Denna uppsats ämnar göra en jämförande analys av fem historieläroböcker med fokus på genus. Syftet blir att undersöka hur genusperspektiv framträder i historieläroböckerna. I så hög grad som möjligt handlar det om att undersöka hur jämställdhet mellan kön och kvinnor och män i relation till varandra framställs i historieläroböcker och vilket utrymme kvinnors respektive mäns historiska relationer ges i läroböckerna. Med stöd i tidigare forskning och med utgångspunkt Joan Scotts genusteori och Hirdmans teori om genussystem, analyseras materialet. Resultatet visar att de granskade läroböckerna följer två olika mönster. Tre av de granskade läroböckerna följer det första mönstret, att kvinnorna att osynliga, och dessa läroböcker saknas ett genusperspektiv, medan två av de granskade läroböckerna följer det andra möstret, att kvinnorna är synliga, och ett genusperspektiv och ett jämställdhetsperspektiv mellan kön är tydligt. Resultatet visar också att de sistnämnda läroböckerna har förändrats övertid, rörande genusperspektiv och jämställdhetsperspektiv. / <p>Godkännande datum: 2022-01-14</p>

Likvärdighet är ett begrepp som ofta florerar i skoldebatten utan att det nödvändigtvis används på samma sätt eller med samma innebörd. Historiskt sett och utifrån tidigare forskning kan en liknande iakttagelse göras då begreppet förefaller byta både form och karaktär i och med läroplansreformer. Den här uppsatsens syfte är att i förarbeten och läroplaner knutna till läroplansreformerna åren 1978–2011 synliggöra framträdande förståelser av likvärdighet samt studera hur de speglas i historieämnet och dess kursplaner. Att även historieämnet och dess kursplaner studeras medför att den här uppsatsen kan ses både bekräfta tidigare forskning och bidra med ny kunskap. Metodvalet i form av kvalitativ dokumentanalys i kombination med ett teoretiskt avstamp i läroplansteori innebär ett särskilt fokus på de språkliga framställningarna, och värdet utifrån vilken effekt de kan få för det omgivande samhället. Slutligen knyts de språkliga framskrivningarna till en eller flera av fyra jämlikhetsprinciper för att synliggöra vilken form av likvärdighet som kan utläsas ur sammanhanget. Resultatet påvisar att de språkliga framställningar som synliggörs i förarbetena kan utläsas som förståelser av likvärdighet på ett eller flera sätt. Det går även att finna spår av förarbetena i läroplanerna även om de ej förändras i lika stor utsträckning. Slutligen framgår förståelser av likvärdighet även i kursplanerna för historia. Dessa framskrivningar kan härledas till respektive förarbete och läroplan vilket medför att en spegling av dessa framgår i kursplanerna. Detta kan även sägas om historieämnet i stort som till följd av läroplansreformerna genomgår strukturella förändringar motiverade av de likvärdighetsförståelser som framgår i förarbetena.

Inom historiedidaktiken är narrationen återkommande inslag och flera författare menar att narrationer i form av skönlitteratur är ett sätt att utveckla historiemedvetandet hos eleven. Uppsatsens syfte är att, med utgångspunkt från intervjuer av pedagoger på en grundskola i Malmö, belysa pedagogers användning av skönlitteratur som ett pedagogiskt verktyg i historieundervisningen och undersöka om deras arbete med skönlitteratur kan bidra till utveckling av elevens historiemedvetande. Undersökningens analys utgår ifrån Mary Ingemanssons teori om historiemedvetande och dess koppling till skönlitteratur. Undersökningen gjordes genom intervjuer av pedagoger på en grundskola i Malmö. Undersökningen visar att pedagoger använder skönlitteratur som ett redskap i historieundervisningen och det finns teoretiskt stöd för att pedagogernas arbete med skönlitteratur bidrar till elevers utveckling av historiemedvetande.

Kunskapsöversikten syftar till att ta reda på hur lärare och pedagoger kan arbeta medjämställdhet i sin historieundervisning. Vi har utgått ifrån frågeställningen “Hur framställskvinnor i historien och hur påverkar det historieundervisningens genusperspektiv?”.Översikten är baserad på yrkesrelevans och vi vill att den ska bidra till att studenter ochverksamma lärare blir inspirerade att arbeta mer genusmedvetet i verksamheten.Forskningen i vår kunskapsöversikt har tagits fram via relevanta sökord i ett antal databaser.Vi har till största del fått fram nationell forskning men även internationell vilket har bidragittill ett bredare perspektiv på ämnet för att kunna besvara vår fråga. Därefter har vi bearbetatoch analyserat forskningen för att slutligen dra slutsatser kring den. Vi har efter bearbetningav materialet kommit fram till tre huvudpunkter i vår slutsats. Den första poängen berör hurkvinnor är representerade i historien och hur det påverkar elevers identifikation. Det vi komfram till är att kvinnor till största del inte nämns och i de läromedel som elever får ta del avbeskrivs de med svaga egenskaper. Den andra poängen innefattar historiska normerspåverkan på hur läraren undervisar samt att läroplanen ger brett tolkningsutrymme. Dettabidrar till att lärare tenderar att utveckla personliga undervisningsmönster som påverkareleverna. Den tredje och sista poängen berör den didaktiska omformning av läroplanen enlärare gör och att undervisningen är påverkad av lärarens inre och yttre faktorer, som ävendessa bidrar till personliga mönster i utformningen av undervisningen. Vi kunde även draslutsatsen att lärare uttrycker att det finns en tidsbrist som bidrar till att fortbildning ochkollegialt lärande inte hinns med och att lärarna av den anledningen menar att det bör finnasett statligt och nationellt ansvar att fortbilda personal i genusmedvetenhet.

Att utveckla elevers historiemedvetande är en central utgångspunkt i kursplanen för historia. Samtidigt ger skolmyndigheter och lärare uttryck för svårigheten med att lära ut och utvärdera historiemedvetande, och lyfter främst problematiken med att förena de didaktiska frågorna ”varför” och ”hur”. Ett didaktiskt verktyg som genom forskning har visat sig ha positiva effekter på utvecklandet av elevers historiemedvetande är skönlitteratur. Studiens intresse ligger i att synliggöra hur arbetet med skönlitteratur i historieundervisningen kommer till uttryck i praktiken, där syftet blir att undersöka hur lärare använder sig av skönlitteratur i utvecklandet av elevers historiemedvetande. Resultatet baseras på kvalitativa intervjuer med tre grundskollärare som alla undervisar i So-ämnena och använder sig av skönlitteratur i historieundervisningen. Den insamlade empirin har sedan analyserats med utgångspunkt i den historiedidaktiska teorin med fokus på historiemedvetande som centralt begrepp. Studiens resultat visar att lärarna använder skönlitteratur för att ge eleverna en förståelse för historia och sambandet mellan dåtid, nutid och framtid. Genom att skönlitteratur sätter in de historiska faktakunskaperna i ett narrativ blir de mer lättillgängliga och levande för eleverna. För att detta ska ske krävs det att boken fyller ett syfte, att innehållet sätts i relation till andra källor och bearbetas i en social lärandemiljö. Samtidigt visade resultaten att arbetet är en tidskrävande process som hade underlättats av ett tydligare kollegialt samarbete där eleven sätts i centrum. Utöver detta visade resultaten att lärarna oftast använde skönlitteratur som ett komplement till lärobokens platta framställning av historien. När lärarna försökte möta de språkligt svaga eleverna med alltför lättlästa böcker riskerade syftet med användandet att försvinna då den historiska berättelsen är så pass förenklad att den inte tillför något utöver det läroboken redan erbjuder.

Syftet med detta arbetet har varit att få kunskap om unga elevers historiemedvetande och tidsuppfattning, då vi genom denna kunskap kan anpassa undervisningen efter hur eleverna utvecklar sitt historiemedvetande på bästa sätt. Genom att undersöka och sammanställa olika vetenskapliga källor har vi i denna kunskapsöversikt strävat efter att få svar på två frågor: Vad säger tidigare forskning om historiemedvetande hos elever i årskurs F-3 när det gäller tid? samt Hur kan man använda kunskapen om elevers historiemedvetande i sin undervisning?Detta har genomförts genom att undersöka redan existerande forskning utifrån frågeställningarna. För att hitta relevant forskning har vi använt oss av olika databaser med ett antal olika förutbestämda sökord. Resultatet visar att elever i de yngre årskurserna har svårt att uppfatta historisk tid. Det är bland annat på grund av att förståelsen av kalendarisk tid och klockan utvecklas i senare år. Noggrant övervägande av den didaktiska delen av historieundervisningen bör ske så att alla elever fångas upp och utvecklar en förståelse för historia och allt som rör ämnet. En reflektion kring läroplanen och dess föregångare får oss att inse hur undervisningen och det centrala innehållet av historieämnet inte har förändrats särskilt mycket på många år. Denna kunskapsöversikt kan vara till hjälp för andra lärarstudenter i deras kunskaps- och praktiska utveckling.

Mycket forskning pekar på att elever har svårt för att koppla samman då-nu-sedan. Blanddessa finns det en rapport från skolinspektionen, gjord 2015 på grundskolan, som pekarpå att eleverna visar goda kunskaper i referenskunskap, men att deras förmåga attorientera sig i tid inte visas lika tydligt. Med detta som bakgrund har vi därför valt attundersöka om det också ter sig i gymnasieskolan med hjälp av historiemedvetande ochbegreppets utveckling som teori. Inom det teoretiska ramverket används bådeupphovsmännen Jeismann och Rüsen, men också senare didaktiker som tolkat derasdefinitioner av begreppet. För att besvara vårt syfte och frågeställning som berör, hurlärare anser att de och deras undervisning förhåller sig till förmågan att orientera sig i tid,har vi använt oss av kvalitativa metoder, såsom semi-strukturerade intervjuer ochobservationer. Under tre tillfällen har vi samlat ihop material från två olikagymnasieskolor, med tre olika lärare. Dessa har inkluderat två historia 1b klasser och enhistoria 2b. Sedan har materialet sammanställts i ett resultat som sedan analyserats medhjälp av en hermeneutisk ansats. Resultatet visade sig att elever har svårt för förmågan attkoppla samman då-nu-sedan och att det inte beror på att undervisningen inte germöjligheter och tillfällen att utveckla detta. Snarare verkar det bero på bristandeförkunskaper och en oförmåga att orientera sig i sin egen tid, något som kommer att kallasför tidsmedvetande. Genom arbetet kan vi se hur lärare förhåller sig till orientering i tidoch hur de anser att man kan applicera detta för att utveckla elevers historiemedvetande.

Syftet med detta arbete har varit att undersöka möjligheten att konkretisera hjärnforskningens rön i förhållande till historiedidaktiken för att finna sätt att öka elevers motivation inför historieämnet. En genomgång av relevant forskning om motivation, historiedidaktik samt neuro- och kognitionsvetenskap kopplad till pedagogik, det senare en del av hjärnforskningen, visar på betydande överlappning vad gäller metodiska rekommendationer. Den empiriska undersökningen hade som syfte att undersöka två elevgruppers uppfattningar om historieundervisning, speciellt med avseende på begrepp som är centrala inom motivationsforskningen: erfarenheter, förväntningar, meningsfullhet och nytta. Undersökningens resultat visar att elevgrupperna, som studerar vid ettnaturbruksgymnasium, hade ganska höga förväntningar på ämnet historia. Trots detta varmåluppfyllelsen i kursen bristfällig. Detta arbete argumenterar för att hjärnforskningens rön kan användas för att belägga vissa didaktiska metoders effektivitet. Slutsatsen är dock att flera pedagogiska perspektiv måste kombineras för att skapa inre motivation, vilket kan öka elevens måluppfyllelse i ämnen som eleven initialt inte är intresserad av.

Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka utvecklingsmöjligheter det finns för skolan och historieundervisningen om man sätter den mänskliga hjärnan i centrum. Berättade som metod i historieundervisningen presenteras närmare och en diskussion om identitet som begrepp och verktyg i undervisningen avslutar undersökningen. Studien syftar till att väva samman neurovetenskapens område med historiedidaktikens fält. Metoden för uppsatsen bygger i första hand på insamlad fakta från olika forskningsområden: neurovetenskaplig forskning, kognitionsvetenskap, psykologi, kognitiv psykologi, filosofi samt studier i historiedidaktik. Resultatet bygger på en diskussion som sammanställer forskningen och ger förslag på hur forskning kring hjärnan kan utnyttjas för att forma en mer enhetlig skolverksamhet.

Examensarbetet är ett utvecklingsarbete som behandlar hur lärare kan använda spelfilm i undervisningen. Detta gör jag genom att se på hur olika yrkeshistoriker ser på spelfilm som förmedlare av historia. De historiker jag valt är Mats Jönsson, Ulf Zander och Tommy Gustafsson. Jag har valt ut tre teman som jag undersökt närmare och sedan utformat uppgifter kring dem. Det första temat som behandlas är källkritik. Här fokuserar jag på Tommy Gustafssons artikel om relationen mellan källkritiken och filmen. Detta följs av en uppgift som ämnar introducera ett arbetsområde om källkritik. Detta görs genom att eleverna ser scener ur filmen Der Utergang (2004). Det andra ämnet handlar om historisk identitet. Jag använder mig av Ulf Zanders bok som diskuterar hur vi ser på ”de andra” och vad det säger om oss. Uppgiften som följer handlar om hur vi i väst väljer att porträttera muslimer genom film. Det tredje och sista temat är historiebruk. Samt hur vi använder och använt historia i filmindustrin för att framföra budskap. Detta följs av en arbetsuppgift om historiebruk. I uppgiften arbetar man med film för att illustrera olika former av historiebruk. Uppgifterna som utgår efter dessa teman är även anpassade efter kursplanerna i Lgr 94. Men kommer även att kunna användas då Lgr 11 träder i kraft. En mer ingående diskussion om uppgifterna och hur de anpassar sig till de nya kursplanerna återfinns slutdiskussionen. / An essey on the use of movies in education. I have looked in to three historians and their research on the subject of film and history. The three historians are Tommy Gustafsson, Mats Jönsson and Ulf Zander. After that I developed three themes and tree assignments to use in the class room. The three themes are source criticism, identity and the use of history.