No description available.

Denna kunskapsöversikt syftar till att ta reda på eurocentrismens konsekvenser inom skola och utbildning och de konsekvenser det kan få på elever. Vidare undersöks hur dessa konsekvenser påverkar elevernas identitetsutveckling med hänsyn till etnisk tillhörighet i synnerhet. För att besvara vår frågeställning har vi granskat forskning från olika vetenskapliga databaser som ter sig påfallande överens om att eurocentrismen har en negativ inverkan på historieundervisningen och i förlängningen på eleverna. Resultatet visar att en eurocentrisk undervisning bidrar till exkludering av marginaliserade grupper och upprätthåller en ojämlik maktbalans. Detta tar sig uttryck i både läroplan, läromedel och undervisning och leder till att elever som inte ryms inom västerländsk identitet hämmas i sin identitetsutveckling. Forskningen har visat att alla människor har ett behov av att få kunskap om sina rötter, men i den västeurocentriska undervisningen ges inte alla elever utrymme att få kunskap om sin egen personliga historia. Detta innebär för lärarprofessionen att det krävs ett större engagemang för interkulturellt lärande för att arbeta inkluderande såsom läroplanen förespråkar. Kunskapsöversikten kommer att påvisa att det inte enbart är lärarens ansvar att implementera detta. Det är främst en lednings- och organisationsfråga då sådan undervisning yrkar på utökad kompetens genom fortbildning inom ämnet. Ett rimligt antagande är att personer inom lärarkåren vill göra sitt yttersta för att undvika diskriminering och exkludering och därför är det av största vikt att lärare ges möjlighet att utveckla ett meta-perspektiv i den egna undervisningen. Målet med denna kunskapsöversikt är att lysa upp vägen mot en mer inkluderande skola, där första steget tas i historieundervisningen.

Skolinspektionen har i en rapport påvisat att lärare inte i tillräcklig utsträckning undervisar i linje med skolans demokratiseringsuppdrag. Rapporten framhåller behovet av att lärare besitter den kunskap och kompetens som krävs för att bedriva sådan undervisning. Ett sätt för historielärare att verka i linje med demokratiuppdraget är genom historisk empati. Det finns dock få studier som undersöker huruvida blivande lärare använder historisk empati kopplat till demokratifostran. Denna studie syftar till att få syn på hur historisk empati tar sig uttryck i lärarstudenters resonemang om sin undervisning, och i så fall på vilket sätt lärarstudenter använder historisk empati för att bedriva demokratifostran genom sin historieundervisning. Studiens utgångspunkt är en definition av historisk empati som innefattar både kognitiva och affektiva aspekter,  där den affektiva aspekten bidrar till utvecklandet av demokratiskt tänkande. Undersökningsmetoden som användes var semistrukturerade intervjuer, både individuellt och i grupp. Informanterna var ämneslärarstudenter, inriktade mot årskurs 7-9 eller gymnasiet med förstaämnet historia. Inför intervjuerna fick informanterna ta del av källmaterial bestående av kärleksbrev från 1840-talet. Under intervjuerna skulle informanterna resonera kring hur de skulle vilja använda sig av materialet i sin undervisning.  Resultaten av studien visade att informanterna genomgående använde såväl kognitiva som affektiva aspekter av historisk empati i sina resonemang kring undervisning, utan att referera explicit till begreppet. Den affektiva aspekten framhölls i syfte att intressera och motivera eleverna samt göra innehållet i undervisningen relevant och meningsfullt. Den kognitiva aspekten ansågs bidra till utvecklandet av ämnesrelaterade kunskaper och förmågor. En av fyra informanter lyfte att den affektiva aspekten dessutom kan hjälpa elever utveckla förmågan att verka i ett pluralistiskt samhälle, alltså som ett verktyg för demokratifostran. Majoriteten av informanterna var mer fokuserade på utveckling av ämneskunskaper, och gjorde ingen koppling till skolans övergripande mål och syften eller skolans värdegrund.

Abstract The language that is used in the schoolbooks in the subject history seems to be problematic for many students. Its abstract nature and the preparation of events require that history teachers need to make didactic choices that allow students to acquire the subject language. Whit students’ lack of everyday language makes it difficult for students, but also for teachers, as language development should be thought in all subjects in school. Thus, students’ lack of vocabulary generates, not just in the subject of history, that students have difficulties with reading comprehension. Processing the content before, meanwhile and after is something that has a positive effect on students’ language development, but it needs to be connected to their prior knowledge and the context. Furthermore, it is important that students understand the language in which the teaching takes place but also that they are cognitively challenged, which makes demands on the teacher´s didactic choices when it comes to the character of the languages that is used in the teaching. The purpose of this study is, therefore, to study how history teachers, that teach students in the age of nine to twelve, provide language development in the language of history. To gain an insight into, and understand the teachers, semi-structured interviews were used. The theoretical choice for the study was the socio-cultural perspective and as a tool for the analyses of a teaching model named by Cummis were used. The results of the study showed that the two youngest female teachers were the teachers who, through their conscious didactic choices, gave the student the opportunity to develop their language of history. The other teachers also did some didactic choices that gave some development in the language of history to the students, but they were not as conscious about their choices as the youngest teachers. The conclusion that could be drawn was that the younger teachers are probably more aware of what science says about the didactic choices, therefor their teaching methods provide more language development for the students. They may also have the advantage of being examined in conjunction with, or following, the new curriculum, which raises awareness of the demands of language in the subject of history but also the fact that language development should take place in all subjects in school

No description available.

Skolverksamheterna i Sverige är en spegling av samhället där sociala och kulturella möten frodas och ska hjälpa elever att utveckla förståelsen för en kulturell mångfald i en globaliserad värld. Historieundervisningen ska bidra till att elever får förståelse för olika kulturella sammanhang och levnadsätt. De ska även få olika perspektiv på hur historien har och kommer att påverka människans identitet, föreställningar och värderingar. Den här studien har därför haft sin utgångspunkt i att undersöka hur historieundervisningen bedrivs i en mångkulturell skola med ett interkulturellt perspektiv med inriktning till årskurs 4–6. Identitetsfrågan har även lyfts då den har en viktig roll i elevers egna identitetsbildningar genom historieundervisningen i och utanför skolan. Syftet med studien var att undersöka vad forskningen säger om den interkulturella undervisningen inom historieämnet i en mångkulturell skola och hur elevers identitet påverkas. Studiens arbete baseras på en litteraturöversikt som visar vetenskaplig forskning kring det området som belyst genom olika databassökningar och kedjesökningar. Den interkulturella undervisningen inom historieämnet är något som alltid behöver utvecklas och arbetas flitigt med i skolan. Mångfalden som ökar i samhället påverkar skolan idag där vi kan se att det mångkulturella klassrummet är omöjligt att undgå. Med tanke på det påverkas det interkulturella lärandet där ömsesidig respekt, jämlikhet, öppenhet och respekt är etiska värden som uppmärksammas för interkulturalitet. Det har framkommit att historieundervisningen kan påverka elevers identitet. De mångkulturella klassrummen gör att identitetsfrågan blir ständigt mer betydande där skolan, lärare och samhälle spelar en viktig roll för elevers identitetsskapande.

Syftet med detta examensarbete har varit att påvisa vilken roll lokalhistoria kan spela i historieundervisningen utifrån en samtid präglad av globalisering och mångkulturalitet. Utifrån detta har vi genom intervjuer med behöriga gymnasielärare i historia undersökt vilka didaktiska fördelar de upplever att lokalhistoria kan medföra, samt vilken verkan lärares synsätt på lokalhistoria har i relation till inkludering och exkludering. Den didaktiska frågan varför stod i fokus igenom forskningsprocessen. Vi utgick från två övergripande definitioner kring lokalhistoria. Den ena bygger på en traditionell definition där studier av det geografiska närområdet ligger i fokus. Den andra utgår ifrån eleven och dess narrativ som det lokala i lärandesituationen. Denna definition står Alison Hales bakom och benämner som “the child as the local”. Lärarna lyfte fördelar såsom konkretion, relevans, levandegörande, identitetsfrämjande & bidragande till utveckling av historisk empati med mera. Vad gäller inkludering och exkludering visar våra resultat på att enligt de tillfrågade lärarna kan båda definitionerna bidra till en större grad av inkludering i historieundervisningen. Utifrån en geografisk definition kan en känsla av ett gemensamt vi skapas, medan utifrån “the child as the local” blir elevernas narrativ representerade i undervisningen. En fördel med sistnämnda är att den kan främja interkulturell kompetens då eleverna får ta del av varandras historia och möjligen bidra till ökad respekt och tolerans gentemot varandra. Lärare bör använda båda definitionerna för att dra så positiva fördelar som möjligt utifrån ett arbete med lokalhistoria, i syfte att utveckla elevers historiemedvetande.

Swedish society has changed since the 20th century and a classroom today looks very different. The multi - cultural society has grown and in step with the growth, one can today shed light on various obstacles and problems in the teaching of the Swedish subject of history.  To get an overview of how the research is done, we have chosen to look at teaching strategies, history didactics and multiculturalism in the classroom. Among other things, we will delve into narrative orientation, social science orientation and more perspective orientation in history teaching.  The databases we have chosen to use are ERIC - EBSCO, ERC Education Research Complete and SwePub. We justify our search for research through databases such as ERIC and ERC because we wanted to include an international aspect in the knowledge overview in order to be able to follow history teaching in other countries besides Sweden.  Something that is common to all research is the lack of governing documents that are not adapted to the multicultural society. One consequence of this is that the countries’ historical canons and syllabi are not updated either. The material is limited to the local area and makes it difficult to bring new perspectives into the teaching, as well in Sweden as internationally.  Our overview of research leads us to the conclusion that the students are in need of teaching that contributes to a broader historical awareness, so that the student in question can analyze and reflect from several different perspectives.

This degree project aims to investigate the views on cultural heritage which are mediated to students of lower and upper secondary school in southern Sweden, with a special focus on representativity, inclusion, and multiculturalism. The study is focused on the definitions of cultural heritage as well as mediation of cultural heritage among history teachers and museum pedagogues. Based on six separate semi-structured interviews with three teachers and four museum pedagogues, the definitions of cultural heritage is discussed and analysed, as well as the views on the mediation of cultural heritage and its function. The analysis of the empiric material is primarily based on Svante Beckman’s theory regarding cultural heritage and its functions, as well as Stefan Nyzell’s theory about the functions of teaching, and Anita Synnestvedt’s theory about cultural heritage as a concept. The results show that there are both correlations and distinctions between teachers and museum pedagogues, as well as within the two groups.

Syftet med denna studie är att undersöka på vilka sätt lärares interkulturella kompetenser har betydelse för den bedrivna historieundervisningen utifrån ett motivationsperspektiv. Nyfikenhet kring hur lärare använder sig av sin interkulturella kompetens för att väcka elevernas motivation för historieämnet drev fram idén för studien. Endast lärare med invandrarbakgrund deltog i studien då det genererar en interkulturell kompetens vars själva påverkan i undervisningen är av intresse. Även ett intresse för deras tankar kring undervisningsmöjligheter i att ha mer än ett perspektiv på historien fanns. Intervjuerna som genomfördes var semistrukturerade för att ge lärarna en möjlighet att fördjupa sig i och utveckla sina svar. De begrepp som centralt synliggörs i studien är mångkultur och interkultur samt hur dessa förhåller sig till skolans värld i allmänhet och lärarnas historieundervisning i synnerhet. Forskningsläget visar att området är problematiskt i det att eleverna finner den största motivationen genom att undervisas i det som rör deras egen personliga historia eller sådant som kan kopplas till vardagliga situationer. Detta är något som lärare har svårt att leva upp till rent generellt, antingen på grund av att de känner sig styrda av styrdokumentens texter eller för att de själva känner att annat är mer relevant för elevernas lärande. Studiens empiriska material har tolkats och analyserats genom ett historiedidaktiskt- och motivationsteoretiskt perspektiv. Analysen visar att det finns en viss skillnad mellan lärarnas tankar kring hur en motiverande undervisning bör bedrivas och hur deras interkulturella kompetens gestaltar sig i undervisningen. Lärarna är dock överens om att deras elever känner motivation när lärarna använder sig av sin bakgrund för att inkludera eleverna i undervisningen. Övriga frågor som studien ämnar svara på är hur lärarna reflekterar kring inkluderingen i historieundervisningen i ett mångkulturellt klassrum och hur lärarna använder sig av sin interkulturella kompetens för att arbeta med elevernas historiemedvetenhet. Nyckelord: historiedidaktik, historiekultur, historiemedvetenhet, historieundervisning, motivation, mångkultur, interkultur, interkulturell kompetens