Den här uppsatsen besvarar frågan om hur den svenska bredbandsstrategin är tänkt att förverkligas och hur ansvarsfördelningen ser ut mellan de inblandade aktörerna. Uppsatsen undersöker även mer specifikt hur ansvarsfördelningen och hanteringen ser ut gällande inkludering och exkluderingen vid deltagandet i byanäten. För att kunna besvara syftet utförs en fallstudie i Uppsala län där fyra stycken kvalitativa intervjuer genomförs med de inblandade parterna: Länsstyrelsen, Tierps kommun, Lidén Data Gruppen samt ett byalag i Månkarbo. Det genomförs även en diskursanalys på utvalda dokument publicerade av regeringen. Detta för att se om landsbygdsborna, i bredbandsutbyggnaden, tillskrivits någon roll och i så fall även hur den rollen motiveras. Av det insamlade empiriska materialet framkommer att ett stort ansvar läggs på byalagen. En förklarande faktor kan vara tillgången till socialt kapital och den vana av att arbeta ideellt som de boende på landsbygden beskrivs besitta. Den svenska bredbandsstrategin tycks även bygga på en form av statligt tillbakadragande, då statligt ansvar lagts över på marknadsaktörer, vilket kan ses som en form av governance.

Syftet med studien är att få en förståelse för förskollärares syn på inkludering, normalitet och avvikelse, samt barn i behov av särskilt stöd. Vi vill också få ökade kunskaper om vilka förutsättningar som krävs, och vad förskollärarna själva anser att deras egen roll har för betydelse i arbetet med att skapa en inkluderande barngrupp. I studien används kvalitativa intervjuer som metod. Fem utbildade förskollärare från olika förskolor intervjuas. Resultatet visar att förskollärarnas syn på inkludering präglas av demokratiska värderingar. De ser till alla barns lika värde och att alla har rätt till delaktighet i verksamheten. Samtliga förskollärare menar även att barnens olikheter gynnar allas utveckling. Deras syn på normalitet och avvikelse varierar dock. Vissa menar att för att anses normal måste man bete sig och prestera ungefär som majoriteten i en grupp. De övriga förskollärarna anser att ingen är normal och att alla är avvikare på något sätt. När förskollärarna beskriver vilka barn som är i behov av särskilt stöd fokuserar de främst på barn med sociala och språkliga svårigheter, samt barn med diagnoser. De förutsättningar som förskollärarna anser är avgörande för att alla barn ska bli inkluderade i gruppen är dels mindre barngrupper, dels ökad personaltäthet. Vidare menar förskollärarna att god ekonomi och möjlighet till kompetensutveckling underlättar inkluderingsarbetet. Förskollärarna anser också att de själva måste vara goda förebilder och inta ett professionellt förhållningssätt. Alla barns styrkor ska synliggöras och tas tillvara. Dessutom poängterar förskollärarna vikten av att vara en reflekterande pedagog för att medvetandegöra sitt eget agerande gentemot barngruppen.

Syftet med denna studie var att, utifrån ett lärar- och elevperspektiv, undersöka olika faktorers betydelse för inkludering av elever med ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) i skolan. I studien lades fokus på tre faktorer som, enligt tidigare forskning, har betydelse vid inkludering av elever med ADHD i skolan: förväntningar och bemötande, den fysiska miljön samt anpassat arbetssätt. Som undersökningsinstrument valdes i denna studie kvalitativa individuella intervjuer med sammanlagt sex informanter: tre tidigare elever med ADHD samt tre lärare.  I svaren från eleverna framkom att lärares låga förväntningar på elever med ADHD samt den negativa stämplingen på eleverna påverkade utfallet av skolgången negativt. Den fysiska miljön hade betydelse för elevernas koncentrationsförmåga men lärarnas och elevernas uppfattningar kring de viktigaste distraktionsfaktorerna i klassrumsmiljön skiljde sig åt. Lärarna i studien ansåg att anpassning är av stor betydelse för att inkludering av elever med ADHD ska få ett lyckat utfall. Exempel på anpassning som framkom är speciallärare, aktiviteter i grupp och att arbetet måste präglas av struktur och tydlighet. I studien framkom att assistentens roll, enligt lärare, var en förutsättning för inkluderingens utfall, medan det enligt eleverna främst skapar en stämpling.

No description available.

Syftet med studien var att undersöka hur lärare på högstadiet upplever och tänker om att ha individintegrerade särskoleelever i sin klass på högstadiet. Vilka för- och nackdelar de upplever och hur de anser att stödet ska utformas kring dessa elever. Intentionen var också att skapa förståelse och kunskap utifrån lärarens vardag, vilket skulle kunna bidra till att utveckla ett proaktivt kring individintegrerade särskoleelever. Samspelet med individintegrerade särskoleelever framkallar tankar och funderingar hos lärare hur de i vardagen ska få helheten att fungera för läraren själv och för den individintegrerade eleven. Utifrån hur vårt utbildningssystem är uppbyggt kan det vara centralt att studera hur detta dilemma tar sig i uttryck i skolan, för att försöka förstå verksamhetens olika trångmål och för att kunna möta det. Claes Nilholm (2007) uttrycker att dilemman alltid kommer att finnas i skolan och därför måste studeras för att möjliggöra lösningar. Begrepp som är centrala är integrering och inkludering och fungerar som teoretisk ram i studien. Metoden som används för att genomföra studien är en kvalitativ intervjustudie där Kvale och Brinkmanns (2009) metodologiska process med de sju stadierna (se bilaga 4), kom att utgöra grunden för organisationen av detta arbete. I de olika stadierna beskrevs utförligt processen, som ett sätt att försöka uppnå struktur och tydlighet. 8 högstadielärare deltog i intervjustudien, alla med erfarenhet av individintegrerade särskoleelever i sin undervisning. Resultatet visade att lärarna upplever det som positivt att särskoleelever har möjlighet att individintegreras. Flertalet upplever dock svårigheter med det då t.ex. tid inte räcker till och viss ovisshet kring hur man ska gå tillväga finns. Respondenterna kan se både för- och nackdelar med individintegrerade särskoleelever på individ-, grupp-, och organisationsnivå. Respondenter beskriver också att de behöver stöd på olika sätt kring dessa elever. Studien kan utgöra ett bidrag till ytterligare reflektion kring hur man som specialpedagog kan möta upp, handleda, samordna och fördela resurser.   Nyckelord: integrering, inkludering, individintegrering av särskoleelever, lärare, lärarintervju.

Syftet med arbetet är att undersöka hur de inställningar, kunskaper och erfarenheter som finns hos personal inom förskolan påverkar den möjlighet barn med omfattande motoriska och kommunikativa funktionsnedsättningar har till tillgänglighet och inkludering. Utan tillgänglighet är inte inkludering möjligt och från och med 1/1 – 2015 är bristande tillgänglighet en diskrimineringsform i diskrimineringslagen. Inkludering eller den tidigare benämningen integrering är begrepp som har varit aktuella inom förskola och skola sedan 1960-talet. Begrepp kan få olika betydelse beroende på förförståelse, kunskap och perspektiv vilket innebär att de som arbetar med och runt omkring det funktionsnedsatta barnet på olika sätt påverkar barnets möjlighet till inkludering. Min studie är en kvalitativ intervjustudie som bygger på sju intervjuer med yrkesverksamma inom förskolan: två förskolechefer, tre specialpedagoger och två förskollärare. Resultatet har bearbetats utifrån en hermeneutisk ansats där tidigare forskning och utvalda teorier skapat en förförståelse i analysen av resultatet. Intervjuerna visar en positiv syn och goda intentioner att inkludera barn med motoriska och kommunikativa funktionsnedsättningar i en ordinarie förskola, dock behövs mer kunskap om tillgänglighet. Ofta finns ett fokus på de fysiska anpassningarna i form av att handikappsanpassa verksamheten och att hitta olika löningar för att det funktionsnedsatta barnet ska kunna vara med i den ordinarie verksamheten. Den kommunikativa tillgängligheten tenderar att brista vilket för det funktionsnedsatta barnet kan innebära att barnet förväntas göra sig förstådd med ett kommunikationssätt som inte används av någon annan i barngruppen. Med hjälp av språket reflekterar människor över sina egna handlingar och att inte ha den möjligheten kan försvåra barnets subjektivitet.

Syftet med denna studie var att undersöka gymnasieelevers upplevelser av den inkluderande undervisningsmetoden med lässtrategier. En undervisning som har fokus på textläsning och förståelse av text och är strukturerad utifrån vad som händer innan, under och efter läsning. En klass i årskurs tre på gymnasiet läste i kursen svenska 3 två noveller gemensamt och bearbetade dessa i helklass och i mindre grupper med lässtrategierna som utgångspunkt. Ytterligare ett syfte var att undersöka om elever på ett metakognitivt plan kunde beskriva sitt lärande kring det lästa efter att ha tagit del av läsförståelseundervisningen med lässtrategier. Studien genomfördes med en kvantitativ metod i form av webenkäter som elever fick besvara efter genomförd undervisning. För att komplettera enkäten användes också en kvalitativ metod i form av intervjuer med tio elever. Studien var en aktionsforskning då läraren som ledde undervisningen också genomförde undersökningen. Resultaten visar att elever upplevde lässtrategiundervisningen som ett arbetssätt som engagerade dem. De var positiva till att arbeta med texten på ett systematiskt sätt, vilket de ansåg bidra till att de förstod texterna bättre. Gruppdiskussionerna och samspelet med andra i textläsningen visade sig vara betydelsefullt för elevernas förståelse. På ett metakognitivt plan kunde elever uttrycka att deras textförståelse förändrades i samspelet med andra och att systematiken i läsningen bidrog till ett lärande som de tyckte var överförbart till andra sammanhang. Elever upplevde att de, i skolan, behövde vägledning och redskap för att bearbeta texter för att nå förståelse. Högläsningen, klassrummet och interaktionen mellan elever blev viktiga faktorer i denna studie och visade att lässtrategiundervisningen var inkluderande. Det gemensamma och strukturerade arbetssättet med textläsningen bidrog till att alla elever kunde delta i undervisningen utifrån sina förutsättningar och oavsett om de var goda eller mindre goda läsare. Inkludering blev den röda tråden i denna studie.

Syftet med studien är att se hur pedagoger bemöter HBTQ-familjer i förskolan, samt visa hur pedagoger kan arbeta med HBTQ-frågor i förskolan för att inkludera alla familjeformer. Pedagogers egna synsätt kring begreppet kön spelar stor roll för hur bemötandet av olika familjeformer blir i förskolan, samt för om förskolan blir en plats för inkludering av barn och föräldrar. Studien baseras på kvalitativa intervjuer och frågeformulär som har genomförts med nio pedagoger i olika verksamheter. Studien behandlar även tidigare forskning som styrker vikten av att ha ett öppet förhållningssätt för att barn ska få en större acceptans till det som inte anses tillhöra normen. Studien utgår från queerteorin som ifrågasätter den heteronorm som finns i samhället. De flesta pedagoger i studien har i någon form pratat om olika familjeformer med barnen medan ett fåtal pedagoger har valt att inte lyfta ämnet då de inte har några HBTQ-familjer i barngruppen. Resultatet av studien visar att de förskolor som är HBTQ-certifierade har en större medvetenhet kring inkludering, jämfört med de förskolor som inte är HBTQ-certifierade. Många pedagoger i studien menar att det är av betydelse att kunna diskutera familjers olikheter med såväl barn som föräldrar för att skapa acceptans. En pedagog lyfter vikten av att vara normkritisk och inte anta att alla lever enligt heteronormen.

Syftet med denna studie är att undersöka och ta del av hur elever upplever läsundervisningen i skolan. För att kunna besvara studiens frågeställningar har 12 elever i grundskolans låg- och mellanstadium intervjuats. Metodvalet har en kvalitativ ansats och utgår från semistrukturella intervjuer. Eleverna som har intervjuats har alla erfarenhet av specialpedagogiskt stöd i samband med läsning. I studien beskriver eleverna hur de uppfattar läsning och vad läsning innebär för dem i skol- respektive hemmiljö. I avsnittet om tidigare forskning beskrivs vilken betydelse systematisk läsundervisning har för främjandet av god läsutveckling. Vidare presenteras utifrån tidigare forskning metoder för framgångsrik läsutveckling för elever ur ett inkluderande specialpedagogiskt perspektiv. Det teoretiska ramverk som ligger till grund för studien är Vygotskijs (Vygotskij, 1934) sociokulturella teori där vikten av språkligt samspel och dialog mellan individer betonas. Resultatet av studien visar att de intervjuade eleverna upplever att det i skolan ges få tillfällen att reflektera och diskutera lästa texter. Läsning upplevs som en handling som oftast sker genom tyst läsning utan någon efterföljande diskussion med andra elever. Detta utgör ett motsatsförhållande till aktuell forskning som visar att läsförståelse utvecklas i samspel med andra. I resultatet framkommer också att eleverna har en medvetenhet om läsning som ett metaredskap för andra aktiviteter. Slutligen diskuteras resultatet av elevernas upplevda läsundervisning med förslag på framtida forskning.

Samhället i stort är uppbyggt för normalhörande människor, där många gånger under stressade förhållanden barn ändå ska känna tillhörighet i förskolor. Barn med hörselnedsättning i allt detta ska ha rätt till utveckling och lärande på likartade villkor som normalhörande barn. Syftet med studien handlar om att få syn på förskolepedagogers upplevelser kring hur de arbetar med inkludering i förskolan för barn med hörselnedsättning. Jag vill ta reda på vad inkludering innebär och om barn med hörselnedsättning kan gynnas av att gå i vanliga förskolor enligt förskolepedagogers erfarenheter. Materialet till denna studie har samlats in genom kvalitativa djupgående intervjuer med fyra förskolepedagoger från olika kommuner. För att analysera svaren har jag främst utgått ifrån Professor Nilholms syn på inkludering, som innebär känslan av att vara delaktig. Resultatet av intervjuerna visar att pedagogerna upplever att det krävs ett gemensamt mål i arbetslaget för att arbeta inkluderande på förskolor. De anser även att förskolornas miljö är en viktig aspekt för att uppfylla det målet att få alla barn att känna sig delaktiga i barngruppen, samt att en kommunikativ miljö som inte innehåller höga ljudnivåer ger barn med hörselnedsättning bättre förutsättningar för att lyckas i den vanliga förskolan. Några pedagoger hävdar dock att beroende på vilken grad av hörselnedsättning barnen har kanske inte den vanliga förskolan är den bästa platsen att vistas i. Detta på grund av att barngrupperna oftast är för stora i de vanliga förskolorna. Hjälpmedel som främst användes enligt förskolepedagogerna var teknologiska hjälpmedel, tecken som stöd och bilder.