Under senare år har det från många håll hävdats att redovisningen är föråldrad och ger en felaktig bild av företagens värde. Kritiker menar att det inte finns någon koppling mellan ett företags redovisade värde och dess marknadsvärde. Detta beror främst på att redovisningen inte beaktar det intellektuella kapitalet. Intellektuellt kapital består bland annat av humankapital, varumärke, patent, kundrelationer och informationssystem. Då ett varumärke kan anses vara en betydande tillgång i sig vill vi avskilja det från det intellektuella kapitalet och behandla det separat. Uppsatsens syfte är att undersöka hur intellektuellt kapital och varumärke kan aktiveras som tillgångar i Föreningen Uppsalaekonomernas redovisning och vilka monetära värden det skulle ge. Vi avser även att undersöka vad en aktivering skulle kunna ha för nytta för föreningen. Värdet på det intellektuella kapitalet i föreningen analyseras genom Skandianavigatorns fem fokuseringsområden, där humanfokus konstateras vara det mest centrala. Monetära värden på intellektuellt kapital och varumärke tas fram genom egna värderingsmodeller, och värdena uppskattas till 9 523 895 kronor respektive 1 949 500 kronor när man värderar dem separat. I balansräkningen justeras posterna däremot ner till 8 767 645 kronor respektive 1 193 250 kronor för att dubbelräkning inte ska ske. Nyttan med aktiveringen anser vi är relativt stor. Höga tillgångar kan tänkas ge en positiv bild av föreningen, vilket gör att företag kan bli villiga att satsa mer pengar i den. Det är också ett kvitto för beslutsfattarna i föreningen på det värde medlemmarna och varumärket har, vilket gör att de lättare kan avgöra hur stora satsningar som bör göras. Slutligen tycker vi att en utökning av redovisning är användbar för att kunna göra jämförelser med andra ekonomföreningar och mellan föreningens olika verksamhetsår.

Bakgrund: År 2004 beslutade Europeiska Unionen (EU) att inrätta nya internationella re-dovisningsstandarder (IFRS). Ett beslut som influerades av International Accounting Stan-dard Board (IASB) och som kom att innebära väsentliga förändringar för noterade bolag. Syftet med IFRS är att försöka harmonisera de olika europeiska ländernas redovisningsme-toder för att öka den internationella jämförbarheten. IFRS 3-Business Combinations som be-handlar regler angående företagsförvärv, är en del av IFRS. I jämförelse med tidigare svenska regler ställdes det, i samband med införandet av IFRS 3, högre krav angående iden-tifiering av förvärvade tillgångar vid ett företagsförvärv. Tidigare, i samband med företags-förvärv, utfördes årliga planenliga avskrivningar på goodwillvärdet då värdet antogs ha be-gränsad livslängd. Efter införandet av IFRS 3, med dithörande IAS regler, måste numera goodwillvärdet prövas för nedskrivning minst en gång om året. En tydligare allokering av bolagens förvärvade övervärden till de immateriella tillgångsposter och till goodwillposten blev, den 1 januari 2005, därmed ett krav. Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka hur de listade bolagen på Stockholmsbör-sen allokerat sina förvärvade övervärden på goodwill respektive immateriella tillgångsposter samt förklara varför de valt att allokera övervärdet på detta vis. Metod: En kvantitativ forskningsmetod med ett deduktivt angreppssätt har tillämpats i denna studien då författarna har som avsikt att påvisa statistiska samband mellan urvals-grupper, med utgångspunkt i redan befintlig redovisningsteori. Utifrån tre hypoteser som härstammar ur Positive Accounting Theory (PAT), har ett icke- parametriskt Mann-Whitney U-test använts för att testa hypotesernas signifikans. För att utse urvalsgrupperna för hypotesprövning tillämpades ett icke-slumpmässigt urval av bolagspopulationen från Stockholmsbörsen. Eftersom bolagen är indelat i Small Cap, Mid Cap och Large Cap listor, valde författarna att undersöka 25 bolags årsredovisningar inom varje storlekskategori. Slutsats: Författarna fann att bolagen, oavsett bolagsstorlek, tenderade att allokera mer av sitt övervärde till goodwill än till immateriella tillgångar. Orsaken till dessa allokeringar kan vara så såväl tvingande till följd av IFRS 3:s uppdelningskrav eller subjektiva, då bolagen tillämpat redovisningsmetoder för att antingen öka eller minska vinsten. Alla tre hypoteser-na förkastades i varje bolagsstorlekskategori vilket påvisar att det inte fanns något signifi-kant samband med att en av urvalsgrupperna skulle allokera mer av övervärdet till en speci-fik tillgångspost än den andra urvalsgruppen. Hypoteserna förkastades dock endast margi-nellt för skuldsättningsgradshypotesen bland Small Cap bolag samt hypotesen för politiska kostnader bland Mid Cap bolagen. Det kan tänkas att det med ett annat bolagsurval kan ha funnits koppling mellan bolagens allokeringsbeslut och det subjektiva beslutsutrymme som representeras av PAT. Därigenom kan det antydas att dessa bolagen, för att förbättra sina möjligheter till ökad belåning trots hög skuldsättning, valt redovisningsmetoder som höjt vinsten eller försökt undvika politisk granskning genom att anta metoder som tenderar att sänka årets resultat.

Utvecklingen går mot att företags andel immateriella tillgångar av de totala tillgångarna ökar och därmed dess betydelse. Immateriella tillgångar saknar fysisk substans och uppfattas som svårbedömda vid värdering. Frågan hur dessa svårbedömda tillgångar ska värderas och om de överhuvudtaget ska aktiveras i balansräkningen har diskuterats livligt de senaste åren. Vissa anser att immateriella tillgångar bör redovisas i balansräkningen för att ge en rättvisande bild av företaget och att modeller bör utvecklas vidare för att möjliggöra en aktivering av tillgångarna. Andra anser att en aktivering kan vara ofördelaktigt för företaget, exempelvis har det i ett experiment framkommit att redovisning av immateriella tillgångar ses som en svaghet. Skivbolag bygger sin verksamhet till stor del på immateriella tillgångar. Det faktum att skivbolag har monopol på sitt inspelade material och att utrymme för egna bedömningar finns vad det gäller värdering av tillgångar gör dessa intressanta att undersöka. Studiens syfte är att beskriva redovisningspolicys för skivbolagens unika immateriella tillgångar musikkataloger och skivkontrakt samt om det finns skillnader mellan dem. Undersökningsobjekten är EMI, Bertelsmann, Universal, Edel, Warner, Univision och Sony. Studien har en kvalitativ ansats och utgår till störst del från sekundär data då bolagens årsredovisningar undersöks. Författarna har kommit fram till att skivbolagen generellt är försiktiga vid aktivering och värdering av musikkataloger och skivkontrakt. Den tillgång som aktiveras av alla bolag samt anses vara den viktigaste är musikkataloger. Aktiverings- och värderingspolicys skiljer sig i övrigt mer eller mindre mellan bolagen. Bland annat är det endast tre bolag som aktiverar hela skivkontrakt, tre bolag som aktiverar förskott till artister och ett som aktiverar utgifter för mastertapes (inspelningskostnader).

Den 1:a januari 2005 infördes nya redovisningsregler gällande företagsförvärv. Samtliga svenska börsnoterade företag skall redovisa i enlighet med IFRS 3 Företagsförvärv och IAS 38 Immateriella tillgångar. De nya reglerna innebär bland annat att varumärken och andra immateriella tillgångar skall värderas separat från goodwill i balansräkningen. Syftet med uppsatsen är att undersöka effekten av IAS 38 på svenska företags redovisning av immateriella tillgångar, med fokus på varumärken. Studien gäller företagens hantering av varumärken vid förvärv samt värderingsmetod för dessa. Undersökningen har gjorts genom studier av svenska börsnoterade företags årsredovisningar och en intervju med en auktoriserad revisor. Slutsatserna är att det är få företag som redovisar varumärken separat. Detta kan bero på höga värderingskostnader, obetydligt värde på varumärket eller av ointresse hos företagen. Det råder även brister i upplysningarna gällande hanteringen av varumärkena. Den vanligaste värderingsmetoden är dock Relief from Royalty som är en typ av kassaflödesmetod.

No description available.

Syfte: Syftet med denna uppsats är att undersöka i vilken utsträckning företag noterade på OMX-börsen i Stockholm följer redovisningsstandarden IAS 36 punkt 134 samt om tre oberoende variabler, omsättning, bransch och revisionsbyrå, har någon inverkan på i vilken utsträckning företagen följer redovisningsstandarden IAS 36 punkt 134. Mot bakgrund av syftet har vi kommit fram till följande frågeställningar. I vilken utsträckning följer företagen redovisningsstandarden IAS 36 punkt 134? Har företagens omsättning någon inverkan på efterlevnaden av redovisningsstandarden IAS 36 punkt 134? Har företagens val av revisionsbyrå någon inverkan på efterlevnaden av redovisningsstandarden IAS 36 punkt 134? Har bransch någon inverkan på efterlevnaden av redovisningsstandarden IAS 36 punkt 134? Metod:Vi har i denna uppsats använt oss av en kvantitativ metod för att samla in information. Vi har studerat litteratur, artiklar samt årsredovisningar från företag noterade på OMX-börsen i Stockholm för att i analysdelen undersöka om det finns ett samband mellan vår beroende variabel och våra oberoende variabler. Resultat & slutsats: Resultatet av vår undersökning visar att medelvärdet på företagens efterlevnad av redovisningsstandarden IAS 36 punkt 134 är 55,08 %. Undersökning visar att det inte finns några statistiskt säkerställda samband mellan den beroende och våra oberoende variabler. Förslag till fortsatt forskning: Det vore intressant att undersöka andra oberoende variabler, göra en liknande undersökning igen om några år samt att undersöka om hårdare sanktioner vid dålig efterlevnad av redovisningsstandarden IAS 36 punkt 134 skulle förbättra efterlevnaden. Uppsatsens bidrag: Vi hoppas att denna uppsats skall visa och belysa i vilken utsträckning företag noterade på OMX-börsen i Stockholm följer redovisningsstandarden IAS 36 punkt 134.

Syfte Syftet med denna uppsats är att analysera vilka effekter införandet av internationellt gällande redovisningsregler har på den svenska redovisningen. Detta ska belysas genom studerandet av hur IAS 38 har påverkat redovisningen av varumärken. Metod Studiens kommer att bedrivas med en kvalitativ ansats där datainsamlingen kommer att ske genom intervjuer och skriftliga källor. Slutsatser Studien visar att implementeringen av IAS 38 ej görs på ett enhetligt sätt och att inte samma metoder för att värdera varumärken används av företagen vilket skapar problem med jämförbarheten mellan olika företag. Vidare visar studien att varumärken är en av de vanligaste tillgångarna som identifieras vid förvärv och att företagen oftast överväger en särskiljning av varumärket från goodwill vilket visar att implementeringen av IAS 38 är på god väg. Slutsatser som dras av studien är att det kommer att krävas tid och även en specialisering inom revisionsbranschen för att implementeringen av internationaliseringen ska få full effekt, vilket är att skapa enhetlighet, jämförbarhet och ett rättvisare värde på företaget på en internationell nivå. / Aim The aim of the thesis is to analyse what impact the current international accounting standards have on Swedish accounting. This will be illustrated through the study of the affect of IAS 38 on the accounting of brands. Methodology The thesis will be investigated through a qualitative approach with collected data from interviews and written sources. Conclusion The study shows that the implementation of IAS 38 is not carried out in a homogeneous way. The companies are not using the same methods in their valuations of brands and that causes problems when comparing different companies. Moreover, the essay demonstrates that the brand of a company is one of the most common assets identified in company acquisitions. That companies often consider a distinction between the brand and goodwill shows that IAS 38 is well on its way to be established. The conclusions drawn from this study are that for the implementation of the internationalization to succeed it will require both time and a specialization within the accountancy branch. The aim of the adaptation of IAS 38 is to create homogeneity, comparability and a more equal value of the companies on an international level.

Uppsatsen avser undersöka vilka variabler som kan påverka sannolikheten för att ett aktieåterköp sker givet ett bemyndigande. Under år 2007 fick 93 stycken bolag bemyndigande av bolagsstämman att få utföra ett återköp av aktier. Av dem valde 59 % att utföra det. Vi inleder uppsatsen med att förklara teorier som kan ligga till grund för motiv till att utföra aktieåterköp. Därefter formulerar vi hypoteser som avser pröva teorierna. För att testa hypoteserna med en kvantitativ metod omvandlas de till variabler som testas både var för sig och gemensamt i en logistisk regressionsmodell. De variabler som utformats av teorierna är Kassalikviditet, Book-to-Market, Tidigare återköp, Andel immateriella tillgångar, samt Försäljningstillväxt från föregående år. Resultatet visar att Kassalikviditet och Book-to-Market är statistiskt signifikanta med en signifikansnivå om 10 %. Resterande variabler förkastas. I den gemensamma regressionen är resultatet statistiskt signifikant med signifikansnivå om 10 %. Trots att regressionen förkastar tre av fem variabler i de enskilda regressionerna är slutsatsen att bakomliggande teorier inte nödvändigtvis behöver förkastas då stickprovets omfattning är relativt liten och den valda tidsperioden kort. Därtill finns andra bakomliggande effekter som kan ha påverkat utfallet och som inte har tagits i beaktning i den här undersökningen. Slutsatsen är därmed att resultatet kan vara svårt att generalisera och därmed tillämpa på annan datauppsättning.

Under de senaste årtiondena har värdering och redovisning av immateriella tillgångar blivit omdebatterade av redovisningspraktiker, standardsättare och akademiker. En av de debatterade immateriella tillgångarna är forskning och utveckling och den internationella standarden IAS 38 redogör för hur en sådan tillgång ska redovisas. Syftet med denna studie är att undersöka huruvida redovisningsinformationens värderelevans påverkas av en balansföring av samtliga investeringar i forskning och utveckling. Studien utgår från en kvantitativ ansats och omfattar de svenska börsnoterade företag som redovisade investeringar i forskning och utveckling under räkenskapsåren 2001 till 2010. För att utreda syftet konstruerades en balansföringsmodell och därefter gjordes multipla regressionsanalyser på resultaten från den modellen. Vi förväntar oss ett samband mellan att balansföra investeringar i forskning och utveckling och en ökad värderelevans, samt ett samband mellan balansföring och aktiepriser.

Det intellektuella kapitalets betydelse har ökat under de senaste åren vilket de flesta affärsmän är medvetna om. Intellektuellt kapital handlar om att värdera ett företags framtida kapacitet istället för att fokusera på historiska händelser. Problemet är dock att intellektuellt kapital är ett relativt nytt begrepp och många definitioner fluktuerar på marknaden, vilket försvårar en enhetlig redovisning och bedömning av företag. Vi har studerat IT-företag och IT-analytikers syn på det intellektuella kapitalet samt studerat vilken information som går att finna i IT-företagens årsredovisningar. Resultatet av undersökningen visar att det går att urskilja två typologier av begreppets innebörd. Den ena typologien ser enbart humankapitalet som en del av det intellektuella kapitalet medan den andra typologien även inkluderar strukturkapitalet i begreppet. Både företag och analytiker anser att det är relevant att redovisa intellektuellt kapital. All den information som analytikerna efterfrågar går dock ej att finna i företagens årsredovisningar. Företag och analytiker ser ett problem i att det är svårt att jämföra den information som ingår i det intellektuella kapitalet mellan företag. IT-företagen är mer positiva till någon form av standardisering av redovisning av intellektuellt kapital medan analytikerna anser att den anarki som råder i dagsläget är att föredra då ”best practice” kan utvecklas. Vår rekommendation är att det bör utformas fasta definitioner på beräkning av nyckeltal som ingår i begreppet intellektuellt kapital.