Ett barn som far illa kan vara utsatt för olika former av psykisk och fysisk misshandel från vuxna i deras närhet eller orsakat av ett självskadebeteende. År 2020 implementerades barnkonventionen i svensk lag för att uppmärksamma barns rättigheter. Trots att det har rapporterats en ökad andel av orosanmälningar sedan barnkonventionen uppmärksammades befaras fortsatt många barn fara illa. Genom att utföra en orosanmälan till socialtjänsten ökar chansen för att ett barn som far illa erhåller hjälp i tid och garanteras en trygg miljö. Ambulanssjuksköterskor har en unik möjlighet att identifiera ledtrådar i hemmet för att uppmärksamma barnets potentiellt utsatta situation. Syftet med examensarbetet var att belysa ambulanssjuksköterskors erfarenheter av att skriva orosanmälningar för barn som far illa. En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats genomfördes där åtta ambulanssjuksköterskor deltog. Intervjuerna analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys vilket genererades i tre huvudkategorier med tio subkategorier. Resultatet påvisar bland annat organisatoriska brister och att föräldrarnas agerande har en stor inverkan på att skriva orosanmälningar. Dessutom ansågs känslor som rädsla och osäkerhet försvåra processen. Betydande faktorer som underlättade utförandet av orosanmälningar var kollegialt stöd samt upplevelsen av att anmälan gjordes med barnets bästa i åtanke. Det uppmärksammas ett behov för specialistutbildade ambulanssjuksköterskor att erhålla utökade resurser och möjligheter till utbildning för att optimera förutsättningarna att identifiera barn som misstänks fara illa. / A child at risk can be exposed to various forms of physical and psychological abuse from adults close to them or can be caused by acts of self-harm. The UN convention on the Rights of the Child became law in Sweden in 2020. Despite the increased level of reporting to child protection authorities in Sweden since this law was enacted, there remain fears that many children suffer in silence. The chances of a child at risk getting help and having a safe environment increase by reporting to child protection services. Nurses who work in the ambulance service have a unique opportunity of being able to identify signs in a child’s home that could indicate a child in a vulnerable position. The aim of this study was to investigate the experiences of nurses who work in the ambulance service when writing reports about children at risk. The study is a qualitative interview study with an inductive approach involving eight participants. The interviews were analysed using a qualitative content analysis that generated three main categories and 10 subcategories. The results showed that organisational deficiencies, as well as the actions of parents have a great impact on whether a report is written or not. The process is also seen to be made more difficult due to feelings of anxiety and uncertainty. Factors that made reporting easier were collegial support as well as having the child’s perspective in mind. This study lifts a need for specialist ambulance nurses to have greater resources and opportunities for education to be better able to identify children at risk.

Arbete hemifrån är en växande trend och arbetstagare i Sverige har till följd av covid-19 rekommenderats att arbeta hemifrån. Syftet med studien är att undersöka och därmed bidra med kunskap om medarbetares uppfattningar om arbete hemifrån, med särskilt fokus på medarbetares fysiska och psykosociala arbetsmiljö i hemmet. Frågeställningarna studien avser besvara är; Hur uppfattar medarbetare den fysiska och psykosociala arbetsmiljön vid arbete hemifrån? Vilka utmaningar och möjligheter uppfattar medarbetare finns med att arbeta hemifrån? Genom en fenomenografisk metodansats undersöks medarbetares uppfattningar av fenomenet arbete hemifrån. Femton semistrukturerade intervjuer genomfördes med arbetstagare från det svenska tågbolaget SJ. Resultatet visar att respondenterna uppfattar att hemmets arbetsplats inte är lika bra som på kontoret och heller inte kan bli det. Respondenterna gav även uttryck för att digitala hjälpmedel inte fullt ut kan motsvara det sociala samspelet på arbetsplatsen. Gränsen mellan arbetsliv och privatliv uppfattades även vara mer flytande vid hemarbete.

Bakgrund: Palliativ vård bygger på ett förhållningsätt som innebär att öka livskvalitén för både patienten och dess närstående. Palliativ vård handlar om god symtom kontroll och lindring. Den palliativa vården i hemmet lägger stort ansvar på de närstående, inte bara när det kommer till kontrollera symtomen men att organisera vården för patienten 24 timmar/dygnet. Sjuksköterskan måste se patienten och närståendes livssituation för att ge bra stöd i hemmet. Syfte: Syftet med denna studie var att belysa närståendes erfarenheter av att vårda den sjuke palliativt i hemmet. Metod: Som metod valdes en litteraturbaserad studie. Datamaterialet bestod av nio kvalitativa vetenskapliga artiklar. Resultat: Tre kategorier identifierades såsom: Ny roll, behov av hjälp från kunniga och behålla det egna livet med sex underkategorier. Närståendes erfarenheter, att ha ett stort ansvar är svårt och krävande men även meningsfullt. Brist på stöd från sjukvården påverkar närståendes förmåga att vårda den sjuke. Slutsats: När närstående vårdar den sjuke i hemmet är tiden både tung och meningsfull. Det beror på vilket stöd och information de får från sjuksköterskorna samt om de själva får möjligheten att distansera sig till vårdandet för att behålla det egna livet.

Barn som växer upp med våld i hemmet är inte ovanligt. Under 2015 gjordes 4070 anmälningar om fysiskt våld mot barn Brottsförebyggande rådet (BRÅ). Betydligt fler barn än så utsätts för psykisk misshandel genom att bland annat bevittna våld mot sina omsorgspersoner. Både fysisk och psykisk misshandel kan få allvarliga konsekvenser för barnets utveckling och de barn som är drabbade utgör också en riskgrupp vad gäller att hamna snett längre fram i livet. Syftet med studien är att få ökad kunskap om upplevelser och konsekvenser av att på nära håll leva med våldet under uppväxten. Studien är kvalitativ med en abduktiv ansats med viss induktiv inriktning, där datainsamlingen gjorts genom intervjuer av fyra, idag vuxna personer utifrån deras utsatthet av våld under uppväxten. Till intervjun användes en intervjuguide med fyra rubriker. Under varje rubrik fanns några uppföljningsfrågor som ansågs svara mot syfte och frågeställningar. Materialet har analyserats med konventionell kvalitativ innehållsanalys. Det studien visat är att isolering av känslor och otrygghet blir konsekvenser av att växa upp med våld i hemmet. Slutsatserna i studien visar att känslor som funnits under uppväxten omformas och till viss del präglar det vuxna livet.

Bakgrund: Målet med den palliativa vården är att främja patienternas och dess anhörigas livskvalitet genom att använda sig av en helhetssyn på människan samt genom att arbeta utifrån de fyra hörnstenarna: symtomlindring, anhörigstöd, teamarbete och kommunikation. Det är allt vanligare att patienter med obotliga sjukdomar vill vårdas i hemmet vid livets slutskede. De rollerna är utmanande på många sätt när anhöriga vårdar och stödjer sina närstående i hemmet vid livets slut och många gånger behöver de emotionellt eller praktiskt stöd från hälso- och sjukvårdspersonalen för att själva uppnå en god hälsa men även för att deras närstående ska kunna få en god och värdig död. Syftet: Att beskriva anhörigas upplevelser av att vårda en närstående i hemmet vid livets slutskede samt att utveckla sjuksköterskans kunskap och insats till att ge anpassat stöd. Metod: Metoden var litteraturöversikt. Data samlades in från databaserna CINAHL Complete och Medline med begränsningarna Fulltext och Peer Reviewed samt en avgränsning mellan åren 2003 till 2015. Tio kvalitativa vetenskapliga artiklar valdes ut. Resultat: Resultaten presenterades i två kategorier: Anhörigas upplevelser av vårdande rollen samt upplevelser av stöd från hälso- och sjukvården. Anhöriga beskrev att de upplevde ett ökat ansvar och börda av att vårda sina närstående i hemmet vid livets slut. Det påverkande deras arbete, inkomst, hälsa samt fritidsaktiviteter negativt. De upplevde även en känsla av otillräcklighet, isolering, och ensamhet vid bristande stöd från andra familjemedlemmar, vänner samt från hälso- och sjukvården. Trots de negativa upplevelserna anhöriga genomgick upplevde de samtidigt en meningsfull och tillfredsställande känsla av att vårda sina närstående. Diskussion: Resultatet diskuterades utifrån Roys adaptionsmodell och relaterat till konsensus begreppet hälsa. Anhöriga behövde olika stöd för att de lättare skulle kunna adaptera till sina nya roller för att främja sin hälsa. Vidare diskuterades även anhörigas upplevelser vid bristande stöd från familjemedlemmar, vänner och hälso- och sjukvården. Sjuksköterskans stödjande roll kan ha en avgörande betydelse för hur anhöriga kan anpassa sig till den vårdande rollen samt för att främja deras hälsa livskvalitet och välbefinnande. / Background: The goal of palliative care is to facilitate patients and their family member’s quality of life through holistic views and by working in coherence with four cornerstones: symptom relief, family support, teamwork and communication. It is more common that patients with incurable diseases want to be cared at home at the end of life. The family’s role is challenging in many ways when they care for and support their relatives at home at the end of life. These carers often need emotional or practical support from health care professionals in order to achieve good health but also for their relatives to have a good and dignified death. Aim: To describe the relatives’ experiences of caring for a loved one at home at the final stages of life and to develop nurses' knowledge and effort to provide appropriate support. Method: Data were collected from the databases CINAHL Complete and Medline with full text constraints and Peer reviewed as well as a demarcation between the years of 2003 to 2015. Ten qualitative studies were selected and analyzed. Results: The results showed that relatives felt a great responsibility and burden when caring for their loved ones at home at final stages of life. It affected their work, income, and health and leisure time in negative manor. They also experienced a feeling of inadequacy, isolation and loneliness, due to the lack of support from other family members, friends as well as from the health care system. Even though, care giving attributed was experienced as negative the relatives also felt a validity, satisfaction and meaningfulness of caring for their loved ones. Discussion: The results were discussed on the basis of Roy’s adaptation model and to the consensus concept of health. Relatives need different types of support in order to adapt more easily to their role as carers and to promote their health. Furthermore, also discussed the relatives experienced lack of support from family members, friends and the health care professionals. The nurse`s supporting role can have a significant impact to how families can adapt to the caring role and to promote their health, quality of life and well-being.

Bakgrund: Forskning visar att majoriteten av övergrepp mot äldre personer över 65 år sker inom familjen men kan även förkomma på institutioner som äldreboenden och andra vårdinrättningar. Syfte: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors erfarenheter av fysiskt, psykiskt och sexuellt våld samt omsorgssvikt mot äldre personer över 65 år i deras nära relationer i ordinärt eller särskilt boende. Metod: studien hade en beskrivande design kvalitativ ansats och genomfördes via semistrukturerade intervjuer med åtta distriktssköterskor verksamma inom kommunal hemsjukvård. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysprocessen resulterade i sex kategorier: Förekomst av fysiskt våld döljs av de inblandade Psykiskt våld i form av kränkningar och hot Begränsade erfarenheter av sexuellt våld Omsorgssvikt i form av för lite, för mycket eller utebliven omsorg Känslomässigt berörda av våldssituationer God kommunikation och stöd från medarbetare men avsaknad av stöd i riktlinjer. Slutsats: Slutsatsen av denna studie är att distriktssköterskor som jobbar inom hemsjukvård kommer i kontakt med våldsutsatta äldre personer och att våld mot dessa förekommer då distriktssköterskan är i patienternas hem och när de inte är där. Våldet som utförs kan vara fysiskt, psykiskt, sexuellt eller genom omsorgssvikt och behov av vidare forskning i ämnet våld i nära relationer bland äldre är angeläget. / Background: Research shows that the majority of abuse of older people over 65 occurs within the family but can also occurs in institutions for the elderly and other care facilities. Purpose: The purpose of this study was to describe nurses' experiences of physical, psychological and sexual violence, and neglect of the elderly people above 65 years of their close relationships in the ordinary or special accommodation. Method: The study had a descriptive design qualitative approach and was carried out through semi-structured interviews with eight district nurses working in municipal home care. The material was analyzed using qualitative content analysis. Results: The analysis process resulted in six categories: Presence of physical violence hidden by the involved Psychological violence in the form of insults and threats Limited experience of sexual violence Neglect in the form of too little, too much or no care Emotionally affected by violent situations Good communication and support from employees but lack of support in the guidelines. Conclusion: The conclusion of this study is that the district nurses working in home health care come into contact with abused older people and that violence against these occur when the district nurse is the patient's home and when they are not there. Violence carried out can be physical, psychological, sexual or neglect and need for further research on the topic of violence in close relationships among the elderly is urgent.

Palliativ vård och omsorg till äldre är den viktigaste arbetsuppgiften inom äldreomsorg och kommunal hälso- och sjukvård och grundar sig på ett palliativt förhållningssätt utifrån hörnstenarna symtomlindring, teamarbete, kommunikation och stöd till närstående. En betydelsefull yrkeskategori i denna vård och omsorg är omsorgsassistenter som är den personal som utför den nära och dagliga vården och omsorgen till den äldre personen. Syfte: Syftet med studien var att beskriva omsorgsassistentens olika sätt att erfara, uppfatta och förstå palliativ vård och omsorg i livets slutskede, till äldre personer, utifrån svåra vård- och omsorgssituationer. Metod: Kvalitativ ansats med fenomenografisk metod har använts. Specifikt för fenomenografi är att finna en grupp individers olika uppfattningar kring ett fenomen. Tio intervjuer med omsorgsassistenter har genomförts. Resultat: I resultatet framkom två skilda beskrivningskategorier; Att befinna sig mellan den döende och dennes närstående och Att möta och hantera den döendes tankar, känslor och symtom. I vardera kategori identifierades tre olika aspekter som beskrev hur omsorgsassistenterna hanterade svåra vård- och omsorgssituationerna. Slutsats: Slutsatsen är att omsorgsassistenter kan hamna i olika svåra palliativa vård- och omsorgssituationer. De är ensamma och utsatta exempelvis i mötet med närstående eller när den döende upplever svår ångest. Dessa svåra situationer kräver både kunskap, erfarenhet, personlig förmåga och ett reflekterande förhållningssätt för att det ska bli bra för den döende och dennes närstående. Praktisk nytta: Den praktiska nyttan med den här studien är att resultatet till exempel kan användas som grund till ett utbildningsmaterial för en studiecirkel i palliativt förhållningssätt. / Palliativ care and care of the elderly is the most important task in elderly and municipal health care and is based on an approach based on the cornerstones symptom relief, teamwork, communication and support to the relatives. An important profession in the health and social care is caring assistants which is the personnel who carry out the close and daily care and care for the older person. Objective: The aim of the study was to describe caring assistants´ ways to experience, and understand palliative care and care of the dying, to older people, based on difficult care and caring situations. Method: A qualitative approach with a phenomenographical method was used. Specifically for phenomenography is to find a group of individuals with different views of a phenomenon. Ten interviews with caring assistants was carried out. Results: The results revealed two separate description categories; to be located between the dying person and his/her family and to meet and manage the dying persons´, feelings and symptoms. In each category, three different aspects of how caring assistants managed difficult care and care situations were identified. Conclusion: Caring assistants can end up in different difficult palliative care and care situations. They are alone and vulnerable, for example, in the meeting with relatives or when the dying experience severe pain. These difficult situations require both knowledge, experience, personal ability, and a reflective approach to be able to make it good for the terminally ill and their families. Practical: The results can be used for example as the basis for a training materials for a study group in palliativt care.

Bakgrund: Den tekniska utvecklingen har möjliggjort för många, om än inte alla, med obotliga sjukdomar, att kunna tillbringa sin sista tid i hemmet. Hemmiljön ger förutsättningar för gemensamhet och jämlikhet där både patienter och närstående kan utföra vardagliga aktiviteter tillsammans som förut.  Närstående tar där ett stort ansvar med varierande arbetsuppgifter. Tidigare studier har visat att närstående lider av både fysisk och psykisk ohälsa. Sjuksköterskans roll inom palliativ vård är att arbeta utifrån de fyra hörnstenarna för att förbättra livskvalitet hos patienten och även kunna erbjuda stöd till närstående. Syfte:Att beskriva närståendes upplevelser av att vårda en familjemedlem i hemmet vid livets slutskede. Metod:En litteraturöversikt har genomförts med tio kvalitativa vetenskapliga artiklar. Artiklarna hämtades från databaserna CINAHL Complete, PubMed och Nursing & Allied Health och publicerades mellan 2006–2016. Analysen av artiklarna har skett genom att söka likheter och skillnader enligt Fribergs (2012) metod. Resultat: Resultaten framställdes i tre huvudteman: närståendes upplevelser av att ta ansvar i omvårdnaden, närståendes upplevelser av sin tillvaro och närståendes upplevelser av stöd från hälso- och sjukvårdpersonalen. En del närstående beskrev att det kändes naturligt att vårda sin familjemedlem. Andra upplevde att det förväntades av dem att kliva in och ta ansvar i vårdarrollen både från den sjuke familjemedlemmen och från vårdpersonalen. De beskrev att de upplevde detta som ett stort ansvar och en börda. Närståendes tillvaro speglades av maktlöshet, osäkerhet och rädsla. De använde sig av olika strategier för att hantera sin situation och för att finna mening i det som skedde. En del närstående uppskattade hjälp och stöd från vårdspersonalen medan andra såg brister i hjälpinsatser och bemötande. Diskussion:Författarna diskuterade metodens styrkor och svagheter. Med Antonovskys modell för känsla av sammanhang (KASAM) som teoretisk referensram och Katie Erikssons konsensusbegrepp ”människan” diskuterades resultatet mot bakgrund av litteraturöversikten. Författarna fann att närstående behövde information och kunskap för att uppfatta och begripa sin situation. Stöd och resurser var av stor betydelse för att kunna hantera sin situation och finna mening i sin tillvaro. Därutöver diskuterades närståendes meningsskapande i vårdarrollen. / Background: The technological development has made it possible for many people with incurable diseases to spend their last days at home. The home creates solidarity and equality where both patients and relatives can perform everyday activities together as before. Relatives take a great responsibility with varied tasks in the care for their ill family member at home. The role of the nurses working at the palliative care unit, based on the four cornerstones, is to be able to improve the quality of life of the patient, but also to offer support to the relatives. Aim: To describe the relatives’ experiences of caring for a family member at home at the end of life. Method: A literature review was performed with ten qualitative research articles. The articles retrieved from databases CINAHL Complete, PubMed and Nursing & Allied Health, and published between 2006 and 2016. The analysis of the articles has been done by searching the similarities and differences according to Friberg`s (2012) method. Results: The result is presented in three main themes: The relatives’ experiences of taking responsibility of the care, the relatives’ experiences of their own life situations and the relatives’ experiences of the support they get from health care professionals. Many relatives described that it is natural to provide care for their family members. Some felt that they were expected to step in and take responsibility over the caregiving role both by the patient and the nursing staff. They expressed that they felt a huge responsibility and burden. The feelings of the relatives were characterised by powerlessness, insecurity, incompetence and apprehension. They used different strategies to deal with and to find a meaning in their situations. Many of them appreciated the help and support they got from the health care professionals, while others perceived that there was a lack of help and supportive approach. Discussion: The authors discussed the strengths and weaknesses of the method. The results were discussed with the help of Antonovsky's model of sense of coherence (SOC) and Katie Eriksson’s “human” consensus concept. Relatives need information and knowledge in order to grasp and comprehend their situations. Support and resources are of a great importance for the relatives to be able to deal with their situations and find a meaning to understand the situation that they are involved in. Additionally, relatives´ creations of meaning in their caring roles were discussed.

Bakgrund: Stroke är den tredje största dödsorsaken i Sverige och drabbar ca 30 000 människor årligen. Att återvända hem efter en sjukhusvistelse är ofta mycket efterlängtad av strokeöverlevare. Men förhoppningen att återgå till sina normala liv är inte alltid kopplat till verkligheten. Forskning visar att många strokeöverlevare är oförberedda på vad de nya begränsningar och förlorade förmågor innebär för dem i hemmet. Syfte: Att undersöka vilka medgångar och motgångar som strokepatienter mött efter utskrivning från sjukhus till hemmet, för att undersöka hur sjuksköterskan kan hjälpa patienter som drabbats av en stroke att förbereda sig för att klara sig i den dagliga hemmiljön. Metod: Litteraturöversikt baserat på 10 vetenskapliga kvalitativa originalartiklar publicerade i PubMed och Cinahl från 2000. Artiklarna granskades utifrån SBUs kvalitetsgranskningsmall. Resultat: Resultatet visade att flera av de svårigheter som uppkommer i hemmet kunde minskas med insatser att skapa realistiska förväntningar genom praktiska övningar samt att coacha strokeöverlevare inför återkomst till hemmet. Ur de motgångar som framkom skapades kategorierna; rädslan att vara en börda, familjen som ett hinder, livet saktade ner, sjukhus vs hemmet, existentiella och sociala konsekvenser. Interaktionen med sjuksköterskorna var viktigt både innan utskrivning och i hemsjukvården då bemötandet kunde försämra och förbättra deltagarnas förväntningar på rehabilitering. Information, meningsfulla relationer samt att finna mening i det lilla kunde hjälpte deltagarna att hantera vardagen bättre. Slutsats: Hur förberedda strokeöverlevare är inför utskrivning påverkar hur de hanterar de motgångar de möter i sin hemmiljö. Resultaten visar vikten av att de strokedrabbade får stöd att skapa realistiska förväntningar för sin vardag.

Denna studie har ett kvalitativt angreppssätt där syftet är att skapa en fördjupad kunskap rörande vad unga barn som upplevt våld i hemmet anser är värdefullt i krissamtal. Studien inriktar sig på unga barn i åldrarna fyra till sju år. Tidigare forskning påvisar att barn kan påverkas negativt av att uppleva våld i hemmet samt att bemötandet i den hjälp som barnet får är viktigt. Analysens resultat skapas genom ett induktivt angreppssätt med hjälp av begreppet terapeutisk allians och erkännandeteorin. En sekundäranalys genomförs genom att datainsamlingen består av redan insamlat intervjumaterial på barn som upplevt våld i hemmet samt deltagit i krissamtal utifrån Trappan-metoden. Studien identifierar två stycken teman som barnen uttrycker som värdefullt i krissamtalen, vilket är relation samt aktiviteter. Barnen uttrycker ett behov av att få bekräftelse för att kunna skapa en tillit till den professionella och för att de ska våga prata om våldet. Slutresultatet visar att det som barnen ger uttryck för som mest värdefullt i samtalen, är faktorer som inte ingår i Trappan-metodens riktlinjer. Detta kan betyda att det är det som den professionella gör utanför metodens riktlinjer som skapar ett positivt resultat för bearbetningsprocessen.