Många lärare i Sverige har behov av att planera undervisning som möter elever med olika språkliga och sociokulturella bakgrunder. I planering av sådan undervisning har lärare haft utgångspunkt i genrepedagogiken.Huvudsyftet med undersökningen är att ta reda på hur lärare utifrån genrepedagogiken planerar för en undervisning som gynnar alla elevers språk- och kunskapsutveckling, men med ett särskilt fokus på flerspråkiga elever. Studien besvarar också frågan om vad lärare har med i sin undervisning med intentionen att skapa språklig miljö som gynnar flerspråkiga elever.Material för studien utgörs av lärares områdesplaneringar för mellan- och högstadiet och metoden för analysen har varit kvalitativ dokumentanalys. Studiens resultat visar att lärares planeringar till viss del ger förutsättningar till språk- och kunskapsutveckling av flerspråkiga elever men att det även kan göras större.

No description available.

The idea behind this essay has developed during our practical education to become teachers. While having the opportunity to visit and try working at a school, we have received a deepened understanding of how different teachers educate children in different ways. Based on this knowledge, we became interested in investigating a specific way of teaching. This work will focus on a model named Genre Pedagogy and a part of this pedagogy called Reading to Learn (R2L). Language development and reading comprehension can be learnt in different ways. According to the Genre Pedagogy, students’ reading and writing comprehension should be the centre of language learning. The thought behind the model is to create a way of teaching that includes second language learners and give them a better chance to understand the learning procedure during class. As teachers all around the world have tried to implement Genre Pedagogy and R2L in their classrooms, it has shown to be helpful and auspicious for students in general.  In this essay we have reviewed recent articles and studies to answer the research question that the study is based on: What known effects does genre pedagogy and especially the reading comprehension strategy Reading to Learn (R2L) have on language development? The result confirms that both academic language skills and understanding of texts is increasing when implementing Genre pedagogy in the classroom. However, the result is not completely concordant and some criticism is directed towards the pedagogy. This work will examine what advantages and disadvantages the implementation of the model has shown to have while practicing the pedagogy in school.

Denna undersökning studerar vilka uppfattningar lärare i årskurs 3 har kring vilka metoder som bidrar till att öka elevers läsförståelseförmåga. Undersökningen ämnar även till att undersöka vilka didaktiska val lärare gör för att utöva dessa metoder. Det teoretiska ramverk som studien utgår från det sociokulturella perspektivet på lärande. Teorin diskuteras i förhållande till lärarnas uppfattningar om vilka metoder som de anser vara gynnsam för elevers läsförståelseutveckling. Studien grundar sig i en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. Empirin styrks med en fenomenografisk forskningsansats och analysmetod. Resultatet visar att elevers läsförståelseutveckling sker när läraren använder metoder i undervisningen som medvetandegör lärandeprocessen. Kombinationen av flera metoder med utvalda delar som passar lärarens nuvarande klass bidrar till att elever får en helhetsförståelse för läsupplevelsen. Av lärarnas uppfattningar att utläsa kombineras med fördel metoderna, genrepedagogik och språkutvecklande förhållningssätt. Dessa metoder bygger på att skapa en helhetsförståelse för eleverna ofta i samspel med andra.

Idag finns det inte något internationellt arbete som fokuserar på skrivutveckling. Därav kan det tolkas att läsningen har en mer central plats inom de internationella studierna. Trots detta kan vi se att barn spontant börjar skriva innan de börjar läsa.  Skrivandet har en central plats i läroplanen och är en rättighet för eleverna att få lära sig. Det för att kunna kommunicera i samhället, uttrycka sig, formulera önskningar och kunna förmedla händelser.    Syftet med undersökningen är att undersöka vad tidigare forskning säger om skrivakti­viteter och hur dessa främjar elevers skrivutveckling i skolans tidigare år.  Undersökningen är en systematisk litteraturstudie som utgår ifrån flera vetenskapliga studier med avsikt att lyfta fram ett större perspektiv på elevers skrivutveckling och skrivaktiviteter.    Resultatet visar att vanliga skrivaktiviteter som förekommer i skrivundervisningen är bokstavsbaserad undervisning, meningsuppbyggnader samt texters uppbyggnad och struktur där eleverna får använda varierande verktyg och modeller.

Den här uppsatsen är en diskursanalys av två didaktikböcker för svenskundervisning som förekommer på lärarutbildningen: Reflekterande läsning och skrivning av Gunilla Molloy och Stärk språket stärk lärandet av Pauline Gibbons. Utgångspunkten för analysen är det som bland andra Ann Runfors och Kristina Gustafsson kallar normen om det oförhindrade jaget, det vill säga tanken om att den svenska grundskolan premierar de elever som på ett oberoende och självständigt sätt frigör sig från sin sociala och kulturella bakgrund och lär sig att analysera och ifrågasätta tillvaron för att fullt ut kunna välja sina egna liv. Mina slutsatser är att både Molloy och Gibbons verkar skriva under på det oförhindrade jagets herravälde i det svenska samhället, och att eleverna behöver lära sig ett språk som ger dem möjlighet att agera som oförhindrade jag. Dock skiljer de sig åt på så sätt att Gibbons tycks vilja lära eleverna att verka som oförhindrade jag, medan Molloy vill lära dem att vara det.

SammanfattningBakgrunden till min studie är att i genomsnitt ungefär tjugo procent av eleverna i grundskolan har annat modersmål än svenska (Skolverket Greppa språket, 2011) och vad detta kan innebära när det gäller lärandemiljöers utformning och innehåll. Studiens syfte är att undersöka hur några lärare i skolans tidiga årskurser tänker kring flerspråkighet och kring lärandemiljöer och undervisning inriktad på utveckling av såväl språk som lärande. Studien utgår ifrån ett sociokulturellt perspektiv på språk och lärande i samklang med Vygotsky som en av förgrundsgestalterna. Vidare belyses tidigare forskning om flerspråkighet och begrepp som t ex kodväxling och språkinriktad undervisning är i fokus. . Kvalitativa halvstrukturerade forskningsintervjuer har genomförts med fem lärare som är verksamma i skolans tidiga år vid två skolor i en svensk storstad. Resultaten visar att lärarna till största delen har en positiv hållning till flerspråkighet men också att de till övervägande delen är inne på att klassrumsundervisningen ska ske på elevernas andraspråk, dvs. svenska. Medan bristande personella resurser och lite eller inget studiestöd uppfattas som hinder i den språkliga miljön, menar lärarna att det är positivt att arbeta språkligt i skolans olika ämnen, inte minst med ämnesspecifika begrepp och med faktatexter. Lärarna önskar förutom mer resurser också att tillämpa och utveckla olika metoder samt större samverkan med modersmålslärarna. Studiens slutsatser pekar på att lärarna på ett övergripande plan ställer sig positiva till flerspråkighet men att de också kan uppfatta denna som begränsande i en svenskspråkig kontext. Vidare präglas lärarnas didaktiska val av den språksyn de företräder vilken kan vara en av flera orsaker till att tvåspråkig undervisning inte förekommer som organisatorisk utgångspunkt. Studiens slutsatser pekar också på behovet av språkutveckling i alla skolans ämnen och på att lärare måste ha kompetens att såväl utveckla lärandemiljöer som inkluderar alla som kompetens att göra funktionella bedömningar av utvecklingen både när det gäller språk- och ämneskunskaper.

Syftet med uppsatsen är att undersöka vilken ställning sakprosan har i undervisningen när några lärare utvecklar elevers läsförståelse på låg- och mellanstadiet. Studien är kvalitativ och baseras på intervjuer med fem lärare i på låg- och mellanstadiet från fyra olika skolor. Materialet behandlas ur ett sociokulturellt perspektiv och utgår från rådande läsforskning och resultat i den internationella undersökningen PIRLS 2011. Resultatet visar att lärarna använder flera väl beprövade metoder och modeller för undervisning i läsförståelse, som till exempel genrepedagogik, vägledd läsning och strukturerade boksamtal. Lärarna är väl uppdaterade när det gäller läsutvecklande metoder och läsförståelse, medan lärarnas undervisning i läsförståelse utifrån sakprosatexter kan utvecklas vidare. Sakprosatexterna väljs i första hand utifrån sakinnehållet och läsbarheten hos dessa texter kommer i andra hand.

Studien syftar till att beskriva och diskutera lärares attityder och tankar kring skrivutveckling samt deras syn på sin egen skrivundervisning. Forskningsfrågan lyder: Hur menar lärare, i grundskolans senare år, att de arbetar med elevernas skrivutveckling? Vilka metoder använder de och hur motiverar lärarna dessa? Forskningsfrågan, som främst har beskrivande ambitioner, besvaras genom kvalitativa halvstrukturerade intervjuer med fyra svensklärare från en och samma skola. Lärarnas svar kopplas sedan till utvald relevant litteratur gällande skrivutveckling. Utifrån vald litteratur redogör jag för inåtriktat kontra utåtriktat perspektiv på skrivande, dialogisk och processorienterad undervisning, explicit skrivundervisning och genrepedagogik, respons och bedömning samt en kort redogörelse för skrivutveckling i läroplanen. Under kapitlet resultat och analys redogör jag först för huruvida diskursiva eller berättande texter är prioriterade i skrivundervisningen innan jag går vidare med vilka metoder lärarna anser sig använda. Det läggs också stor vikt vid lärarnas motiveringar, argument och tankar. Resultatet är att lärarna var oväntat samstämmiga gällande vilka metoder de använder i sin skrivundervisning, även om motiveringar och resonemang ofta varierade. Modelltexter, exempel och förarbete, kamratrespons samt läsning var de metoder, vilka lärarna främst förespråkade. Värt att lyftas fram som särskilt intressant är det berättande skrivandets höga status, trots deras mening att diskursivt skrivande är av mer vikt i elevernas vardag. Intressant var också en kontrast gällande lärarnas syn på grammatikundervisningens värde för skrivutvecklingen, då en av de fyra lärarna ansåg det som helt meningslöst, medan tre ansåg motsatsen. Slutligen vill jag fastslå att ett utåtriktat perspektiv på skrivande står i majoritet och att explicit skrivundervisning och fokus på genremedvetenhet verkar ha fått en relativt stark ställning i skolan ifråga. Ett inåtriktat perspektiv och utveckling av elevens eget språk ges däremot mindre tankar.

Studien belyser fem svensklärares uppfattningar om textskapande i den egna skrivundervisningen i årskurs 4-6. Vidare uppmärksammas även lärarnas uppfattningar angående stöttning av elever i skrivsvårigheter.  För att främja utvecklingen av elevers textskpande behöver lärare göra medvetna val i sin skrivundervisning. Lärare behöver dessutom vara medvetna om vilken typ av stöttning olika elever är i behov av. Den sociokulturella teorin utgör teoretisk ansats i studien. Studien är kvalitativ med en fenomenografisk ansats och metod för datainsamling är semistrukturerade intervjuer. Urvalet består av fem svensklärare i årskurs 4-6. Resultatet visar att lärare använder sig av olika undervisningsstrategier för att främja elevers textskapande. Flera av de identifierade undervisningsstrategierna   känns igen ifrån tidigare forskning om skrivutveckling. Resultatet visar dessutom att lärare använder sig av genrepedagogik för att öka elevers förståelse för olika texttyper. Respondenterna stöttar elever i skrivsvårigheter genom digitala hjälpmedel, återkoppling och genom att höja deras motivation. En dragen slutsats av studien är att respondenterna är väl medvetna om sin skrivundervisning och gör medvetna val för att möjliggöra lärande. Ytterligare en dragen slutsats är att lärare använder sig av olika undervisningsstrategier även för elever som inte är i skrivsvårigheter. Det är ibland svårt att skilja på vilka strategier som används till alla och vilka som används specifikt till elever i skrivsvårigheter. / This study illustrates perceptions about writing lessons and text creation of five teachers in the Swedish subject. Further, the essay illustrates teachers’ perceptions about writing difficulties and students in writing difficulties. To present students the opportunity to develop their writing skills, teachers need to make conscious choices before their writing lessons. Further, teachers need to be aware of how they can adjust their support for every student needs. Simple View of Writing and The Sociocultural Theory is two theories that is recurrent the whole essay. The term scaffolding has also a central part of this essay. A qualitative study with a phenomenological approach has been made. The material has been collected with help of semi-structured interviews with five teachers of the Swedish subject in grade 4-6. The result shows that teachers use several different teaching strategies to facilitate students text creation. Several of the identified teaching strategies can be recognized in earlier research concerning writing development. Furthermore, the result illuminates the usage of genre pedagogy as a means to increase the students understanding of different types of texts. The result shows that the respondents support students with usage of digital aid, feedback and through increase their motivation.  A conclusion that can be drawn is that the respondents are aware of their writing lessons and make conscious choices to enable learning. Another conclusion that can be drawn is that the teachers use different teaching strategies for students without writing difficulties as well. One may find it difficult to separate the strategies used for the class in general from the ones used specifically for students with writing difficulties.