökningen görs med hjälp av kvalitativa intervjuer som sedan analyseras med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Med stöd av tidigare forskning och annan litteratur relevant för ämnet ges en bakgrundsbild över hur socialt arbete kring unga ser ut i Sverige. Fem socialsekreterare som arbetar med myndighetsutövning gällande barn och unga i en norrlandskommun intervjuas utifrån ovan specificerade frågeställningar. Det insamlade materialet bearbetas och analyseras utifrån begreppen empowerment och paternalism. Resultatet av undersökningen visar att merparten av de intervjuade socialsekreterarna har liten kännedom om 22 § LVU. Det framkommer även att inarbetade rutiner och riktlinjer kring användandet av 22 § LVU saknas inom kommunens socialtjänst. Som en följd av detta används paragrafen varken av de intervjuade socialsekreterarna eller i kommunen som helhet. Såväl positiva som negativa åsikter om paragrafen framförs; den skulle kunna användas för att markera allvaret i en situation för den unge och vårdnadshavaren men samtidigt anser socialsekreterarna att tvångsinsatser ger ett sämre behandlingsresultat. Eftersom paragrafen ej används i någon större utsträckning inom socialtjänsten så uttrycker alla socialsekreterarna en skepsis till paragrafens praktiska nytta. Relationsbyggande och motivationsarbete ses av socialsekreterarna som viktiga aspekter för att möjliggöra frivilliga insatser. Frivillighet bedöms utgöra en viktig faktor för ett lyckat behandlingsarbete medan tvång anses skada förutsättningarna för ett positivt behandlingsresultat. Tvång används som en sista utväg när skydd för den unge måste prioriteras.

Försvarsmakten har framför allt från år 2000 intill idag minskat sin personal, inte linjärt, utan som en följd av olika omständigheter och händelser, såsom omstruktureringar, nedskärningar och politiska beslut. Nu går Försvarsmakten en ny framtid till mötes där myndigheten går in i en tillväxtfas nationellt med etablering av nya regementen. Ett eventuellt medlemskap i Nato står vid dörren och därmed också en ökning av antalet utlandsstationeringar.  Vi har identifierat tre förhållanden som påverkar den personella utmaningen som Försvarsmakten står inför vid ett eventuellt medlemskap i Nato. Antalet officerare som är tillgängliga idag med konstaterandet att det har minskat över tid. Det ökade behovet av officerare för tjänstgöring utomlands om Sverige blir en Nato-medlem. Den frivillighet som råder idag när det gäller att stationeras utomlands med URA-avtalet. I denna kvalitativa intervjustudie har målet varit att skapa en fördjupad förståelse för vad som motiverar och begränsar officeren förenat med en stationering utomlands. Studiens slutsatser är indelad i motivation och begränsningar där de tre viktigaste för respektive begrepp kortfattat redovisas nedan: Vad som motiverar• Utvecklas som individ och i sin yrkesroll och bidra till FM med ny kompetens• För officeren är det viktigt att ha familjen med sig vid en utlandsstationering• Arbetets karaktär och den internationella arbetsmiljön Vad som begränsar• Ekonomisk förlustaffär när officeren har medföljande• Brister i sammanhållen personalplanering på individnivå• Brister i information och stöd från arbetsgivaren / The Swedish Armed Forces have primarily reduced their personnel from the year 2000 up until today, not in a linear fashion, but as a result of various circumstances and events, such as restructuring, cutbacks, and political decisions. Now, the Armed Forces are heading towards a new future, where the authority is entering a growth phase nationally with the establishment of new regiments. A potential membership in NATO is on the horizon, and thus an increase in the number of foreign deployments. We have identified three conditions that affect the personnel challenge that the Armed Forces face in the event of membership in NATO. The number of officers available today with the finding that it has decreased over time. The increased need for officers for service abroad if Sweden becomes a NATO member. The voluntary nature that prevails today when it comes to being stationed abroad with the URA agreement. In this qualitative interview study, the goal has been to create a deeper understanding of what motivates and limits the officer associated with a stationing abroad. The study's conclusions are divided into motivation and limitations, where the three most important for each concept are briefly presented below:  What motivates• Develop as an individual and in their professional role and contribute to Swedish Armed Forces with new skills• For the officer, it is important to have the family with them when posted abroad• The nature of the work and the international work environment What limits• There is an economic loss situation when the officer has accompanying family members• Shortcomings in coherent personnel planning at the individual level• Lack of information and support from the employer

Denna studie behandlar tio invandrarkvinnors möte med dramapedagogiska metoder i deras lärande av svenska språket. I studien har jag genomfört fyra dramapedagogiska möten med tio invandrarkvinnor i åldersgruppen 50-70 år under våren 2010. Syftet med denna studie är att undersöka om pedagogiskt drama kan stimulera invandrarkvinnors kommunikativa kunskaper i svenska språket genom dramaövningar och att analysera vilka faktorer som har haft betydelse för detta. Jag har i studien använt mig av aktionsforskning som är ett kvalitativt tillvägagångssätt att påverka ett utvecklingsarbete genom praktiska experiment. I studien har jag varit både ledare och deltagande observatör. Jag har även använt mig av en kvalitativ fokusgrupp där deltagarna reflekterade och diskuterade utifrån fyra öppna frågor. Resultatet baseras på deltagande observation, den dramapedagogiska processen och fokusgruppintervjun. Vid sammankomsterna använde jag mig av dramaövningar med huvudfokus på det kommunikativa berättandet. Materialet är indelat i fyra kategorier, Initiativ, fantasi, användning av kunskap och gruppens betydelse. Kategorierna har utarbetats genom observationer, litteraturen och de teoretiska begreppen. Slutsatser som jag har kommit fram till i min undersökning är att de gemensamma gruppövningarna gav större möjligheter för invandrarkvinnorna att ta kommunikativa initiativ än vad de tycktes ha i parövningarna. Det kommunikativa flödet var även större i de gemensamma gruppövningarna och deltagarna hade större möjlighet att delta utifrån sina språkliga premisser, eftersom ansvaret fördelades. De gemensamma berättarövningarna bidrog i högre grad till att kommunikationen drevs framåt än i de övningarna där formen och innehållet ställde högre krav på en individuell kommunikativ förmåga.