Syftet med studien är att undersöka hur några utvalda skolor arbetar med elever som är i behov av särskilt stöd vid matematikundervisningen. I studien används observationer av lektioner och intervjuer med lärare samt specialpedagog som metoder för att få svar på våra frågeställningar. Vi vill undersöka hur lärare och specialpedagoger förhåller sig till åtgärdsprogram och extra anpassning samt hur de arbetar med inkludering i klassrummet. I resultatet framkommer att eleverna arbetar enskilt eller i mindre grupp med specialpedagog samt att klassläraren försöker anpassa undervisningen de tillfällen inte specialpedagog finns som hjälp. På de undersökta skolorna arbetar de aktivt med åtgärdsprogram och sätter elevens lärande i fokus. Den hjälp som ges till elever som är i behov av särskilt stöd är främst undervisning av specialpedagog, hos specialpedagogen blandas rutinuppgifter med motivationshöjande moment. Vi kan genom studien dra slutsatsen att skolorna arbetar aktivt för att stödja elever i matematiksvårigheter samt att hela verksamheten är involverad för att utveckla lärandet hos dessa elever.

Det är angeläget att få kunskap om hur eleverna i grundsärskolan uppfattar sin egen skolgång och sitt eget lärande utifrån begreppen inkludering och delaktighet. Denna studie tar fasta på ett elevperspektiv, där 12 elever intervjuades och tidigare hade gått på högstadiet i grundsärskolan, som får komma till tals. Syftet med denna studie är att beskriva och analysera skolerfarenheter kring delaktighet hos före detta elever i grundsärskolans senare år och hur dessa kan förstås. Detta är en kvalitativ studie och för att försöka få en förståelse för elevernas erfarenheter kring delaktighet kring sitt eget lärande under tidigare skolgång, har en kvalitativ intervjumetod använts i studien. De intervjuade går i gymnasiesärskolan idag, men har tidigare gått på högstadiet i grundsärskolan. Resultatet i studien visar interaktionens betydelse mellan olika aktörer i skolan som ökar elevernas känsla av delaktiget. Vidare visar studien elevernas önskan om att få lyckas i det egna lärandet och känslan av att få utvecklas som individ, där lärararen har en betydelsefull roll. Alla elever visar sin delaktighet utifrån sin egen känsla av delaktighet och om några elever hade fått vara med och bestämma lite mera under tidigare skolgång, kanske deras lärande hade sett annorlunda ut. Till sist visar studien på att framgångsrikt lärande är att goda relationer skapar motivation och ett lärande hos eleven, samt hur skolan och samhället kan bemöta och skapa förståelse för individer med utvecklingsstörning.

Skolans styrdokument poängterar vikten av att alla elever ska få möjlighet till den undervisning de har rätt till. Målet är en inkluderande skola för alla, och en del i denna process är enligt tidigare forskning att skapa ett gott klimat i skolan och i undervisningen.   Syftet med denna studie var att undersöka pedagogers uppfattningar kring ett tillitsfullt klimat i undervisningen samt hur det skapas. Ett ytterligare syfte var att försöka begreppslägga ett tillitsfullt klimat i relation till inkludering. För att kunna göra detta använde jag mig av den kvalitativa, halvstrukturerade forskningsintervjun. Studien har en fenomenografisk ansats, vilket innebär att pedagogens uppfattningar av fenomenet ett tillitsfullt klimat står i fokus. Mitt empiriska material, i form av pedagogernas utsagor, har tolkats med hjälp av meningskoncentrering samt fenomenografisk uppfattningskategorisering, med ytterligare inspiration av hermeneutiken.   Studien visar på variationer i uppfattningarna om vad ett tillitsfullt klimat är, och hur det uppstår, och att det finns såväl en pedagogisk som relationell aspekt. De tydliga ramarna och positiva förväntningarna är av stor vikt tillsammans med en flexibel undervisning där elevens behov står i centrum. Den sociala interaktionen mellan lärare och elev är också mycket betydelsefull, där intresset för elevens person och mående lyfts fram, samtidigt som pedagogerna också poängterar tryggheten i gruppen. Utsagorna visar ytterligare att det finns en uppfattning om att det finns en stark korrelation mellan ett tillitsfullt klimat i undervisningen och inkludering, där pedagogerna är överens om att de är tydligt avhängiga av varandra.

Syftet med denna fallstudie var att granska ett multinationellt företags arbete med Mångfald och Inkludering, utifrån de mätetal som organisationen tillämpade. Studien ställde frågor kring vad som mäts och om det i så fall är vad organisationen vill uppnå? Svaret på dessa frågor söktes genom textanalys av organisationens styrande dokument för mångfaldsarbetet och genom granskning av empiriska data som samlats in genom företagets interna enkätundersökning. Det styrande dokumentet behandlades enligt hermeneutisk tolkningstradition för att kunna förstå företagets ambitioner med mångfaldsarbetet. Enkätundersökningen och dess data studerades och tolkades i relation till relevant litteratur och aktuell forskning. Ambition och aktuell måluppfyllnad kunde sedan jämföras för att besvara studiens forskningsfrågor. Centralt i uppsatsen var också att skapa förståelse hos läsaren för den flerdimensionella påverkan- och förändringsprocess som mångfaldsarbetet är. Medarbetare i organisationen påverkar varandra då de ständigt bemöter varandra med ord och handling som kan främja eller motverka inkludering. På motsvarande sätt påverkas medarbetarna även av chefer och ledning och även genom de mätningar som satts upp för arbetet i syfte att öka graden av mångfald och inkludering. Att som medlem i en organisation bli varse om sitt eget ansvar då det kommer till skapa en inkluderande kultur handlar om att möta sina egna fördomar. Att förändra människors värderingar kräver målmedvetenhet i både strukturer som processer och är en tidskrävande process. Sammanfattningsvis kunde studien konstatera att företagets mätningar till stor del var relevanta för de mål man satt upp. Det fanns dock utrymme för ytterligare förbättringar av mätningarna vilket också konstaterats av företaget.

Studiens syfte är att undersöka hur lärare uppger att de arbetar med extra anpassningar i det ordinarie klassrummet. Studien ämnar behandla vilken typ av anpassningar lärare uppger att de utformar och i vilken utsträckning beskrivna anpassningar utformats för enskilda elever respektive hela elevgrupper, hur en ändring i skollagen enligt lärarna påverkat arbetet med extra anpassningar och särskilt stöd samt lärarnas inställning till den egna förmågan att möta elevers olikheter. Studien utgår från befintliga perspektiv på specialpedagogik, inkludering och delaktighet. Undersökningen har skett genom en analys av sex intervjuer med lärare som arbetar i grundskolans årskurs ett till tre. Analysen visar att en tydlig majoritet av de anpassningar som lärarna beskriver är individuella. Vidare visar den att skilda utgångspunkter och perspektiv verkar påverka vilka typer av anpassningar som görs. Dessa perspektiv verkar också i viss mån påverka lärarnas inställning till den egna och skolans förmåga att möta elevers olikheter, och i förlängning även hur lärare upplever en ändring i skollagen.

Utgångspunkten för denna uppsats var att ta reda på hur medarbetare inom barn och utbildningsförvaltning i en kommun tolkar begreppet inkludering samt hur de beskriver och agerar kring inkluderingsarbete i praktiken. Parallellt med detta genomfördes en fördjupande teoretisk granskning av forskning inom inkluderingsområdet med avsikt att skapa en utökad förståelse för inkludering som begrepp. Det forskningsperspektiv som använts är fenomenografisk ansats och som analysverktyg användes sjustegsmodellen i fenomenografisk metod. Studien sökte genom kvalitativa intervjuer svar på hur pedagoger, skolledare och förvaltningsledare reflekterade om, förstod, beskrev och arbetade för inkludering i sin vardag. Styrdokument som skollag och läroplaner gav tillsammans med forskning och annan litteratur bakgrund för studien. Det empiriska underlaget för undersökningen bestod av halvstrukturerade intervjuer. De genomfördes med sammanlagt 14 medarbetare i förskola, skola och förvaltning samt med förskolechefer och rektor i förskola och skola. Resultaten visade att det finns skillnader mellan hur olika företrädare i kommunens barn och utbildningsförvaltning tolkar och använder inkludering som begrepp. Skillnaderna visade sig både inom och mellan olika yrkesgrupper. Det visade sig också finnas olikheter mellan verksamheter när det gäller medarbetarnas medvetenhet om vad begreppen betyder. Det framträdde likheter mellan de intervjuade när det gällde förhållningssätt och värdegrund men däremot olikheter när det gäller hur medvetet man arbetar med inkluderingsfrågor på ett systematiskt och vetenskapligt förankrat sätt.

Syftet med denna studie är att med en kvalitativ metodansats bidra med kunskap om nyanlända barns inkludering i barngruppen. Detta genom att analysera sex verksamma förskollärares tankar och erfarenheter om nyanlända barns inkludering samt vilka strategier de använder sig av för att främja barnens inkludering. Studien har sin teoretiska grund i det interkulturella perspektivet, mångkulturell inkorporering samt interminspråkshypotesen. I studien framkommer det att bland annat barnens trygghet, språket och föräldrarna har stor påverkan på barnens inkluderingmöjligheter. Det framkom även att förskollärarnas eget förhållningssätt, lekstöd och olika former av grupperingar bland annat används som strategier för att skapa gynnsamma förutsättningar för nyanlända barns inkludering i barngruppen.

Vår kvalitativa studie utgår från ett socialkonstruktionistiskt perspektiv där vi har använt oss av diskurspsykologin som metodologi för att analysera våra resultat, samt problematisera dessa utifrån tidigare forskning inom området. Studiens syfte är att genom fokusgruppsamtal undersöka vilka diskurser som framträder när pedagoger samtalar utifrån sin praktik kring ämnet barns inkluderingsmöjligheter i utomhuspedagogiken som sker på förskolegården. Forskningsfrågorna vi utgår ifrån är: Vilka samtalsteman utgår pedagogerna från när de samtalar om barns möjligheter att inkluderas i utomhuspedagogiken på deras förskolegård?  Vilka diskurser blir synliga när pedagogerna samtalar kring hur de arbetar med inkludering och utomhuspedagogik på deras förskolegård? I studien deltar fyra pedagoger från två förskolor i södra delen av Sverige. De resultat som framkom från pedagogernas sätt att tala om inkludering och utomhuspedagogik på deras förskolegård, var att de inte kunde se någon skillnad med hur de jobbade med inkludering inne och ute samt att inkludering sågs som en självklarhet i verksamheten oavsett miljö. Det framgick även att en annan rådande diskurs var att förskolegården uttrycktes vara en mer tillåtande miljö där barnen fick möjlighet att bli sitt bästa jag och där leken blev mer fri än inomhus. De samtalsteman som pedagogerna berörde kring ämnet var materialet och miljön på förskolegården, pedagogernas förhållningssätt, leken på förskolegården, samt att kringgå regler på förskolegården.

Syftet med denna studie var att analysera nyanlända elevers berättelser om lärmiljöns sociala klimat, samt att urskilja och definiera olika dimensioner av möjligheter och hinder i skolans lärmiljö. Studiens kvalitativa forskningsansats innebär att empirin har samlats in med hjälp av intervjuer. I syfte att få svar på studiens två frågeställningar, ”Hur beskriver nyanlända elever lärmiljöns sociala klimat?” och ”Hur beskriver nyanlända elever möjligheter och hinder skolans lärmiljö?”, har sex nyanlända elever mellan 10 och 13 år intervjuats. Resultatet visar på hur eleverna längtar efter att få räknas in; att få tillhöra. Likt en röd tråd genom berättelserna beskrivs den betydelsefulla vänskapen, en vänskap som möjliggör stödjande relationer och som är avgörande för att de nyanlända eleverna ska finna sin tillhörighet i lärmiljöns sociala sammanhang. I berättelserna hörs även en klang av ensamhet och rädsla, men trots de svårigheter som de nyanlända eleverna möter återger de hopp inför framtiden. Anmärkningsvärt för studien är hur få elever spontant reflekterar över relationer till lärare. Sammanfattningsvis indikerar studien på vikten av att utveckla lärmiljöns sociala klimat i syfte att skapa inkluderande lärmiljöer för nyanlända elever.

Denna studie syftade till att undersöka hur skollagen och Skolverkets allmänna råd för dokumentation av extra anpassningar skulle kunna vara en utmaning för grundskollärare. För studien användes intervju som metod med både brett valda och styrt valda deltagande lärare i Uppsala län och i Stockholms län. I intervjuerna var fokus att ta reda på lärarens tolkning, vilket specialpedagogiskt perspektiv läraren använde sig av och vilka omkringliggande faktorer som påverkade informantens arbete. I analysen av studien upptäcktes det att också inkludering var av vikt för vår studie eftersom det visade sig vara centralt i lärarens dagliga arbete. Analysen av intervjuerna visade att samtliga lärare såg skollagen och Skolverkets allmänna råd för dokumentation av extra anpassning som en utmaning. Det som skiljer är att några av lärarna såg det som en negativ utmaning medan andra såg det som en positiv. Synsätten har efter analys visat sig kunna kopplas samman med lärarens tolkning, egna inställning, erfarenheter samt organisatoriska faktorer.